onsdag 18 juni 2014

Feminism

En med generöst stipendium försedd seglorian, nu presenterad som doktorand i teologisk etik med religionsfilosofi, drev i Aftonbladet tesen att "Kyrkan behöver ett feministiskt initiativ". Och så aktualiseras Fredrika Bremer, Ester Lutteman och Lydia Wahlström. Varifrån kommer denna entusiasm för Lydia Wahlström, hon som gick fram som en slåttermaskin i studentskornas sängar och gestaltade en kristendomstolkning som hon aldrig avsåg vara Kyrkans tro utan just en kristendomstolkning för vår tid?

Ska alltså Antje Jackelén blir en kyrklig Gudrun Schyman? "Som en av de klokaste teologerna och modigaste kyrkliga profilerna, har hon sedan länge varit en viktig röst mot vår tids människofientlighet, inte minst i de sociala mediernas predikstol." Så, predikstol? Och när blev hon så viktig? På vilket sätt en av de modigaste? Det kommer mera!

"Att Svenska kyrkan i ärkebiskopsvalet med stor majoritet sagt ja till hennes röst och ledarskap är i tider av grasserande rasism, homofobi och kvinnohat en viktig markering från landets största folkrörelse."
Folkrörelse, där kom det!  Men grasserande - är det verkligen så?
Och: "Allt fler gör bedömningen att den feministiska vind som vi nu ser i samhället snart kommer att svepa in i Svenska kyrkans organisation på allvar." Det "misogyna måttet" är rågat, heter det.

Samtidigt - med en spännande kullerbytta - så kan man i all denna feministiska våg se att det "tyvärr" är "ytterst lite som talar för att en kvinna på ärkebiskopsstolen skulle vara ett värn mot misogynin i svenska kyrkan." Denna misogyni tar sig uttryck i att män tillsätts på de högsta positionerna som superkyrkoherdar - och därmed leder organisationsförändringarna till bakslag för jämställdheten.

Så hur var det då med allt tal om historiens vingslag när Antje valdes? Har egentligen ingenting hänt, är det de många ordens korta budskap?
Jag vet inte vad jag läser - antingen är det en artikel som uttrycker tankeoreda eller oreda i tanken. För det vore inte utan intresse att få veta hur kvinnoföraktet i kyrkan tar sig uttryck, förutom i tillsättandet av kyrkoherdar i stora sammanhang.
Dessutom skulle jag vilja veta hur det nu känns för Anders Wejryd, som inte längre blir ihågkommen för sina insatser för den feministiska rörelsen. Eller KG? Var det fel på dem bara för att de var om inte karlar så män?

Jag ska inte formulera vad jag tänker om en kyrka där fokus läggs på maktpositioner och inte på tjänande. När allt kommer till allt kanske jag ska sluta med mina förböner och gå in för motböner i stället? Men arma kyrka där analys och ifrågasättande ersatts av enkla slagord och en verklighetsförståelse som till sist blir konstruktion. Skribenten är doktorand på något säreget sätt.

Kanske är jag dock inte så ensam när jag inte uppfattat att Antje Jackeléns samhällsanknutna artiklar varit så många eller i ögonen fallande. Min vän hade talat med en god kamrat i Lund, som vi båda uppfattat som politiskt och kulturellt allmänbildad och har så varit i decennier. Han hade ställt frågan om inte Jackelén hade varit Lund. Min vän besvarade frågan jakande, kastade sig på telefonen för att ringa och säga: "Så var det med talet om samhällsengagemang från Jackeléns sida. Andra har uppfattat den saken lika lite som du."

Kan ni förstå att jag blev glad. Jag kanske inte är så onormal ändå, sedd med världens ögon. Det är bara de kristliga som, ja ni vet... Inte konstigt att jag trivs bäst bland hedningar och högkyrkliga.

Till domkapitlet ska jag kanske återkomma men en fråga funderar jag över.
Domkapitlet i Växjö fälldes. Grovt rättegångsfel! Frågan kom tillbaka i ett nolläge, för något utslag mot mig fanns inte. Det hade det funnits när domkapitlet men ett grovt rättegångsfel avgjorde saken. Är vi inte på ruta noll nu - och domkapitlet har väl inget pågående tillsynsärende, som påstås. Domkapitlet har på nytt beslutat inleda ett sådant och levererar anklagelser till mig som är fullständigt obegripliga. Vad är jag anklagad för? Att ha skrivit på tyska?

Jag sätter mig och talar med advokaten efter midsommar. Ska vi då ställa frågan om skadestånd också? Det är ju jag som är offer och domkapitlet den instans som förbrutit sig. Grovt rättegångsfel. Biskop Johansson måste avgå och det är lämpligt att han tar de andra med sig så får stiftsfullmäktige och präster/diakoner välja nya. Domprost Pettersson får omplaceras. Då kan vi få en kvinna som domprost. Det kallas feminism.

48 kommentarer:

  1. Måhända detta forum emellanåt når oanade höjder av toeretiska funderingar kring en endaste mening - varför inte lyssna på en av foklets representant angående feminism:
    m.youtube.com/watch?v=eFop4ljBA9s&sns=fb

    Förvånad över hur mycket som kan delas med denne öppenspråkiga Paulo Roberto. Var lite nyfikna nu...

    Hälsningar Anna

    SvaraRadera
  2. Jo, man kan sannerligen reagera mot den apostroferade artikeln i Aftonbladet. Det gjorde jag också samma dag i en replik, som publicerades i Aftonbladet i går (17/6), som Bloggardag tydligen inte har observerat eller valt att ej kommentera.

