fredag 17 januari 2014

Bussige Busse - eller busige Busse?

Det blev lunch med Oberst Dietrich Busse i går. Schildkröte är ett klassiskt ställe för informationsutbyte vid luncher. Därefter gick jag till Wittenbergplatz  och tog U-bahn  därifrån till Alexanderplatz. Varför Wittenbergplatz? Mest därför att tunnelbanestationen där är så arkitektoniskt fulländad. Översten gick till sina sysslor.

Och nu är tyskarna rejält upphetsade efter avslöjandet om Obamas avlyssnande. Vi talade lite NSA vid lunchen, lite Öland, förstås, och Svenska kyrkan. Dietrich gjorde en kort genomgång av tysk historia där målsättningen först var att erövra det tyska riket och göra upp med fienden Frankrike och därefter att etablera sig som världsmakt. Underligt med det där riket, som kom till 1871 och gick under 74 år senare, år 1945. Busses poäng var nog att peka på hur mycket som hängde samman under dessa år och hur somliga senare fattade beslut var konsekvenser v vad som bestlutats tidigare. "Och nu har den tyska nationen nått ytterligare en framgång genom ärkebiskopsvalet i Svenska kyrkan", sa han.

Jag försökte något moderera den tanken. Man ska nog inte betrakta valet som en tysk triumf. Och sa att det kanske inte var så konstigt att en ärkebiskop väljs bland biskoparna. "Ja, hur kom sig det?" frågade Busse. Jag förklarade hur biskopsval går till. Då blev Busse högröstad: "Lät ni de ockuperade i Skåne och Blekinge välja biskop!" ropade han. "Det är grundläggande (grundsätzlich) viktigt att de ockuperade inte får några möjligheter till självstyre. Och nu ser ni följden. De ockuperade agerade så att den de valt som biskop förs vidare i karriären." Vad svarar man då?

Jag försökte gå igenom relationen Danmark-Tyskland och nämnde kriget om Schleswig-Holstein men det avfärdades för här handlade det om hur de östdanska provinserna gjorde gemensdam sak med tyskarna därför att östdanskarna (skåningar och blekingar) agerade mot fiendens fiende och det var det just då aktuella målet. "Därmed har vägen för tysk protestantism beretts in i Svenska kyrkan", avgjorde Busse. "Ni får samma läromässiga oklarheter som blev resultatet av den union Kaisern styrde till mellan de evangeliska och de reformerta för kvar blev en rätt ointressant sörja (Matsch)."

Problemet för mig är att det svenska kyrkoliv Dietrich Busse sett är det på norra Öland. Han blev svårartat imponerad av att folk där hade läst Confessio Augustana och entusiastiskt diskuterat skillnader mellan den latinska och den tyska texten. Busse tror att detta är vad som sker i Svenska kyrkans församlingar och jag har aldrig haft hjärta att berätta hur det egentligen är och inte sagt ett enda ord om den utfrågning av biskopskandidater där det stod klart att alla kandidater inte läst Svenska kyrkans bekännelseskrifter (den de vid prästvigningen lovat följa). Han gillar också den svenska högmässan som ger plats för både tradition och förnyelse och han menar att en väl genomförd högmässa i Svenska kyrkan slår det mesta i gudstjänstväg. Jag hade inte hjärta att ge honom några citat från handboksförslaget.

Men Busse hade en liten poäng. I en unierad kyrka skiljer sig kyrkolivet från vårt. Där kan man finna kyrkostrukturer utan biskopar och präster men med ett presbyterium, alltså äldstebröder av reformert slag. Vilken sakramentssyn man har, behöver vi inte gå in på - bara minnas dr Luther som vid religionssamtalen i Marburg med de reformerta drog ett kritstreck över bordet och sa: "Ni är av en annan ande än vi."

Lunchsamtal är som de är. Dietrich hade en del att bestyra och skulle tillbaka till jobbet. Han bad mig hälsa till vännerna Olofsson och Salander och just när vi skulle skiljas åt sa han: "Det är klart med husköpet i Vedborm. Vi ses i sommar!" Det betyder att han kommer strax före midsommar och sedan ska han vid midsommartid äta och dricka svenskt samt sjunga de sånger som beledsagar det gift han och många häller i sig vid midsommarfirandet.

