Finessen med storpastorat begriper inte +Biörn. Ingen skam över honom - för det han inte begriper, finns inte. Teologin fanns intänkt i hela betänkandet, sas det. och vi fåkunniga läste och letade men fann inget - för det som sas finnas, fanns där i verkligheten alls icke. Det var en besvärjelse, inget annat. Men som besvärjelse fungerade den. Att Frimodig kyrkas ledamöter i kyrkomötet skrev sig fria, kan man notera. Vi trodde icke detta för i detta stycke ville vi vandra i åskådning, inte i tro. Hur organisationen nu råddas ihop kan man se i Malmö eller Växjö. Kyrkoråd, församlingsråd och verksamhetsråd där ett antal funktioner blir fiktioner, det känns som om råden ägnar sig åt något viktigt men egentliga verktyg saknas. Och församlingsrådet i Växjö är valt efter kyrkovalets resultat. Så hade inte alla i Strukturutredningen tänkt sig saken, har jag förstått. Men så blev det på fler ställen, tycks det.
Intresset ljuger inte. Varför behövdes storpastoraten? Därför att i en producentorganisation gives stordriftsfördelar, större beslutsstrukturer, tänkt bättre ekonomi. Som en alls icke oviktig sidoeffekt kommer ett välde med chefer och mellanchefer och prästerskapet, det gemena, proletariseras. Precis som vi kan läsa i Kommunistiska Manifestet, 1848. Så kan också arbetskraften hanteras mer rationellt, skickas dit där den behövs och arbetskraften kan vara nöjd. Man slipper "jobba" så ofta. Varannan söndag, kanske. För vi behöver inte producera fler gudstjänsttillfällen än vad konsumentflertalet efterfrågar. Rationalitet i allt. Och prästerna kan användas bättre - hur de nu kan få ihop 40 svettiga arbetstimmar per vecka utan söndagstjänst. Vad gör de egentligen? 40 timmar!
Rationalitet också i förkunnelsen. När konsumenterna betalar, måste konsumenterna få sådant de vill betala för. Lite gud, dygd, moral, odödlighet och ett markerande att det inte får gå till överdrift med det religiösa är strandardformuläret från det franska 1700-talet. Vi ska förvisso skilja religion och politik åt - men så att en religiös överbyggnad då och då kan vara till nytta i det politiska arbetet. Miljö, fred, rättvisa och jämställdhet, sexuell hälsa ...
Till den änden behövs förstås en politisk kontroll av kyrkosystemet och det är både en ekonomisk och en ideologisk kontroll. Utnämningsmakten tas politiskt om hand, förstås, men också styrningen av utbildningen av religionsfunktionärerna - vi kan vår Weber, Därtill lärokontroll. I den så kallade läronämnden sitter bara de som de politiska partierna satt dit - biskopar och teologer. Vi vet alla exakt vilka som inte fått plats och tydligast nu 2013-2014, när Kjell O Lejon inte fick efterträda Eva Hamberg. Pinsamheten när Eva avgick får inte upprepas. Opposition ska inte förmärkas. Alltså! Professor Lejon kan man inte riktigt lita på, och det sägs närmast till hans heder. Att han i sin lärdomsprofil hade just det som saknades - frågeställningar i skärningspunkten kyrka/samhälle - får man bortse från. Däremot kunde man tänka sig att biskopen em Carl-Axel Aurelius skulle in för det drar mot reformationsjubileum och det tycktes gå bra tills någon la in ett veto. Ärkebiskopen, sägs det. Man kan inte ha pensionerade biskopar i Läronämnden. Allt detta skrivet bara för att eftertryckligt dra ner byxorna på den som till äventyrs skulle hävda att Läronämnden är något annat än den härskande maktens lydiga teologiska redskap. Jag ska inte besvära med att räkna upp de andra som under årens lopp föreslagits men röstats bort. Det har ett gemensamt. De är dissidenter i det dagsaktuella därför att de närmast tror vad Kyrkan alltid trott. Hade dessa de bortröstade teologiska examina? Ja, mer än biskoparna. Men i fattar finessen. Detta kan man sannerligen kallas "Auswahlchristentum"!
