söndag 19 januari 2014

Söndag?

Herrens dag, vilodag, dagen för kraftsamling och livsmöte i högmässan. Svenska kyrkan redo att förse mig med det jag behöver för min  helgelses och mitt människoblivandes skull. Högmässan är en resurs. Och Smålandsposten bar syn för sägen i fredags. Först en helsida, sedan en liten annons på Alvesta-sidan om vad som där erbjuds och slutligast en hoper av de vanliga kyrkliga pålysningarna, församlingsvis för landsbygden. Vad fann jag?

Först utgångspunkt för målangivelse:
Jag söker en högmässa där jag kan åtnjuta trygghet i att det som sker är en vanlig kristen högmässa i svenskkyrklig ordning och i överensstämmelse med Bibel och bekännelse.
Jag är inte heller beredd att fara land och rike runt utan förväntar mig att Svenska kyrkan levererar vad jag betalar kyrkoavgift för. Tänk er att sophämtningen skulle gå så till, att jag måste ta mina påsar och fara runt och leta efter en sopbehållare som kan finnas några mil bort (var, framgår av annons i fredagens Smålandsposten). Hur mycket skulle jag då vara beredd att betala för sophämtningen?

Få högmässor utannonseras. Söndagsmässa, "mässa" och så gudstjänster. Men kollar jag, är det inte alls många kyrkor som används. Och det nya tycks vara att präster far runt och är i olika kyrkor. "En präst - ett altare"-principen tycks inte längre gälla. Men då blir det också rätt ryckigt i förkunnelsen, kan jag meddela. Så bygger man inte församling. Det kanske inte heller är meningen. Någon koppling mellan förkunnelse och själavård blir det knappast heller - för prästen finns inte längre vardagsvis med i det lokala.

Jag funderar över upplägget. En helsida i Smålandsposten med färg med annonser som visar upp en del evenemang: Bildvisning i Tjureda från Rom, Florens och Venedig på torsdag kväll, invigning av Diakonicentrum i Växjö på fredag (domprosten talar och så talar biskopen!), Mozart-konsert var det i går i Domkyrkan och på samma plats blir det evenemang under kulturnatten, bl a mässa med The Beatles musik kl 23 nästa lördag då "medarbetare från Svenska kyrkan medverkar".
Det finns en röd färgblaffa också med bönen "Gud, var för oss en källa som ger liv i överflöd". Ska man vara fundersam är det väl en lätt konstig bön för Gud är väl redan den källan så vi skulle kanske mer be om hjälp att hitta den eller låta den flöda i våra liv eller något sådant. Kanske skulle vi inte ens be utan bara proklamera något om att Gud är livets källa?
Påkostat och storslaget ser det hela ut - men är det det?
Kan det i stället vara så, att ju mer storslaget det annonseras, desto mindre är innehållet?

I den mer lantliga annonseringen "Välkommen till våra kyrkor" ser jag vad som försiggår i frikyrkorna, och de är trots allt inte mina kyrkor.
I Växjö har Kyrkliga förbundet högmässa i Adventkyrkan, men den informationen ryms inte i samfällighetens annons. Lika lite som att Växjö Bönehus har bibelförklaring och mässa i Mariakyrkan. Vore det inte lika enkelt att det som händer i Växjö återfinns i annonsen - för det verkar som om de två evenemangen på något sätt relaterar till Svenska kyrkan - eller?
I nejden hittar jag ingen högmässa att gå till.

De högkyrkliga är uppenbart styvbarn i Svenska kyrkan. Men en folkkyrka känner inga styvbarn, sa biskop Björkquist på sin tid. Så vad göra då? Lite barnkonsekvensutredning med frågan hur Svenska kyrkan ska möta dem som av kyrkopolitiska skäl ställts och ställs utanför? Så ska frågan ställas. Inte som en fråga vart jag ska åka för att bli av med min soppåse utan hur det ska levereras till mig som jag betalat för - och som Herren  Kristus betalat ännu mera för. Han vill efter sin ordning möta mig i Ordet och eukaristin. Och så står vi båda två och glor på varandra och undrar hur nu detta ska gå till en vanlig söndag i Svenska kyrkan i Kronobergs län.

