Jag säger inget om att Svenska kyrkans flagga som vajar vid Örs kyrka är sliten och rätteligen borde brännas, men en militär, som låtit den svenska flaggan vaja i motsvarande kondition hade arkebuserats i gryningen. Ör ligger ungefär två mil norr om Växjö och har ett berömt café. Bara så ni vet. Men om detta säger jag alls intet. Däremot undrar jag över flaggandet.
Att man flaggar på slottet när kungen är hemma vet jag. Men då ska man väl inte flagga vid en kyrka om det inte är gudstjänst och två eller tre församlats i Hans namn? Eller är det så att förr i världen när det firades gudstjänst varje sön- och helgdag så behövdes ingen flagga. Den tarvas först nu, när gudstjänstlivet glesats ut? Det skulle kunna vara logiskt. En pervers logik, men logik. Ytan prioriteras när innehållet inte längre är självklart.
Jag är inte polemisk, allra minst nu när vi har kommentarfasta. Men jag är
nog bekymrad - eller ledsen. Jag ville inte det som är och det jag sett som annalkande och hotande faror har jag skrivit om och beskrivit. Det går Svenska kyrkan illa och det är alldeles logiskt.
Jag har umgåtts med våra vänner biskoparna. På 70-talet debatterade jag folkkyrka med en av dem. Det har nog visat sig att han på alla - samtliga - punkter hade fel. Positioner han då intog är sedan länge förlorade. Men biskop blev han. Det ska man nog notera för det är informationsbärande. Ungefär som den utslitna flaggan vid Örs kyrka är informationsbärande, givet att någon vill se och inse.
Får jag när det fortfarande är kommentarfasta påminna om att vi hade ett folkkyrkoprojekt på 90-talet för att ge innehåll inför relationsförändringen, eller hur man ska säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar