onsdag 2 april 2014

Växjö nästa för Modéus

Fredrik Modéus förlorade stort i Lund. Det kan man tycka är lite besvärande. Han fick först inte bli domprost i Lund och nu inte biskop. Men det kommer fler biskopsval. I Växjö i september t ex. Risken var nämligen  att Växjö stifts investering i Modéus skulle gått förlorad i Lund. Jag menar: Modéus har fått en av stiftet betald doktorandtjänst (5 år, sägs det) från 2009-02-01 och vid utgången av 2013 har stiftet satsat ca 2 740 000 kronor på honom.
Fem år -  har inte åren gått då? Jo, det kan tyckas så.
Och någon doktorsav handling har vi inte sett? Nä, det tycks inte så.
Men till biskopsvalet i Växjö kanske den är framlagd och godkänd? Så måste man tänka. Och då var ju investeringen lönsam och pengarna inte bortkastade som de varit om Modéus blivit biskop i Lund.

Jag gläds förstås över att vi såg två biskopskandidater som varit emot samkönad vigsel, som kanske ogillar kyrkoordningsstadgandet som stänger "kvinnoprästmotståndare" ute från prästvigning och möjligen också varit emot ordningen med kvinnor som präster. Jag menar som i varje fall biskop Eckerdal, biskop Bonnier, biskop Stiglund samt biskop Hagberg varit. Mer osäkert är det väl med biskop Fast och biskop Modéus i Linköping och hur var det med biskop Persenius en gång i tiden? Och vad de två i Lund egentligen tycker om enkönade vigslar har jag inte kläm på men detta var inte något annat än en exemplifiering för att hålla glädjen vid liv. Kanske ska den tas ifrån mig, dock.

Jag blev kanske överraskad när Tyrberg kallade Lunds stift "välskött", men det beror på att jag aldrig någonsin tänkt på ett stift i sådana kategorier. Ett svårskött pastorat, ja. Ett välskött stift, nej. Allra minst som jag ser siffrorna. Men det är inte utan att jag skulle vilja höra Tyrberg beskriva vilka stift som inte är välskötta.

Tyrberg tyckte att de röstande varit modiga som röstat på honom. Det skrämde mig något. Måste man vara modig för att rösta så, alltså? Hade det varit mindre modigt att rösta på Modéus och i så fall varför?

Johan Tyrberg blir alltså biskop. Eller inte. Jag frågar inte vad ni tycker utan hur det är. Kan en kvinnlig ärkebiskop vara konsekrator och det hon producerar därmed vara en Kyrkans biskop på riktigt? Om man tänker att det är så, hur lyder argumenten? Eller går den apostoliska successionen förlorad, den som Mgr Cavallin (romersk katolik) hävdar att Svenska kyrkan har - eller haft? Kommer vi under Antje Jackeléns tid att få se idel vigningar av folk som benämns biskopar men som inte i allmänkyrklig mening kan erkännas som det?

En sak är att folk uppträder ekumeniskt vänligt, det är inte det jag fokuserar.
En annan är frågan om något går förlorat och vad det är?
Det är den jag ställer.

Om jag begrep vad en biskop sa, så var det att den apostoliska successionen bevaras i Svenska kyrkan eftersom det är tre biskopar som lägger händerna på. Men apostolisk succession är väl något mer än handpåläggning? Det yttre ska väl visa den inre överensstämmelsen med apostlarnas tro och ordningar. Får vi inte - ekumeniskt sett - problem då? De kommande biskoparna blir som Equmeniakyrkans ledare. Och det kan vara fint och vackert på sitt sätt. Men problemet blir i så fall att dessa vigda kallas något som de egentligen inte är. Och Svenska kyrkan har tappat något som på sin tid gjorde henne till en brokyrka. Nu kan man hävda att detta är nonsensfrågor som vi inte bryr oss om och komma dragande med årtalen från samtalen med Church of England. Det är för oss principiellt oviktigt med apostolisk succession. Says who? Och hur lyder sakargumentet? Att man nöjer sig med att vara protestant och struntar i sitt reformkatolska arv, eller?

Vad konstituerar Kyrkans biskopsämbete och vad är prästämbetet? - det är mina frågor. Och tills vidare, till dess att någon besvärat sig med att besvara frågor, undringar och invändningar ska jag betrakta Johan Tyrberg som vald till biskop men vad han är efter den 24 augusti skulle jag behöva få besked om. Ska vi nöja oss med att han är stiftschef?