En sista finess denna morgon. Den lärde etiske doktorn har avslöjat begreppet "pastoral/pastoralt". Pastoralt handlande är den term med vilken varje allvarligt ställd teologisk fråga dribblas bort. Sanningsfrågor skrivs av - för nu gäller det att handla pastoralt. Kolla själva nästan gång ni ser den kyrkliga överheten använda sig av begreppet! Och "pastoralt" betyder, med biskop Gottfrid Billings ord" närmast att vi gör "än si, än så och än annorlunda".
Är Svenska Kyrkan det kristna samfund som klarar av att tjäna två Herrar?
SvaraRaderaStrukturutredningen angav riktlinjerna.
Fr o m senaste årsskifte implementeras åtgärdspaketen.
I Lund sker en maktkoncentration på prästsidan till domprost/kh tillsammans med en handfull församlingsherdar. Motsvarigheten på medlemssidan är Kyrkofullmäktiges
Au.Proletariatet består dels av komministrarna och dels av kyrkfolket representerat av ett indirekt valt maktlöst församlingsråd.
I praktiken framgår det således att inte ens SvK kan tjäna mer än en Herre. ..
Ulf H Berggren
Svenska kyrkans organisatoriska kropp lider av en åkomma som motsvaras av kronisk obstruktiv lungsjukdom (kol). Den leder till andnöd. De allt större pastoraten kan liknas med emfysem på grund av den minskade kontaktytan. Vem skall rädda oss från denna dödens kropp? Gud vare tack genom Jesus Kristus som utgivit sig själv.
SvaraRaderaJag tror fr Caesarius sagt något i stil med: Vår kyrka har ockuperats av en annan makt!
SvaraRadera40 timmar, det är väl vad som krävs för att lyckas fundera ut en predikan på tio minuter som inte nämner vare sig Jesus, den Helige Ande eller omvändelsen, men ändå ska framstå som kristen? Predikoämbetet är väl snarast att betrakta som en ovälkommen tjänsteplikt för större delar av prästerskapet? Man kanske skulle starta ett katekumenat för präster med omfattande praktikperioder i systerkyrkor där ordets sakrament förvaltas med mer omsorg?
SvaraRaderaVarför inte låta några systerkyrkor i t.ex. Borgågemenskapen tillsätta någon i läronämnden?
Bara som en garant för att SvK inte tänker teologiskt helfel?
Min erfarenhet av en flerpastorassamfällighet gjorde att jag såg ett värde i förslaget till omorganisation. Jag tror det är bättre att kyrkans arbete i en större stad leds av en kyrkoherde istället för att en kanslichef som i praktiken blir överstepräst men som kanske inte har samma förmåga som en kyrkoherde att göra pastorala prioriteringar.
SvaraRaderaFörändringen ändrar inte på det grundläggande: Det är i mötet med församlingsbor som det pastorala arbetet sker. Kansliet är enbart en serviceorganisation.
Den nya organisationen ger bättre förutsättningar att hantera de frågor som tidigare skulle lösas över de tidigare pastoratsgränserna. Efter omorganisationen finns det en pastoral chef som kan fatta de övergripande besluten även för sådant som en diakonicentral, universitetskyrka osv.
Organisationsförändring skulle kunna äga rum utan att man minskar antalet söndagliga gudstjänster osv. Men det på många håll minskande antalet gudstjänster är snarare en förändring som ägt rum parallellt med förändringen av organisationen än en nödvändig konsekvens av det nya. För övrigt torde samma principer gäller kyrkligt arbete som i andra sammanhang: Man ökar inte efterfrågan genom att minska utbudet!
Om man avstått från att slå samman hade kravet på att fira gudstjänst varje söndag i varje församling kunnat leda till något positivt. Nu är det svårt att tro att dessa två fenomen du menar är parallella inte varit i åtanke hela tiden. Så oberoende av varandra är inte det kyrkliga livets olika aspekter, i varje fall inte ute i bygderna.
