torsdag 30 januari 2014

Indiskretioner

Jag antar att jag är indiskret när jag nu berättar vad vår vän prosten och doktorn Kjell P tagit reda på. Detta nådens år 2014 är det första år när de som antecknats i Svenska kyrkan automatiskt försvinner eftersom de fyller 18. Vi talar om 8117 ungdomar. Puts väck på födelsedagen! Men innan dess skulle kyrkoherdarna ha tagit kontakt med dem och erbjudit dem att vara kvar. Det har de strängt upptagna kyrkoherdarna antagligen inte gjort. Kyrkoherdars herdesinne har sina begränsningar även om man kunde tänka att de 8117 kunde betraktas som förlorade får, som de vore extra roligt att leta upp. Det betyder att 8117 18-åringar utan att egentligen fatta det, stryks ur de kyrkliga registren. "Så lite betydde du"-hälsningen går knappast att missa.

Vad skulle kyrkoherdarna gjort - förra året? Planerat för en rejäl satsning. Frimodig kyrkas folk med Johannes Hellberg som första namn lyfter frågan i Göteborgs stiftsfullmäktige och vill ha en stiftssatsning. Det är bra.

Hade jag varit kyrkoherde (ja, ni vet hur det är ...) hade jag nog sagt: "Nu ska vi se till att få med dem som blir 18 år. Jag bjuder in dem och erbjuder dem en veckas intensivinfo. Vi förbereder några gånger, vi tar med några av de yngre ledarna och så tar vi oss på sportlovsveckan till bibliska platser. Palestina/Israel alltså. Bibeln som redskap. Gott om tid för samtal och möjlighet att döpas på påsknatten här hemma för den som så vill."

Kyrkorådet hade fattat. Varje krona som satsas här kan visa sig vara en investering som ger kyrkoavgifter 70 år framåt och kanske kyrkligt engagemang därtill. Själva knepet hatar ateister och fromsinta. Vilket knep? Att med hjälp av den ohederlige Mammon skaffa sig vänner för evighetens hyddor. Men sportlovsveckan skulle jag sett till att några i församlingen fick ta ett särskilt förbönsansvar för dem som var på sitt livs undersökning av vad Kyrkans tro och liv handlar om.

Nu är jag inte kyrkoherde. Men hade jag varit ... Kanske skulle jag tänkt större och sagt att biskopen får lägga en vecka och stiftet, med hjälp av kompetenta undervisare och den där sortens klassiska, karismatiska och arbetsvilliga präster, göra en satsning. Men gör man det inte själv, finns alltid risken att det inte blir gjort. Och var finns en ny generation outtröttliga ungdomspräster förresten?

Vad gör man nu med de kyrkoherdar som inte gjort någon ansats eller insats för att kontakta dem som blir 18 i år och som de enligt bestämmelserna skulle kontaktat? Anmäler för tjänstefel? Ger löneavdrag? Ler vänligt mot och säger att vi alla förstår att de haft många viktigare uppgifter att ansvara för? Leta förlorade får kanske inte är en kyrkoherdes främsta prioritet. De 8117 får fylla 18 och försvinna ur registren. Eller får vi veta något här - något om bristande nit när det gäller människor? Inte vet jag. Jag har bara varit indiskret.

Bara för att rådda till det hela: Hur kommer det sig att Frimodig kyrka, dessa reaktionära bakåtsträvare, dörrstängare och allmänt ohavliga, lyfter en fråga av det här slaget? Varför inte de andra, de som säger att de vill ha en öppen folkkyrka?
Slump eller mening?

Visar det sig när allt kommer till allt att Svenska kyrkan till sist är ointresserad av att göra folk till lärjungar? Eller kanske inte har tid?

20 kommentarer:

  1. Endast en minoritet svenskkyrkliga präster och övriga anställda är lämpade för intensivkontakt med unga människor ( pensionären och dörrstängaren par préférence DS undantagen, givetvis). Brist på resvana, driv och nyfikenhet skulle gjort resten. Resultatet bleve förmodligen snarare en avkristning av de 18-åringar, som lockats av erbjudandet.

    Som sagt:"...var finns en ny generation outtröttliga ungdomspräster"?