En gång till: det båtar föga att hojta indignerat. Fram med beläggen om den situation som nu råder, att Svenska kyrkan har "some canonical problems", som det heter i det ekumeniska. Ni som tror, visa er övertygelses halt.

Det jag funderar över kan betyda att Johan Tyrberg inte blir biskop lika lite som dagens förlorare Fredrik Modéus. Så nära och så långt ifrån, alltså. Men också att Modéus aldrig blir biskop. Inte ens i Växjö stift. Inte under den tillkommande ärkebiskopens tid. Ingen blir biskop fortsättningsvis. Kanske är det tid att tala teologi och undanröja undringar och invändningar om inte saken ska hanteras - pastoralt! Pastoralt skulle möjligtvis betyda att Tyrberg ber Wejryd ordna vigningen innan han avgår. Alternativet är förstås att vända sig till Missionsprovinsens biskopar och i den fromhetstraditionen har ju Tyrberg fordomdags känt sig hemma, om jag fattat rätt.

Var inte valresultatet dock överraskande?
Min erfarne vän i kuststaden hävdade att den kandidat S och C bestämmer sig för, blir det. Jag tror det stämmer. Och så känns valvinden blåsa och det är mänskligt att vilja vara på det vinnande laget. The Winner takes 71%.

37 kommentarer:

  1. Krafts torg har blivit en brännpunkt för dialog. Den brännpunkten förflyttas nu till den plats där Natan Söderblom är påtaglig.
    Vi i Lund kan vara generösa mot utomstående; vi begåvar er med våran Antje.
    Och vad gäller den apostolisiska successionen ska vi blekingska och skånska allmoge se till att biskop Johan håller sig på plats
    Jag ser gärna att Figge också håller sig på plats - blir kvar som församlingsherde i Finndomen. Blir han kvar-tillåts jag vara lite vanvördig?- får han gärna vara den som håller i min jordfästning...
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  2. Det fula antagandet att SAP hade någon form av uttalade motivering varför man skulle rösta som man gjorde - den vore nog en väckarklocka. Var det så enkelt att man köpte Tyrbergs uppskattning av Antje?

    SvaraRadera
  3. Också Tyrberg har en halvfärdig forskarutbildning (om kyrkligt ledarskap) i bagaget. Intressant att Modéi forskarmödor uppmärksammats, men inte Tyrbergs. Jag gissar att Tyrberg härvidlag visar blygsamhet och klokhet.

    Tyrberg har ett förflutet som uppskattad och duglig Credopräst.

    Återstår att se om ränderna gått ur tigern eller om det som för så många till det svenskkyrkliga Elysion uppstigna, bara rörde sig om en åsna med påmålade zebraränder.

    Av vad jag sett, kan tigeralternativet här förmodas vara det riktiga. Lundastiftet och svensk kristenhet är i så fall att gratulera. Jag gissar att av Johan+, nybliven +Johan electus, så småningom blir en ++Johan.

    Är Bloggarens farhågor välgrundade, kan dock alla + både fara och flyga. Nåja. SvK har haft superintendenter förr...




    KJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket + och ++ här. Har inte sett till +++ än, men det kanske är påven? Alternativt nån sosse, kanske Vanja Lundby Wedin.

      Radera
  4. Jag manar den här gången såväl denna bloggs pappa som hans "erfarne vän" i kuststaden till större försiktighet vad gäller antagandet/påståendet, att S och C har dirigerat valet i Tyrbergs riktning.

    Jag var själv elektor och har noga följt diskussionen och utvecklingen fram till "sista" valdagen och tror mig därför veta att de i vissa teologiska kretsar så kritiserade politiska partierna inte har blandat sig i valet.
    För övrigt, Bloggardag, har varken S eller C någon stark ställning i Lundastiftet - inte ens tillsammans.
    Slutligen ett tips: vet ni var Tyrberg politiskt hör hemma Jag tror mig veta också detta.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore ju fantastiskt! Men kommentaren bekräftar väl samtidigt att så inte var fallet när det gäller ÄB-valet. Synd att en politisk hemvist kan ha någon som helst relevans. Moderaten(?) Odenberg lär ju ha blivit vald därför att fadern varit sosse..