RaderaOmorganisation och sammanslagningar är ofta tydliga tecken på en nedåtgående organisations problem. Försöken att vända på tankarna med positiva omskrivningar typ "närhet och samverkan" fungerar ju inte i praktiken i församlingarna, utan strukturutredningen undanröjer de sista hindren att spara pengar på gudstjänsterna till förmån för verksamheterna.
Det var väl fel att fråga Dag om finessen med storpastoraten. Klarläggande på sitt sätt ur oppostionsperspektiv, men jag tänkte att han med sin närvaro i det mesta av svensk kyrkopolitik skulle kunna klarlägga det, eller de, bärande motiven, om allt tyds till det bästa. I bloggdiskussionen förekommer ju även systemets förvarare ibland, Dike exempelvis, eller någon tongivande, som drivit saken i Malmö och Wäxjö. Det är väl ändå inte möjligt att denna gigantiska omvandlingsproces genomförs utan ett begripligt grundkoncept.
SvaraRaderaOm biskopar med ovedersäglig teologisk kompentens och erfarenhet anses diskvalificerade, får systemet inte förvånas över att de driver subversiv verksamhet. De förblir ju biskopar i kraft av vigningen och Andens samtycke.
Dag har skrivit om det tidigare när beslutet skulle tas i Km.
RaderaI vissa församlingar var det brist på förtroendevalda samt det folkliga motståndet mot församlings sammanslagning
Fredrik V
Jag kommer att tänka på en genomgående replik i ett underhållningsprogram i TV för många år sedan med salig Stellan Sundahl:
SvaraRadera"Kan di vara så javvliga?!"
LG
Med den höga hastighet som Dag publicerar nya inlägg, hamnar de gamla inläggen så långt ner, så att nya kommentarer till de inläggen inte blir lästa. Därför denna kommentar här:
SvaraRaderaSedan katolska debattörer försökt lura Svk att avstå från vigselrätten, har jag manat Svk att behålla vigselrätten, och nu senast föreslagit att de borgerliga vigslarna i stället borde avskaffas. De har ingen funktion i ett modernt och jämställt samhälle, skrev jag och raljerade lite med hur ateister borde se saken; som religiös vidskepelse. Någon katolik har inte förstått att detta var ironi.
Ett avstående från vigselrätten skulle inte lösa några problem, eftersom de nygifta efter akten skulle komma till kyrkan för att få sitt förhållande välsignat. Vi skulle få nya skandalreportage om välsignelsevägrande präster varvade med skandalreportage om präster som överträder välsignelseförbudet (vid skolavslutningar i kyrkan).
Merparten av textmassan i Äktenskapsbalken handlar om äktenskaps upplösning, varför Ä-balken utan större problem skulle kunna slås ihop med sambolagen.
Den största skillnaden mellan Ä-balken och sambolagen är att ett samboförhållande kan ingås utan formaliteter och ceremonier, eller med de ceremonier som man själv vill ha, exempelvis "Skål för de ny-inflyttade" eller "Må Gud välsigna detta samboförhållande".
Om paret vill ha de ytterligare rättsverkningar, exempelvis ömsesidig försörjningsskyldighet (som snarare är något som ligger i kommunens än i de giftas eget intresse), så kan det väl skriva in det i ett särskilt avtal mellan sig, vilket skickas in till någon myndighet som bevis.
De "mystiska" verkningar, som ligger som underförstådda reminicenser från svunna tider, i Ä-balken skulle bli en rent religiös angelägenhet, som bara kyrkor och samfund behöver befatta sig med.
Ingen skulle längre ha någon förevändning för att säga att kyrkvigslarna är något som sker på uppdrag från staten.
Dribbel i toppen och lärda argument kan vara nog så skojigt när det ska dryftas kyrka och Kristus så här i ändens tid, men varthän ska jag vända mig med min tro och mina frågor när jag möts av en präst som inte riktigt vet vad den ska tro? Skriver inte hen för det är ett oskick.
SvaraRaderaPsaltaren och något av evangelierna. Den lyfter in i himmelsk gemenskap mitt i halvkvävda svordomar och förtvivlan. Psaltaren är full av Messiaslöften.
Radera