27 kommentarer:

  1. På Busses påstående om de "ockuperandes" biskop svarar Du förstås så här:
    -Vi skall inte på förhand döma Antje Jackelén utan ge henne chansen att visa vad hon går för och först låta henne växa in i sitt ämbete, innan vi avger några (slutgiltiga) omdömen!

    Låt mig nämligen här erinra om denna bloggs tidigare konsekventa underkännande av tidigare ärkebiskopar: K-G Hammar, Gunnar Weman och den ännu sittande. De har alla underkänts av Dag och hans ständigt alerta uppbackare, vilka alltid - av någon för mig obegriplig anledning - tycks vara bloggproducentens trogna åsiktsföljare.

    Var finns, mina herrar (damerna är ju av en bekant anledning mycket färre) nyanserna, viljan att se det positiva, det som också de nämnda ärkebiskoparna har bidragit med? Man behöver sannerligen inte - och det är jag minst av allt, vilket särskilt Dag vet - vara exempelvis K-G Hammars eftersägare i allt. Men ett står klart: han bidrog med sin person och sina åsikter till att sätta vår kyrka i ett mer medialt centrum än som tidigare var fallet. K-G:s filosofiska utläggningar lockade faktiskt många till både lyssnande och eftertanke och gynnade på så sätt kyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    Varför är det så förtvivlat svårt att se och erkänna också en ärkebiskops förtjänster?
    Och varför skall alltså den snart tillträdande ärkebiskopen dömas ut efter noter på förhand?
    Konkreta frågor, som kräver konkreta svar - individuella svar, inte på förhand kollektivt redigerade. Eller uttryckt på annat sätt:
    Högkyrklighetens personifierade hjärnor synes och anses objektivt vara intellektuellt väl utvecklade.

    Då skall det väl inte vara svårt att leverera enkla men tydliga svar på frågorna.
    Välkomna med dessa mina herrar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du kan väl inte mena att den som ser Jesus som en tankekonstruktion eller har svårt att bestämma sig för vem som står högst i en kristen kyrka; Jesus eller Muhammed, skulle vara något att hylla och berömma i vår kyrka? Jag kan i alla fall inte hänga med i det resonemanget. Någon ...... ordning får det väl vara i en kyrka.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Kan det möjligen ha att göra med vad som är en biskops främsta och förnämsta uppgift?

      Nu vet jag förstås inget om Zlatans färdigheter i hockeyrinken, men om han skulle aspirera på att bli lagledare i hockeylandslaget tycker jag det vore högst berättigat att kritisera honom om han inte kunde redogöra för icing-regeln, trots att jag fortfarande håller honom för en av världens bästa fotbollsspelare.

      /Per H
      (som dristar mig till att hoppa in trots att jag inte ser mig som högkyrklig)

      Radera
    3. Kloka tankar, BOD!

      Tant Svart

      Radera
    4. Ja,Bengt Olof Dike, varför blir dessa ärkebiskopar "underkända" Vad kan det vara ? Tänk, om det finns skäl till det? För de människor som tror att kristendomen är allvarligt menad och är verklighet, är det väldigt viktig hur de människor som sätt att leda gemenskapen kring detta sköter det. Och det har varit svagt. Länge. fm

      Radera
    5. Det var inget personligt fel på ex K G Hammar. Han gav ett synnerligen sympatiskt intryck, småfilosofiskt, vänligt.
      Men "felet" bestod i att han och de honom likasinnade tackade ja till att bli ärkebiskop. Denne har ju ett ansvar att ställa upp på kyrkans bekännelseskrifter. Och agera utifrån dem.
      Hammar borde nöjt sig med att bli författare, fri debattör, kanske enskild själavårdare.
      Men ärkebiskop? Nej!

      LG

      Radera
  2. Synnerligen nyttigt perspektiv. Vi borde lära oss mer av hur de bedriver mission i (de nordliga) tyskländerna.