32 kommentarer:

  1. Lite krasslig och skröplig och rädd för att halka i snön. Tänkte därför se på tv-gudstjänsten. Såg dock att temat för tillställningen är Elvis Presleys liv. Officiant är biskopen i Karlstad; ytterligare en fjellstedtare som visar prov på sina utförsgåvor. Nä, får nog pälsa på mig och uppsöka en kyrka som predikar Kristus.
    Känner mig mycket tacksam en dag som denna att jag ej är bosatt i Växjö med omgivningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Envar som har möjlighet att delta i gudstjänst som firas i gemenskap med Kyrkliga Förbundet för evangelisk luthersk tro är privilegierad. Alltså även den som idag kan fara till Växjö i detta busväder.

      Radera
  2. Jaha så SvK ska ge skribenten vad han betalar för? Samme skribent som envist polemiserar mot det ökande producentperspektivet ser sig uppenbart som konsument så snart den aktiva tjänsten är över.

    Hur det var med en präst ett altare-principen på norra Öland har ju ofta meddelats på denna blogg då skribenten beskrivet vilka kyrkor han celebrerat i en given söndag. Skillnaden mot den småländska verkligheten kan man fundera över.

    SvaraRadera
  3. Upsala Domkyrka hde för 10? år sedan morgonbön/mässa. Troligen avsedd för blivande och varande präster. Tidig så att det passade att deltaga före jobbet. Det kändes bra att deltaga flera dar i veckan.

    Numera är det tillräckligt med aftonbön på sängkanten.
    Gud är ju med oss i alla dagar!!!

    SvaraRadera
  4. Så drabbas Bloggardag av den verklighet, som numera råder för oss vanliga svenskkyrkliga.

    Bilresor. Lätt misstänksamma analyserar vi vad som döljer sig bakom det annonserade. Och så finns det fortfarande en del säkra namn/kort, nästan alla på väg mot pension. Ibland är de helglediga. Ibland är de sammanlysta. De blir allt färre.

    Den bristande lokala förankringen hos personalpoolspräster korresponderar mot utbytbarheten i samhället.
    Geografisk utbytbarhet. "Man bor aldrig mer än tre år på samma plats", meddelade en, givetvis avflyttad, kollega. "Man får vara glad om man slipper pendla mer än 45 minuter", en annan.
    Familjär utbytbarhet. Vi har alltmera imponerande familjeband, i takt med att andra- tredje- och rentav fjärdeförhållanden blir vanliga under barns uppväxt.
    Könsmässig utbytbarhet. I en yngre generation, bland intellektuella, börjar det bli någorlunda normalt och chic att ha haft åtminstone någon homosexuell incident.
    Arbetsmässig utbytbarhet. I tilltagande grad förväntas vi kunna bytas ut mot annan arbetskraft. Eventuellt hemmahörig i Litauen eller placerad i Indien.

    När börjar f ö tyska Pastorinnen att på pendlingsbas konkurrera om de svenskkyrkliga jobben i Skåne? En eller två övernattningar i veckan i Församlingshemmet borde kunna lösa logistiken och låta familjen bo kvar i väntan på broförbindelse?

    Producentkyrkan har kommit för att stanna. Om den sedan stannar så värst länge, är en annan fråga.

    Tant Svart

    SvaraRadera
  5. I Uppsala i dag är hela det nya pastoratet sammanlyst till Domkyrkan kl. 11. Endast Ansgar och Samariterhemmet erbjuder alternativ, båda med den för oss okristligt tidiga tiden kl. 10. En kollega har sänt oss sin predikan för söndagen. Men det fordrar letande för att finna gudstjänster också i vanliga fall./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  6. Intressant att det som för inte länge sedan var själva livsnerven i det svenskkyrkliga gudstjänstlivet nu har förskingrats. Spiken i kistan är det nya handboksförslaget där man glatt kan välja bort det mesta som man som gudstjänstfirare vill ha med i gudstjänsten. Kvar blir i värsta fall en gudstjänst som påminner om en sämre andakt på ett äldreboende eller en sjukkommunion. Man ber och önskar att Svenska kyrkan kunde ta bättre vara på de som i ur och skur faktiskt kommer, utan vare sig lön och timpenning, för att fira gudstjänst, be och lovsjunga den uppståndne! Det är detta som är skatten i åkern, det viktigaste en kyrka kan ge människor! Då borde också detta få prioritet och resurser och inte förskingras likt agnar för vinden....

