Kval, sannskyldiga kval

Kval, sannskyldiga kval? Inte för mig. Jag håller missmodet borta med kyrkopolitiskt betingad frimodighet. Ju värre, desto bättre, kan jag tycka. Eller kanske inte. Men jag stålsätter mig. Den som ska i fängelse, hamnar i fängelse och den som ska få halsen avskuren, får halsen avskuren. Som maxim för livet gör detta det mesta uthärdligt. Pröva själva. Det är en parafras på den skånska flickan (gräbban) på dansbanan, hon som sa: "Ouuu va' svitt ja' ä. Kinn sjilv!" Ni från Mellansverige får dra ut diftongerna lite extra för att den komiska effekten ska uppnås.

Lite intressant är det allt att en moderatförening skickar brev till medlemmarna med uppmaning att rösta på Borgerligt alternativ nu när kampen står mellan S och SD. Naturligtvis ger detta inblickar om hur Borgerligt alternativ ska uppfattas. Jag läser insändare. ÖKA måste nu poängtera att kyrkan är öppen, men kan bli öppnare. Men, undrar jag, är inte "öppen" en absolut kategori? Hos ÖKA får jag veta att Jesus uppmanar oss att dela bröd och vin med varandra och det betyder att vi ska se till "att alla verkligen får komma in". Betyder det verkligen det?
Socialdemokraterna kör det där med att det finns krafter i Svenska kyrkan som utestänger grupper. Berätta mer! Och så det pinsamma med sossar, som menar att kyrkan snabbt ska vara på plats när välfärden inte räcker. De är - socialdemokrater! Vad säger Tage? Tage beklagar!

Så här kan man fortsätta. Ett centerpartistiskt kommunalråd som heter Einarsson har inte fattat vad kritiken mot partipolitiseringen handlar om. Han kommer med det i sammanhanget häftiga beskedet att vi kan veta vilken som är centerpartiets värdegrund (Hedlund, hoho!) medan värdegrunden hos de så kallat "opolitiska" däremot är ganska okänd för de flesta och "mycket förtjänar säkert en kritisk granskning". Nå, om det gör det, varför granskar inte Centerpartiet och ger sig ut i kyrkovalsdebatt om detta? I kyrkovalet möter jag politiker som skrämmer med sin uppenbara inkompetens att föra idédebatt och varsna faror. Jag antar att de styr landet lika illa. Barometern/OT hade stor bild öå nomineringsgruppernas företrädare vid pressmötet för ett par veckor sedan, den där socialdemokraterna inte var med. Jag tittar på figuranterna. Jag uppfattar att den som bland dessa konstruktivt byggt kyrka i Kalmar bland är jag själv. Ingen skugga över Viktor Ramström från Birgittakyrkan och POSK. När jag var i hans ålder skrev vi år 1975 och jag var präst i en källarlokal och gjorde handfasta erfarenheter av illvillig kyrkopolitik.

Det kan inte hjälpas att jag finner POSK intressant. POSK som står i mitten, det ärsjälbilden som utminuteras. Rätt tror jag. Det var dessa glada kamrater som såg till att alltid stå i mitten, midskepps, och då var vi som hängde vid relingen ett problem. Alla skulle stå i mitten. Där i mitten var kamraterna så trygga, för de var ju alltid i mitten. Att fartyget flyttat sig och att de i mitten faktiskt befann sig på en helt annan plats än när de ställde sig i mitten, varsnade de inte.

POSK imrymde oss alla. POSK var svenskkyrkligt och däri låg dess styrka. Sedan kom Splittraren. I stället för att stå upp för mångfalden, valde POSK annan väg, Mittastvägen. Därmed försvann en del av den intellektuella stimulansen i POSK. Såg emot om ni vill! Men ni kanske inte ens märkte förhållandet?

Nu följer jag POSK:s problem med otydligheten i ämbetsfrågan. Diskussionen återfinns lite varstans. Domprosten Hermansson ville ha besked. Och det fick han. Han kunde läsa partiprogrammet också. Där talas det om den dogmatiska grunden.

