Kommentatorerna är beskedliga, påskens glädje återverkar. Och riktigt roligt är det med försvaret av de lokala och på Långfredagen använda orglarna. Inte för att man behöver gå till de stora auktoriteter som uppenbarar en evig sanning men "förnuft" kan i somlig kyrklig tradition räknas som en inte helt oviktig komponent. Men jag läser det idoga orgelförsvaret och gläds, för det är Glad Påsk.
I Stilla veckan var det inte lika roligt. Jag letade efter något helt annat och hittade statistiken för besök vid söndagens huvudgudstjänst.
1990 - under statskyrkosystemets tid - var siffran 9 014 636
1999 - förfarande statskyrkosystem! - redovisades 6 818 222.
Det betyder ett minus på 2 196 414
Om vi fortsätter vårt räknande finner vi att 2012 blev resultatet 4 468 900.
De exakta ser omedelbart att minuset blir 2 349 322, alltså en något lägre siffra redovisar kyrkogångsförlust när statskyrkosystemet i den gamla tappningen upphört.
Hade vi inte varit så påskglada, kanske vi noterat en halvering av gudstjänstbesöken under 23 års tid eller noterat att detta förhållande egentligen inte debatteras i kyrkolivet. Men vem hade trott att vi under statskyrkosystemets tid tappat fler besök än efter 2000?
I Runsten på Öland hölls i alla fall Äggröran på påskafton. 6000 människor var på detta evenemang - marknadsliknande hette det i reportaget - där man kunde äta kroppkakor, hamburgare, grillad lammkorv och köpa med sig delikatesser hem. De kyrkliga ordnade en biblisk vandring genom händelserna i Jerusalem, från död till liv eller från mörker till ljus. Ja, ni fattar! 18 personer kom. Det ska inte föraktas. Men det markandsliknande drog 6000. Är det så enkelt att i sammanhang som dessa ska kyrkan aldrig konkurrera. Bättre att hålla sig stilla på påskafton och gestalta det annorlunda? Eller finns det former för att möta mång i just detta sammanhang - men vad ska man göra då? Ska det egentligen betyda något över huvud taget för församlingen att det kommer en massa människor för att gå på det marknadsliknande? Jag vet faktiskt inte riktigt hur man ska tänka och än mindre vad man ska göra, om man alls ska göra något. Och denna min insikt hetsar inte upp mig - men den gör mig lite eftertänksam. Finns det en chans till kristen agitprop-aktion, kanske?
I morgon får vi nog hetsa på lite igen, känns det som. Så mycket uppståndelse som möjligt!
Det är en bra fråga Dag ställer. Det tycks mig som om ryggmärgsreflexen inför just detta evenemang är att det skulle vara bäst att inte göra något alls. Det är vad också jag tycker. Det finns avsnitt av kyrkoåret, då kyrkan inte skall låta sig påverkas av världen. Vill denna ha röra på påskafton, så är det inte mycket att göra åt det. Men kyrkan skall inte frestas att hänga med. Påskafton är 'den stora sabbaten' och då håller den sig stilla vad än världens människor hittar på.
SvaraRaderaFrågan hur kyrkan skall agera i andra sammanhang, när inte kyrkoåret ställer vissa krav, kvarstår givetvis.
I dessa dagar av möjligen annalkande krig har jag läst Kjell Albin Abrahamsons bok om Ukraina (2011). I myllret av sakkunskap mötte mig uppgiften att en av tsarens kvinnliga polisinformanter - "svalor" kallades de under sovjettiden under min tjänstgöring som attaché - ej blott vänslats med såväl skalderna Pusjkin som Mickiewicz, varit svägerska till Honoré de Balzac och moster till Marika Stiernstedt. Detta fann jag att jag måste googla på och det visade sig stämma och jag googlade vidare. Marikas broder, friherren Georg Stiernstedt, var utöver sin gärning som advokat och sakkunnig i justitiedepartement verksam som författare i juridiska ämnen. En skrift han gav ut hette "Rättigheter och skyldigheter gentemot statskyrkan" (1903), vilket fick mig att tänka på docenten i kyrkovetenskap, Fader Dag Sandahl. Säkerligen är lärdomar i en sådan text obsoleta i våra dagar, men jag fann titeln spännande, och bleve glad och tacksam om docenten vid tillfälle kunde referera och kommentera verket i fråga.
SvaraRaderaGAF
Rom 12:1-2 blir här ett tydligt vägledande apostoliskt ord. Vår Gudstjänst skall vara präglad av Ordet och inte konform med tidsandan. Vi skall låta oss förnyas i våra tankar (reformamini, Vulgata) så att vi kan avgöra vad som gott, behagar Gud och är fullkomligt. Detta imperativ hänger dock i luften om vi inte först befinner oss de föregående kapitlens indikativ.
