Hullut Päivät och Haskala Paskala

"Hullut päivät" betyder inte kyrkodagar, som jag tänkte när jag såg Helsingfors så prytt under kyrkodagarna. Det betyder "galna dagar" - och det är väl liktydigt med dagarna från Skärtorsdag och påsktiden ut, kan jag förmoda men också en beskrivning av vad kristen tro är. Tack för era påpekanden! 1 Kor 3:18, 2 Kor 12:11 var bibelställena jag anförtroddes.
"Haskala Paskala" betyder i år som alla år GLAD PÅSK. Och jag har från säker källa klart för mig att Kristus har uppstått och att inget är hopplöst mer. Jag kan fortsätta blogga. Om det man inte kan blogga, måste man tiga, eller hur Wittgenstein skrev i Tractatus.

Riktigt glad är jag dock inte. Jag är i bryderi. Vilket är värst? Fel färg på mässhaken i högmässan på Jungfru Marie Beb eller fel anamnes, fel melodiserie och usla psalmer i Skärtorsdagens mässa? Jag märker att vår kyrkas klassiska läropsalmer, de lutherska om ni vill, får jag inte sjunga längre under fastetiden. Vilket är annars värst? Det iskalla golvdraget i den väldigt sällan använda kyrkan, som alltså inte alls hunnit bli uppvärmd till Skärtorsdagen eller orgel på Långfredagen, klockringning på Långfredagen eller bröllopsmusik inför säsongen med vigslar på Påskafton? Kanske de många aktiviteter (också i kyrkan) som kallas "Äggröran" på Påskafton skulle plats på värstinglistan också? Jag inser att jag i praktiken blir alltmer kyrklös och det beror inte på att jag är den ende norrmannen på regementet som går i takt och alla andra i otakt. Jag undrar dock över de präster som i urval uppträder högkyrkligt tänker - för högkyrkligt, kyrkligt medvetet, tänker de inte. Är det professionaliteten som brister eller vad? Mästaren röjer sig i detaljerna, i det konsekvent genomtänkta och utförda. Detta sagt så återgår vi till påskens glädje och låter påskens glädje vara en del av livsmönstret också när vi är kyrkokritiska. Själv roar jag mig med följande!