Bergs kyrka

Låt oss tala om Bergs kyrka i Kronobergs län, en gång församling tillsammans med Ormesberga för prästen var en och densamme. Berg (och Ormesberga) är prosten Ekedahls gamla församlingar - och han var morbror till Elin Wägner. Hennes Lilla Björka i Berg kan de kulturellt intresserade besöka. Från Berg kommer också förutvarande talmannen Thage G. Petersson, så platsen är betydande.
Jag blir omständlig för att lägga en solid kunskapsbas.

Nu fortsätter kampen om Bergs kyrka, läste jag i Smålandsposten. Den har varit stängd sedan 2009 på grund av mögelproblem. Tio föreningar i Berg vill att den ska öppnas igen. Det kostar 9 miljoner till att börja med och i socknen finns kanske 300 kyrkotillhöriga eller så. Kyrkolivet har haft sockenstugan som tillhåll, förstår jag - men inte söndagligen. En gång i månaden, tror jag mig förstå.  Hur hanteras nu denna folkliga opinion? Säger höga vederbörande att "det fattar ni ju själva att vi inte kan slänga 9 miljoner på en kyrka som är möglig" eller vad säger man?

I Smålandsposten besvarade biskop Johansson det öppna brevet från talespersonerna i Berg. Han var glad. Glad över engagemanget för Bergs kyrka och beredvillig att bistå med råd och stöd samt ekonomiskt stöd i form av kyrkobyggnadsbidrag men kanske också en kyrkoantikvarisk ersättning. "Stiftets vision är att kyrkorna ska vara öppna så långt som möjligt. men i vilken form måste de lokala förhållandena avgöra." Då frågar vän av ordning om öppenheten verkligen kan ha en form - är den inte öppen eller alls inte, helt enkelt?
Så slutar biskopen sitt svar med att först konstatera att kyrkan är mer än dess kyrkobyggnader: "Jag önskar er varmt lycka till i ert engagemang för kyrkan och Guds välsignelse!" Det var ord och inga visor - fast vad betyder orden rent konkret? Hur mycket pengar tycker biskopen att det ska få kosta att öppna kyrkan igen och var går smärtgränsen? Rent teoretiskt, naturligtvis, för makten ligger inte riktigt hos honom när det gäller mögliga kyrkor.

Nu kan man, med en kommentator, undra över mögel i kyrkor. I England kan man kliva in i kyrkorum som helt klart är fuktiga och doftar mögel - men de används. Och mögelost har jag hört talas om ...

Växjö pastorat svarar också och deklarerar: "Vi verkar för en återöppning av Bergs kyrka." Det sagt, är det nödvändigt att hålla kyrkan stängd i väntan på en bra lösning. Men det är tydligen också, skriver domprosten Petersson och kyrkorådsordförande Eriksson, att vi samtidigt måste se över fastighetsbeståndet i pastoratet (Växjö kommun). Där finns inalles 39 kyrkor och ett aktivt arbete pågår med att se över samtliga kyrkor och deras behov. Dessutom är det "ibland" en fördel att låta saker ta sin tid, för att resultatet helt enkelt blir bättre. Det var besked till folket i Berg. Men sedan kommen utfästelsen: "Bergs kyrka kommer inte att öppnas i morgon. Vi kan inte ens säga säkert vilket år den kommer att öppnas. Men det kan vi säga att vi arbetar aktivt för att hitta goda lösningar för att kyrkan ska kunna återöppnas så snart som möjligt."

Lät inte detta fint? Fast vad betyder utfästelsen? Den är konstruerad så som politiker lärt sig tala på kurs. Tryck in ordet "säkert" eller "exakt" så kan du säga vad som helst. Ingen har begärt ett "säkert" besked men genom orddribblandet kan frågan om när kyrkan ungefärligen kan tänkas stå öppen igen besvaras genom att inte besvaras "säkert". 2015, 2016 eller 2017 - eller senare. Och den har varit stängd sedan 2009.

Att den ska återöppnas så snart som möjligt låter fint - men tänk om det inte är möjligt? Tänk om pengarna inte räcker, tänk om det inte ska firas gudstjänst alla sön- och helgdagar i den lilla socknen (så som det läget är t ex i grannförsamlingarna Ör eller Aneboda) och stora utgifter inte kan motiveras. Tänk om folk gör som Thage G. och flyttar till Nacka?

Jag tror inte att det är politiskt möjligt att svara annorlunda än vad som gjorts, men jag funderar över hur vi ska kunna föra ett allvarligt samtal om den tid som är svunnen. Gammalkyrklighetens Berg är bort, folket har en efter en burits ut på kyrkogården. Hur länge ska vi trona på minnen från fornstora dar och lägga resurserna där? Och hur talar vi allvarligt om de människor som vill komma till högmässan (och det är den som är grejen) och de människor som vill komma till kyrkan? Det äör inte säkert att de två storheterna sammanfaller.

Det är en fråga om vad som är viktigt, förstås. Och ska jag sluta med den skrämmande berättelsen från en föreläsare på Teleskolan i Kalmar. En stund in i föreläsningen smög sig en man försiktigt in, 10 minuter sen eller så. Föreläsaren avbröt sig och sa myndigt: "Varför kommer du för sent?". Mannen började anföra några ursäkter men avbröts bryskt: "Din djävel, jag ska säga dig som det är. Du tyckte inte att det jag har att säga är viktigt nog för att komma i tid. Hade jag gett dig en jordenruntresa med allt betalt på villkor att du kulle vara på Kastrup kl 8 på morgonen, då hade du ta mig fan tagit dig till Kastrup dan innan! Så angelägen hade du varit." Mannen försökte samla sig till ett svar men avbröts igen: "Var tyst och gå och sätt dig."
I fortsättningen kom alla i tid på den kursen

Detta sagt för att illustrera frågan om vad som är verkligt viktigt.
Och när ni nu tycker att föreläsaren var elak och inte bara ful i mun, så håller jag med. Fast på sitt sätt träffsäker. Brutalsjälavården kan ibland vara det. Om det nu var själavård och inte bara kursbrutalitet.

Vi kanske skulle komma i tid för att tala om samtidens och framtidens frågor?