måndag 27 januari 2014

Jesus ÄR Kristus - och Herre!

En stund i fredags kväll och lördags eftermiddag ägande jag mig åt Lennart Lundmarks bok Tvivlarens guide till Nya testamentet (Fri Tanke). Lundmark är docent, historiker vid Umeå universitet och disputerade om samer i övergång från fångstsamhälle till ren nomader. Intresseklubben noterar. Nu har han gett sig över till kristendomen, där han etablerar sig som sakkunnig. Kyrkoherde Christer Hugo tyckte i Smålandskomposten att detta var en angelägen bok så det var med högt ställda förväntningar jag började min läsning. Det blev något mentalt suffléaktigt över det hela.

Lundmark underkänn er Nya testamentet som "godtagbart underlag för historisk forskning med anspråk på vetenskaplighet". Nå, då så. När det handlar om övernaturliga fenomen finns det två skäl för en historieskrivare att befatta sig med dem: 1. ge dem en naturlig förklaring och 2. visa att berättelserna inte är trovärdiga. Det senare gäller skildringarna om Jesu uppståndelse. Nå då så, igen.
Fast detta har sagts länge. D F Strauss t ex eller Ernest Renan och båda anförs Om någon tilläventyrs skulle hävda ett samband mellan den historiske Jesus och kristendomen avfärdas han (det är en han) för det hela måste sluta i kategorin "spekulationer". Veta något kan man inte. Det är här Birger Gerhardsson avfärdas, t ex och Bengt Holmberg. Att evangelisten Lukas fått en hel del fel, vet också docenten i lappforskning meddela. Vad säger detta? Att Lindmark är dåligt uppdaterad. Enklast hittar man relevant material på Anders Brogrens hemsida. Skattskrivningen har ägt rum och det var just den första skattskrivningen under kejsar Augustus, t ex. Jag drar inte detaljerna. Lukas får detaljer rätt. Byn Emmaus ligger ungefär en mil från Jerusalem och är alls ingen missuppfattning, som unga ambitiösa studenter en gång fick lära sig. Jaja.

När det kommer till textkritik meddelas att vi bara får läsa kopior av kopior när det handlar om handskrifter till Nya testamentet. Att vi har ett pålitligare textunderlag än när det handlar om andra skrifter från antiken kanske borde ha nämnts och att textvarianterna nogsamt förtecknas och diskuteras kanske inte är en upplysning helt utan intresse. Teologer är inte rena idioterna. Inte alla i alla fall. Men vad kan en teolog anföra när sanningens slås fast att det textkritiska bygget står på alltför bräcklig grund. Så måste det bli eftersom källorna a priori är underkända.

Lennart Lundmark drar så ett par varv om kejsar Konstantin och det där med att de förtryckta blir förtryckarna. Visserligen har vi då hamnat utanför guidandet till Nya testamentet men tänk inte illa därom. Lundmark är ute i ädelt syfte. Men hur kunde kyrkoherde Hugo gå på det här?

Så drar jag mig till minnes hur Antje Jackelén beskriver det där med Jesus. I boken Tidsinställningar heter det "Kristushändelsen", det är den man t ex teologiskt hänvisar till. "Christusereignis" på det ädla språket, kanske?
Hast Du mir gesehen eller å vanlig svenska "va Fan är det?" Nä, jag svor inte. Jag refererade till en auktoritet som skulle kunna ge besked. För där någonstans hamnar vi. Inte en referens till Jesus som är Kristus utan till "händelsen" - fast vilken händelse då? Att han föddes av en jungfru ren? Att han dog? Att han ....?

I skärningspunkten mellan debil ateism lutande sig mot forskning för +180 år sedan och trons "försvarare" som talar om "Kristushändelsen" och däremellan liturgiska experter, som inte vill kalla Jesus Kristus för Herre vacklar jag - men inte min tillförsikt.
Det är sannerligen inte lätt att nu bära den tunga börda som söndagsskolfröken och konfirmationsprästen och ungdomsprästerna la på oss, när vi fick veta hemligheten att Jesus ÄR Kristus, gick på det och kunde efterhand kritiskt pröva vad vi gått på och fattade att vi fattat. Men dåförtiden var det ingen som försökte smäcka i oss något om "Kristushändelsen". Hade de försökt, hade vi inte gått på det. Lika lite som vi omfattat tanken att vi i gudstjänsten inte solidariskt skulle stå samman med martyrerna, de som i det romerska imperiet fick ge sina liv därför att de sa vad sant är: JESUS ÄR HERREN. Och fenomenet docent Lundmark illustrerar hur det måste gå när en kyrka vägrar ge de intellektuellt bärkraftiga argumenten för tron, den tron som grundas i en erfarenhet av något som hänt i tid och rum. Något som faktiskt är tillförlitligt. Man ska nog läsa inledningen till Lukasevangeliet, den antike historieforskarens programförklaring, eftertänksamt.

