I dag firar arvfienden sin nationaldag och hurrar taktfast tre gånger. Det är så det går till i Danmark.
När jag väl skrattat färdigt ska jag strax fortsätta denna tankegång.
I Östran har Ulf Carlsson lockat med sig prosten Wänehag till det gamla krematoriet och hittat - en kulturminnesmärkt predikstol! Inte den från Birgittakyrkan dock - men den från S:t Johannes. Fanns inte lika kulturminnesmärkta knäfall i källaren också? Blir det roligt eller blir det roligt?
Peter Wänehag är hoppfull. Han tror inte att Birgittakyrkans predikstol, som man inte hittat, är destruerad. Det tror jag. Då måste man beställa en ny. Med journalistiskt gillande kan Östran citera församlingsherden Loi Stefansson i Linköping, som var präst i Birgittakyrkan och karaktäriserar predikstolen som ful och oanvändbar. Den ställdes in i den s k kyrkladan för 24 år sedan. Men då var den inte på plats när Birgittakyrkan kulturminensmärktes, alltså. har det någon betydelse? Predikstolen finns inte kvar i ladan, sägs det. Allt talar för att den är destruerad. Eller flyttad och inredd som sommarstuga någonstans.
Vad händer med den upphittade predikstolen från S.t Johannes? Länsstyrelsen kommer förstås att kräva att den baxas tillbaka till sin plats i en kyrka som väl är 37 år gammal. Men minnesmärkt, förstås. Tänk att det finns kyrkor som blir gamla innan de hunnit bli gamla. Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå.
Men nu till arvfienderna. Den brittiske ambassadör som skulle avsluta sin tjänstgöring i Köpenhamn beskrev danskarna inte som ett folk utan som en stam, "a tribe". Det kan man skratta åt för helt fel är det inte. Men har inte tribalismen spridit sig?
I morgon ska det firas nationaldag i ett Sverige som kanske inte längre är ett samhälle, dvs en enhet med samanhållning, en gemensam värdegrund och hyfsat gemensamma värderingar. Så var det - men är det så? Jag tänker inte på talet om det mångkulturella, inte heller på vad jag ser i bladen att det är olikheterna som firas på nationaldagen, vilket torde vara motsats till det som menas med att vara en nation. Jag tänker på värderingskollapsen.
Stad mot land och städernas värderingar mot landsbygden, kanske hör dit. Visserligen ser vi samma utbud i media men det tycks mig som om städernas folk ser sig lite förmer än de som blivit kvar på landsbygden. Jag ser identiteter markeras utifrån kön eller sexualitet. Jag ser egenintresssen definieras på ett sätt som gör att dessa intressen blir mer än privata, de blir kravfyllt publika. Jag ser en nation av självupptaget tyckande utan besvärande krav på belägg och referenser till det som tycks. Jag ser ett politiskt liv som inte byggs nerifrån, av folkrörelser utan blir projekt uppifrån - politik som distribueras till medborgarna med sofistikerad managementkonwledge. Den ena stammen vill vinna fördelar på den andra stammens bekostnad.
Samma sak i Svenska kyrkan. Jag tar inte detaljerna, men vi ser ett "vi" mot "dom" och detta "vi" definieras av ett tal om att "vi inte vill skilja mellan ett vi och ett dom"! Men, men, men... nog vet alla i Svenska kyrkan vilka "dom andra" är. Ska vi inte börja kalla detta vad det är - tribalism.
Viktigast är förstås den stam som blir dominerande normsändare. Till den ska man helst ansluta sig. Ska vi kanske inte tala så mycket om politisk korrekthet, PK, utan mer börja definiera stamtillhörigheter? Det kunde bli rätt roligt, inte minst som vi också kan beskriva vad som kännetecknar de olika stammarna.
Tappa dock inte problemet. Vi lever i ett samhälle som allt mindre är ett samhälle, en sammanhållning kring en uppsättning gemensamma värderingar. Hur kommer sig det? Möjligtvis därav att den kraft som höll ihop stammarna och gjorde dem till ett folk, står på avskrivning. Kyrkan, alltså. Sekularisering är en process på många plan. Också så att något sammanhållet fragmentariseras. När det händer, kommer alltid något annat. Nu tribalismen.
Tillägg:
Ulf kan man läsa på nätet!
http://ostran.se/NYHETER/Kalmar/Jakten-paa-den-foersvunna-predikstolen-gaar-vidare
Motsatta tendenser förefaller vara de dominerande i Ryssland.
SvaraRaderaPris ske Gud att vi inte går i den riktningen!
Jag tror att du är inne på något när du beskriver utvecklingen i det svenska samhället som "tribalism". Och hur förhöll sig Jesus till detta fenomen? Ett exempel är väl när han kom in på icke-judiskt territorium och skickade den besattes onda andar till svinhjorden (svin var orena djur enligt judisk tro vid detta tillfälle). Här markerar Jesus att stammen måste underordna sig hans vilja om de vill ha med honom att göra. Hur reagerar folket då? De kör iväg honom...
SvaraRaderaAllmän ordning verkar vara att det tillstånd som var när något minnesmärktes, är det som skall gälla – och då tycks alltså inte predikstolen höra dit.
SvaraRaderaI Aachen sköts taket på Karl den stores gamla kyrka bort under kriget. Utan tak förstördes till stor del kyrkans väggmålningar. Efter kriget blev kyrkan världsarv. Nu (när kyrkan åter har tak) vill man restaurera väggmålningarna. Men om man gör det, förlorar kyrkan status som världsarv, för den skall bevaras så som den var, när den blev världsarv!