      Radera
    2. Så BOD menar att inga partiinterna överläggningar inom (S) och (C) har tagit plats och att dessa partiers distrikt lämnat de enskilda elektorerna åt sitt öde? Möjligt? JA! Sannolikt? NEJ!

      Radera
  5. Från brokyrka till "bryggkyrka". Bryggkyrkan är beroende av någon form av "farkost" för att nå till andra stranden, då gäller det att bryggan håller att gå på och att den sjödugliga farkosten kan lägga till vid bryggan. Barnet som hörde fel kanske ändå hörde profetiskt rätt när hon sjöng: Bryggan ekan ingen vara.

    SvaraRadera
  6. Om det finns en apostolisk succession måste det väl vara tillåtet att diskutera om och i så fall hur den påverkas av förändringar. Om det inte finns någon apostolisk succession är det hög tid att prästämbetet avskaffas.

    Ända sedan August Strindberg skrev "Giftas", som om jag minns rätt handlar om hur mannen förtrycks av äktenskapet, har de sekulära krafterna arbetat på att underminera äktenskapet. Vi har en sambolag, som skyddar sambor vid separation. Otrohet är inte längre straffbart. Barn födda utom äktenskapet är jämställda med barn som är födda utom äktenskapet. Plötsligt gör det profana samhället tvärtom och vill bevara äktenskapet som juridiskt institution.

    Det är som med kyrkan. Den ska tömmas på religiöst innehåll men bestå som något slags jämställdhetsinstitut. Det är som med monarkin, som statsform. Dessa ena uppgift verkar ju vara att leverera kvinnliga tronarvingar, inte att förse landet med en statschef. (Jag har härmed naturligtvis inte påstått att en kvinna inte kan vara statschef. Men har vi egentligen någon statschef?).

    SvaraRadera
  7. Att politiskt hemmahörande för biskopar överhuvudtaget anses vara ett samtalsämne, är ett svaghetstecken för SvK.
    Det räcker med att konstatera, att nu inga politiska agendor längre går före det kristna budskapet. Åtmintone inte vid Krafts Torg och på ett tag framöver. På annat håll har synts alltför mycket av sådant. Om man för några generationer sedan kunde beteckna CoE som Torypartiet försänkt i bön, har vi rätt länge med icke så liten ackuratess kunnat beteckna SvK :s maktorgan och ideologi som svensk socialdemokrati i religiös förklädnad. Personligen tror jag inte kyrkoorganisationen vinner något på att liera sig med det störta partiet. Historien straffar den som kommer för sent, är en marxistisk sanning. Socialism och kollektivism framkallar hos allt fler kräkreflexer. Att då som kyrka bli infogad i Rörelsen är oklokt. Inte heller kan kyrkan vara hembygdsförening eller nymoderat legitimering för atomisering och ekonomism.

    M Gunnesson

    SvaraRadera
  8. SD ifrågasätter giltigheten i biskopsvigningar om det är en kvinnlig ärkebiskop som inrättar de.
    Biskopskandidaten får enligt honom inte den apostoliska successionen.
    Alltså en manlig ärkebiskop innehar faktor X i Gods ögon och Anden kan blir verksam bara genom en man?

    När man tillämpar samma logik innebär det att alla dop ,nattvard och vigsel vilka kvinnliga präster har officierat är ogiltiga.

    Omvänt ,om kyrkliga inrättningar är giltiga i Gods ögon oavsett officiantens kön varför denna tjafs?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Logik baserat på felaktiga antaganden är bland det värsta som finns...

      Radera
    2. Dop är giltigt även när lekmän utfört, även om det endast bör ske i nödfall, alltså inget problem.

      Nattvardselementen kan inte invigas av en lekmän så där finns problemet för oss som inte är övertygade om kvinnors möjligheter att motta prästvigning.

      Vigsel är en civilrättsligt handling och inget sakrament inom Luthersk teologi.

      Radera
    3. För Kyrkan är äktenskapet något som mannen o kvinnan ger varandra. Staten, andra eller ens Kyrkan är inte involverade i handlingen.

      Gud skapade oss man o kvinna. När de blir ett kan inget skilja dem åt.

      Svår katolsk logik, men ack så vesäntlig.