    SvaraRadera
  3. Som så ofta
    blir det dags att dra en lans för den spännande tyska historien, som bör räknas från Karl den Stores sonson Ludvig den Tyske, 804 - 876. Juridiskt upphör denna stat 1804 under tryck från Napoleons arméer. Intressant är, att de delar av Elsass, som redan vid denna tid kommit i fransk besittning, fortfarande var avskilda av tullgräns, juridisk gräns och monetär gräns mot Frankrike. De hörde ju, liksom det "svenska" Pommern, till det Tyska Riket, där den franske, liksom den svenske kungen endast var länstagare under "der Deutschkönig"/kejsaren. Kejsar Frans vägrade, besviken på framför allt Preussens agerande, att låta Riket återuppstå efter Napoleon. Arvtagaren blev Det Tyska Förbundet, av lösare, man kan säga, "EU-"karaktär. Efter 1867 års Ausgleich (kompromiss/likaberättigande) med Ungern, minskar den tyska identiteten och upphör det tyska primatet i den Österrikiska statsbildningen. 1871 års riksgrundande är en s k lilltysk lösning, utan den österrikiska (stortyska) tyskheten. Här kom Preussen att dominera. Den wilhelminska staten såg sig som direkt arvtagare till det medeltida das Reich, och rent av som arvtagare till Karl den Stores imperium. Även Frankrike räknar Karl som sin riksgrundare. Rivaliteten blev svår. Om den nuvarande delade europeiska ledningen kan anses vara en hållbar kompromiss i syskonstriden mellan Karls arvingar, är kanske för tidigt att yttra sig om.

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det heliga romerska riket av tysk nation upplöstes formellt först 1806 efter slaget vid Austerlitz, men kejsar Frans hade redan 1804 utropat sig till kejsare av Österrike som ett svar på Bonapartes antagande av kejsartitel samma år. Under ett par års tid hade Europa alltså en dubbelkejsare, Frans II, tysk-romersk kejsare, och Frans I, kejsare av Österrike. Ett sex kreutzer mynt i koppar präglat 1800 med Frans bild bär texten Franz II Röm Kai Kön z Hu u Bö Ertzh z Oest och på frånsidan dubbelörnen. Dragkampen mellan Preussen och Österrike på tyskt område avgjordes 1866 genom att Preussen i grund besegrade österrikarna i slaget vid Königgrätz/Sadowa. I kölvattnet följde inte helt oväntat för Österrikes del en politisk omorientering i syd-östlig riktning och en maktomfördelning (Ausgleich) med större inflytande för Ungern. Kejsar Franz Josefs utkorade efterträdare ärkehertig Franz Ferdinand stod i sin tur för ett "Ausgleich" med tjeckerna och den slaviska delen av imperiet. Inte minst därför blev han en måltavla (1914) för den serbiska nationalism som ville se sydslaverna förenade under serbisk spira.

      När jag första gången vandrade genom Hofburgs salar levde fortfarande änkekejsarinnan Zita i sin schweiziska exil...

      Radera
    2. Si, det var en som var überpåläst!

      Följande kanske rentav har lite kristen uppbygglighet i sig?

      http://www.youtube.com/watch?v=l6fxpufnoeg


      Tant Svart

      Radera
    3. Zita ...Königin von Jerusalem ... mitt hjärta smälter med samma vemodsfulla, igenkännande, känsla som när jag läser Buchmendel av Stefan Zweig. Tack för detta återbesök i en värld som inte längre finns, Europa före 1914, den värld jag växte upp i.

      Radera
    4. Ur Telemanns Der Schulmeister:

      Obgleich die dumme Welt
      oft Wasser hat getrunken,
      so stimmt mir doch ein jeder bei,
      das Doppelbier viel besser sei.

