Onsdagen i Stilla veckan funderar vi över Judas. Jag funderade över svenskkyrkliga frågor i boken Farligt, 1997. Den får man söka på biblioteket om den inte återfinns i den egna bokhyllan. En del iakttagelser tycks förargelseväckande exakta också efter dessa 17 år. Jag skrev den dag för dag under Stilla veckan, vilket inte var en dålig prestation också om man ser att jag arbetade in sådant jag sagt eller skrivit i något sammanhang tidigare.
Jag funderar över Judas, för jag deklarerade i förrgår och såg vad jag betalar i kyrkoavgift. Mer än ärkebiskopen, sa han, i tanke på att jag är förmögen. Nu var det inte så. Kyrkoavgiften på norra Öland är hög. Men jag ska inte förneka att jag kan undra vad jag får för dessa pengar. Inte riktigt vad jag egentligen vill ha och understundom något som alls inte har med kristen tro att göra. Judas lyckades bra, tycker jag. 30 silverpenningar för en så liten insats. Jag får betala mer för somligt jag alls inte vill ha. Ibland ser jag det tydligare än annars.
Jag läser sålunda Kyrknyckeln från Svenska kyrkan i Luleå. Jag fick den INTE genom min avhållne vän Torbjörn Lindahl, ingen skugga ska falla över honom. Jag fick den via en småländsk präst och den ligger väl på nätet - leta ni som gitter.
Först gör jag en okulär besiktning av pastoratsbladet och ser att bland alla bilderna finns tre bilder på män, en föreställer kyrkoherde Marklund, den andra en docka, som ska illustrera hur en ung man söker sin väg till ena pigo och den tredje är en teckning på en sovande man med en kvinna som förnöjt ligger bredvid och stickar. Fantasin får fylla i resten. Sammantaget är det 22 bilder, 21 på personer, dvs 18 bilder på kvinnor. Den ende man som ståtar ensam utan en kvinna i bild är just kyrkoherde Marklund, hur nu detta ska tolkas. Han har varit på Kuba och funderat, får vi veta. Jag har inget emot bildvalet. Det illustrerar eftertryckligt Svenska kyrkan som en kvinnlig domän och rätt långt från jämställdhet.
Jag har en vän som är jämställdhetsexpert - och en dotter som är detsamma - ingendera behöver hjälpa mig att se den bristande balansen. Om jag bott i Luleå hade jag kanske undrat varför denna domän ska ha mina pengar för jag är för jämställdhet och tror att den kan fungera också i det kyrkliga. Jag har dessutom en uppsättning begåvade frågor och invändningar om hur biskops- och prästämbetet transformerats i Svenska kyrkan, men det är en annan fråga.
Det andra jag ägnar mig åt är Kyrknyckelns tema. "Sex och samlevnad". Jag har inte något emot vare sig det ena eller det andra. Omslagsbilden och en artikel handlar om paret som gick från vänskap till äktenskap, Anna Maria träffade Malin och båda ska tydligen bli präster. Tänker jag tillbaka hade denna artikel för alls inte länge sedan varit omöjlig och för lite längre tid tillbaka löjlig och för rätt många i Luleå stift förargelseväckande. Nu är den fin och framåtsyftande. Men den fromma publikationens insats gör att val där de heterosexuella och deras små enkla vigslar på 22-27 minuter hamnar i skuggan av det enkönade bröllopet med nattvard som tar en timme. Är det valet så klokt eller introvert och avgränsande? Svaret är inte självklart. Men det är uppenbart vad Svenska kyrkan frontar med.
Nu tar jag till det enkla. Jag letar efter Jesus i Kyrknyckeln. Inte efter honom som fördold gud utan uppenbarad. Hans namn kanske skulle kunna återfinns och några rader om hans sakramentala närvaro i våra liv, också i detta med bröllop och äktenskap? Jag är inte road av korrekturläsning, men det borde fungera. Står namnet över alla namn i Kyrknyckeln ska jag se det. Men icke! Förgäves! Här är Kyrknyckeln, som för varje kristen lärjunge uttrycker funktionell ateism. Och vi följer Stilla veckans händelser och förbereder oss att fira påsk.