      Allt gott
      Anders Gunnarsson

      Radera
    4. Den lutherska kyrkan tror att äktenskapet är en av Gud instiftad ordning. Äktenskap ingås genom vigsel och med ring som tecken. Därmed torde vigseln uppfylla de krav, som ställs för att något ska vara ett sakrament. Såvitt jag vet anser kyrkan dock att ett äktenskap som inte har ingåtts i denna ordning, är ett giltigt äktenskap, vilket är ägnat att ställa en del frågetecken om vigseln sakramentala natur. Kyrkan bestämmer inte vad som är ett sakrament. Det gör endast Gud. Såvitt jag vet, vägde Luther argument för och emot, om olika "kyrkliga handlingar" skulle anses vara sakrament, och fann att dopet och nattvarden utan tvivel är sakrament. Men kanske också prästvigningen, bikten och äktenskapet. (En ytterligare komplikation är här om vigseln eller äktenskapet i sig ska uppfattas som ett sakrament).

      En civilrättslig handling är per definition en handling som inte innefattar myndighetsutövning. Eftersom hindersprövningen, vigseln och folkbokföringen (äktenskapsregistret) numera är åtskiljda, så uppfyller vigseln inte kriterierna för myndighetsutövning. Att civilrättsliga handlingar kräver tillstånd från en myndighet innan de genomförs, och registreras av en myndighet sedan de har genomförts, är inte unikt. Det är inte heller unikt att någon som medverkar vid en civilrättslig handling måste ha behörighet från en myndighet.

      Det är förbjudet att viga minderåriga samt även den som inte vill. Misstänker vigselförrättaren att så är fallet, ska han /hon vägra viga. Den FN-konvention som detta grundas på säger inget om vigselplikt, utan talar om "vigselvägrarplikt" i dessa fall.
      Om staten inte medger rätt för någon vigselförrättare att vägra viga, så bryter staten mot FN-konventionen.

      Det är i Sverige straffbart att viga par, som inte har godkänd hinderprövning. Detta gör inte vigseln till myndighetsutövning. Det är i Sverige straffbart att sälja vapen till personer som saknar vapenlicens. Detta gör inte vapenhandel till myndighetsutövning.

      Att personer, som har särskilda betänkligheter mot samkönade vigslar, inte får bli borgerliga vigselförrättare i Sverige, gör inte de borgerliga vigslarna till myndighetsutövning, men däremot är förordnandet av borgerliga vigselförrättare myndighetsutövning.

      Radera
  9. Kort kommentar till Marcus,
    Re vigsel. För de som bara ser vigseln som ett kontrakt mellan två personer -än så länge åtminstone- så är den juridiska biten solklar . Prästen fungerar som vilken vigselförrättare som helst och ingen behöver befara(?) eller kanske snarare önska att han eller hon senare skall kunna hävda att äktenskapet inte var giltigt som kontrakt räknat. (Det hade ju varit bekvämt för den som eventuellt skulle vilja slingra sig ur ett ingånget "kontrakt".
    I vad mån det sedan är ett giltigt "kyrkbröllop" den frågan får nog besvaras utifrån vad man menar med giltigt och om man då kräver att officianten skall vara en "riktig" präst och vilken betydelse man lägger i begreppet riktig präst.

    Vad som förvånar mig är att så många kräver kyrkbröllop trots att de tom kallar sig ateister , en del tom högljutt propagerar som ateister. Där skulle ju jag om jag haft möjlighet vägra att utföra en kyrklig vigsel. Glöm inte att löftena som avges är ställda inte till officianten utan till Gud.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. De borgerliga vigslarna bör avskaffas som överflödiga i ett modernt och jämställt samhälle. Sambolagen ger tillräckligt skydd. Om något par vill bli registrerade som sambor fastän den inte har flyttat ihop kan de anmäla detta till Folkbokföringen på blankett 1 b: "Sambor med skilda adresser". Om någon sambo vill ha äktenskapets alla rättsverkningar kan han /hon anmäla detta under "Särskilda önskemål" på blankettens baksida. "Jag avsäger mig rätten till socialbidrag, om min sambo kan försörja mig".

      Radera
  10. Om en ateist stänker lite vatten på en bebis, så är bebisen döpt och får med tiden betala kyrkavgift på sin första lön. Se där samma logik. Men för säkerhets skull bör väl ateisten själv vara döpt?