    Segloraprästens slutsatser är, skriver jag, nonsens mot bakgrund av fakta om kyrkan: att flera kvinnor än män finns i prästutbildningarna, att majoriteten i kyrkans "ledningscentral" i Uppsala är kvinnor och att - skrev jag också - att kvinnoprästmotståndarna är marginaliserade. Jag skulle kanske till orden "till antalet".
    Kyrkan är sannerligen inte betjänt av feminism. Kyrkan skall inte sätta kön mot kön, män mot kvinnor eller dylikt.
    Den viktigaste uppgiften för kyrkan är att återvinna förlorad terräng. Punkt, slut!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Återvinna förlorad terräng? Och jag som trodde att det var att predika evengelium och förvalta/dela ut sakramenten som var en kyrkas viktigaste uppgift - silly me!!
      /Antony

      Radera
    2. Helt rätt. Han är dum. Fråga mig gärna mig, den teoretiskt oskolade själ... Allvar? / Anna

      Radera
  3. "Grasserande homofobi och kvinnohat" är väl att ta i, även om jag kan tycka att det finns ett visst fog för "grasserande rasism".
    Av rättsfall så kanske ändå våld mot kvinnor är det ev de tre som leder statistiken, men jag tror nog inte att en majoritet av landets kvinnor andel att kvinnohatet är påtagligt i samhället, även om löneskillnaderna är betydande.

    Om man ska se på vilka åsikter som utsätts för mest spott och spe i olika media, så ligger nog vissa teologiska riktningar och då särskilt "kvinnoprästmotståndare" troligen inte långt efter rasister i andel blande de som utsätts för "svepande", nedsättande och kränkande formuleringar.

    Man kan f.ö. ifrågasätta om pigga, käcka och muntra svenskkyrkliga bloggare inte får använda lika svepande formuleringar som vissa domkapitel?
    Undrar just om "svepande formuleringar", typ "ve er huggormsyngel" är någon man lovat att avhålla sig ifrån vid prästvigningen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter T: "Grasserande homofobi och kvinnohat" är inte bara att "ta i" utan direkt felaktigt,skulle jag vilja påstå. Tror att detta även gäller rasism, trots SD:s intåg i riksdagshuset. Rasisterna, homofoberna och kvinnohatarna hörs och syns mer i dag än för ett par decennier sedan, mest på grund av Internet,men för övrigt upplever jag själv och tror på dem som menar att det svenska samhället som helhet är mindre rasistiskt, homofobiskt och kvinnohatande än någonsin förut.

      Och det tycker jag är bra. Eh, vad tycker ni andra här, egentligen?

      Radera
    2. @Anna, jag tycker det är bra när man inte förminskar människor p.g.a kön, sexuella preferenser, ras, politisk eller teologisk åsikt.
      Däremot kan jag vara starkt kritisk till vissa åsikter.
      Dock skulle nog några av mina bli insorterade i respektive fack,
      t.ex.anser jag att;
      - vissa raser är bättre lämpade att........vistas i starkt solljus hela dagen
      - ett kön är bättre lämpat att ..............bära och föda barn
      - homosexuella parbildningar inte är........lika välgörande för samhällets biologiska fortlevnad som heterosexuella parrelationer.

      Radera
    3. Pax vobiscum, men var är mina barn? I Bolliobompalandet? /Tack! från Anna

      Radera
    4. Utan alla oanade höjder kring en boks ditten o datten -love-peace, men inte all understanding. / novisen Anna

      Radera
    5. Det är inte alltid lätt att vara Annal Anna tänker utan bibeln. Varför inte skaka om er med lite verklighet. En tonårspsalm:https://www.youtube.com/watch?v=f4fB9EXpMTI

      Händerna upp i luften, när kommer han den där Gud? Detta tål du väl Dag? Jag lever med Natt...NAIV.

      Radera
    6. Love you more than i can tell...

      Radera
  4. Nu har det t o m gått upp för B-O Dike att feministerna är ute och cyklar!! I dessa kretsar odlar man gärna bilden av att kyrkan styrs av kvinnohat och svårt förföljda de kvinnliga prästerna är i alla avseenden. Det har fått media, politiker och manliga biskopar att sätta tilltro till rena vandringssägner som förts upp som dagens sanning och fått ödesdigra konsekvenser. Eftersom det handlar om kyrka och teologi behöver man varken vara påläst eller sanningsgill , anything goes! Feminstkompaniet och deras manliga doakör (snor Dikes nedsättande formulering!) brukar få som de vill, i SStockholmsstift utgör de numera lagen med sanktion från högsta ort.
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  5. Från det ena till det andra: Hur blir det med Margit Sahlins kvarlåtenskap, bibliotek och arkiv?? Blir det Stockholms stift som tar hand om detta?? Möjligheten skymtade fram för ett tag sedan i KT där v ordf i Katarinastiftelsen var upprörd över att ingen frågat honom. Vet f Dag något??
    F Pierre

    SvaraRadera
  6. Ärkebiskop Athanasius Schneider analyserar läget för Kyrkan (den Katolska) och det torde kunna tillämpas även för oss. Det går en tydlig demarkationslinje mellan de antropocentriska och kristocentriska. Feminismen ligger illa till eftersom man är fast i det antropocentriska perspektivet man kan inte heller tåla att Jesus Kristus är man. Jungfru Maria är lika besvärlig eftersom hon är lydig Fadern. Den kristocentriska teologin behöver inte "slåss" mot det feminina eller försöka kämpa för det maskulina eftersom man vördar Jungfru Maria vilken är den mest kristocentriska person som någonsin varit är och kommer att vara. Feminismen är en replik på kommunismen och socialismens "klasskamp" vilken nu kallas "könskamp".

    SvaraRadera
  7. Feminism är ett begrepp som har kommit att få så många och vitt skilda betydelser att det är ganska meningslöst att använda sig av. Än mer meningslöst att dra till storms mot "feministerna" som om detta vore en homogen grupp.

    Kvinnohat finns förvisso i samhället. Det kan ju räcka ATT en kvinna uttalar sig offentligt, för att hot om at hon ska våldtas och dödas ska ramla in. Men att det skulle vara frekvent i kyrkans värld tror jag inte.