SvaraRadera"Kommentatorerna är beskedliga, påskens glädje återverkar"... Nä, tror inte det. Visst behövdes det viss besinning, men stänger man som du gjorde kommentarerna och fortsätter skriva själv, - tänker kanske mer än jag att då får han väl ha sin blogg för sig själv. Bättre hade kanske varit om du vågat moderera kommentarerna. Men vad vet väl jag...?
SvaraRaderaJaha, där ser man så olika vi tycker... Själv uppskattade jag mycket att under stilla veckan få del av Dags tankar om de kyrkliga knasigheter/nyheter som också då kastade sig över oss, men väl slippa från gläfsande och käftande kommentarer.
RaderaJag i Halland
Dag lyckades tydligen inte komma på något mer argument mot att använda orgel på långfredag än förnuft. Dags förnuft, får man förmoda. Själv satt jag på långfredagen och hörde orgeln och gladdes. Ty visst hade kantorn förnuft.
SvaraRaderaOch altaret var inte avklätt, en mindre blombukett och två ljus fanns därpå. Också detta var förnuft.
...och nu är det Fjärdedag Påsk. Ska kolla dagens texter i min karolinska psalmbok när/om jag hittar den. Var kanske förspelet (AP 3 årg) till "Tomasevangeliet" (det vi läser nu på söndag) evangelium för Tredjedag Påsk (Emmausevangeliet var ju obligatoriskt varje Annandag Påsk)?
SvaraRaderaSåg i varje fall att sal. Nohrborg i sin tematiskt systematiserade men just därför något röriga postilla har predikningar för både Tredjedag och Fjärdedag Påsk, Pingst och Jul. Han dog ju 42-årig några år före "Stora helgdöden", som skulle ha vållat allvarliga lakuner i "Den fallna människans salighetsordning."
Så länge 'Fjerde Dag Påska' skulle firas, d.v.s. före 1772, var texterna: Apg. 3:12-20 och Joh. 21:1-14 (i stort sett desamma som i gamla Missale Romanum).
RaderaDags statistiska redovisning gäller som synes INTE antalet kyrkotillhöriga och dess minskning under den aktuella tioårsperioden. Den siffran, som jag hoppas att han i konsekvensens namn också sätter på pränt är betydligt mindre och visar, som jag vid flerfaldiga tillfällen har betonat i dessa kommentarsspalter, att äktenskapet mellan kyrkan och staten behöll de tillhöriga i en helt annan utsträckning än vad som senare blev fallet.
SvaraRaderaBENGT OLOF DIKE
För politikerkyrkan är det ideala att ha höga medlemssiffror och låga deltagandesiffror för det ger bäst ekonomi. Stora inkomster och låga utgifter... Vi förstår precis din kommentar BOD.
RaderaJa, Anonym, en kyrka måste ha (ekonomiska) resurser för att kunna utföra ett framgångsrikt missionsarbete.
SvaraRaderaSå enkelt är det men som Du uppenbarligen inte har förstått - eller vill förstå.
BENGT OLOF DIKE
Luk 9:3 indikerar möjligen att BOD och missionsbefallningens utfärdare inte har riktigt samma syn på vad som är nödvändigt för ett framgångsrikt missionsarbete.
Radera/Per H
Många kyrkor med betydligt färre medlemmar än Svenska kyrkan lägger mycket mer resurser på mission. Men du ser inte verkligheten för att dina ideal är så färgade.
RaderaNej, det måste den inte. Den måste ha kristna, engagerade, arbetare men det är något helt annat.
RaderaEn kyrka som anställt bort de ideella krafterna och sätter politik (typ palestina-fråga och klimat) över det som mission egentligen är, blir inte mer missionerande med mer pengar, snarare tvärt om!
RaderaSom positivhalare upprepar kritikerna av en ekonomiskt stabil och trygg kyrka sitt mantra: ekonomin betyder inget, politikerna förstör kyrkan, kyrkan har inga ideella krafter, etc, etc.
SvaraRaderaHar de inget lärt av historien? Innan äktenskapet mellan kyrkan och staten slets sönder av bland andra nämnda kritiker, var kyrkan mycket mer levande än i dag och hade alltså en stabil ekonomi. Kyrkan togs då mycket mer på allvar, än den gör i dag. Stabilitet, trygghet, representation överallt i landet krävs om kyrkan skall ha framgång. Utan detta förtvinar kyrkan.
Därför, mina kritiker, detta: Stöt inte bort de som är engagerade på kyrkans vallistor! Fördöm inte de som lägger ned tid och kraft på kyrkan!
Välkomna alla med öppen famn, mjuka ord och ödmjukhet i tonen. Spara de hårda orden hemma bakom stängda dörrar!
BENGT OLOF DIKE