    Jag tror att jag kan svaret på Dags fråga. Det räcker med en biskop för at föra den apostoliska successionen vidare. Om så ej här fallet har vi inte haft någon apostolisk succession i Svk sedan 1530, då det i hela Sverige och Finland bara fanns en enda biskop med denna succession.

    Det torde däremot krävas minst tre kyrkoherdar för att ersätta en biskop, men det är omtvistat om andra än biskopar verkligen kan föra successionen vidare.

    Det blir kanske till att kolla upp vilka företrädare Walther Obare har, som var den afrikanska biskop som vigde den första biskopen i Missionsprovinsen. Det vore naturligtvis förfärligt sorgligt om ett 2000-årigt arv i Svenska kyrkan, som själv bara har funnit i drygt 1000 år, går förlorat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Obare är vigd av biskopen i Tanzania, vars vigningskedja går tillbaka till Bo Giertz som vigde Sundkler, så här finns inget som behöver kollas upp...

      Radera
    2. Skall vi vara noga med biskopsvigningen, där endast en av de vigande biskoparna med säkerhet själva var vigd, så handlar det om vigningen 1575 av ärkebiskopen Laurentius Petri Gothus (ej den vi vanligen talar om som Laurentius Petri, som var från Närke, Nericius). Den vigde biskopen var Paul Juusten av Åbo.

      Radera
    3. När jag skrev att Obares vigningskedja borde kollas upp, så utgick jag från min egen okunnighet i frågan, varför jag tackar för upplysningen att den går tillbaka till Giertz. Det är förmodligen fler än jag, som får anledning att kolla upp detta framöver.

      Jag har aldrig varit kvinnoprästmotståndare. Men tycker att frågan om kvinnliga präster måste få ställas. En fråga som inte ens får ställas, torde inte bli besvarad, varken med "ja" eller "nej". Samma sak gäller de samkönade äktenskapen. Jag förmodar att homopar, som gifter sig i kyrkan, vill ha någonting mer än äktenskapets rättsverkningar. Och får de verkligen det om den vigande prästen inte själv tror att äktenskapet är inrättat även för dem?

      Jag är mycket tveksam till att de två senaste manliga ärkebiskoparna har kunnat föra någon apostolisk succession vidare. Om den apostoliska successionen i Svenska kyrkan kommer att överleva, så blir det kanske via sidogrenar, som Walther Obare? Om man med "ja" besvarar frågan om kvinnor kan bli präster, följer därmed inte automatiskt att de även kan bli biskopar. Men kan de bli biskopar, torde de också kunna bli ärkebiskopar (och påvar).

      Det är samma problem med Jackelén som med hennes två senaste företrädare. Alla vet att kvinnor har en förmåga att föra livet vidare, som vi män saknar. Tror man inte att en kvinna - trots dessa kvinnors unika förmåga - har kunnat vara Gudsmoder, kan man då tro att kvinnor kan föra en succession av andlig natur vidare?

      Gudsföderskan är ju upphov till hela den kvinnliga dimensionen i den kristna religionen. Innan någon manlig lärare har tagit vid, har praktiskt taget alla kristna barn förts in i trons mysterier av sina mödrar, som har verkat i Marias efterföljd. Som jag ser det, är detta det starkaste argumentet för kvinnliga präster. Och kvinnliga biskopar? Ta bort det, och successionen är bruten.

      "Peder Månsson stannade i Rom som föreståndare för Birgittahuset, och det var där som han den 1 maj 1524 vigdes till biskop för Västerås stift. Han vigde 1531 Laurentius Petri till ärkebiskop. Härigenom kom Svenska kyrkan att få en obruten apostolisk succession. Peder motsatte sig dock den protestantiska reformationen och hade före ärkebiskopsvigningen tillsammans med Strängnäsbiskopen Magnus Sommar författat en hemlig protest mot alla reformatoriska åtgärder." (Wikipedia)

      Kanske därför att Västerås domkyrka - helgad åt Gudsmodern Maria - råkar vara min dopkyrka - skulle det kännas extra sorgligt för mig om den apostoliska successionen i Svk går förlorad. Vad tänkte den under hela livet påvetrogne Petrus Magnus (Peder Månsson) när han efter Växiö-biskopen Ingemars död 1530, var ende kvarvarande "stiftschef" med apostolisk succession i Sverige?