    Tant Svart

    SvaraRadera
  2. Jag skulle nog inte generalisera så till den milda grad att anse att SvK är ointresserad av att göra folk till lärljungar.
    Man måste bryta ner frågan genom att dela in begreppet SvK i kategorier.
    Så vilka av nedanstående grupper av individer inom SvK är ointresserade av att göra folk till lärljungar?
    Nu tänker jag majoritet där det alltid finns undantag.

    - Medlemmarna: Definitivt ointresserade

    - Kyrkomötet. Det verkar så med tanke på hur vissa motioner behandlas

    - Kyrkostyrelsen. Har väl inte utrymme att avvika så mycket från Kyrkomötets beslut, eller?

    - Kyrkokansliet. Verkar vär rätt ointresserade utåt sett. Åtminstone om man kollar in websidan som de troligen ansvarar för.

    - Biskopsmötet: ??? Har de sagt något???

    - Kyrkoherdarna: Det finns åtminstone en i Kungsbacka som som INTE är ointresserad. Det finns många många fler av samma sort, men troligen inte i majoritet. Eller också lyckas de enligt statistiken väldigt dåligt med sina föresatser.

    - Kyrkoråd. Inte för att jag vet detaljer, men har majoriteten av kyrkoråden tillstyrkt eller tagit initiativ till lärjungafiske?

    - Stiftsfullmäktige, domkapitel etc. Lite samma sak som kyrkoråden eller?

    - Bekännelseskrifterna. Tydligt för lärjungafiske.

    - Inomkyrkliga av skattsedeln ofinansierade rörelser (EFS, Oas, aKF etc). Inget ointresse alls. Men tar SvK ledning tillvara dessa resurser?

    - De flitiga gudstjänstfirarna. Undantaget som kanske bekräftar regeln. I denna grupp är det mest sannolikt att hitta en majoritet av lärjungafiskare. Frågan är bara vilka medel som ställs till deras förfogande av SvK monetära och personella resurser.

    - Bloggar och dess kommentatorer lämnar jag därhän, in omväxlande grad beroende på kärlek och kritik.

    Nu har jag säkert glömt en och annan gruppering, men det kan vara viktigt ibland att göra distinktioner på olika tolkningar av begreppet SvK.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "En och annan gruppering"- dit räknas åtminstone i min värld präster, diakoner, pedagoger, musiker, vaktmästare och övrig personal. Hur många av dessa tusentals som är fiskare, det vet jag inte. Men Gud vet. /Maria

      Radera
  3. O så bra skrivet!
    O så giftigt sanningssagt!

    SvaraRadera
  4. Vad göra?
    Ja, kanske stryka de slöa kyrkoherdarna i registren.
    Kombinerat med ditt recept för de 8117 mottagna av de ännu inte strukna kyrkoherdarna.

    LG

    SvaraRadera
  5. För den öppna folkkyrkans vänner är väl sånt där med dop och annat inte så viktigt, när det begav sig föddes man in i kyrkan och kunde knappt komma ut....
    aRG kyrkoMEDlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man följde sina föräldrars medlemskap, inget annat. Det fungerade precis som medborgarskapet och var absolut inget att uppröras över.

      Radera
    2. P.S.
      Vad menar du med att man knappt kunde komma ut? Det har sedan minst femtio år tillbaka räckt med en enkel anmälan till pastorsämbetet.

      Radera
  6. Från missionerande av Kristi Budskap och lära, till bidragsorganisation och förslösande av sina ekonomiska tillgångar, dit går "Kyrkan". (Ledd av Ärkebiskopinnan och Helle Kleins härskara av kulturmarxister).

    Ni präster som ser er som Jesu lärjungar, gå ut och bygg ny Kyrka. Det innebär att ta på sig en enkel mantel med rep om midjan (som de gamla munkarna) och traska ut i samhället och predika Guds Ord...

    Guds nya Tempel byggs inte på marken utan i själens sinne hos de ni omvänder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger en hel del i det du, Anonym, säger men frågan är om det är de som håller sig till Kyrkans tro som ska lämna eller om det möjligtvis är de som vill överge den som ska lämna. För min del anser jag att det är de som vill överge den kristna läran som bör starta eget; någon slags kulturförening skulle väl passa bra. Kyrka däremot, nej, det är det icke.

