Efterskalv

Det slutliga valresultatet dröjer något för tex Göteborg är inte helt färdigräknat. Dr F tyckte att jag skulle redovisa resultatet redan vid midnattstimmen, men jag gav upp. Bättre att sova. Jag såg ju at de politiska partierna tagit över Svenska kyrkan, alltså S, C och SD. Dessa är samtliga (alla) partier som inte tror att Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Sekulära politiska partier kan nämligen inte tro. Vad ställer de upp för då?Jean-Jacques Rousseaus sociala kontrakt med en civilreligion förklarar. (Le Contrat social,fjärde boken kap 8) boken

Civilreligionens dogmatik är och måste vara enkel, poängen är att den aldrig behöver förklaras eller kommenteras. Det finns en gudomlighet som uppehåller livet, det finns ett evigt liv, det finns ett löfte om de rättfärdigas lycka och framgång och motsvarande olycka och motgångar för syndarna och så prisas lagarna, det sociala kontraktet.

Finns det några negativa dogmer, undrar Rousseau. En enda, svarar han. Intoleransen. Intoleransen hörde samman med de tidigare teokratiska religionerna, de som vi upplysta har förkastat. Jag hör till dem som menar, att det är denna religion som tar hem Svenska kyrkan. Jag kallar den numera hellre MTD-religion. Ni möter den förkunnad överallt men alltså inte minst - och nu mer - i Svenska kyrkan.

Det finns ingen anledning för kykrokristna och Jesustroende att hänga läpp. Den som ska i fängelse, hamnar i fängelse och den som får halsen avskuren, får halsen avskuren. "Världen kristnad i vår generation" är ett gammal slagord. Religion drar mer än efterföljelse, MTD mer än INRI, och det är vare sig förvånande eller tidigare okänt. Frälsaren själv vet hur det är och hur det går till. Men lite ynkar jag Svenska kyrkan, den kyrka där jag döptes och började mina teologiska studier i söndagsskolan. Det som nu kallas Svenska kyrkan är inte den kyrka jag döptes i och lär inte längre vad söndagsskolfröken lärde. Den som skulle få för sig att säga att det utanför Kyrkan inte finns någon frälsning, blir fördriven från staten, säger Rousseau, för ett sådant uttalande hör bara hemma i en teokrati. Och det vi lever i är en demokrati. Vem bestämmer i en folkkyrka om inte folket, alltså.

Frimodig kyrka har ökat sitt röstetal från 3595 till 4435 i Växjö stift och det ger fyra mandat i stiftsfullmäktige. 7.28% i detta race får väl noteras som en framgång även om det var 7.32% förr. Kristdemokraterna tappade ett mandat och Vägen båda sina. Borgerligt alternativ tappade ett mandat. Posk fick 11215 röster men det ger 9 mandat, lika många som 8180 gav förra gången.

I Värnamo fick Frimodig kyrka 9 mandat (26.1%) och i Jönköping 2 mandat (5.4%). Det är bra på båda ställena.

Frimodig kyrka fick preliminärt 36089 röster i kyrkomötesvalet. Det är fler än någonsin, men betyder att vi likväl tappar två mandat. Fördelen är att kyrkomötesgruppen kan bevara sin karaktär av glatt seminarium för kyrkliga frågor. Och så får frimodiga räknekunniga räkna  för att se om vi rent matematiskt har några att vänslas med.

Själv är jag glad över POSK i Kalmar som fick 42.4% och 15 mandat i kyrkofullmäktige. Där tog SD tre mandat men står bara upp med två kandidater. Ska det bli så att ÖKA, borgarna och sossarna håller ihop och tar ordförandeposten? Det bestämmer SD! Och i sista hand lotten.

Kyrkovalet var informativt också genom att så få besked gavs. Men del som som klargjordes från officiöst svenskkyrkligt håll, ska vi bära med oss som tolkningsnyckel. Det var ju inga marginella grupper som ställde frågan som rymmer en särskild kyrkosyn och en alldeles särskild syn på objekt och subjekt i Kyrkan. Frågan i annonser och på kuvertet med röstkort löd: Vad vill du att Svenska kyrkan ska göra?