      Att han öht blev vigd till biskop var ett resultatet (det enda) av flera vädjanden från Gustav Vasa till påven att de biskopstjänster, som blivit vakanta under kriget med Danmark, skulle tillsättas.

      Radera
  11. Gunnar Andersson2 april 2014 kl. 20:19

    Om vi vill vara trogna Kyrkan tradition så har vi att förhålla oss till det som alltid, överallt och av alla blivit trott och dit hör läran om ämbetet. Således kan en kvinna inte bära upp ett kyrkligt ämbete och inte heller förvalta sakramenten.
    Det finns något som heter nöddop och som innebär att alla döpta i princip kan döpa i en krissituation. Men, redan i den syriska Didaskalia från 200-talet tar man upp problematiken med kvinnor som dopförrättare och skriver: "Vad nu kvinna beträffar, råder vi henne att inte döpa eller låta döpa sig av en kvinna. Det är nämligen en överträdelse av budet och mycket farligt för den som döper och för den som blir döpt. Ty om det vore tillåtet att döpas av en kvinna, hade vår Herre och Mästare blivit döpt av sin moder Maria".
    Äktenskapet är visserligen ett sakrament, men som förvaltas av makarna. Äktenskapets ingående enl Svea Rikes lag är en rent borgerlig angelägenhet där förrättarens kön inte har någon betydelse. Det finns ju borgerliga vigselförrättare som är kvinnor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sakramenten är två, dopet och nattvarden.

      Radera
  12. Märkligt att ingen kommenterar det allra viktigaste i Dags inlägg; frågan om framtida "biskopars" roll, när den apostoliska successionen blir alltmer urvattnad.

    SvaraRadera
  13. Hela resonemanget om"apostolisk succession" handlar ju om att tro på den
    HELIGE ANDE, som förmedlas från generation till generation.
    När ett barn skall döpas, så kan faddrar och föräldrar lägga sina händer på
    barnets huvud under förbönen. Att lägga händerna på föremålets huvud är en
    gammal sed sedan första kristna tiden. Själv ser jag detta såsom ett uttryck
    för att flera, såsom en antenn, samlar upp Guds Ande och leder den till den
    aktuelle personens huvud. Så sker det i dopet, så sker det i prästvigningen
    och så sker det i biskopsvigningen. Den prästerliga successionen förutsätter
    då en obruten linje. Om det är sant, vet jag inte, men det förutsätter att man
    räknar med GUDS HELIGE ANDE såsom en verklighet - inte ett "fagert tal".
    Räknar vi med Guds Ande i dag eller är det bara lite andligt snack vi kostar
    på oss i "religiösa" sammanhang. Guds Ande är en realitet, även om inte de
    partipolitiska grupperna räknar med det. Så låt oss pröva allt utifrån vad vi
    finner att Guds Ande leder oss till - väl medvetna om att vi lätt inbillar oss ngt
    som INTE är av Anden utan av våra egna önskemål. (Förstår kyrkopolitikerna
    sådant tal?) Må Gud välsigna vår kyrka och HELA VÄRLDENS KYRKA!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Problemet" är bara att svenskkyrklig tradition (se SPT 23/2013 och 1/2014) alltsedan KO 1571 har definierat ärkebiskopen (eller den som inträder i ÄB:s ställe och leder en biskopsvigning) ensam som den som i teologisk mening vidareför den apostoliska vigningssuccessionen.

      Radera
    2. Men detta måste väl ändå vara en ordningsfråga, och inte en teologisk fråga?

      Radera
    3. Frågan har såväl ordningsmässiga som teologiska aspekter, vilket blir tydligt belyst i SPT:s artiklar. Succession är dessutom inget man "har" till 0 eller 100 procent, utan det är snarare ett skeende som man står i och för vidare till framtida generationer. Men slutsatsen är att SvK inte i någon mening kan anses ha en succession som når upp till exempelvis Missionsprovinsens, eller ännu hellre den succeession som finns i de lutherska kyrkorna i Ingermannland, Lettland och Litauen. Den evangeliska katoliciteten måste sökas utanför SvK som organisation i våra dagar.

      Radera
    4. Att endast ärkebiskopen kan föra successionen vidare måste ju dock var en ordningsregel, som kan upphävas med ett pennstreck. Vad som gör ett skeende till en apostolisk succession är däremot en teologisk fråga. Måste det inte vara en läromässig succession också?