      Radera
  7. Nej. Församlingen har ingen skyldighet att kontakta alla dessa antecknade ungdomar, däremot en möjlighet göra det. De som församlingen är skyldiga att kontakta är de ungdomar som av sina föräldrar anmälts som medlemmar på väg till dop. Det finns ytterst få sådana. Det är skillnad på "antecknad" och "tillhörig".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska man gå en mil eller två?

      Radera
    2. Skyldigheten ligger väl inte i huruvida de är "antecknade" eller "tillhöriga", utan i det att Herren Jesus Kristus gav oss i uppdrag att gå ut och göra "alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er" (Matt 28:19-20a)?
      Då är det väl inte för mycket begärt att den därtill utsedde lokals herden kontaktar dem som redan finns i registret?

      Radera
    3. Barn vars ena föräldrar är medlemmar i väntan på dop fram till sin 18-årsdag. Det spelar ingen roll hur aktiva föräldrarna är.
      Johannes

      Radera
  8. Det gäller inte bara 18 åringarna utan alla de som sällan eller aldrig kommer till kyrkan.

    Kyrkan skall vara missionerande enligt missionsbefallningen. I denna finns två moment: döpa och lära. Här kommer ett förslag:

    Till alla som är döpta skickas ett brev som talar om kyrkans uppdrag.
    Brevet kan ha denna lydelse.

    Ni tillhör Kristi kyrka genom dopet, men allt för många av er ses sällan eller aldrig i kyrkan. Nu är det snart påsk. Kom till kyrkan under denna tid så skall vi tala om för er vad Jesu död och uppståndelse betyder. För detta budskap är det grundläggande i den kristna tron.

    Vi hälsa er välkomna i Jesu namn.

    Risken med ett sådant brev skulle resultera i att en del skulle begära utträde ur kyrkan.

    SvaraRadera
  9. Jag trodde att de som är döpta i kyrkan skulle vara medlemmar.?
    Ett ganska stort underlag att bearbeta.
    Gillar Peter T:s inlägg.

    SvaraRadera
  10. Läser din blogg var dag. Det är det mest intressant bloggen med teologiskt innehåll och kritik mot den mer och mer avfallna kyrkan!
    Kör på profeten!
    //Teologi-student.

    SvaraRadera
  11. Detta är blir nog tyvärr både det första och sista året då Sv kyrkans försumlighet att nå ungdomen med kallelsen till tro blir så tydlig. Som framgår av datasinspektionens beslut: http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2014/svenska-kyrkan-sparar-uppgifter-om-barn-for-lange/ kommer ordningen med anteckning av barn till kyrkotillhöriga föräldrar att upphöra. Det kan man tycka vad man vill om, men uppdraget från Kyrkans Herre att kalla till tro på honom kvarstår dock, och riktas väl rimligen till alla inom hörhåll, d v s för Svenska kyrkans del till alla i Sverige boende oberoende av familjens tidigare formella religionstillhörighet. /Per B

    SvaraRadera
  12. Många av kommentarerna ter sig aningslösa, proselytiska och t o m respektlösa. Så här kan bara en maktfullkomlig s k folkkyrka bete sig. En inte unik situation är s k blandäktenskap (två olika konfessioner) som resulterar i barn. Bara den ene föräldern tillhör Svenska kyrkan, barnet antecknas där som ”i väntan på”. Men under tiden separerar föräldrarna. Enbart den ene föräldern tillfrågas om konfirmationen, som t ex för katoliker är ett sakrament som enbart utdelas under högtidliga former av biskop. Det har en helt annan betydelse än i Svenska kyrkan. Men barnet får ändå för sig att konfirmeras i där, den förälder som inte är katolik hålls utanför detta tills faktum har skett. Kyrkorättsligt har barnet då konverterat till Svenska kyrkan och kan inte längre ta emot sakramentet som katolik. En familjs sociala liv kan trasas sönder när man förstått konsekvenserna. Vill barnet som vuxen senare tillhöra den världsvida katolska kyrkan krävs en betydligt mer medveten konversion trots att vederbörande givetvis är välkommen.
    Även om kommentarerna vittnar om god vilja vittnar de också om aningslöshet och okunskap. Bristen på ekumenisk känsla lyser i eldskrift.

    SvaraRadera
  13. Bra att Frimodig Kyrka tar upp denna kärnfråga för kyrkan! Heja!

    SvaraRadera