      GA

      Radera
  4. Men börjar inte smygkalviniseringen redan med konkordieformeln? fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. *schyyyy* du kan skrämma de fromma! / Magnus Olsson

      Radera
  5. Ja, Du BOD.
    Döma ut på förhand? Det gör framförallt Ni politiker som tagit makten över kyrkan varav många av er- (Nu betraktar jag er som grupp) inte ens är kristna men av nödvändighet medlemmar i SvK och med i bästa fall har ett ljumt intresse för vad Kyrka innebär. Det är Ni som verkligen på förhand dömer ut med era obehörighetsförklaringar av bibeltrogna präster. De som tar bibeln och bekännelsen på allvar liksom ännu gällande vigningslöften. Dem dömer Ni ut på förhand och kvar står en klick lydig er politiker men knappast Gud.

    När det sedan gäller vår senaste. Ja nog har hon dömt sig själv snarare än vi andra. En politiskt väl fungerande teologi -kanske men har föga med kristen tro och lära att göra. Se sedan på hur hon valdes. Tala om gillrat val. Kriterierna var:
    1, Att vara kvinna
    2, Att ha tillräcklig formell behörighet

    Manliga sökande var på förhand endast valda som staffagefigurer för att kunna låtsas val...!
    Av kvinnorna var några väl kontroversiella även i politkernas ankdamm -hade redan skrämt iväg tillräckligt många med sina uttalanden och sina leverne.
    Vad gällde kompetensen. Tja en -säger en kvinna var helt klart en värdig rival om tjänsten ,klart mer meriterad men tyvärr ur politikerskarans synvinkel inte helt pålitlig och kunde förväntas göra motstånd mot PK-omvandlingar av den kristna läran.

    För att inte detta för tydligt skulle märkas var det lätt att notera att "favoritetens meriter" sannerligen inte sattes under skäppan medan konkurrentens meriter snarast undanhölls.

    Nej, BOD tala inte om att vi andra dömer på förhand. Ni som på förhand väljer kanditat och på förhand sållar ut tänkbara kanditater , dvs sådana som "kyrkfolket" skulle kunna tänkas acceptera och linte bara det- också längtar efter.
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Träffas verkligen BOD av denna kritik??

      Tant Svart

      Radera
  6. Själv lunchade jag med en annan tysk med tvivelaktig existens, Heinrich Verlogen. Han förundrade sig över vissa svenskar, bloggandes om kyrkliga ting. -Varför skall det gnällas så mycket mellan olika kristna fromhetsriktningar, frågade han. Kan man inte bara erkänna varandras olika traditioner och bruk, och sedan stå tillsammans i kampen för Kristi rikes utbredande?
    -Jo, svarade jag, det brukar fungera så länge som det finns en gemensam yttre fiende att ena sig mot, till exempel Piteå Plåtslageri, som vi kan kalla dem. När de ligger lågt blir det tyvärr gnäll om mindre centrala frågor. Fast det förstås, det är ju jag som tycker att de inte är centrala. Andra tycker annat. Vi får nog förlika oss med det ständiga gnabbet, om inte bloggaren själv går före med ett försonande sinnelag?
    - Låt oss hoppas, sa Heinrich och gick för att dricka te med Angela Merkel.

    SvaraRadera
  7. Was habe ich gelesen?
    Jo, inte en enda eftertänksam kommentar på min enkla men logiska undran över varför Antje Jackelén döms ut på förhand, varför itne K-G:s positiva sidor togs fram eller varför nuvarande ärkebiskop mer eller mindre underkänns av Dag och hans teologiska vänner.
    Plötsligt är det politiker, som dömer på förhand eller K-G:s ord "tankekonstruktioner" som föranleder nya attacker, ny kritik. Det är faktiskt som om självbelåtenheten synes vara klistrad för evigt på kritikerna; som om bara de, inga andra, har rätt, rätt och åter rätt.
    Vad har nu politikerna med min enkla fråga att göra? Inget förstås. Spörsmålet gällde ju varför ingen vill låta Jackelén få en chans i sitt ämbete och se hur hon förvaltar detta. Eller varför alla ärkebiskopar under de senaste decennierna har varit om ej helt usla företrädare så ändock inte bra.
    Svara, min herrar.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att du fick bra svar på ditt förra inlägg, Bengt Olof. Jag hör till dem som uppskattar K-G Hammars personlighet mycket. Men jag gillar även Dalai Lama - som enligt uppgift kallade sej kristen vid samma tillfälle som K-G kallade sej en liten buddhist - utan att tycka att han är lämplig som ärkebiskop i en kristen kyrka. Eskil Franck - som i stora drag delar K-G:s filosofi - insåg ju till slut att han nog egentligen inte var kristen, och tog konsekvenserna av det, t.ex. ett avsagt prästämbete. Heder åt honom, även om man kan undra hur många geunina prästkallelser han stoppat som rektor för pastoralinstitutet.

