Debattknep

Det finns några säkra debattknep som går i det kommunalpolitiska livet och som inte sällan letar sig in i valrörelser. Det är knepet att alltid besvara principiell kritik med frågan om alternativ och det är knepet att anklaga motoparten för att ha varit med och fattat de beslut som nu kritiseras. Vi tar det steg för steg.

Krav på formulerade alternativ
Det finns alls ingen anledning att se sig som skyldig att presentera alternativ när någon ser skäl att framföra kritik. Kritiken i sig räcker och de invändningar som kritiken utgör, får motparten se till att undanröja genom att visa hur ovederhäftig den är. Krångligare än så är det inte.

I frågan om alternativ till den nuvarande kyrkomötesordningen och till hur lärobeslut fattas, finns dock alternativ. Andra kyrkors system är sådana alternativ, i Church of England röstar man kategorivis, biskopar, präster, lekfolk, och det krävs understundom kvalificerade majoriteter i alla tre husen. Hos oss skulle en del bli annorlunda om vi har direktval till församlingsnivå och indirekta val därefter. Då hade inte Sverigedemokraterna enkelt kunnat skaffa sig en kyrklig plattform. Ett mindre kyrkomöte valt kategorivis är kanske det rimliga alternativet.

Läronämnden
Lärobeslut fattades i det gamla kyrkomötet med en säkerhetsspärr. Prästerna, valda av prästerna, kunde gå emot ett lärobeslut. Innan en justering röstades Läronämnden vid minst tre tillfällen ne4r. Nu är det svårare. Men antagligen behöver vi nu föra ett allvarligt samtal om risken eller möjligheten att läroavgöra av ideologiska skäl. Det enkönade äktenskapet är ett lysande exempel på ett sådant ideologiskt läroavgörande. Teologin skiftar därför att politiker i riksdagen fattat ett beslut som måste följas upp. Det var inte första gången och knappast sista heller.

Läronämnden är politiskt sammansatt. Valberedningen ser till att hålla de olämpliga fackteologerna utanför och förser nämnden med de - faktiskt politiskt - valda biskoparna och de rätt stylade teologerna. Minns E¨va Hamberg, som lämnade Läronämnden och Svenska kyrkan.. Just nu är en plats vakantsatt av det skälet att de föreslagna inte betraktades som havliga. Just nu! Inget nytt i detta. Det är rådande ordning i Svenska kyrkan att hantera somliga medkristna som motkristna. Den öppna
folkkyrkans utsorteringsmekanismer är välsmorda. Och det finns skäl att ofta och kyrkokritiskt påminna om Eva Hamberg. Vad är det för fel på ett sammanhang som professor Hamberg inte står ut med?

Alternativet till nuvarande ordningar är förstås att stimulera till invändningar. I kyrkomötet men än mer i de vanliga kyrkliga samtalen. Många menar nog - men de är tysta och försiktiga - att det system vi nu har inte håller. Det sägs inte högt. Varför är ni rädda?

Vad har jag sagt om Läronämnden? 1. Reserverat mig principiellt i kyrkomötet 1982 mot den nya strukturen. 2. Något belyst lärofrågors behandling i min avhandling Folk och kyrka. 3. I det nya kyrkomötet argumenterat för ohavliga kandidater, någon kompletterande röst. 4. Ställt upp till Läronämnden vid val till förra kyrkomötet, men självfallet inte röstats in även om jag fick fler röster än bara Frimodig kyrkas och 5. I skiftande sammanhang debatterat samt 6. I nomineringsgruppen granskat Läronämndens insatser och stillsamt avhånat dessa.

Det är intressant att vi nu har både folk som gärna debatterar Svenska kyrkan men också beslutsfattare och tjänstemän som inte har särskilt mycket pejl på vad som hänt i kyrkomötet från 1979 och framåt. Personlig erfarenhet har de inte. Det kan vara bra - men risken är att somligt går förlorat och ersätts av föreställningar och fantasier. Kyrkomötesprotokollen ger information. I vart fall kan man se att jag inte varit tyst. Och gammal tycks vara äldst om än vi hölls med herr Låtsaspresident Larsson. I kyrkostyrelsen ser jag idel goda kamrater som alls inte var med när det begav sig och tjänstemän som kommit in långt senare.

Är problemet det urenkela och mänskliga att vi så lätt uppfattar att det som just nu är, är det sätt som saker och ting ska vara på? Normalitetens triumf? Får jag då föra realutopins talan på denna muntra, käcka och pigga blogg! Det kan jag göra utan att agera som den fromme Olof Hartman, som grep tag i Ingmar Ström, skakade honom under hatthyllorna i Adolf Fredriks församlingshem och ropade: "Det går åt helvete, fattar du väl." Hartman menade vad han sa. Bokstavligt. Fick han fel? Och redogör då för alternativen ....