Läronämnden

Det är Uppsala och gudstjänstutskott. Två av kyrkomötet beviljade extra dagar för handboksarbete. Det börjar med frågestund. Stund tycks innebära tre timmar. Vilka är det vi ska fråga? De ansvariga eller tjänstefolket? Vet inte. Det är heldag i vart fall. På eftermiddagen drar utskottet igenom övergripande frågeställningar. Jag ska avnjuta det hela stoiskt och någon stund ska jag sända mina tankar till dem som alls inte fått vara med i handboksarbetet, de verkligt kunniga: Voldemort, namnet som inte får nämnas, Christer Pahlmblad och så förstås Löwegren och Isacson. Om det fanns dugliga journalister, skulle de gräva fram skandalen att dessa tre aldrig använts och att detta icke-användande varit helt medvetet.

Läronämnden har yttrat sig. Ingen i Läronämnden var med i det kyrkomöte som antog 1986 års handbok. Denna högst kompetenta nämnd talar om receptionsprocessen, som föregår beslut om handbok. "Är du dum på riktigt?", som frågan brukar ställas. Receptionen sker efteråt. Remissarbete sker före. Möjligtvis försöksverksamhet. Men myten odlas nog. Det varit ett så gigantiskt och engagerat arbete med gudstjänstmaterialet försöksvis och entusiasmen inför det nya motsvarar en frustande och stampande Sleipner. Det tror inte jag. I ett pastorat hade man inte svarat på remissen och det var kris när Kyrkans Hus-folket tryckte på. Då fick en pensionerad präst i uppdrag att skriva några sammanfattande synpunkter från pastoratet. Han hade aldrig firat gudstjänst i det pastoratet. Yttrandet mottogs med stor entusiasm. Remsissarbete i Svenska kyrkan är inte alltid så brett förankrat som folk inbillar sig.

Läronämnden ska nog inte betraktas som en samling teologiska slughuvuden. Läronämnden tycks inte gilla min motion om eukaristiska böner med argumentet att "en gedigen beredning och analys av förslagen görs" och detta är, håll i er nu, "en del av kyrkohandbokens reception". Nonsens. Jag upprepar: reception betyder mottagande och kan inte ske förrän en handbok antagits. Hieronymus eukaristiska bön, som används i Svenska kyrkan, ska nog betraktas  höra till eukaristiska böner där bred delaktighet är ett kriterium. Läronämndens hållning innebär en skoningslös kritik mot det arbete som ledde fram till nuvarande kyrkohandbok, för att inte tala om 1811 eller 1942 års handböcker. Där skrevs mycket utan att folk utanför kamrarna visste allt. Kyrkomötet måste väl betraktas som kompetent att komplettera om vi talar om en demokratisk folkkyrka? Verkar jag sur? Värre än så.

Fredrik Sidenvall har föreslagit en prefation för Mariadag: "Du möter oss i Din och Marias son". Det duger inte. Detta "innebär (rakt av innebär! DS) en risk för förskjutning i det läromässigt viktiga företrädet för teologin framför biologin i inkarnationsteologin." Got it? Hur många i läronämnden är läkarbarn eller har en bror som varit övertandläkare därtill eller en kusin som är docent i medicin? Jag bara undrar. Och vad i det inkarnatoriska betyder det att teologin har företräde framför biologin, att verkligheten definieras teologiskt och så är det bra med det oavsett hur det egentligen är? Var är vi?

Jag föreslog att förbönen vid vigsel ska uttrycka att man och kvinna förenats i äktenskapet. Läronämnden menar att förslaget "begränsar ordningens användbarhet för vigsel av par av samma kön." Jaha. Men ska då en vigselordning som passar för par av samma kön begränsa och trolla bort något som är ett bibliskt faktum, när det handlar just om man och kvinna? Är det egentligen så att äktenskapet avskaffats och ersatts av något som kallas men inte är äktenskap. Jag tror inte att läronämnden är teologiskt kompetent på området. Biskoparna sitter där. Alla har inte skrivit avhandling och några har skrivit klena. Fackteologer som kompletterar? Tja, vilka är liturgiexperter i jämförelse med Voldemort? Upp med handen, genera er inte!

Är inte biskoparna lite egendomliga för den delen? Modéus II fann i valrörelsen anledning markera mot SD. Hur fick han för sig detta? En biskop som blandar sig i ett demokratiskt val i ett försök att göra detta demokratiska teokratiskt, kunde chefredaktören Bülow på Sydöstran tänka om han tänkt efter. Vad hade Modéus II för sakmaterial att hänvisa till i sin SD-kritik? Har han läst in sig på partiprogrammet i kyrkovalet? Egentligen lika illa med seniorbiskopen (varifrån får de allt?) Ragnar Persenius. Han var också emot SD. Vad exakt är de emot? Något SD står för eller något som sprids om SD? Jag frågar. Jag, som i kyrkomötet kritiserades för att jag var för skarp mot SD. Då sa de höga herrarna föga. Men annars ingen skugga över Ragnar. Han är emot partipolitiseringen. Öppet. Skamlöst. Sånt gillar jag.

Nu ska jag dock misstänkas för att vara utomordentligt kritisk till läronämnder och biskopar. Jag har förstått att en biskop kan vara en rejält ohederlig karl. Jag säger bara "biskop Julius i Kingsbridge". Läser vi Ken Folletts tredje del i den s k Katedralserien Den eviga elden, Albert Bonniers förlag, Stockholm 2017, ihop med Läronämndens yttrande, kan det bli rätt förödande på ett, ska vi säga, tänkvärt sätt.

Nu gudstjänstutskott.