21 kommentarer:

  1. I 'Människor och tro' 19 jan. var det ett samtal mellan den uttalade ateisten Lena Andersson och Åke Bonnier, stiftschef i Skara. Bonnier kom hela tiden med uttryck som "man måste förstå att vi talar utifrån ett kristet perspektiv", "det vi tror på är större än det sagda". Lena Andersson uppfattade att Bonnier hävdade en "övertygelse bortom språket". Med Bonniers hållning blir väl varje samtal med icke-troende omöjligt, eftersom den icke-troende inte har tillgång till den troendes värld. Och tron blir något som inte intresserar sig för vetande.

    Arme Bonnier. Han intar samma hållning som Anders Nygren och andra i debatten med Ingemar Hedenius. Nygren förlorade den debatten, och Bonnier kommer att förlora sin. När kyrkan har vunnit, har den förenat tro och vetande, inte sett dem som oförenliga!

    Samma förlorarposition placerar man sig i, om man skiljer mellan Jesus och 'Kristushändelsen'. Det är när de hålls ihop, som kristen tro kan väckas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. +Göran citerar Bonnier: "man måste förstå att vi talar utifrån ett kristet perspektiv", "det vi tror på är större än det sagda".

      Går det inte att förklara med ord kan man istället berätta HUR man kommit dit, uppnått det som inte går att prata med ord om. Jag tycker inte att det är sjysst om man inte ens försöker. Det är ungefär som att säga att jag har någonting som du inte har men jag kan inte berätta vad det är eftersom du är så dum i huvudet så att du inte kommer att förstå ändå.
      Kristedomen är en TRO och ute efter att missionera för få andra att tro på samma sätt. Sedan kvittar det om det man tror är sant eller inte. Kristendomen söker inte Sanningen utan har i förväg "bestämt" vad sanningen är. Jag tycker inte att det är ärligt.

      En anonym en

      Radera
  2. Har precis,i fredags, färdigställt en liten serie essäer, som jag tänkte skulle få titeln "Anteckningar till nytestamentliga texter". Det handlar om bibelteologisk läsning efter den liberalteologiska bibelkrtiken och efter Hegels schema "tes-antites-syntes", som lades över bibelforskningen och som lett till så stor förvirring. Men den epoken är nu kommen till vägs ände och har heller inte gett något bestående konstruktivt. Det finns en ny utgångspunkt i en närläsning av texterna i deras egen historiska och andliga kontext, alltså inte den centraleuropeiska idealismens.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hugo Odeberg gav ut en skrift med samma titel 1947.

      Radera
    2. Jo, det vet jag naturligtvis. Var ju hans assistent 1962-65

      Radera
    3. Jo, det vet jag. Var hans assistent i Lund 1962-65

      Radera
    4. Varför då härma titeln? Kommer din nästa bok att heta Rannsakan?

      -Herbert

      Radera
  3. Miljön på skolgården börjar nog bli så tuff mot de annorlunda, att de små kristna glina börjar förneka farsan och morsan och svara undanglidande på det mesta om sitt ursprung. Hån och smocka hänger i luften för den till trygga majoritetsuppfattningar illa anpassade, se. Dessutom ser ju såväl fröken som rektorn genom fingrarna med vad som sker de kristna barnen.


    Tant Svart

    SvaraRadera
  4. Med tysk idealism förstärks den antropocentriska utgångspunkten. Nygren tolkade Luther kantianskt. Rahner tolkade Thomas av Aquino kantianskt. Vi måste gå bakom Kant för att våga vara mystiker och metafysiker.
    N J Göransson skrev för drygt 100 år sedan ett arbete med titeln "Gudsförhållandets kristologiska grund". Den boken är en fräsch läsning även idag. Det finns mycket teologiskt arbete att utföra och att förnya. Ratzingers Gesammelte Schriften håller på att utges i 16 band till överkomligt pris och kommer även att utges på engelska genom Ignatius förlag. Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, men vissa böcker måste läsas.

