Före Aurora 17

Före Aurora kämpade vi på Sydfront 82 och Sydfront 89. Det var en del andra militära övningar också, men dessa var de stora i södra Sverige. Vid Sydfront 89 hade jag min roligaste militära uppgift som förbandsinstruktör/stridsdomare/blågul. Uppgiften var inte att göra sig märkvärdig, men väl att se hur förbanden fungerade och då och då (dagligen!) foga några iakttagelser till helheten.

Om jag inte visste det innan, lärde jag mig då vilken betydelse chefen har för att förbandet ska fungera och förbandsandan vara på topp. Svaga chefer ställer till det. De är inte säkert svaga så att det syns. De ropar och härjar kraftfullt. Men de får ingen ordning på förbandet, förlöser ingen entusiasm, löser inte uppgifter på bästa sätt och får inte den belöning som är truppens kärlek. När jag alltså höjer blicken över missdådarens horisont, han som ska in på anstalt 18 månader, kan det bero på att jag är en fd förbandsinstruktör med uppgiften att se och förstå hur också chefer löser sina uppgifter. Svaga chefer demoraliserar sina förband.

Uppgiften är självklart att dra upp gränser genom att markera vilken uppgift förbandet ska lösa. Det skapar kamratanda när alla förstår att de är beroende av varandra. Så också i det kyrkliga. Jesus sänder ut lärjungar två och två. Ensamma är vi utsatta och svaga. Arbetslag ger jag i förstone inte så mycket för. Det är inte säkert att arbetslaget är överens om tagen, inte ens överens om vad firman tillverkar. Inte konstigt att det går illa då. Med en gemensam vision blir mycket annorlunda. Och det är chefens ansvar inte bara att sätta igång ett oräkneligt stort antal diskussionsklubbar med spridd träffbild i skilda mål. Chefen har ansvar att frigöra och ta vara på visioner och arbetsglädje.

Hur det ska bli framöver förstår jag inte. Centerpartisten som inte var i kyrkan på 50 år och sean plötsligt blev den store talesmannen för partiet i skilda kyrkliga sammanhang, har förstås inte kompetens att förstå vad Svenska kyrkan ska göra på någon enda nivå. Han talar dunkelt inte bara i detaljer (men särskilt dunkelt där) genom att använda halva meningar och tal om vad som ske ske "i det stora hela". Ingen kan egentligen begripa vad han säger och vi som inte begriper, fast på en högre nivå, inser att han inte vet vad han försöker tala om. Han åstadkommer en arbetsmiljö som dränerar på all kraft och all glädje. Jag vill inte förstå att människor ska behöva ha det så på jobbet.

Hur många kompetenta kyrkoarbetare kommer de följande fyra åren att ge upp när de fattar, att det de förmodas förverkliga mest är MTD-religion? En del kyrkoarbetare kommer dock att gilla detta. De är avgjorda kristna och vill gärna excellera i den moralistiska terapeutiska deismen. Jag menar, det finns förtroendevalda som menar att det är denna MTD-religion som är själva grejen. Tror de anställa detsamma, blir det inga konflikter. Enda problemet är om någon kollar vad kyrkoavgiften är och hur lite den ger om det ska handla om Kyrka och kristen tro.  Jag fick för egen de besked från Skatteverket i går. Jag blev inte glad. Jag betalar ett överpris för frälsningen i lokalförsamlingen utan att egentligen få ut något för pengen. De som faktiskt förser mig med frälsningens medel, får inte min kyrkoavgift. Här finns frågor att ställa.

Det finns frågor att ställa om cheferna också. Jag gjorde det i anledning av exkyrkchefens öde och menar att chefer har ett övergripande ansvar för arbetsplatskulturen. Nu var det roligt att paradera. men exkyrkchefen hade kanske behövt en helt annan och allvarligare hållning från sin chef och sin biskop. Jag tänker alltså militärt. Chefen sätter sin prägel på förbandet. Trappan städas uppifrån. Och jag har hört svenska överstar skällas ut. Alltså ska biskopar och domprostar inte gå fria. Tänker jag.

Detta sagt läste jag denna morgon domprosten Ungers minnesord om Carl Henrik Martling i SvD. Unger spekulerar i frågan varför Martling aldrig utnämndes till biskop. "Kanske för att han med sin högkyrklighet inte accepterade kvinnliga präster." Eller för att regeringen inte accepterade väljarnas val om en alternativ förklaring ska prövas? Unger tänker att Martling var "kyrkosekreterare i den fria Svenska kyrkans kyrkostyrelse". Fria? Avses efter år 2000 och skulle då Martling varit en 75 år gammal kyrkosekreterare? Verkar det troligt? Fast det bästa kommer här: "Jag var på många sätt hans teologiska motsats." Det är när man får en inblick i det högre kleresiets tankevärld man förstår. Samtiden är onödig. Den kom till oss på grund av träffade val och bortval. Den teologiska motsatsen till Carl Henrik Martling var domprosten Unger.