Hullut Päivät

Kyrkodagar i Helsingfors och överallt ser jag reklam för dagarna. Hullut Päivät betyder nog kyrkodagar, tänker jag. Välordnat, trivsamt, folk i alla åldrar och därtill glädjen att möta medkristna. Det betyder gamla och nya vänner.

Fredagskvällen avslutades med att Boris Salo gav oss Markusevangeliet. Berättade evangeliet och gestaltade det, enkelt och effektivt. Två timmar ungefär med paus. På väg till det enkla hotellet i närheten av kyrkan, Fiskaretorpet heter det och då fattar alla att det måste vara enkelt (fast på skyltarna står det "Hilton"), tänkte jag på vad det jag var med om ska kallas. "Upplevelse" är inte ordet för det är för banalt. "Erfarenhet", kanske. Från augusti är Boris tjänstledig och kan bokas för föreställningar. Kanske kommer han till Bokmässan och kan bokas då? Vill denna bloggs läsare haka på - och lekfolket kan också ta initiativ - får ni mejla honom. Jag avkrävde hans adress som en ren service åt er: boris.salo@vibosa.fi

Evangeliet hört och sett gav perspektiv. Egentligen skulle kyrkomötets presidium tipsas om att detta kunde vara något en kväll. Men risken är att om jag skulle föreslå den saken, skulle den rutinmässigt avvisas.

Nu ska jag intervjuas och därefter blir det högmässa. Göran Skytte predikar. Frågan jag bär med mig handlar om Ukraina. Är inte oförmågan till allvar över situationen påtaglig? Vad är nu möjligt och vad är troligt?