    SvaraRadera
  7. Jaha,

    Jag undrar vad mina Svensk-Amerikanska vänner(Ralph och Birgitta Petersson) i USA skulle säga när dom läser Dagblogg idag...Jag vet att min far som var professor vid Augustana Seminariet i Illinois sa att hela svky spårade ur när teologin a la Gustaf Aulén och Anders Nygren skåpades ut...Så ja...Nu ser vi arvet av Aulén och Nygren i all dess vämjeliga och äckliga dager, ett arv som är fulare än synden själv!

    Nils Johannes

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta var förmodligen den mest insiktsfulla kommentaren på denna sida på länge. Tror dock personligen att förfallet delvis tog avstamp i ungkyrklighetens propaganda, fick upp farten med Söderblom och Linderholm, slog ut i blom med Aulén, Helander och Nygren för att hamna i fritt fall från 1957/58 och framåt. De traditionstrogna som spjärnat emot är mera att likna vid dödsryckningar.

      Radera
    2. Tack till signaturen "anonym" - Efter närmare reflektion inser jag att så kan det ha gått till. Söderblom må ha varit en duktig tjänare men ibland förvirrad. Min far omnämnde (satan nöderblom, nathan söderblom) vid ett och annat tillfälle när han uttryckte sin sorg över förfallet efter 1958 års "reform". Ursäkta, men nu tänker jag på the "Church in the City" och Jazz-Pastorn John Garcia Gensel som var verksam som herde för jazzflocken vid St. Peters Church på Lexington Avenue och 54th Street. Det var ett missions arbete i en kyrka som förstod missionskallelsen, långt fjärran från dagens kyrka som ska ledas av en ÄB som anser att kyrkan och dess budskap är en "offense to Muslims".

      Nils Johannes

      Radera
  8. Anders Brogren hjälper oss med medibevakningen och har idag visat att imamer predikar Jesus utifrån koranen. Skulle vi då inte i ännu högre grad
    bära fram Skriftens vittnesbörd och låta profeternas ord lysa som en lampa i ett mörkt rum? Skulle vi inte oftare fira mässa för att därmed ta emot Guds vittnesbörd? Jesus vill inte ha något vittnesbörd från någon människa, men Han rustar oss med sitt vittnesbörd för att vara Hans vittnen. Nazisterna benämnde folkhavet som skanderade sina ideologiska slagord i termer av draken. Bekännande kristna som håller fast vid Guds bud och Jesu vittnesbörd får erfara "drakonisk" behandling både inifrån kyrkogemenskapen såväl utifrån när de mer eller mindre antikristiska ideologierna utspyr sin onda andedräkt.

    SvaraRadera
  9. Är det bloggarens åstundan att framdeles bli en ständig turist i trakten dit han flyttat? Här ovan kan man få intrycket att DS verkligen trodde att det småländska kyrkliga landskapet från barn- och ungdomsår var orubbat, att han var som helst i nejden skulle kunna få sig ett Guds ord och ta emot sakramentet om söndagarna. Efter ett helt yrkesliv ha lett församlingsbyggande, var inte hans tanke att själv bli en vanlig (om än ovanlig) församlingsmedlem (ej "tillhörig", som de avfallna biskoparna säger) i Moheda, eftersom han valde att flytta dit. Eller vill han både äta oblaten och ha den kvar?

    SvaraRadera
  10. Men innebär inte den citerade bönens "för oss" just denna vädjan till Gud om hjälp att finna honom som Dag efterlyser?

    Fast mer nyfiken är jag ändå på vad det egentligen är för bärande som fattas i mässan utan förled i förhållande till högmässan? Handlar det om något alldeles avgörande för en kristen, eller mer allmänt om att man onödigtvis skalar bort det som skulle kunna erbjudas?

    Hoppas i alla fall Dag fann NÅGOT någorlunda uppbyggligt att gå till idag!

    Undrande

    SvaraRadera
  11. Kära Dag! Så här kände sig jag och min hustru när vi för tio år sedan upptäckte att vi inte hade någonstans att ta vägen på söndagar. Mera på prov åkte vi till en katolsk mässa i Hedemora församlingshem och hittade under enkla förhållanden långt mer än vi hade sökt. Vi hittade hem!