    Jag noterade för några år sedan, när det var mycket kommenterande på Expressens hemsida, att det som handlade om homosexualitet diskuterades ytterst hovsamt, Det som handlade om ras var lite skarpare. Sexistiska uttalanden var legio och aggressiva. Men mest aggressiva var kommentatorerna när det handlade om religion.

    Det var några år sedan, vad som markant förändrats är att rasismen ökat.

    den Lea

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Feminism är ett begrepp som har kommit att få så många och vitt skilda betydelser att det är ganska meningslöst att använda sig av." Instämmer!

      Men borde inte detsamma sägas om begreppet "rasism"? Det är åtminstone min mening, när det kommit att spänna över ett område från vitmaktideologi och rabiat antisemitism till ett måttfullt ifrågasättande av "volymer och prioriteringar" i svensk migrationspolitik för att citera Billströms förkättrade ord som han sedan dess fått göra avbön från, klädd i Armani-säck och aska.

      Radera
    2. Nja, det är inte detsamma. Övertolkningar av vad som är rasism finns förvisso, för att inte tala om övertolkningar om vad som är homofobi.

      I fråga om feminism handlar det inte bara om de övertolkningar som görs av anti-feminister. Feminism i sig är för det första inte - borde i alla fall inte vara - något negativt. För det andra finns det så många olika uppfattningar om vad som är viktigt för jämställdheten och hur den ska uppnås att det är helt omöjligt att alls definiera feminist.

      den Lea

      Radera
  8. Det finns väl ingen grupp i samhället som är så klassmedveten (alltså noga med vilken klass man tillhör) som den svenska överklassen (smaka på ordet "nyrik"). Ordet "klasskamp" tyder på att det finns en annan klass också och att den söker upprättelse. Detta kan upplevas som något skrämmande, inte bara av en medelklass som inte känner sig hemmahörande i någon av dessa klasser, utan även av den överklass som själv varit så noga med att stänga ut, men nu själv känner sig utestängd. Alltså väljer över och medelklassen att transformera klasskampen till något annat till könskampen. Klass mot klass ersätts med kön mot kön. Exempelvis uppmanas arbetarklassens kvinnor bli upprörda över att få kvinnor når de högst avlönade chefsposterna. Jag har studerat hur den akademiska samhällsvetenskapen har engagerats i detta sedan mitten av 1800-talet. Det sköt fart under 1920-talet under intryck av ryska revolutionen.. När köskampen inte längre behövdes för sitt ursprungliga syfte (förhindra revolutioner) har den blivit självgående med kyrkan som slagfält.

    Därför är det en "historisk händelse" att vi har fått en kvinnlig ärkebiskop, en motsvarighet till ryska revolutionen, men på könskampens område. Men tänk att jag tror att pionjärerna bland de kvinnliga prästerna minst av allt önskade gå till historien på det viset, som erövrare och segrarinnor i ett könskrig. Frågan är om ens Antje Jackelén velat detta.

    Jag såg reprisen från Uppsala domkyrka, men såg ingen likhet med en fältherre som just har erövrat den sista bastionen och vunnit kriget. Vad som komma skall vet vi icke, men vi kan be för henne att Gud ska använda henne för att uppfylla hans vilja, vilken den nu är, när det nu har blivit som det är.

    Vill påminna om att när Dag kandiderade till biskopsämbetet i Växjö stift, s lovade han att pröva kvinnliga prästkallelser lika seriöst som han skulle pröva manliga. Vad detta kunde ha fått för konsekvenser om Dag blivit vald, vet vi inte. Det vet inte ens Dag själv. Det är jag ganska säker på.

    Antingen skulle man komma att säga att han ljög för titelns skull, eftersom ingen kvinna blev prästvigd. Eller också skulle man komma att säga att han bröt mot den övertygelse, som han kämpat för hela livet, för titelns skull. I inget av fallen skulle någon tänka "Det var vad Gud ville".

    Utom jag.

    SvaraRadera
  9. Det löjliga är ju att när en kvinna faktiskt för första gången i Sverige blir vigd till ärkebiskop, har staten och avgående ärkebiskopen anammat könsbegrepp som gör det hela högst tvivelaktigt. För under 1000 år kan det väl mycket väl ha hänt att någon ärkebiskop varit kvinna - nämligen en sådan som "fötts i fel kropp" som den moderna vidskepelsen uttrycker det - men inte vågat komma ut som kvinna p.g.a. de gamla stereotypa, biologiska könsbegrepp som gällde fram till 1 juli 2013. Eller hur? Och å andra sidan - salve venia - kan väl inte Anders Wejryd vara alldeles, alldeles säker på att han faktiskt efterträtts av en kvinna. Han tror ju att t.o.m. en del barnaföderskor kan vara män, så att Jackelén enligt uppgift fött två barn säger ingenting om hennes kön (jag har på nätet debatterat med en tvåbarnsmorsa som säger sej vara karl och av samhället nu registrerats som karl).

    De subjektiva könsbegreppen lämnar visserligen till vars och ens självuppfattning att avgöra frågan, men baksidan är att t.ex. jag Andreas Holmberg aldrig kan bevisa att jag är karl om någon skulle ifrågasätta det. Varken avklädning eller hänvisning till tre biologiska barn duger (KD:s queerguru hade ju, liksom den riksbekante Växjö-prästen, likaledes tre barn, men inte räckte det för att slå fast att han (hon???) var och är en riktig man).