      Antje Jackelén är likaså trevlig och sympatisk. Men vad hjälper det om man inte kan svara ett rakt ja på frågan om Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger? Tjänstefel så man blir mörkrädd, särskilt av en biskop, det tyckte jag även innan jag idag (i Söderhamn) hört Lars Mörling tala inspirerande och uppbyggligt om islam och om möten med muslimer.

      Börjar man dessutom tvivla och uppmuntra till tvivel på läror som "bara" två av fyra evangelister förkunnar (sen när hade vi som evangeliskt-lutherkst kriterium att minst tre av fyra evangelister måste framföra en lära för att vi ska vara säkra på den?), då is the bottom nådd. "Jag tror inte på Bergspredikan", var det visst nån som sa, "för den finns också bara hos Matteus och Lukas, och Paulus verkar inte känna till den".

      Wejryd tror visserligen på jungfrufödelsen, men han har gjort så mycket för att spela ner betydelsen av den läran (och spela upp betydelsen av den queergnostiska läran att män kan föda barn) att han är fullt ut medansvarig för efterträdarens dribbel. Visst ska vi se det positiva hos folk, Bengt Olof, men det hjälps inte: har man (som i fallet Zlatan hockeyspelaren) hamnat på helt fel plats, så har man.

      Radera
    2. Eskil Frank
      avhoppad präst, påtänkt biskopskandidat, förföljare av bekännelsetrogna prästkandidater som rektor för pastoralinstitutet, författare till boken om sin vandring från präst till ateist; något av vår tids Judas Iskariot. Det är en märklig resa han gjort. En revolt av något slag från en uppväxt präglad av en strängt schartauansk hemmiljö.
      En del går kanske att förklara, jag har dock inte läst hans bok. Född som sista barnet av tre, med två äldre systrar. Snabb karriär; högstadium (realskola), gymnasium, fyra års teologistudier inkl. prakten och prästvigd vid 23 års ålder. Frågan är om man är mogen för en prästtjänst vid 23 års ålder? Han kan inte ha hunnit med att få någon arbetslivserfarenhet och samtidigt skall han då vid så unga år möta den hårda verkligheten som präst och själasörjare.
      Det kan då bli tufft. Kanske borde ingen kunna bli prästvigd vid 23 års ålder. Prästkandidater nagelfars annars så noga innan de antages eller förkastas, så nog borde väl detta också kunna vara ett skäl att beakta.
      Det sorgliga är att han i sin revolt har tagit med sig så många andra i fallet. Hur många för kyrkan så viktiga bekännelsetrogna prästkandidater lyckades han inte hindra innan han själv steg av tåget? Det kan bli en hård dom han får bära med sig livet igenom.
      Men i och för sig är han ju inte ensam om denna sållning. Alla våra biskopar sitter ju i samma båt, skyldiga att genom Kyrkoordningens (KO) ram, på kyrkopolitikernas befallning, gallra ut alla som inte vill ge avkall på sin övertygelse att följa Bibelns och kyrkans gamla tro och tradition. Men de stiger förstås inte av tåget. Jag tror att Eskil Frank tillsammans med alla våra nuvarande biskopar har en mycket hård dom att vänta sig en dag av Kyrkans Herre för sitt handlande.
      Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka synd om Eskil Frank. Det är så sorgligt att veta hur han nu famlar omkring i mörkret, och ana att det nog kan bli svårt för honom att kunna hitta tillbaka hem till Fadershuset.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  8. Tant Svart,
    Du ställde frågan "träffas verkligen BOD av denna kritik". Tja, jag var inte så mycket ute efter att kritisera BOD, en man jag inte känner annat än genom sina inlägg här och har i övrigt ingen aning om hur han röstat och agerat i de enskilda frågorna. Min poäng var och är att det är politikerna som kollektiv som tagit över kyrkan, de som i praktiken bestämmer agendan, utser biskoparna och förändrar läran till oigenkännlighet.