Ska jag vara ledsen. Nej, jag ska vara glad för min kyrkoavgift går inte till administrationen av Svenska kyrkan i Luleå. Då hade jag varit ledsen. Fast kanske lite glad för i Luleå blir det Pride-vecka den 13-15 maj, ser jag i Kyrknyckeln. Det finns ett kyrkligt tält och det erbjuds queerteologi, regnbågsmässa (i brist på regn var då?) samt föreläsning med Ann-Christin Roxberg från Växjö. Och slagordet gläder mig. "Störst av allt är kärleken". Jag blir glad vid tanken på aposteln Paulus och vad han sagt om hur hans ord missbrukas. Ty se, Paulus var en liten hetlevrad karl. Tanken på den kulturkrocken upplivar. Fast min reaktion kan vara desperationen när man ser sönderfallet och inser att det ter ohjälpligt.
I Kyrknyckeln är det mesta så bra framställt att det knappast kan bli bättre. Heja Stiglund - det är ditt stift! Och i Stockholms stift avslöjas att presidiedagarna kostade 700 000, ser jag i Kyrkans Tidning. Heja Brunne! I Växjö stift fick biskop Thidevall avgå för betydligt mindre rundhänta ekonomiska svängar. Hur blir det nu med det personliga ansvaret? Säger de elaka att det är bättre betalt att förråda Jesus i Stockholm än i Jerusalem?
Nämns inte namnet över alla namn i Kyrknyckeln? (Min barndoms kyrkblad där det roligaste var aktuell statistik över byarnas invånarantal: Måttsund 472, Kallax 175 o.s.v.). Nej, inte så mycket som särskilt ett påsknummer borde motivera, tänker jag. Ett kristet kyrkpåskblad ska givetvis se ut typ så här: http://www.mildmedia.se/userfiles/stpaulibladetvt10webb.pdf
SvaraRaderaMen rätt ska vara rätt: "Jesu ord är tydliga", skriver faktiskt kyrkoherden i Nederluleå i sin krönika. Fast det gäller inte orden om äktenskapet, förstås: "Har ni aldrig läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna? Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sej till sin hustru - och de två ska bli ett kött. Vad Gud har förenat får människan alltså inte skilja åt."
Det märkliga - tycker jag som både socialliberal EFS:are - är att både Jenny i filmen "Jenny, Gud och tystnaden" och Malin i den här artikeln öppet definierar sej som bi- snarare än homosexuella. De skulle mycket väl ha kunna ha blivit ihop med en kille, även om det nu "råkade" bli en tjej. De är alltså inte "oskickliga till äktenskap" enligt den klassiska äktenskapsdefinitionen och Jesu ord enligt KB1917 - och då har de egentligen ingen specifik läggning eller något funktionshinder att åberopa som förklaring till sitt val att bilda familj med någon av samma kön istället för med någon av motsatt, trots att både Jesus och Paulus är kristallklara med vad som gäller åtminstone för den som har ett val. (Och som vill bilda familj). "Har ni aldrig läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna? ... och de två ska bli ett kött."
Jag är inte fördomsfull. Jag tror att man kan göra fina hemmahos-reportage även hos polyamorösa eller hos syskon (halvsyskonäktenskap är ju rent av tillåtna på dispens). Allraminst ska någon trakasseras. Men inte får det mej att vilja ge våra ungdomar carte blanche för trepartsrelationer eller syskonrelationer med direkt sexuella inslag - samliv och kärleksfull omsorg i största allmänhet mellan tre pers eller mellan två av samma kön och/eller två syskon är ju helt oproblematiskt (sånt kan ju t.o.m. påven välsigna).
Din korrekturläsning fungerade inte riktigt. ¨Både Jesusnamn och Jesusord finns med. Jag hoppas du läser fler nummer och fölljer våra olika teman. Vår tidning önskar vara en aeropag och i bästa fall hjälpa människor att se att det är i Gud som vi alla lever, rör oss och är till. Paulus Atenmission var kanske inte den mest lyckade, men han försökte.
SvaraRaderaKubafararen