    SvaraRadera
  12. Hur ska man få svenskkyrkligt folk att förstå, att söndagen är eukaristi, (med ett illapassande namn: "nattvard" -firas endast undantagsvis nattetid!) att Eukaristi inte är information/konsumtion utan aktion och kommunion? Ändå har en av dess egna, Frostensson skrivit, helt rätt: "Vi till ditt altarbord bör fram som offergåva o Guds Lam, vår glädje vra nederlag oss sjäva,allt vad du oss gav"
    Men det har inte slagit igenom ännu, fast detta är vad det heliga, konungsliga prästerskap som de kristna är, har som uppgift att göra. Om inte överlämnade åt Gud och mottagandet av nåden görs gemensamt, görs den snart inte alls: därför mötte och möter Herren sina lärjungar när de är samlade och på söndag i första hand, som i NT . fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nattvard fungerar utmärkt, särskilt när man vill markera att man inte delar den Katolska kyrkans syn.

      Radera
  13. För en hel del i SvK är miljöfrågor viktiga – viktigare än Jesus, tycks det mig ofta. Då borde det väl vara ett problem att man har ett gudstjänstutbud som medför att människor måste ta till bilen för att åka långa sträckor och förorena med koldioxidutsläpp.

    SvaraRadera
  14. Även här har det letats gudstjänst. Den närmaste var åtta mil bort och där satte väglaget stopp.

    SvaraRadera
  15. Förhoppningar om en högmässa i din närhet får du gärna ha, Dag, men du kan inte förvänta dig det. Svenska kyrkan har inte tagit beslut om att söndaglig högmässa skall införas, det har väl varit upp till varje församling, eller pastorat. Därför har det också varit olika frekvens beroende på var i landet man befunnit sig. Dag kan liksom inte längta tillbaka till en tid som aldrig varit.

    SvaraRadera
  16. Nej,Dag och hans teologiska trosfränder är inte ställda utanför,som han hävdar.De är välkomna in i vilken kyrka i Svea rike som helst, när som helst, och fira gudstjänst med (alla) andra där. Att jämföra kyrkobesök med avyttring av soppåsar är en demagogisk ytterlighet, som den gode Dag är expert på, då det polemiska humöret över verkliga och inbillade oförrätter är på kokpunkten.eller i varje fall har stigit ett antal grader.

    Och vad har han egentligen mot att bevista andra kristna samfunds godstjänster? Pingsrörelsens exempelvis? Eller Ulf Ekmans kyrkors? Man kan nog påstå att han i de nämnda inte känner sig så främmande som bloggkommentaren ovan antyder. Dessutom är ekumeniken viktig, oerhört viktig.Att samlas för Gud, med Gud och hos Gud!
    Kan det bättre vara, bäste Mohedainvånare?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är roligt att vara bjuden på middag hos andra, men man vill gärna kunna äta sin vardagsmåltid hemma, och inte finna köket låst eller förvandlad till godisbutik. fm

      Radera
    2. Svenska kyrkan har inte tagit beslut om att *avskaffa* söndaglig mässa: den var självklar norm, och det självklara lagstiftar man oftast inte om. Sedan minskade mässtillfällena av (dåliga!) teologiska och sociala orsaker,men ända in på 1940-talet lär Lunds domkyrka ha haft söndaglig (fullständig) högmässa. på många håll var det så in på 1800-talets senare del. Så vad som borde skett är att man (på nytt!) följt den oskrivna regeln från Herren själv och hans apostlar: På söndag, Herren dag, firas Herrens Måltid! fm

      Radera
    3. Det finns en spännvidd teologiskt och liturgiskt inom kyrkor i SvK och väckelsekyrkor.
      Det är inte alla f.d. svenskkyrkliga förunnat att liksom jag få fira gudstjäänst i en fri kyrka där vi senast hade tre textläsningar enligt kyrkoåret och en därtill passande och uppbygglig predikan, full eukaristi med gemensam syndabekännelse och tacksägelse.

      Det är tyvärr alltför sällan man hittar en liknande liturgi inom SvK.
      För min del är form och innehåll viktigare än teologiskt ursprung och bekännarekyrkan har ersatt bekännelsekyrkan, inte minst då den senare sällan visar spår av sin officiella bekännelse.

      Dag har min fulla sympati och jag förstår till fullo hans belägenhet.

      Radera
  17. Bästa Anonym gånger två samt Peter T!