    Det är möjligt, jag tror tom att det är sannolikt att BOD som person inte aktivt agerat för alla galenskaper som nu sker inom kyrkans väggar. Jag betvivlar men medger att jag inte vet att han skulle aktivt ha kämpat för den rena lärans bevarande. Det tycker jag mig kunna uttyda av hans inlägg som hela tiden utgår från att kyrkan skall vara någon slags folkdemokrati men helt bortsett från frågor som demokrati kontra andra styrelseformer gäller ju det viktiga att Kyrkan är Kristi kyrka och att vår uppgift , det må vara som lekman,prelat eller som nu politiker att förvalta Kyrkan enligt de instruktioner som en gång för alla givits. De är inte tyngande eller stelbenta, de lämnar snart sagt obegränsade möjligheter till variation om det är det man önskar men de lämnar också helt klart gränser som en kyrka som vill kalla sig Kristi Kyrka inte har mandat att överskrida.
    Det är dock och du är säkert medveten om det just vad som nu sker med våra politikers "hjälp".
    //HH

    SvaraRadera
  9. BOD,
    som jag antydde.Allt. Politikernas önskan att styra kyrkan i PK-riktning och att göra den till ett lydigt redskap för politiken istället för att arbeta för att kyrkan skall vara det den är ämnad att vara - en Kristi Kyrka. Den har gett oss den kyrka vi har idag där inte en enda biskop ,knappt någon kyrkoherde har fått sina tjänster utan att först bedömas av er som lämpliga-tillräckligt flexibla och tillräckligt "liberala" .

    Du ställer gärna frågor-gott så men Du är dålig på att svara på några och Du kritiserar gärna dina meningsmotståndare för både det ena och det andra som nu att vara självbelåten .
    Hur vore det att för egen del tillämpa lite självkritik, det tycks vara alla, (de flesta?) politikers akilleshäl. Oförmågan att erkänna misstag och oförmågan att erkänna sitt ansvar, delansvar, för det som gått snett. I alla de inlägg jag läst visar Du tydligt att åtminstone denna svaghet är något som Du delar med majoriteten av alla politiker.

    Kan man alltså få läsa något om vad Du gjort för att förhindra de mesta avarterna inom SvK-? Att Du misslyckats om Du haft denna ambition är helt klart- det har f.ö alla vi gjort som önskar en Kristi Kyrka och inte en "folkkyrka" rent allmänt. Att misslyckas klandrar jag ingen för men däremot att inte ens försöka att som kristen gå emot alla galenskaperna.

    Sedan, trots din ovilja att besvara frågor nu hoppas få att Du besvarar frågan : Hur långt skall vi andra vänta och se hur just "hon" sköter ämbetet? Tills kyrkan är helt borta? Det är lättare att stämma i bäcken än i ån och ingen av de biskopar Du nämnt skulle ens ha hamnat där utan politikers massiva stöd och nog har de "regerande " hunnit skada tillräckligt såväl ämbetet som kyrkan. Nu vill Du alltså att denna ärkebiskop som påtvingats kyrkan i ett av historiens mest riggade val och med en teologi som får nästan KG-Hammars att verka renlärig att vi ödmjukt skall invänta resultatet.

    I en viss mening har Du rätt. Hon lär bara agera nickedocka så vad vi ser och upplever är vad som kommer att vara PK ännu en tid.
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, HH! Du uttrycker precis vad jag skulle vilja säga!

