Antjes fiender

Antjes fiender är de som tror sig vara hennes vänner och beskriver hennes omfattande kompetens och hennes fina titlar på ett sätt som väcker undran. Och den som undrar, ser att mycket av det som sägs saknar täckning. Titlar, meritering och så. Beskrivningarna av hennes omfattande kompetens på skilda områden desslikes. Det blir liksom för mycket - och skaver. Frågorna som tangerar hennes svenskkyrklighet eller vilken kyrklig tradiiton hon egentligen kommer från, får inte ställas. Allra minst får man förfara med Antje Jackelén som man får med KG Hammar - öppet granska, debattera och kritisera.

Nu nås jag av informationen om pastorn som gjort tydligt att han inte tillhör Antje Jackeléns beundrare. Pastorn har drabbats av en lidelse för Kyrkans enhet, talar gärna om den sak som Frälsaren själv bad om, enheten för att världen ska tro. När då Jackeléns evangelium kan uppfattas som ett avsteg från den breda kyrkliga mittfåran, den som tror vad den säger och säger vad den tror utan krusiduller, blir pastorn öppet kritisk. Öppet och öppet. Fackebook! Vad skriver han där? Faktiskt inte så värst mycket, förbrytelsen tycks vara en annan.

Nå, pastorn menar att Antje Jackelén är en världsmästare att slingra sig sedan han läst Mats Tunehags satir den 1 jan 2014.
Pastorn menar att han inte sett någon teologi från An tje Jackelén när fd biskopskandidaten Modéus skrivit i Kyrkans Tidning och menat att 56% talar sitt tydliga språk. Det tror inte pastorn. "De som röstade var så insmorda med tidsandans fett att processen med att välja den första kvinnliga ärkebiskopen gled igenom, utan friktion..." 
Pastorn läser Anna Ekström i Expressen (27 pkt 2013)och utbrister: "Tänk att till och med Expressen uppmärksammar flummet i Svenska kyrkan och kräver en förändring."
När Lena Andersson jagar den svenskkyrkliga eliten blir pastorn tillfreds (19 okt 2013) och docenten Mats Lembkes frågebatteri i Svenska Dagbladet den 17 oktober 2013 håller pastorn med om.

Pastorn ska INTE beskyllas för att gilla valet av Antje Jackelén till ärkebiskop. Nu lever vi i ett på papperet fritt land så detta är ingen stor sak. Pastorn tillhör inte ärkebiskopens ansvarsområde i Uppsala stift heller.

Men vad händer? Styrelsen eller kyrkorådet (strunt samma vilket just nu) får ett brev angående pastorns offentliga uttalanden om Svenska kyrkans tillträdande ärkebiskop.
Anmälarna har "med bestörtning" läst pastorns korta FB-kommentarer och hade förväntat sig något slag av avståndstagande från pastorns uttalanden och tolkar nu det uteblivna avståndstagandet som att styrelsen ställer sig bakom pastorns uttalanden, något som latent innebär ett avståndstagande från Svenska kyrkan.
Katolska kyrkan (med vilket begrepp Romersk-katolska kyrkan torde avses) anförs också som auktoritet mot pastorn, ty många inom katolska kyrkan har visat uppskattning inför den nya ärkebiskopens inriktning.

Bara finlirare fäster sig vid att pastorn i sina FB-inlägg knyter an till artiklar som just då publicerats. Han finner det viktigt att fästa sina FB-vänner:s uppmärksamhet vid dem. Han kan nog gilla dem - men det betyder inte att han därmed tar avstånd från Svenska kyrkan. Han ska inte ens misstänkas för den saken. Svenska kyrkan är större än en fanclub kring ärkebiskopen, helt enkelt.

Varifrån kommer den nya sortens trospoliser, de som på allt sätt vill förhindra de kritiska inläggen, den kritiska debatten och den kritiska granskningen? Från Jackeléns vänner. Om dem gäller att Antje Jackelén får be Gud bevara henne för dem. Sina ovänner klarar hon själv. Och vi ska inte ha en kyrka där endast de havliga får framföra sina oförgripliga meningar som en hyllningskör.