    Det är således, ironiskt nog, bara vi som fortfarande hävdar de klassiska, biologiska och någorlunda objektiva könsbegreppen som kan vara riktigt säkra på att något historiskt skedde i söndags, nämligen att Sverige för första gången fick en kvinna installerad som ärkebiskop. Övriga, inklusive lättrogne gamle Wejryd, kan knappast vara riktigt säkra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andreas: Jag ska ta ditt resonemang ett varv till: Kan en man födas med en kvinnokropp och en person med en mans kropp känna sig som en kvinna, vad ger vid handen att dessa fenomen inte sammanfaller så att någon med en kvinnokropp som därtill känner sig som en kvinna, likafullt är en man? Motsatsen: Att kropp och könsidentitet sammanfaller och att personen också tillhör detta kön förekommer ju, likaså att kropp och könsidentitet inte sammanfaller. Därför borde det inte vara omöjligt att varken kropp eller könsidentitet stämmer med personens egentliga kön,men detta UPPLEVS i normalfallet inte som ett problem, det man inte vet lider man inte av. MEN får denna man som i allt övrigt framträder som en kvinna en prästkallelse då BLIR det ett problem för somliga. Men med denna syn på kön är det ju uppenbart att personens dolda kön är känt av Gud. Därav följer, om man utgår ifrån att kvinnor inte får prästkallelser, att alla kvinnor med prästkallelse tillhör denna grupp män som s a s är dubble-transsexual. Mörkertalet kan emellertid vara stort... Eller missförståndet av vad kön är :-)

      Radera
  10. Antony och Arg kyrkomedlem!

    Till den förstnämnde:
    -Just det, återta förlorad terräng, återvinna flyktade tillhöriga, ändra minustecknen framför förrättningarna till plusdito. Sådant - om det lyckas - är bevisen på en framgångsrik kyrka.
    Annars, Antony, blir det snart inga kvar att predika evangelium för och dela ut sakramenten till.

    Den ilske medlemmen upplyses sedan om att det var längesedan jag upptäckte feminismens cyklande. Den tidpunkten sammanfaller direkt med denna ism tillkomst som grundval för den knutna handens könskrig.
    Och knutna händer och kamp mellan könen undanber vi oss - både i kyrkan och i samhället!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste herr Dike, jag håller med dig om att Svky måste förkunna evangelium (m.a.o. radikalt återgå till katolsk och ortodox tro och lära) samt förvalta sanna sakrament (m.a.o. radikalt återgå till katolsk tro och lära)!
      Så varför står du, och dina sekulariserade kollaboratörer, emot den enda sanna vägen som leder till full gemenskap med den Heliga, Katolska och Apostoliska Kyrkan i full gemenskap, omsorg och förbön, med Petri Stol?!
      /Antony

      Radera
  11. Är det någon mer än jag som p.g.a. av en massa absurda uttalanden fårn vissa extremfeminister har god lust att klassa sig som maskulinist?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör inte det, Peter T. För om du går in på maskulinstbloggarna så kommer du att hitta minst lika absurda uttalanden, fast "åt andra hållet". Samma skit fast olika, för att vårda svengelskan..

      Radera
    2. I jämställdhetens och mångfaldens namn kräver jag att det Patriarkala Maskulina Machoförbundet får sina rättigheter skyddade och också en hygglig pengapåse från EU:s mångfaldsprojekt!
      /Antony

      Radera
    3. Nej, du är inte ensam Peter T.

      Radera
    4. I det här har Anna fullkomligt rätt. Jag rör mig kanske i fel kretsar, men jag har sett betydligt mer av maksulinisters och anti-feministers galenskap än av extremfeminister. Och ska man verkligen döma en stor och i frågeställningar vitt spridd grupp efter extremern?

      den Lea

      Radera
  12. Tror du redan har det, men om inte - skaffa ett mycket stort "live and let go" konto.../Anna filosoferar
    Get real! /Anna

    SvaraRadera
  13. Jag har funderat lite mer över Luleåkondomen, och det medföljande budskapet "Störst av allt är kärleken". Som ju är hämtat från 1:a Korinthierbrevet och föregås av: Men nu består tro, snopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."

    Det är ju helt fel när det gäller er kvinnoprästmotståndare! Störst av allt är inte kärleken, utan ni ska i stället skriva: "Störst av allt är snoppen."

    Det är i alla fall så jag uppfattar er inställning. Först kommer snoppen, resten av den kristna tron kommer sen. Eller har jag missuppfittat?

    SvaraRadera
  14. Anna,
    I ditt fall är ordvalet "missuppfattat" irrelevant. För att missuppfatta eller bara missförstå måste man ha försökt fatta. Det gäller knappast Dig.
    Du jagar bara poänger och odlar din lust att agera motvalls käring.

    I ditt fall är riktigare att säga att Du inget har förstått och inget vill förstå. i vad vår kritik av SveK handlar om.
    Tyvärr
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna har rätt.
      En sådan intensiv motstånd,på gränsen till hat mot kvinnliga präster och biskopar, måste tolkas som försvar mot kastration ångest. Rädslan att när kvinnor är jämlika med männen äventyras den manliga både sociala , psykologiska och inte minst könsövertaget och i o m detta blir männen rädda för att tappa sitt (sociala och psykologiska )potens. Därav dom höga tonlägen mot Anna som uppfattas som hot.

      Radera
    2. HH: Jag jagar helt klart poänger, och erkänner mig skyldig.

      Men att säga att jag "inget vill förstå" är inte helt rättvist. Jag vill förstå och har faktiskt sedan jag börjat läsa denna blogg och dess kommentarer ändrat mig på EN punkt, till er fördel så att säga, men samtidigt fått mina "fördomar besannade" på andra sätt.

      Sedan vill jag också fråga dig i vilken mån dina anklagelser mot mig också handlar om dig. I vilken mån har du visat på större vilja att förstå vad min kritik mot kvinnoprästmotstånd och homosexmotstånd handlar om, än jag har visat mot dig/er?