      Radera
    2. Jag vill också ge signaturen HH en eloge för det han skrivit här ovan. Jag instämmer till fullo och kunde inte ha uttryckt det bättre.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    3. Också undertecknad :-) blev något förvånad över BOD:s utfall i ämnet ärkebiskopar i senare tid och varför Dag och hans "lakejer" saknar förtroende för dessa. Tydliga och utförliga svar har ju lämnats vid flera tillfällen. Då återstår två möjligheter: BOD saknar förmåga att ta till sig det skrivna eller så föredrar han att bara simma vidare i grumligt vatten som om inget svar lämnats.

      Förmodligen är det så att BOD har en helt annan uppfattning i ämnet "ren lära" och "avarter" än den t.ex. H.H. och Andreas Holmberg har, men då vore det väl bra, BOD, om den saken kunde klargöras för oss alla. Det hjälper att veta vad man är överens om och var uppfattningarna går i sär.

      Möjligen återstår sedan bara att lyfta på hatten för varandra, inseende att vi inte sitter på samma tåg och att våra tåg är på väg åt olika håll. Bekännelsen, förtroendet, gör kyrkan, Matt 16:16.

      För min del förvånar jag mig över Andreas Holmbergs fortsatta vildsinta angrepp på allt som skett på teologins och bibelvetenskapens område efter år 1700. Inget av detta ska tydligen få påverka vår förståelse av kristen tro och läsningen av den tidigare traditionen. Efter Concordia Pia har en järnridå gått ner i det kyrkliga landskapet och inget mer av betydelse finns att tillägga. Samtalet blir enkelriktat och därmed något annat än ett samtal. Det känns något trångt för den som haft förmånen att ha haft både Tryggve Mettinger och Birger Gerhardsson som lärare.

      För min del anser jag att det mycket väl går att diskutera läran om jungfrufödelsen, traditionshistoriskt/bibelvetenskapligt, och lägga betoningarna något olika utan att man för den skull behöver kättarförklara den andre och börja stapla ved till bålet.

      Men att relativisera Jesus som Herre och Frälsare är givetvis något helt annat. Då hamnar man på olika tåg.

      Det går att konstatera utan att man behöver bli rabiat i ämnet den "rena läran", där det historiskt och i nutid finns skilda uppfattningar kristna emellan. Det som är sanning i Wittenberg eller Geneve är inte nödvändigtvis sanning i Rom eller Konstantinopel eller Antiokia :-)


      Radera
  10. Andreas Holmberg!

    Du dömer ju Antje Jackelén på förhand. Hon har ju inte fått visa vad hon går för i ämbetet. Vänta och se och - som August Strindberg betonade - stilla Dig.Såväl Du som Dina i bloggkommentarerna återkommande meningsfränder gör ett återkommande kardinalfel: ni utgår alltid ifrån att era åsikter är de enda riktiga, inga andras. Det är oklokt och oförnuftigt att inte lyssna och ta till sig de sistnämndas. Dessutom, som HH är ett belysande exempel på, kommer ni med påståenden som är direkt felaktiga: politikerna bestämmer inte läran! Hur många gånger skall man behöva errinra om att KM har en läronämnd, bestånde av bland andra samtliga biskopar, där varje lärofråga behandlas?

    Sedan måste jag allvarligt be HH att välja sina ord bättre i nästa kommentar än som var fallet i påståendet att den blivande ärkebiskopen "påtvingats" Svenska kyrkan i ett av "historiens mest riggade val".
    Jackelén, som vann klart i första valomgången efter den valordning, som KM har bestämt, har alltså tvingats på Svenska kyrkan! Och valet var ett fuskval, jämförligt med icke-demorkatiers i verkligheten riggade val!

    Förstår inte HH att slika beskyllningar försvårar, eller kanske helt omöjliggör, seriösa och konstruktiva diskussioner om teologi och andra frågor i kyrkan? Det gäller förstås också dem som okritiskt har instämt i dennes slutsatser- exempelvis prästen i Skara stift.
    Hur ser då icke-påtvingade och icke-riggade val ut? Hur skall biskopar och ärkebiskopen utses? Var vänlig, HH, och berätta det för oss.

