Tro henne inte!

Det kom ett meddelande till dem som varit försöksförsamlingar för ny kyrkohandbok. Rätt lite var sant i det som skrevs. Ni kan få läsa hela brevet med några små kommentarer inpetade. Jag kursiverar kommentarerna:

Från: Kyrkokansliet <svaraintedenna@web.easyresearch.se>
Datum: 18-06-2014 7:15 (GMT+01:00)
Till:
Rubrik: Tydligt stöd för ny kyrkohandbok

Tydligt stöd för ny kyrkohandbok

Ni fanns med bland dem som svarade på remissen om kyrkohandboksförslaget från 2012. Nu har sammanställningen av remissvaren färdigställts. Svaren visar att en stor majoritet bejakar förslaget som helhet, och föreslår samtidigt specifika justeringar. Här kommer information om remissresultatet. Hela remissammanställningen finns på http://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken.

Nästan 40 procent av alla församlingar har provat kyrkohandboksförslaget och 81 procent av dem, 472 församlingar, har svarat på remissen. Svar har även inkommit från alla domkapitel och stiftsstyrelser, från 21 övriga remissinstanser samt ett knappt hundratal spontansvar ‒ enskilda eller grupper. Totalt har 636 svar inkommit. En stor majoritet bejakar förslaget som helhet, och föreslår samtidigt specifika justeringar.

Här är komplikationen. De som svarar svarar "ja" men i detta svar finns så många reservationer att svaret lika väl - eller kanske hellre - skulle vara ett "nej". Varför inte skriva och tacka för remissinstansernas möda och säga att nu tar vi nya tag - för det är just det som sker. Men det ska tydligen inte vidgås? Det är faktiskt inte sant att det i rimlig mening finns ett tydligt JA.

När vi nu gått igenom svaren och utifrån religionssociologisk metod analyserat svaren ser vi att hela processen med att arbeta fram en ny kyrkohandbok har fått ett stort genomslag. Församlingarna har varit mycket engagerade och gett omfattande svar som ger en god vägledning framåt.

Vad detta betyder går egentligen inte att förstå. Hur kan man veta något om genomslaget för processen på grundval av efterfrågade remissvar?

Svaren visar att det finns tydliga synpunkter om dopgudstjänstens rytm, som många församlingar inte tycker fungerat på ett bra sätt. Det är naturligtvis en mycket viktig synpunkt och därför provas en reviderad dopgudstjänst i några församlingar innan ett justerat förslag färdigställs. Men då var alltså allt inte så bejakande? Det finns även synpunkter bland remissvaren på vissa specifika texter ur teologisk och språklig synvinkel. Det handlar då till exempel om hur treenigheten framställs i vissa texter och några ord som uppfattas förekomma för ofta eller som uppfattas vara diffusa i kyrkohandbokens sammanhang.

Men hallå! Om trinitetsteologin kritiseras är det väl en i Kyrkans sammanhang grundläggande, minst sagt, kritik? Varför inte bruka lite teologiskt allvar?

Musikserierna i förslaget har stort stöd. Det är 94 procent som bejakar musikserie A som bland annat innehåller den gregorianska musiken. Men även den nya musiken i förslaget har mottagits väl i församlingarna. Samtidigt finns tydliga synpunkter om behov av justeringar i alla musikserier. Dessa synpunkter behöver nu tas på största allvar. Vi samlar en grupp med olika perspektiv och kompetenser till ett seminarium i augusti då vi kommer ha fokus på musik i serie A. Utifrån remissvar finns förslag om att tillföra en välbeprövad serie som fungerar väl inte minst med yngre barn. Den frågan bereds också just nu i revisionsarbetet.

Vore det inte av värde att kommentera det musiker också sagt, att man kunde tänka sig lokal musik just för det som inte ska bli en högmässa? Kanske är det vettigare att ha oprövad lokal musik som fungerar för mindre barn än välprövad musik som distribueras till församlingen?

Kyrkohandboksförslaget bearbetas nu med utgångspunkt i remissutfallet. Det justerade förslaget går på remiss 2015 och kommer efter slutjusteringar till kyrkomötet 2016. En ny kyrkohandbok kan tas i bruk 2017, då vi firar 500 år av reformation.

Jag vill än en gång passa på och varmt tacka er för ert svar om kyrkohandboksförslaget.

Med vänlig hälsning
Erika Brundin,
ställföreträdande generalsekreterare och utvecklings- och planeringschef vid ärkebiskopens och generalsekreterarens sekretariat

Hela den anslående titulaturen ska med, noteras, men det ändrar ingenting. Det som skrivits i detta brev är svårartat skruvat. Folk ska tydligen inte få veta hur det egentligen är. Jag hör till en mycket liten minoritet, kan man förmoda, minoriteten som menar att skrivelser från Kyrkokansliet ska vara korrekta. Sanna, om ni vill. Och tilltror man församlingar om att kunna svara på remisser, ska man tilltro dem att få korrekt information om remissutfallet också. Det vi nu fått se är, för att uttrycka sig försiktigt, illavarslande.

GLAD MIDSOMMAR trots detta!