Pingst

När jag var något yngre gällde den kyrkosociologiska regeln att den som visste varför Kyrkan firar pingst kunde räknas som kyrklig. Dåförtiden fanns också Annandag Pingst. Den är kvar som kyrklig helgdag och ska man se vilka församlingar som är kyrkligt medvetna, kollar man om de upprätthåller annandagsfirandet, tagit bort det eller ersatt det med något "mindre". En sak är ju att riksdagen bestämmer vilka allmänna helgdagar vi ska ha. Men det behöver inte ändra Kyrkans festår. Dock tycker jag det är lite trist med pingsten, som var en långhelg och lämplig för fest. Jag firade inte nationaldagen. Vad är det dom firar? 1806 års grundlag och Gustaf Vasa? Och hur firar man - en nationaldag utan nationalism, ser jag. Bristen på innehåll täcks med uppträdanden, eller? För detta avskaffades Annandag pingst. Hänryckt blir jag inte.

Jag blir inte hänryckt över den iver med vilken det ska fastslås att en kyrkoherde är en kyrkorådets ordförande underställd tjänsteman, likt kommun och landsting. Den ordningen har vi aldrig haft. Vården om kyrkan tar prästen och kyrkorådet gemensamt och med eget ansvar. Kyrkoherdens chefsansvar är numera klargjort. Kyrkoherden är chef också över kanslichefer och kyrkogårdschefer. Detta är chefslinjen. 

När det gäller läran är kyrkoherden som alla präster fri - predikstolens frihet. Hur denna frihet utövas, kan biskop och domkapitel granska utifrån Bibel och bekännelse; Kyrkans lära - inte kyrkorådet.

Kykorådet kan inte sammanträda om prästen är förhindrad för prästen är en vital del i kyrkorådet. Det beror på, kan man förstå, att rådet var ett råd kring prästen i tidig kristen tid. Rådslaget var viktigare än beslut, om ni förstår vad jag menar. Det hör samman med Kyrkans beslutsmetod, definierad av biskop Gottfrid Billing: "vi övertygar varandra med goda argument". Den som vet det, behöver inte yra om vem som är chef över vem.

I en mening har en kyrkorådsordförande ett särskilt ansvar - ansvaret att se till att kyrkoherden får den uppbackning som behövs. Det är som i SoldF (soldatinstruktionen, alltså, pultroner!): sköt chefen först. Chefens sovplats är iordningställd därför att chefen ska kunna fungera. Annars riskeras förbandets förmåga och egna säkerhet.

Nu har jag aldrig varit kyrkoherde utan alltid vetat vem som var min duglige chef (bortsett från de år då jag hade odugliga kyrkoherdar) - fast i 10 år var jag kyrkoherdarnas chef. Intet en kyrkorådsordförande, alltså utan kontraktsprosten.

Vad skulle Den Helige Ande tycka om en präst som är underställd folkviljan, ja, ni fattar själva! Under hymnen Veni, Sancte Spiritus har ju prästen beklätts med det ämbete som är Guds gåva till Kyrkan och buret just av Anden.
Vad gjorde folket då? Bad för sina präster, antar jag. Och betalar en lön så att församlingen kan ha en egen präst och inte bara grannförsamlingen få ha sin präst med kyrka, prästgård och alla tillhörande hus.
Frågan vilket får som skulle vara herdens chef, tycks i sammanhanget ha hamnat i bakgrunden. Prästen var tjänare, inte tjänsteman åt kyrkorådet!