      Radera
    3. Nope, det stämmer inte. Visst finns det en och annan som kräker ur sig saker som tyder på en tro på männens överlägsenhet, men på det stora hela handlar det om att ha en övertygelse, följa sin övertygelse och bli ganska uppgiven för att ingen förstår vad det är, utan tolkar in sina egna fördomar.

      Om man tänker på det som två lag - hur många miljoner präster måste inte manssidan få fram för att uppväga att vi har jungfru Maria? Tänk om det är så att en kvinna som blir präst beter sig lika illa som den som med fullt friska ben snor kryckan från den som behöver den?

      Kristendomen vänder upp och ned på det förväntade, tänk på det.

      den Lea

      Radera
    4. den Lea: Hur många miljoner präster måste manssidan få fram för att uppväga att vi har jungfru Maria? På vilket sätt har vi jungfru Maria? Vi vet att det fanns en kvinna som hade en livmoder som bar Jesus. Sedan var hennes uppgift slut, tack och hej. Hennes funktion var endast könsfunktionens, och att bli gravida klarar de flesta kvinnor/tjejer av i den åldern. Sedan blev hon gravid på ett synnerligen onormalt sätt, men det var ju i stort sett inte hennes förtjänst. Och vem skulle våga säga nej om Gud själv vill att man ska bli gravid? Tjejer har gett med sig med sämre övertalningsförsök än så...

      Radera
    5. Anna: Du har helt fel. Ingen människa - enbart människa och inte Gud - har blivit så upphöjd och fått en så stor uppgift som jungfru Maria. Utan henne ingen kristendom helt enkelt. Det är däremot trist att man bara framhåller hennes lydnad och talar om henne som en bra förebild för kvinnor.

      För faktum är: Hon var lydig mot Gud. Mot Gud, inte mot samhället, inte mot konventioner, inte mot sin trolovade som över huvudtaget inte blev tillfrågad, vare sig av Gud eller Maria. Hon visade en enorm tillit till Gud och ett enormt mod. Det här var en kultur där man stenade kvinnor som blev gravida utanför äktenskapet. Där kan vi tala om starka kvinnor. Och nej, hennes roll var inte slut med det och förebild kan hon sannerligen vara för både kvinnor och män.

      Vi 'har' henne därför att alla människor sitter ihop - i annat fall skulle inte alla blivit syndare genom Adam och rättfördiggjorda genom Kristus. Dessutom menar jag att förutom detta finns det en sammankoppling genom kvinnor och en annan genom män. Det finns en andlig styrka hos kvinnor tack vare jungfru Maria, för de kvinnor som tar den till sig.

      Nå, det här är i alla fall min fasta övertygelse och det har absolut ingenting med att upphöja livmoder och barnafödande som något slags 'den heliga avelskossan'. Än mindre med något underkuvanda av kvinnor - tvärtom.

      Självklart rör det sig inom mysterie- och visionsområdet. Min uppenbarelse var tydlig nog för mig, men mycket svår att förklara, så jag vet att jag inte kan övertyga någon annan.

      den Lea

      Radera
    6. Lea: Jag kan tyvärr inte dela din övertygelse, och med tyvärr menar jag att jag uppriktigt skulle vilja det. Jag kan bara se att männen i Bibeln räknas för vad de sa och tänkte, och den enda riktigt betydelsefulla kvinnan för att hon fungerade som könsvarelse, eller som just helig avelskossa, som du skriver. Det är i alla fall det som männen som skrev Bibeln tyckte var viktigt att veta om henne. Och att hon var "den RENA jungfrun" givetvis - i dag kallar vi det sättet att tänka för hedersproblematik. Och jag förstår inte på vilket sätt det var "modigt" av Maria - tacka f-n för att man säger ja om Gud själv uppsöker en och talar om att man är utvald!!!! Då är nog rädslan för stening försumbar i jämförelse med att veta med sig att man varit den kvinna som sagt nej till Gud. Även jag i all min futtighet skulle lätt ha fattat samma beslut - vem vill säga nej till Gud om man blir direkt tilltalad och dessutom förstår att det verkligen är Gud?

      Jag förstår dig alltså inte och jag förstår inte heller vad du menade i kommentaren före med den kvinnliga prästen som "snor kryckan". Men är glad om du uppfattar mig som att jag diskuterar och inte att jag "grälar mot dig här", för det gör jag inte. Jag tycker du verkar klok på många sätt så jag vill helt enkelt försöka förstå hur du tänker för jag hänger inte alls med.

      Radera
    7. Anna: Jag önskar att jag kunde förklara det här på ett enkelt och lättfattligt sätt, men när det handlar om mysterier är det sällan så enkelt.

      Jag vidhåller att det visar på ett fantastiskt mod och/eller en fantastisk tillit till Gud att säga ja till att föda ett utomäktenskapligt barn i den tiden, särskilt som hon bara skulle råka ännu värre ut om hon sa att det är Guds son. Det var inte alltid självklart för profeterna i Bibeln att lyda Gud - se på Jona som försökte fly. Andra har tvekat och ifrågasatt. Man kan tycka att det skulle vara självklart att säga ja när Gud frågar, men så enkelt är det inte.

      Det här med Rena jungfrun misstänker jag har sin rot i begreppet 'den obefläckade avelsen', dvs tanken att Maria var utan arvssynd. Det har i så fall ingenting alls med sexuell oskuld att göra, än mindre med hederstänkande.

      Ja, det Maria primärt gör är att föda Gud till världen. Har någon människa - bara människa och inte Gud - någonsin gjort något tillnärmelsevis så viktigt? Männen i NT märks förvisso mer - men liksom de pekar Maria på Kristus, hon gör det bara på ett mer lågmält och meditativt sätt, delvis genom sin blotta existens. Och genom århundraden sedan dess har massor med människor bett om hennes förbön, i övertygelse om hennes vikt och betydelse. Sedan vill jag nog påstå att det finns fler kvinnor av betydelse, även om de inte syns och märks lika mycket i den totalt mansdominerade kulturen.