      Radera
    5. Poängen är inte att ÄB är den ende som kan föra succession vidare. Poängen är att den som är "huvudkonsekrator" (vem det än är) är den som för successionen (i dess vigningsmässiga betydelse) vidare. Om t ex en präst är huvudkonsekrator blir den som vigs till ett biskopsuppdrag del i den presbetyrela vigningssuccession. Om nu en kvinna agerar som huvudkonsekrator blir den som vigs till ett biskopsuppdrag del i den succession som hon står i.

      Jag antar att huvudfåran i svensk högkyrklighet tänker att SvK:ans biskopar ska fortsätta att anses stå i apostolisk vigningssuccession därför att de vigs av de andra närvarande manliga biskoparna. Detta är ett brott mot såväl allmänkyrklig som svenskkyrklig (Laurentius Petri KO) tradition. Det är ett påhitt som bara verkar som an ad hoc-lösning därför att man inte vågar erkänna problemet i dess fulla vidd. Att hänvisa till fornkyrkans regel att tre biskopar ska viga tillsammans duger inte heller, eftersom regeln om tre vigningsbiskopar har sin förklaring av att man i EFTERHAND var rädd att någon skulle visa sig vara heretisk, och att det då var bra att ha två i reserv. Idag talar vi ju om förhållanden med kvinnlig ÄB som är kända på FÖRHAND, och därför gäller hela frågan om ÄB:s egen vigningssuccession är rätt eller inte (en ganska enkel fråga). Mot den bakgrunden är det inte heller konstigt att dem som nått någon insikt i teologiska frågor antingen konverterar till Rom eller går över till Missionsprovinsen.

      Givetvis är läran det allra viktigaste. Men även här är det så att ingen "har" den rätta läran till 100 %, utan det finns alltid svagheter. Vi ska VILJA lära rätt till 100 %. Men p g a de svagheter som alltid finns är det en mycket angelägen sak att man också för successionen vidare genom synliga ordningar, såsom vigningsaspekten (även om dessa är sekundära i förhållande till läran).

      Radera
  14. Är inte passionstiden en tid för chefkommentatorn att lite dra sig tillbaka och låta bikommentarerna flöda fritt och passionerat?
    Jag retrear hur som haver till Hällebergaskogarna ehuru städse på språng...
    "Tiger"

    SvaraRadera
  15. Hur konstituerades min syn på prästerskapet i Hälleberga på 1950-talet?
    Harry Broddmar hade en chef över sig;
    Det var Fru Broddmar som hade sista ordet.-Jag har tidigare berättat hur det begav sig när mina föräldrar gifte sig.
    Fru Broddmars replik som den berättades för mig:"Så kan du inte göra Harry! " bär jag med mig:D e t var inte kyrkoherden som bestämde. ..
    Att jag sen också är uppväxt med Simon Gates testamente-ett femte-kan jag återkomma till post påsk...
    Ulf

    SvaraRadera
  16. Det rör sig förstås om Simon Gates EVANGELIUM.
    -u-

    SvaraRadera
  17. Det Dag påpekar om successionen är ju en av de främsta anledningarna till att Antje blev vald. Genom att hon nu ska bli ÄB och "viga" många nya stiftschefer tror man sig kunna kväsa det sista av klassisk kristen tro om ämbetet i Svenska kyrkan.
    Detta kan man givetvis inte säga rakt ut, så då fick man ta till ett tvättat CV och ett allmänt upphöjande av hennes meriter...

    SvaraRadera
  18. B. E. har på Facebook funnit en ny term för tillsättandet av svenskkyrkliga biskopar. Den återfanns i Krsitianstadsbladet: Tyrberg ska
    "biskopsvikas". Han blir alltså vikt för Lunds stift, och det kommer en massa folk i skrällvioletta skjortor för att vika honom. Var tid finner sina uttryck! fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på att det numera inte finns någon botten på journalisternas okunskap vad gäller kyrka och teologi är det inte så konstigt att sådana som Helle Klein får stort genomslag för sina personliga vinklingar av tillvaron. Tänk om Sverige åter kunde begåvas med en journalistkår som satte värde på att läsa in sig på saker och ting och inte satte en ära i att skriva fel om kyrkan...

      Radera
    2. Hur många gånger kan man vika en biskop? Innan hen går sönder, menar jag.

      Radera