Präster och partipolitik

Seglorianen Irving hanterar pinsamheten att vara svenskkyrklig den 29 januari nådens år 2014, läste jag.
"För idag har SD visat den handlingskraft som vi saknat." Man kan undra vilka "vi" är för vi är väl rätt många som inte gillar sekteristernas programmatiska utrensningar och inte vill vara vi med dom. Anklagelsen återges. Karlsson har burit prästkrage på seminarier med ökända antisemiter och rasister. Här gäller att passa sig, tydligen. Prästkrage må endast bäras i anständiga sammanhang: "Ska vi bevara prästämbetets status så måste vi naturligtvis upprätta gränser för var prästkragen får synas och inte." Där satt den! Prästkrage får inte synas i syndiga sammanhang? Får den bäras av syndare?

Pinsamt är det att vara svenskkyrklig, konstaterar Irving närmast poetiskt. Uppfordrande blir han också: "Frågan är hur länge till som Svenska kyrkan ska låtsas som att det regnar. Men skammens ordnad kan varken regn eller tystnad tvätta bort." Det visste de flesta. Skammens rodnad försvinner när man kommer på att skulden är borta - men då handlar det om Jesus och vad han gjort för oss. Poängen med honom är kanske att han aldrig skäms över våra pinsamheter. Han hanterar dem. Det kan man sjunga om t o m. I fastetidens psalmer. Men låt oss nu inte förfalla till kristna basfakta!

Till basfakta hör nog att en mening som "Inga nazister i våra kyrkor" (Dagens Seglora den 10/9 2013) är djupt okristlig. Kyrkan är Herrens. Meningen är tankeslapp och en travesti på slagordet "Inga nazister på våra gator", vilket också är fel, eftersom gatorna är gemensamma, nazisternas också. Annars får vi privatisera gatunätet och därmed kunna bestämma att de inte längre är allmän plats.

Så länge Kyrkan samlar alla, måste det finnas plats för nazister också. Det lustiga blir när nazisterna kräver att judar ska ut - för det är då Jesus stiger ner från korset och går sin väg!

Axel W Karlsson har anmält sig själv till Domkapitlet. Bra eller dåligt - han tog initiativet i vart fall. Och Domkapitlet får ett litet problem, för nu gäller det att visa att en kyrka inte är ett parti. Hur brukar det heta? Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap, vilket också det är tankeslappt men så sägs det ju. Vad betyder alltså det?

Partisekreteraren Björn Söder pekar på ett problem som är värt att ta upp. Axel W Karlsson menar att han gått på möten som präst, inte som politiker: "Man kan inte hålla isär de två olika rollerna. Man kan inte klä sig i en kostym ena dagen och tro att den inte associerar till den andra." Detta är väl argumentet varför präster INTE ska vara med i politiska partier.  Men då gäller saken också SAP eller V, FP eller C och (inte minst?) M och de moraliskt rättfärdiga MP och KD. Rollerna blandas och prästkragen blir ett alibi för partiets politik. SD:s interna problem blottar ett sakförhållande som biskoparna kanske också borde ta upp? Ska vi dra gränsen för var en prästkrage ska återfinnas genom ett beslut att politiskt partimedlemskap är oförenligt med detta att vara präst? Bland syndare får präster fritt röra sig men dela partimedlemskap får en präst inte. Det är en gammal regel, tror jag mig veta. Fast Don Camillo balanserade å gränsen ... Gärna för mig emellertid med ett formaliserat förbud för präster att tillhöra politiska partier. De ska vara präster för alla. Och rollerna kanske inte kan hållas isär?

I det kyrkliga finns ju de i mer vardagspolitisk mening allomfattande nomineringsgrupperna. Och när väl partipolitiseringen av Svenska kyrkan tagit slut, kan man samlas och samsas där om behov finns. Annars är det kanske ett helt annat valsystem vi måste få med risk att när majoriteten fattar det, är det för sent.

För egen del avstår jag dock från att gå i prästskjorta på kyrkomöte och stiftsfullmäktige. Jag är invald i en annan kapacitet än som präst - till skillnad från hur det var tidigare. Jag gör undantag från denna enkla klädregel men då för att jag haft något annat prästerligt att styra med den dagen och ogärna smutsar två skjortor samma dag!