    På förfrågan undrar också HH vad jag har gjort i kyrkan för att förhindra "avarterna" som det hos signaturen icke-önskvärda kallas. Varpå han formulerar den från högkyrklgit håll lika frekventa som i sak groteska motsatsställningen Kristi kyrka - folkkyrka.

    En demokratiskt förankrad kyrka är Kristi kyrka, eller tror HH att Kristus är motståndare till demokrati, dvs de kyrkotillhörigas möjligheter att styra Svenska kyrkans organisation? Skall inte demokrati, fred och frihet vara bärande element i vår kyrkas internationella arbete för förtryckta folk?
    Vad tror HH att de kyrkotillhöriga vill ha? En demokratiskt styrd kyrka eller en elitkyrka?
    Det är den förstnämnda kyrkan, som har varit min ledstjärna i engagemanget för kyrkan. Och jag slogs så länge det var möjligt för den folkkyrka (och därmed Kristi kyrka) som i det långa äktenskapet med staten garanterade förankring i hela landet, i varje ort av någon betydelse och således ekonomisk stabilitet. Och jag har personligen lagt ner timmar, dagar och veckor på att försöka avslöja oacceptabla organisatoriska och ekonomiska skandaler bakom kulisserna, ej minst (som Dag är väl underkunnig om) Ansgarsliden, där tresiffriga miljonbelopp, som kunde ha använts till mission (evangelisation) och andra insatser för att stärka kyrkan, gick till spillo. Jag har med skärpa reagerat mot vår kyrkas tendens att sätta religionsmonologen framför -dialogen. Och jag har flera gånger - om det är någon tröst för de ständiga K-G-kritikerna - kritiserat Hammar för hans syn på Israel (Mellanösterns enda demokrati) och ovilja att ibland tydligt och klart markera kristendomens betydelse.

    För mig är det också fullständigt självklart att vår kyrka skall vara klar och tydlig, orädd,offensiv och frimodigt förkunna Guds rena och oförfalskade ord. De är inga att skämmas över. Tvärtom bör alla kyrkligt verksamma räta på ryggarna, gemensamt (präster, förtroendevalda, hög- och lågkyrkliga, män och kvinnor) med stolthet anamma Missionsbefallningen och göra som den (Jesus) lär oss. Finns det för övrigt något att vara mer stolt över än att arbeta för frids- och fredsbudskapet, varje människas okränkbarhet, hoppet och Guds nåd?

    Alltså, bästa trätobröder HH, Holmberg och västgötapräst m fl,upp till gemensam kamp för detta!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad "västgötaprästen" kritiserade med anledning av valet av Jackelén var att hon slirade på svaret vem som betydde mest för kyrkan Muhammed eller Jesus. Skall man tänka sig att bli vald till ärkebiskop får man aldrig tveka på det svaret.
      Du nämner vidare att en garanti för rätt lära är "läronämnden", där våra biskopar sitter med som en garanter för att läran blir rätt tolkad enligt den Heliga Skrift. Kan man verkligen lita på det? När man ser de beslut som läronämnden antagit, kan man då mena att detta varit enligt Skriftens ord. När biskoparna jamsar med i de framlagda förslagen, så får man nog säga att förslagen varit i säck innan det kom i påse. Ingen vågar avvika med en egen mening, eftersom de sitter i knäet på våra kyrkopolitiker, valda av dem, beroende av dem, de sitter ju med som politiska politrucker i ett stifts olika organ; församlingsråd, stiftsstyrelse. De vågar en biskop inte gå emot. Hur skulle det då gå?
      Det finns ingen resning bland dagens biskopar. De är som vindflöjlar som drivs hit och dit av tidsandan. Ta bara Äb Wejryd och hans ställningstagande i äktenskapsfrågan 2009. Året innan var han klart emot vigsel av enkönade äktenskap. När beslutet togs hade han gett klartecken till beslutet. Tala om velighet. Detta handlingsätt är ju tvärt emot vad du B.O. Dike själv förespråkar i det sista stycket du skriver här ovan. För det du säger där håller jag helt med dig om.

      "Präst från Skara stift"

      Radera