      Nu ska jag göra ett försök att förklara vad jag menar. Min tanke är att genom jungfru Maria har kvinnor ett försteg före männen i andlig visdom. Hon lyfter upp kvinnor i andligt hänseende. För att ta en lite absurd bild är hon som en hiss för kvinnor. För att männen ska kunna komma upp till samma nivå, behöver man bygga en stege av präster. När kvinnor blir präster fungerar det som att ta bort en stegpinne och göra det svårare för män. (Och visst kan man tycka att det förtjänar de, men det är ju inte något särskilt kristligt tänkesätt.) OBS! detta är alltså en absurd bild för ett samband som är mycket djupare än så.

      Blev det något begripligare?

      den Lea

      Radera
  15. Att tro sig förstå någonting som man i själva verket inte ens förstår att man inte förstår, och därför inte förstår, kan nog vara en knepig situation att befinna sig i. Man förstår inte själv att man inte förstår för det man förstår är att man förstår …

    Sorgligt att inte ha förståelse kring sin egen oförståelse….


    Nåja, friskt mod, så är kanske hälften vunnet…



    Att ord och begrepp som kommunism, socialism, tillsammans med ord som progressivitet, frigörelse, modernism, frihet, befrielse, jämlikhet, mänskliga rättigheter, alla människors lika värde för alla människor, feminism, samt inte att förglömma, ordet demokrati, alla har blivit den ideologiska och samhälleliga förståelsen av vad som är det goda, det riktiga och det som också i samma veva, vad som också verkligen anses vara det sanna, det är de politiska s.k. korrekta åsikter som alltså människor i dagens värld måste vara utrustade med, eller i alla fall kunna uttala, för att kunna anses vara goda människor. Ja, varför inte också kunna anses vara kloka, förståndiga, samt, i värsta fall, även kunna anses vara intelligenta människor.

    Är inte människor bärare av detta garnityr av åsikter, samt uttalar dem som offentliga personer, så riskerar de kunna, med en slags automatik, betraktas som inte enbart onda, utan också dumma, antifeministiska, kvinnohatande, fobiska och framför allt också omoderna människor som är behäftade med en mängd tillkortakommanden och hat.

    En människa anses automatiskt vara ond om den uttalar åsikter som verkar gå emot de standardiserade åsikterna, som då antas vara de goda, de sanna och de rätta åsikterna.

    Uttalar en människa att den är för dessa goda åsikter så antas denne lika automatiskt för att vara en god människa.

    Det är utgångsläget. Det är som en tjock, till synes ogenomtränglig mur där den som försöker uttrycka avvikande åsikter i t ex frågor om jämlikhet, feminism, allas lika värde för alla människor, samt jämlikhet, kanske även anser att det kan finnas brister även i det s.k. demokratiska systemet, ja, den människan riskerar att stånga sitt huvud blodigt mot denna mur, och riskerar samtidigt att avlägsnas från offentliga tjänster, eller från sitt arbete, riskerar att frysas ut socialt och att både vänner och även familj, kan ta avstånd från vederbörande, som då anses vara bärare av pest, dvs., bärare av felaktiga politiska åsikter.

    Så frågan är om en person som då öppet och offentligt dristar sig till att verkligen uttala avvikande åsikter kring feminism, kring jämlikhet, kring alla människors lika värde för alla människor, osv., verkligen kan anses för att vara så särskilt klok, förståndig, intelligent eller så egentligen så särskilt god? Varken för sig själv eller för sin familj, eller för sitt samhälle, när och om den skulle uttala dessa avvikande åsikter, och därmed göra någonting så riskfyllt?

    Hmmm…

    JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså om någon medborgare från något etablerat parti eller annat offentligt håll öppet skulle uttala följande ord, så skulle det nog absolut inte tillåtas utan att vederbörande genast skulle avskedas eller uteslutas från vilket eventuella politiska parti, eller fack, som helst som vederbörande kanske var medlem i:

      Alltså:

      Det finns ingen s.k. jämlikhet. Alla människor är unika individer som inte varken kan eller bör jämföra sig med några andra. Jämlikhet är en dimridå. Alla människor är ojämlika i allt.

      Det finns ingen enda människa som kan ge alla människor omkring denne ett likartat värde. Alla människor ger alltid alla människor omkring dem ett olikt värde för deras eget välbefinnande och hemmakänslor. Alla människor har därmed ett olikt värde för alla människor, och kan inte ha någonting annat än just ett olikt värde för alla människor. Någonting annat vore nästan ovänligt mot människan som varelse. Ingen enda människa kan någonstans ge alla människor ett likartat värde. Och ändå tillhör alla människor ovillkorligen arten människa och alla människor är ovillkorligen bärare av just digniteten, (storheten, digniteten, definitionen) människa.

      Demokrati kan ses som ett förfalskat styrelseskick där en majoritet kan förtrycka en minoritet, där denna minoritet ändå har rätt i en sakfråga. Majoriteter har inte alltid rätt endast därför att de är majoriteter. Framför allt så kan majoriteter manipuleras till att tycka på ett visst sätt antingen med hjälp av skrämselpropaganda, eller med hjälp av mutor och utlovade fördelar om de röstar på ett visst sätt. Demokrati kan vara lika förtryckande som en diktatur även om den kallas för demokrati. Demokrati kan därmed anses ha mycket stora brister. Det är massmedier som styr hur människor ska tycka och ett masspsykotiskt flockbeteende är inte alltid det som leder en människoflock, dvs., ett samhälle, på rätt väg, varken för människorna själva eller för deras familjer eller för deras barn.

      Mänskliga rättigheter skulle istället kunna definieras som mänskliga skyldigheter därför att det är oftast vad som gäller i de flesta samhällen.