    Varför läsa de syrliga orden om att andra kyrkors gudstjänster är godisbutiker och att dessa bland annat därför inte passar? Är det verkligen så svårt att acceptera exempelvis gudstjänster, eller MÅSTE det vara mässa varje söndag (vilket jag inte förordar, då sådan faktiskt kan utgöra ett hinder för ovana kyrkbesökare, vilka då inte gärna återvänder).
    Glömmer ni att gudstjänsterna i Svenska kyrkan hålls enligt antagen kyrkoordning (KO), som jag tydligen gång efter annan på dessa spalter måste erinra om.

    Jag vädjar därför till er (ständiga?) kritiker att visa en smula flexibilitet, acceptera kyrkorummen, sådana de är och ta till er också det, som där sägs. Eller - och svara på den frågan. är ni snälla! - menar ni att Gud inte FINNS i dessa kyrkorum eller att han inte accepterar de gudstjänster som firas där?
    Det kan ju faktiskt förhålla sig så - och jag tror det är så - att Gud accepterar mer än vad ni gör.

    Gläd er också åt att det beds till, och predikas om, den Högste varje söndag i kyrkorum från Ystad till Haparanda, att ni är varmt välkomna där och i vilken ort ni än bor och vilken teologisk meningsriktning ni än företräder.

    Gud finns alltså överallt. Vänd därför inte hans kyrkorum ryggen, bara därför att liturgin just där inte till hundra procent passar er uppfattning!
    En enkel men viktig påminnelse!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  18. Varför skulle "ovana" gudstJänstbesökare tycka mer om icke-natt sedativ än en mässa. Det är inte min erfarenhet efter 45 år som präst. Det var oftast fler i kyrkan när det firades mässa än vid s.k. högmässogudstjänster. / kh em

    SvaraRadera
  19. Dag! VARFÖR denna inlärda hjälplöshet? Är den effekten av ett långt liv i Svenska kyrkan månde? En Präst, ett altare säger du. Nåväl: Så svårt kan det väl inte vara för dig att få tag på ett altare? Lev som du lär och fyll din kallelse, du som är präst har väl ingen rätt att klaga! Pension står det inget om i Bibeln vad jag vet och vigningen är på livstid. Och som du uppmärksammat är Sverige är fullt av tomma kyrkor och bönhus, ett antal till salu t o m. Högkyrkligheten dör om den inte förmår organisera sig lågkyrkligt, något EFS också har öppnat dörren för. Du kan väl inte på allvar slå dig till ro och ägna resten av ditt liv åt att klaga på att ingen annan gör något? Hade du försökt och blivit hindrad hade det varit en annan sak, nu är det bara patetiskt att du försöker låtsas som om du är en vanlig kyrkomedlem bara för att du gått i pension. Vi andra väntar med spänning (somliga med bävan) på vad du kommer kunna uträtta som emeritus!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodu Gunvor, så svårt kan det vara att få tag på ett altare.

      Detta gäller i varje fall i Skara stift. För några år sedan var det en grupp från olika fromhetsriktningar; Kyrkliga förbundet, högkyrkligheten (AKF) och Synoden som gick samman och ordnade gudstjänster en gång i månaden. Man fick låna ett nedlagt pingstkyrkokapell för dessa gudstjänster. Eftersom man längtade efter att hålla gudstjänsterna i en kyrka, gjorde man olika trevare om att få låna en av de många kyrkor som inte användes varje söndag, och de var ju många i vårt kyrktäta stift. Och det borde ju gått bra kan man tycka, men si det gick inte. Ingen kyrkoherde vågade ta på sitt ansvar att få in sådana dissidenter i sin kyrka och stå till svars för detta inför kyrkorådens kyrkopolitiker.
      Det lånade pingstkapellet var inte gratis, utan där togs för varje gudstjänst ut en avgift, vilket medförde att man samlades i ett hem där olika pensionerade präster förrättade mässor. Men si det gick inte det heller. Då grep biskop Aurelius in och hotade dessa präster med att ta upp frågan i domkapitlet och i förlängningen förelåg även hot om avkragning.
      Då upphörde denna aktivitet. Så småningom fick medlemmar av Kyrkliga förbundet löfte om att få låna en kyrka i ett pastorat för gudstjänster en gång i månaden, och det tycks fungera ännu.
      Nämnas skall också, att när Skara domkyrkoförsamling skulle sälja ett annexkapell, som var överflödigt, för några år sedan, så ville de ovan nämnda olika riktningarna av bekännelsetroheten köpa detta, men si det gick inte det heller. Till den säljande mäklaren hade getts direktivet att vem som helst fick köpa det, men inte de. Kapellet såldes sedan till en privatperson som gjorde om det till bostad.
      Så går det till i en kyrka i fritt fall. Prestige och rädsla för de som vågar stå upp med gudstjänster med en klar förkunnelse av Guds Ord. Tänk, om folk gick dit i stället!! Hu, hemska tanke, det gick ju inte an. Det skulle ju varit en anklagelse mot den ljumma kyrkan och det ville man ju inte bli utsatt för.
      Gunvor, så är läget idag i vår kyrka. Jag tror inte att Dag skulle få det lättare att i Växjö stift få tag på en kyrka med altare och där på frivillig väg samla människor till gudstjänster. Det skulle etablisemanget se som en alldeles för stor risk och utmaning.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Ett viktigt vittnesbörd, Skarastiftare!