Vi får veta att det i POSK finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Tröstefullt heter det, att så skilda syner finns i kristenheten i övrigt och i Svenska kyrkan. Men om en evangelisk katolik studsar vid talet om en fortsatt uppenbarelse - vad svarar POSK då? Ett reformationsår som detta är tanken just på en fortsatt uppenbarelse närmast stötande. Evangeliska katoliker i Svenska kyrkan sjunger kraftfullt psalmen En dyr klenod, en klar och ren.... Det är Ordet som inte tärs av ålder utan går med samma kraft och frid från släkte och till släkte. Sv Ps 64. POSK har uppenbara problem med vad Kyrkan tror för POSK tror en fortsatt uppenbarelse. Konstateras. Finns det inte några i POSK som frimodigt borde säga, att här vill jag inte vara med för med min tro på Ordet kan jag inte vara med?

Nu gick debatten efter Hermanssons frågor vidare, och väckte den berättigade frågan om "motstånd mot kvinnors prästvigning endast handlar om vissa åsikter?" Den som nu undrade fann formuleringen "att acceptera och kunna samarbeta med kvinnliga präster" undanglidande. Den vagare formuleringen borde ersättas med ett "bejaka". Det var ju på den punkten Kyrkomötet 1994 körde över biskoparna, som verkligen var vaga och ville säga just "inte underkänna" men kyrkomötet körde över dem och  valde formuleringen "bejaka"

Jag uppfattade att POSK-taleskvinnan inte gav riktigt besked. Frågeställaren återkom i vart fall med ett varmt tack och påpekandet att frågan var viktig eftersom "diskriminerande handlingar ska kunna förekomma och få ett större utrymme".  Frågeställaren blev också precis: "Ska alltså motstånd mot prästvigda kvinnor ses som en 'rikedom'? Det är svårt att inte uppfatta ditt svar så."
Frågeställaren, som har rötterna i samma mylla som jag och relaterar till byn Hössjö i Slätthögs socken, där tant Ragnhild på sin tid bodde, ystade och bakade stenugnsbröd (sådana ostar har jag efter hennes frånfälle bara kunnat äta i Frankrike, noteras, och brödet finns endast som ett minne någonstans i min hjärnas vindlingar), nöjde sig alltså inte med partiprogrammet. Jag kan förstå det. För dels får vi veta att kvinnoprästmotståndet ska vi inte tolerera "en dag till!" (svar till Hermansson)  och så talas det om vikten av teologisk mångfald. Alla som verkar inom kyrkan måste dock acceptera och kunna samarbeta med kvinnliga präster. Tala om att halta på båda benen.

Slutsatsen blir förstås att det inte går att lita på POSK. Jag blir inte missmodig av att nödgas dra denna slutsats, det kanske frågeställaren blir. Jag blir frimodig. Det är bra att veta vilka man inte kan lita på och lika värdefullt att få besked om var jag inte hör hemma. Längre.

Splittraren har fullgjort sitt verk. Ska jag beklaga det? Jag beklagar alla som sumpar möjligheterna att bota Josefs skada. Å andra sidan, vad gör detta för en man, som följer rapporterna om världens undergång och fall och lyfter huvudet.

Jag får gå på Valbar på Krögers i Kalmar i morgon kl 17-19. Det ska bli sanslöst roligt, som alltid på Krögers, platsen för krogpredikningar och goda samtal. Vi måste få veta mer om konflikten mellan KyrkA och SKAO. Och så får vi se om det kommer folk som ställer upp i valet och vill debattera eller om de som kommer bara för höra de frimodiga utlägga sitt goda budskap. Då ska jag påpeka att jag i Barometern/OT citerats stympat i dag. Jag sa att Kyrkan ska vara en plats för förkunnandet av evangelium, inte bara "förkunnande". Man kan inte få allt. Inte ens själva Kyrkans poäng, skatten reformatorerna talar om. Jag håller missmodet borta med frimodighet i största allmänhet.