      Människan har oftast betydligt fler skyldigheter än rättigheter. De s.k. mänskliga rättigheter som vill hävdas blir inte sällan utnyttjade på ett sätt som kränker resten av samhällets väl och ve.

      Mänskliga skyldigheter är därför ett mer passande uttryck.

      Människan är en varelse som har skyldigheter mer än vad hon har rättigheter och därför kan formuleringen om mänskliga s.k. rättigheter kallas för en falsk marknadsföring....

      JB

      Radera
  16. JB menar alltså, att det mesta egentligen är tvärtom. Det är nog sant
    fast bara tvärtom 1 gång. Den gröna växten är allt utom just grön, för
    det gröna ljuset reflekterar det och kastar det in i vårt öga. Enligt denna
    goda tvärtom-princip vill jag påstå att JB är helt obegåvad...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det vänliga omdömet.

      Feminism är en mycket förfelad ism, som i förlängningen gör mer ont än gott. Den strör missnöjsamhet omkring sig grundad på oriktiga föreställningar om män och kvinnor, mödrar och fäder, flickor och pojkar, gubbar och gummor, tanter och farbröder, samt även felaktiga föreställningar om farfäder och morfäder, mostrar och fastrar osv., som drabbar deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

      Feminism vill mena att familjeliv är ett fängelse och en ofrihet främst för mödrar och för kvinnor. Även för mormödrar, farmödrar, mostrar, fastrar och alla kvinnoroller som över huvud taget ingår i en familj.

      Feminism är därmed fientlig mot både flickor, kvinnor, mammor, mostrar, tanter, fastrar, farmödrar och mormödrar osv., Den vill förneka det som de facto bildar bakgrund för välbefinnande, trivsel och välmående för de allra flesta flickor och kvinnor av olika åldrar, funktioner och familjeroller, vilket alltså är välfungerande familjerelationer där trygghet och tillit kan odlas och kultiveras.

      Feminism vill attackera familj och samtidigt attackera männen, fäderna, farbröderna, morbröderna, morfäderna och farfäderna som varande ensamt ansvariga, dvs., ensamt skyldiga, till de eventuella svårigheter som kan förekomma inom familjeliv.

      Feminism vill inte erkänna de fundamentala skillnader vad gäller förutsättningar och förmågor som föreligger i de olika livsval för trivsel och välbefinnande som män och kvinnor oftast automatiskt gör just beroende på dessa faktorer. Alltså det som på ett naturligt och biologiskt sätt, samt beroende på hormonella faktorer, skapar de olikheter som finns i familjära roller mellan mödrar och fäder. (Att t ex mödrar, men inte fäder, får ett särskilt hormon som verkar lugnande och som bidrar till förmågor till bindning och närhet samt tålamod med små hjälplösa, skrikande och beroende bäbisar.)

      Feminism vill skapa avund, missnöje, vrede, otacksamhet, högmodighet och girighet hos sina anhängare. Feminism vill också skapa en felaktig fokus på sexuallivet vilket är förödande för just familjebyggnad. För att skapa familj, där främst ett ömsesidigt lyssnande, respekterande och bekräftande av varje person inom familjen är det viktigaste för dess harmoni och välfungerande, är en fokus på sexuallivet, det intima och privata samlivet, en bisak. Det är bättre att i det familjära livet låta sexuallivet respekteras som just någonting privat och intimt, som absolut inte skall basuneras ut på gator och torg, och därmed vulgariseras.

      Ojämlikhet är det normala och det naturliga mellan alla olika människor och även mellan kvinnor och män, mellan mödrar och fäder osv.

      Det är sunt och människovänligt, dvs., vänligt mot både män och kvinnor, fäder och mödrar, att tillerkänna dem alla deras olikheter och deras ojämlikhet i olika förmågor i förhållande till barn.


      Feminism är en insiktslös, människofientlig samt familjefientlig och därmed en vedervärdig ism.

      JB

      Radera
    2. Och här har vi ett typiskt exempel på kavlificerat anti-feminisktiskt dravel. Komplett med dragande alla i en stor icke-homogen grupp över en och samma kam och ett svammel om biologi och hormoner som ursäkt för att trycka in människor i fållor samt rent önsketänkande om könsskillnader.

      För övrigt har både kvinnor och män oxyticin, det är ingalunda reserverat för kvinnor, inte heller enbart inriktat på bebisar. Nyblivna fäder får också hormonförändringar för den delen, hormonförändringar som gör dem bättre på att ta hand om barnet.

      Det är ynkligt att höra löss hosta, särskilt när de är trångbröstade.

      den Lea

      Radera
    3. Löss?...

      Jo, jag tackar jag...


      En - ism, kan man kritisera, men naturligtvis inte människor själva enbart för att de är troende på ismen.

      Människor själva kan kanske vara både förförda, förtjusta och förföriskt troende på ismen, kanske t.o.m. förblindat förälskade i ismen?
      De kan känna sig tilltalade av ismen, kanske identifierar sig själva till den och känner sig därför kanske personligen påhoppade, eller personligen attackerade eller kritiserade, enbart därför att själva - ismen, kritiseras?

      Kanske helt i onödan?

      Detta eftersom det är just själva ismen som kritiseras, och inte människor som kanske råkar omfamna den, krama, gilla den och identifiera sig själva till den.

      Så håll nu isär, och försök inte att sprida hatiska personangripande formuleringar i desperat självförsvar enbart för att den ism, som eventuellt Lea själv kanske identifierar just denna ism, feminism, som varande god.

      Som anhängare av denna då i Leas ögon goda ism blir Lea tydligen personligen förolämpad enbart för att ismen kritiseras och verkar tro med en automatisk automatik att om någon kritiserar en av Lea ansedd, god ism, så måste vederbörande kritiske person, med en självklar och logisk automatik då vara en ond person?..

      Nej, nej, så enkelt är det inte här i världen, som nog Lea själv förstår.