    SvaraRadera
  5. "Liberalteologisk" bibelkritik är inte synonymt med förnekelse av den historiske Jesus. Den rättvisan måste man göra den. Däremot ifrågasätter den ateistiska kristendomskritiken gärna den historiske Jesus av lättbegripliga skäl. Jesus historicitet är ju en av de två pelare som kristen tro vilar på. Den andra blir givetvis bekännelsen till honom som Herre och Messias.

    Lennart Lundmarks kritik verkar tillhöra det lättköpta och välbekanta slag som florerat i svensk kulturradikalism under halvtannat sekel. Vi har hört den förut och den tillför inget nytt.

    Utanför Sveriges gränser har forskningen kring den historiske Jesus inte stått stilla. Tvärtom. Vi har forskare som Flusser, Vermes, Sanders, Fredriksen, Levine, Allison, Ratzinger et alii.

    Visst hade det varit klädsamt om kyrkoherdar läste dessa och presenterade deras verk som angelägen läsning. Till på köpet hade de då kunnat förhålla sig självständigt kritiskt inte bara till Lundmarks försök på området utan även Gardells. Det är sorgligt att t.ex. Gardell ska vara mer beläst på området än många präster.

    Sedan finns det givetvis även kyrkliga grupperingar som vill sopa den historiske Jesus under mattan. Ju mindre historisk desto mer formbar blir han för ommodellering av samtida modeteologier. Som teologiskt spöke blir han obegränsat användbar som ein Mädchen für alles.

    Ad fontes, tillbaka till våra kristna rötter, betyder alltså inget mindre än ett återvändande till och bejakande av den judiske Jesus, rabbi Jesus, i samtal med sin judiska samtid som var det andra templets judendom. Det är där allt börjar och det är där allt ska sluta vid den tidpunkt som Fadern har bestämt. I Jerusalem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ad fortes, som t.ex. till Tertullianus: Quid ergo Athenis et Hierosolimis? Eller: "crucifixus est Dei filius; non pudet quia pudendum est; et mortus est Dei filius - prorsus credibile quia ineptum est; et sepultus resurrexit; certum est quia impossibile est". Redan där fick de svar på tal, dårskapens greker, som tror att tänkande och vara är samma sak! Trons Jerusalem behöver inte rättfärdiga sig inför Athen -- Athen däremot mycket väl inför Jerusalem! (För en svensk översättning av Tertullianus' aforism hänvisar jag till Lev Sjestov, Sola fide, komm. s. 325)

      Radera
    2. Crucifixus est Dei Filius, non pudet, quia pudendum est;
      et mortuus est Dei Filius, prorsus credibile est, quia ineptum est;
      et sepultus resurrexit, certum est, quia impossibile.
      — (De Carne Christi V, 4)
      "The Son of God was crucified: there is no shame, because it is shameful.
      And the Son of God died: it is wholly credible, because it is unsuitable.
      And, buried, He rose again: it is certain, because impossible."

      Radera
  6. Läs gärna Skeptikerns guide till Jesus av Stefan Gustavsson (CredoAkademin). Mycket kunskap och ett helt annat perspektiv. Innehåller t.o.m. en recension av Tvivlarens guide till Nya testamentet.

    SvaraRadera
  7. Jag har träffat många ur dessa nyhumanisters krets, även några av de ledande figuranterna. Förvisso brukar de utmärkas av hög intellektuell kapacitet, men vad humor, mod och civilkurage beträffar lämnar de mycket övrigt att önska.

    Den här docenten i lappmarksforskning, till exempel. Jag ser fram emot hans nästa verk: Tvivlarens guide till Koranen. Vi får väl se vad mullorna tycker om den.

    Herbert Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Tvivlarens guide till Koranen", ingen dålig titel!

      Blir säkert en fatwa från de troendes håll, men med en belevad och uppskattande recension i P1 av professor Fazlhashemi i Uppsala.

