Mitt gamla stift, Stockholms stift

Manfred Björkquist var mitt livs förste biskop och jag fick - ett antal år senare - försiktigt ta honom i hand på Sigtunastiftelsen och bocka. Jag inser att de som styr och ställer i Stockholms stift i de flesta fall inte är från stiftet i egentlig mening. Det är jag.

Så glad jag blev när domprosten sände mig underlagen för presidiekonferenserna så att jag förstår vad som sker i mitt gamla hemstift. Det passar bra. Skärtorsdagen är ju en festdag när den börjar. Först sent i kväll drar det ihop sig. Och fest hör till det träliga konferensandet, som vi förstått. Innan det drar ihop sig, som det gjort och gör!

Finessen fattade jag inte förrän i går, tack vare domprosten. Församlingarna betalar för att skicka sina presider och kyrkoherdar. 2013 for man till Tallinn för 734 000:- men fick in 677 000:- från församlingarna. resten delade stiftet och arbetsgivarorganisationen på. Men, hallå! Kan arbetsgivarorganisationen ge samma favörer till alla stift? Vad säger Helén Källholm? Eller är det extra favörer för Stockholm?
I en drapa redovisas också varför det blev underskott. Specialkost och några uteblivna ställde till det.

2014 är vad som nu gäller. Summa intäkter var i budget 975 000:- men prognosen i mars sa 822 900:-. 854 866:- skulle enligt prognosen allt kosta. Lokalhyrorna för Stadshuset och Pieperska Muren gick på 138 473, förbrukningsmaterial 20 000:-, trycksaker 94 875:-, externa kostnader (summa) 54 750 och 10 000:- kostade den övriga personalen. I de 138 473:- ingick väl garderobsavgiften om 12 500:-
Käket då, hon-oxfilén från Tyskland med oxkind och allt det där? Budget 331 375:- men prognosen endast 236 500:-.
Vad blev det egentligen? Här återstår för en ambitiös kyrklig journalist lite efterforskningsarbete.

Finessen är förstås att intäkterna om 975 000:- kommer in med 250 deltagare där församlingarna betalar. Nu beräknades förresten kostnaderna för inbjudarna till 3540:- men 3 900:- skulle arrangören ha. Jag är inte säker på att jag fattar domprostens översända material men OM jag fattat rätt gick middagskalaset på 1800 spänn per deltagare. I heliga fastetider.

Några frågor återstår. Först den där om det personliga ansvar Eva Brunne nu tar - hon twittrade så glatt den 1 april om att "Idag bygger vi morgondagens kyrka. Bo Larsson vid Stockholms stift" och allt var så glatt. Det blev inte riktigt så, när bygget hamnade i det offentliga och de präster som facebookat om festen greps av eftertankens klara blekhet. Ska Eva Brunne stå där alldeles ensam? Det var ju andra som undertecknaden välkomstbrevet.

Helén Källholm har en av de högsta lönerna i Svenska kyrkan och fanns tidigare på Ersta, men fick lämna biträdandetjänsten där med omedelbar avgång, och dessförinnan var det turbulent på den ekonomiavdelning hon basade för. Finns här några frågetecken? Birgitta Ödmark är stiftsdirektor och Martin Fogelberg biträdande. Ska de gå nu? Eller ska alla sitta kvar som om inga missförhållanden avslöjats?

När det nu är som det är - vore det möjligt för församlingsbor att någonstans besvära sig över beslutet att skicka folk till presidiekonferensen? Kan man i församlingarna kräva ut ansvar av dem som for för församlingsmedel? Och vad gör Stiftsstyrelsen med de tjänstemän som planerat och genomfört konferensen? Städar och ber dem se sig om efter andra tjänster?

Min vän domprosten tackar jag för informationen. Min vän komministerns i ett annat stift fundering tuggar jag på. Han menade nämligen att detta påminner om den stora jubileumsfesten i DDR år 1989 innan allt föll samman i november samma år. Har han rätt, att det är förfallsfenomen vi bevittnar? Som på Skärtorsdagen när det börjar med fest och så rasar allt ...

Detta skrivet ska jag nu följa min Frälsare. så gott det går med den kyrkliga hjälp som erbjuds, och inte blogga förrän jag fått säkert besked att Jesus uppstått och lever. Får jag inte klart för mig att det är så, finns det ingen anledning att blogga, så då lägger jag av. Vi får se.