Anti Borg

Traditionen med anti-skrifter är urgammal. Anti Celsus (eller Kelsos), Anti Latomus eller Anti Dühring lika i det stycket. Uppfriskande var det att läsa Mattias Irving på Dagens Seglora, med betydande subsidier från Stockholms stift och den kyrkliga nomenklaturan, hantera Annika Borgs krönika om den fasliga fastliga festligheten i Gyllene Salen. Det måste, trots allt, bli en "anti-Borg". Intresset ljuger aldrig eller alltid!

What's the fuss about?
Inte att det inte var komplicerat med presidiemiddagen i Gyllene salen - för det var det.  Osnyggt och osmakligt, menar Irving - vilket inte ska tolkas att maten smakade dåligt. Tyska feminina oxfiléer smakar gott. "Taffligt och korkat" var det också - (fast uppkorkat, DS) lyder omdömet när Dagens Seglora tar upp ämnet och finner att biskopens svar andas "en defensiv och passiv hållning". Detta svar missar kritikens kärna att kyrkans beslutsfattare inte ska festa för 337 000:- i heliga fastetider. Biskopen borde förtydliga sig genom ett nytt pressmeddelande - och så skedde. Vad är problemet då?

Borg, ständigt denna Borg som dyker upp lika förtretligt som Ville Vessla i Åke Holmbergs dokumentära skildringar av privatdetektiven Ture Sventon. Vad har hon gjort, vari består det förgripliga?

Det kommer knappast "som en överraskning för någon som varit insatt i debatten i stiftet att det är just Annika Borg som nu fattar pennan (? DS) för att i skarpast möjliga ordalag fördöma konferensen."
Jag läste krönikan i Kyrkans Tidning en gång till och finner att Annika Borg inte ägnat sig åt några värdeomdömen. Hon har beskrivit ett skeende men inte kallat det osmakligt, osnyggt, taffligt och korkat, som Mattias Irving gör. Men vi fortsätter läsa Dagens Seglora om Borg, ständigt denna Borg:

"Hennes långa och stundtals bisarra kampanj mot Stockholmsbiskopen förtjänar att omnämnas i sammanhanget: Mycket av det etter som bränner i Kyrkans Tidnings ledare (krönika, DS) har betydligt äldre ursprung än ärendet för dagen, och hon tar givetvis tacksamt emot denna chans att spinna vidare på sin egen privata kampanj."

Då vet vi. Men är kampanjen privat - och är den ens kampanj? Annika Borg förde ett offentligt samtal om Åttonde budet och förde fram belägg. Det gick att se ett ämne som inte var privat utan offentligt angeläget och ämnet handlade om hur man dribblar med fördelar, som anskaffas genom förtal, eller var det något jag inte förstod? På Kristen Opinion las hela genomgången ut.

Var kampanjen eller icke-kampanjen bisarr? Var inte sammanhanget det bisarra? Påpekades inte att biskopen beskrev samtal som hon, när allt kom till allt, inte fört? Och var inte en av de viktiga frågor som Annika Borg ställde den om hur pengar och fördelar fördes över till Seglora Smedja, där Mattias Irving blir en av förmånstagarna? Follow the Money!

Nu kan man förstås förstå tekniken. Det är uppenbart att Annika Borg grävt fram något som Eva Brunne helst skulle vilja ha oavslöjat, icke uppenbarat. När det är som det är, måste Irving se till att lite skit hamnar på Annika för det är med orena motiv - läs: hämndgirighet - som hon skriver. Så kan det vara. Men Irving saknar förmåga att se vad som finns i Annika Borgs hjärta, det vet bara Den Helige Ande. Det skulle förstås till äventyrs kunna vara så, att Annika Borg är en hederlig person som ogillar skumrask och har något att säga eller skriva när hon snavar över lögner, frosseri, förställning och vad det kan vara. I de kyrkliga sammanhang där man ägnar sig åt uppställningar flockvis, har man dock bestämt vilka som ska få rätt och heder av att öppet ha talat. Annika Borg ska inte tillhöra den flocken, förstår vi. Flocken är anti-Borg och trygg i denna sin identitet. Och kanske kan påhoppet på Borg resultera i lite mer pengar från Eva Brunne och stiftsstyrelsen?

Hur det än är med kampanjen "Anti Borg" så nog vilar något av stämningarna från Ankeborg över Stockholm just nu. Lite Joakim von Anka och rätt mycket av Gröngölingarna. Eller Björnligan?