      Elof Sundin

      Radera
  8. Off topic

    Är väldigt nyfiken på Bloggardags synpunkter på "debatten" mellan Ann Heberlein och Marcus Birro på Svt Debatt. Läs även diskussion på Kristen Opinion.

    http://www.svtplay.se/video/1752309/23-1-22-00 (ca 45 sek in)
    http://kristenopinion.wordpress.com/2014/01/26/tyst-efter-debatten

    SvaraRadera
  9. Tack, Torkel - jag hoppas verkligen att våra stiftschefer (inkl. ärkechefen) och den gode Lennart Lundmark får varsitt exemplar av Skeptikerns guide till Jesus. För skeptiker verkar de vara allihop,i motsats till den helige Ande enligt Luther.

    T.o.m. f.d. stiftschefen Jonas Jonson (som jag högaktar för hans arbete med att påminna oss om martyrerna) inleder - i en underbart vacker nyutgiven bok som jag tjuvlånat från min fru - sin text för Trettondedag Jul så här:

    "Mellanöstern sjuder av sägner, myter och liknelser. Kring kaffebord, i gränder och basarer berättar man för varandra. Sanningen bäddas in i färggranna historier, dagspolitiken diskuteras med hänvisning till urgamla skrönor. Tolkningen är viktigare än den bokstavliga sanningen. Berättelserna om alla märkvärdigheter kring Jesu födelse är som orientaliska portar in i evangeliernas underbara värld. Med öppna sinnen kan vi inse innebörden i Jesu födelse: att han är Guds Son som förtjänar vår tro och tillbedjan." (Kyrkoårets gudstjänster 2013/2014 - en inspirationsbok, Argument förlag 2013, s. 49).

    Alltså, med orden i en modern julsång som Peter Jöback sjungit: "Om sanningen ska fram så får den ljuga." Eller som Py Bäckman skriver i en annan julsång (cit. fritt efter minnet): "Och ingen annan saga har färdats lika långt som den, och man kan känna att den bär på spår av sanningen." Eller med förre ärkechefens ord: "Vad som verkligen hände kan vi lämna därhän."

    Det är en sak att Skriften innehåller uppenbart påhittade exempelberättelser (t.ex. den förlorade sonen) och liknelser, en helt annan sak om själva evangelierna och deras berättelser om Jesus är sådana påhittade exempelberättelser och liknelser.

    Ja, Lukasprologen borde sannerligen läsas samt predikas och mediteras kring likaväl som Johannesprologen. Även Lukasprologen innehåller en viktig aspekt av att Ordet verkligen blev kött.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är intressant att religionen börjar bli så på igen. Lundmark har jag stort förtroende för som historiker och lappmarkskännare, men vad har han för kvalifikationer för bibelforskning? Han verkar ha missat en hel del av grundforskningen på området. Jag tror det är alla nya svenskar som tar sin kristna tro på allvar och som etablissemanget har svårt att kritisera, som gör att ateisterna blir nervösa och ger sig på kristendomen under vetenskaplig täckmantel när det egentligen bara handlar om deras egna trosföreställningar utan empirisk grund.

      Radera
  10. Jesus är Kristus - Herren. Trögheten att bekänna Herren i bestämd form kan jag tycka ligger åtminstone i samma klass som att tveka när det gäller jungfrufödseln.

    SvaraRadera
  11. Jesus var Herre över exakt VAD? Jag gissar att svaret är: herre över döden eftersom han uppstod från de döda.
    Jag är inte kristen, min tro är annorlunda. Jag tror att Jesus var herre över inte bara döden utan över smärtan också, dvs att han inte led utan mådde bra på korset. Smärtupplevelse är inte en fysisk process utan en mental, sinnet tolkar kroppens signaler efter vad det tror att det är värt. Om sinnet känner skuld så straffar det sig självt genom att uppleva smärta. Jesus var fri från egen skuld och som den uppriktigt förlåtande såg han inte någon annan heller som skyldig. Det vara detta som var så speciellt med Jesus. Människor som delar vårt mänskliga lidande i världen är det inte ont om, de är över 7 miljarder. Lidandet behöver vi inte Jesus till.
    Om vi övar förlåtande attityd = FÖLJER Jesus i förlåtelse så kan vi först uppnå samma smärtfrihet som Jesus och sedan kan vi få evigt liv hos Gud. Men vi brukar vara lata och gräva ner vår talent och vart hamnar vi då enl Jesus?! Kristendomen erbjuder dessutom en bekväm men falsk utväg från detta: offra Jesus så kommer du till Gud efter döden.

    En anonym en

    SvaraRadera