      KJ

      Radera
    3. Visst förstår jag att det kan vara svårt, men det är inte skäl att ge upp på förhand. Gud öppnar vägar om man ber uthålligt efter hans vilja. Att låta bli att handla för att det kan innebära problem och visst lidande, det är väl inte riktigt att "ta sitt kors"?. Säkert finns det fog för rädslan hos etablissemanget. Just därför borde det vara viktigt att inte ge upp. Var och en är viktig om Guds Rike ska växa i det här landet, kanske särskilt de som har sin försörjning tryggad med pension, både präster och lekmän. Medellivslängden ökar ju också, så att många har lång tid kvar att leva vid någorlunda hälsa efter pensioneringen. Att ge upp är också en slags ljumhet, på det praktiska planet. Vilken vikt man egentligen fäster vid sina teoretiska värderingar och bekännelsen visar sig ytterst i praktiken, i det att man är beredd att stå fast även när det kostar. Det slår tillbaka på dem själva om de avkragar präster för att de vill fira mässa och predika."Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra något mer" sa Jesus. I det sammanhanget är en prästkrage inte mycket. Får jag påminna om den inte alltför följsamma prästen Martin Luthers exempel. Han stod fast och blev bannbullad. Men inte vann kyrkoledningen något på det direkt. Hade han däremot krupit till Rom på sina bara knän och gjort avbön, ja, då hade historien sett annorlunda ut och ni hade inte varit präster i en luthersk kyrka, med ett lutherskt arv att förvalta och en kyrkoorganisation som står och faller med sin bekännelse. Jag är nu inte rätt person att komma och tala om detta för er, det förstår jag nog, det blir som när den barnlöse ger beskäftiga råd åt fembarnsmamman. Men jag vill göra vad jag kan för att uppmuntra till en fortsatt uthållighet i kallelsen, även efter pensionen, eftersom vi lever i ett samhälle som i mycket förminskar äldre och ser dem som förbrukade. Gå inte på det! Man måste i somligt lyda Gud mer än människor, oavsett ålder! Vi har ett altare men ingen präst. Ta gärna kontakt om ni vill komma. Men det är ju en bit från Moheda förstås...

      Radera
    4. Gunvor.
      Jag menar ju inte att man skall ge upp. Bort därifrån. Men jag ville bara beskriva hur man handlar här i Skara stift med upplåtelse av kyrka till dissidenter och jag tror inte det sker på annorlunda sätt i Växjö stift. Men man blir också lite stolt när man märker rädslan hos den etablerade kyrkan. De vet på vilken krutdurk de sitter. Som Luther sa: "Där sitter de och kan icke annat."

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    5. "Här står jag och kan inte annat" sa Luther när hans övertygelse tvang honom till att inte vika ner sig. Vi är inte i mindre behov av reformation idag. Vi har liksom Luther tillgång till ett nytt sätt att sprida information, det finns personer som inte viker ner sig, men finns där några mäktiga som har något att vinna på det? Den ingrediensen saknas kanske?

      Radera
    6. "Vare sig jag sitter eller står, vet du det." Psaltaren 139:2
      Låt oss stå fasta. ...Alltid. Allt gott!

      "Präst från Skara stift"

      Radera