      V. h.

      JB

      Radera
    4. Nej, lille vän, du har tydligen inte förstått problemet alls. Eller låtsas inte ha förstått det eller vill inte förstå det. Men jag ska göra ett försök till att förklara.

      Feminism är en oerhört bred ideologi. Så bred att det är meningslöst att använda begreppet utan närmare precisering. Att därför skälla ned feminismen i allmänhet är ungefär lika verklighetstillvänt som att jämställa alla religioner som någonsin funnits och börja skrika om att religiösa vill offra människor på sina altaren.

      Sedan är det det där med sakfakta. Det finns till exempel inte något specialhormon som kvinnor har för att kunna ta hand om små otäcka barn. Det finns inte heller tillnärmelsevis de skillnader mellan kvinnor och män som du låter påskina.

      Vidare är det en oerhörd skillnad mellan att kritisera och att svartmåla och anklaga för ondskefulla anslag.

      Nej, lille vän, jag tror inte alls att du är en ond person, bara ganska obegåvad och okunnig, samt benägen att resonera utifrån dina egna små känslor.

      den Lea, som inte kallar sig feminist, just för att ordet har så många betydelser att det kommit att sakna betydelse.

      Radera



  17. Ja, att gå från att bli kallad för – löss - till att bli kallad för – lille vän - kanske man ändå i och för sig, (dock med viss tvekan) kan kalla för ett slags försök att vilja anstränga sig att kunna förhålla sig någorlunda respektfullt gentemot sina medmänniskor? (Eller kanske knappt människor, enligt Lea ? Löss, eller små människor, små vänner, osv., har kanske ungefär samma innebörd, mening och betydelse för Lea? Vem vet…)

    Lea verkar tydligt och uppenbart anse att – denna lilla människa - , (= undertecknad), har så kapitalt förgripit sig på feminism genom att överskrida gränser, (för Lea), för hur feminism, bör, kan och får tolkas och förstås, alltsammans då enligt – stora Lea -?

    Kanske är denna överträdelse och felaktiga tolkning på gränsen till skandal i hennes ögon? Eller någonting annat mycket hotfullt för henne? Vem vet…

    Tydligen är det verkligen någonting mycket känsligt för Lea, eftersom hon visar mycket stora behov av att vilja försöka förminska någon som inte tycker som hon själv ? (För att då kanske därmed försöka göra en sådan feltolkare själv, tillsammans med dennes ord mindre farlig? Vem vet..)

    Människor som uttrycker åsikter om och kring feminism som då inte faller Lea i smaken, måste försöka så att säga plattas till, ja, försöka förminskas? Hur ska man tolka det?

    Lea skriver:… ”Feminism är en oerhört bred ideologi.”…

    Så, på det viset.

    Det verkar ändå alltså vara nära på risk för totaltillintetgörelse, i alla fall av Lea, (på en språklig nivå), av en människa om och när denne beskriver sin syn, sin vinkel, sin förståelse och sitt perspektiv och sin tolkning av vad denna oerhört breda ideologi, denna s.k. feminism, har som grundbudskap och konsekvens för familjeliv och i förlängningen för samhällsliv?

    Att beskriva hur man själv uppfattar och anser att denna feminism har för konsekvenser för familjära roller och funktioner som behövs för just välfungerande familjer som i sin tur de flesta barn är beroende av för sitt välbefinnande, och som även just många flickor och kvinnor själva är beroende av för just sina förmågor att fungera väl, det är tydligen någonting fruktansvärt för Lea?

    Det tål inte – stora Lea - att höra utan att verka bryta ihop och nästan gripas av vanmakt, eller av hat och förakt? Vilja försöka personangripa och kalla sådana människor, sådana feltolkare, för löss, eller för små och lilla osv., endast för den sakens skull? Hur skall man förstå ett sådant beteende?

    Att sedan dessutom Lea inte tror att jag är en ond person, utan endast en obegåvad och en okunnig person, som endast resonerar utan från sina egna små känslor, ja, vad ska man säga om det?


    Så snällt sagt av stora, goda, kloka, kunniga och begåvade Lea?


    Eller kanske inte?

    Troligtvis inte i verkligheten varken det ena, det andra, det tredje, det fjärde, det femte eller det sjätte.

    Tråkigt nog.

    V.h. JB




    SvaraRadera
    Svar
    1. Korrigering av citat från Leas text angående min person:

      ..."som endast resonerar ..utifrån... från sina egna små känslor"....



      Jo, jo, som sagt var. Och hå, hå, ja, ja och gäsp, kan man kanske också säga...


      Tyvärr måste jag nog ändå korrigera min avslutande vänliga hälsning till Lea.

      Man ska nog kanske ändå inte vara alltför vänlig mot människor som uppvisar sådana tendenser mot sina medmänniskor som Lea här gör.


      Min avslutande hälsning till Lea blir alltså endast JB, utan någon v.h.

      Tråkigt, men rätt behöver ändå vara rätt.

      En person som inte visar på vänliga tendenser mot sina medmänniskor, och sina meningsmotståndare, blir inte nödvändigtvis själv vänlig av att själv bli bemött vänligt. Risker kan finnas för tvärtom? Alltså att en ovänlig människa, som bemöts vänligt, kan kanske i värsta fall bli ännu ovänligare?...

      Vem vet...

      JB



      Radera
  18. Utan att ta sida, inte acceptabelt med skitsnack som löss, lille vän etc. Vad är det man brukar kalla det, härskarmentalitet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men kära nån!

      "Det är ynkligt att höra löss hosta, särskilt om de är trångbröstade" är ett uttryck. Det betyder inte att man kallar någon för lus, utan att det hen har att säga är ganska patetiskt.

      Intressant att JBs egen nedlåtande attityd och ogrundade anklagelser om hat etc tydligen är ok. Man kan fundera på varför.

      den Lea

      Radera