Låt mig bli pedagogiskt tydlig. Frågan löd inte: Vet du vad Jesus gjort för dig? Den löd inte heller: Har du egentligen en aning om vad evangelium är? Inte heller: När firade du gudstjänst senast? Eller en variant: Vad ska du göra för att bli frälst? Om frågan, den korrekta ställts på kuvertet hade den varit malplacerad, men i Kyrkans Hus och i de sk beslutsförsamlingarna hade den relevant kristna frågan formulerats så: Vad vill Herren att Svenska kyrkan ska göra? Eller lika bra: Vad vill Herren att du ska göra i Svenska kyrkan?

Man kunde ställt frågan till människor landet runt, platser där den kyrkliga verksamheten dras ner, eftersom folk inte längre bor vid kyrkan och församlingshemmen inte drar folk. Dyra kåkar för begravningskaffe kan inte försvaras. Alla hänvisar till faktorer vi aldrig kunnat påverka, folk flyttar t ex. Men ska inte brutala frågor ställas om själva grundmekanismen?

Snälla präster gjorde under decennier vad de förväntades göra, dvs det man "alltid" hade gjort. De ställde inte till med något och fick beröm och befordran för det och så undrar alla varför det som hände kunde hända. Pastorn var ju så fin, kanske till och med populär. De fattar inte att han som inte ställde till med något, inte heller fick något gjort. Ingen pastoral plan, ingen pastoral teologi. Rutin. Ren rutin. Och det var inte det värsta. Det värsta var att det var uppskattat. I alla sönderfallande system går det till så här. Trygga rutiner. På framtiden spanar man inte. Då gäller det gamla vanliga: Utan spaning, ingen aning. Och inga motmedel.

Utan skymten av bevis säger jag nu: Samtiden är onödig. Men samtiden kom alldeles logiskt. De kyrkokristna betalar priset för de kyrkopolitiskt betingade utrensningarna och karriärstoppen. Än mer: De betalar priset när kyrkokristendom steg för steg ersattes av MTD-religion. Jag har förstått att MTD-religionen i Sverige har en väldigt flytande positiv dogmatik. Flytande utom på en enda punkt, ett riksdagsbeslut 1958. Det är gudomligt. Annars lägger Guds sig inte i, men har vett nog att använda riksdagsledamöter i sin tjänst när de kyrkliga inte fattar. Ibland är det förunderligt fint och utmanande att få vara kyrkokristen, inställd i en handfast fromhetstradiiton med intellektuella inslag.

Jag har väl utgjutit mig på temat klerkernas förräderi även om jag omedelbart måste tillägga, att klerkerna inte riktigt förstod vad de hamnat i utan ville göra det bästa av situationen. De ville väl men det blev fel. Fenomenet är inte obekant för någon av oss. Världen ser ut så numera. Det finns lägen när det blir katastrofalt att göra det bästa av situationen, nämligen när situationen är så katastrofal att den enda möjliga hållningen är att göra totalt motstånd.

Dagens minnesord kommer från Stockholms-Tidningen den 15 januari 1958, jag hade med det i ett kommentarsvar men alla läser inte kommentarer:

"Efter alla fruktlösa diskussioner är det nu också angeläget att kyrkan kommer till beslut och arbetsro. Allt tyder på att regeringens och riksdagens ställningstagande långt ifrån att behöva fattas som ett hämmande ingrepp i den kyrkliga utvecklingen tvärtom skall ses som ett led i en ansvarsmedveten och legitim strävan att på nytt aktualisera kyrkan i folkmedvetandet." Det kan väl gälla om de politiska partierna nu också?

Slutsatsen? Ingenting har egentligen förändrats. Det kommer fler val. Och det kommer att bli sämre och sämre. Medlemstapp och partipolitisering tillsammans med ett kyrkosystem som förlorar både Kyrka och folk. Men varje meddelande om att motståndet skall uppgivas är falskt. Nu gäller det att göra tydligt vad det är att tro på Jesus och följa honom som lärjunge. Det är den grundläggande avvikande hållningen.