Mosaikerna tycks nyligen ha kunnat återställas i Kaiserdom. Det funkar nog också med målningarna?
Raderahttp://www.aachendom.de/bilder/vars/dombau-renovierung-der-mosaike.html
Det är 1200-årsjubileum i år med anledning av Karl den Stores död år 814. Mycket aktiviteter och exklusiva visningar pågår i Aachen. Tysklands, Frankrikes och Italiens presidenter är beskyddare av jubiléet och närvarar vid vissa högtidsdagar. De tre staterna räknar alla sina rötter i Karls statsbygge, liksom ofta EU-projektet sägs grundat på Karls europeiska imperium. Kanske är staden värd ett besök i år?
Vieslaw
Är det inte rätt enkelt, egentligen? För att kunna intregrera en "främmande" kultur, måste man inte först ha integrerat sin egen, den man föddes till som ett oskrivet blad i ett historiskt nexus (för att tala med Kierkegaard)? Den som inte först har övervunnit antinomin man fått i sig med modersmjölken, hur ska han kunna förhålla sig till en annans kultur? Men där står vi idag, i ett land och med en kyrka som leds av blinda, som tror att de kan se och som vill tvinga hela folket att följa dem på deras väg i blindo. Salig den som inser sin blindhet, och som därför väljer att stå still! För de blinda är han en bakåtsträvare, men själv inser han att han står still. Biskop Lennart är en av dem som tror att han kan se. Han kan se att kristna och muslimer är "Två folk med en gemensam Gud" [http://www.kyrkanstidning.se/ledare/tva-folk-med-en-gemensam-gud ] Det kan inte prästen Helena Edlund se, [http://helenaedlund.blogspot.se/2014/05/155-samma-lika-sa-biskop-lennart.html] för hon är blind, och eftersom hon vet att hon är blind har hon valt att inte gå vidare, utan stanna upp och stå still -- i Västra Klagstorps kyrka, den 15 juni klockan 11.00 håller hon sin avskedspredikan. Men att vara blind (för vad tiden kräver...) är kanske inte det värsta, för hoppet om bot finns ju alltid kvar. För dem som säger sig kunna se gäller däremot Jesu ord (Joh 9:39).
SvaraRaderaDet går fortfarande att få i sig den klassiska kristna kulturen inom SvK. Vissa församlingar lever (ännu). Och varför t ex inte uppmuntra barn och barnbarn att åka på fjällägerkonfirmation med Credo? En avgörande impuls för livet. Och sedan läger med Ungdomsoas? Ett gott kriterium är att båda dessa företeelser i allmänhet utsätts för kollektvägran och misstro från det relevanta prästerskapets sida.
Raderahttp://www.credo.nu/konfirmand
Lars Jensen
Tack Lars, för tipset. jag har lagt det på minnet till nästa år då min son når konfirmationsåldern. /Stefan Borg
RaderaMen om du verkligen är intresserad av Lars Jensens förslag så bör du nog agera snarast. I synnerhet platserna på Credos Fjällgård brukar snabbt och i god tid bli fyllda. Lycka till!
RaderaJag i Halland
För din del stefan aake skulle det kanske också vara intressant att känna till att man från ledande håll inom Credo tagit starkt avstånd från SD och väl närmast intagit samma position som tidningen Dagen och Världen i dag, alltså medlemskap i SD i grunden oförenligt med kristen tro.
Radera"medlemskap i SD i grunden oförenligt med kristen tro." Hm... Har ett liknande ställningstagande någonsin gjorts ifråga om nazister eller kommunister -- det vore intressant att få veta. Om inte -- ja då får jag väl säga att jag utan tvivel ligger helt rätt i förhållande till sanningen.
RaderaMen KD som suttit vid maktens grytor i åtta långa år och inte gjort ett förbannat dugg för att i Sverige minska antalet avlivningar av små ofödda barn, det partiet är det givetvis högst förenligt med kristen tro att vara medlem i. Hyckleriet känner inga gränser.
RaderaLille Johns målare
Sverige har en mycket svag tradition av fritt medborgarsamhälle. Normaltillståndet har snarare varit att en överhet behandlat resten av invånarna som undersåtar och styrt dem mot kulturell konformism. Undantagen är väl de korta perioder då en stark kungamakt kunnat kväsa eliten och därmed gett folket en större verklig frihet. Vi lever just nu i en period med sällsynt svag kungamakt.
SvaraRaderaÖver huvud taget har medborgaridealet sällan framhävts i Sverige. Undantag finns som Heidenstams diktsvit "Ett folk", men de är få. Det är nog så att vi aldrig varit annat än vad vi kan kalla ett stamhälle. Den frie medborgaren har sällan setts som enl tillgång men ofta som ett problem.
Angående k-märkning ställer jag samma fråga som +Göran tidigare. Varför inte bara strunta i den? Visst då kanske församlingen får böter. Då betalar man inte dem heller. Fria medborgare är olydiga ibland. Stammedlemnar gör som hövdingen befaller.
Kanske behövs då ett visst tryck för att skapa gemensamma värderingar?
RaderaÖverhetsstatens tryck genom skola, kyrka och administration har ersatts av medias påverkan. så mycket otydligare och mera svårdefinierbar, eftersom den kläs i (val-)frihetens dräkt. Och nog finns myndighetstryck kvar? Väljer vi fritt kön, religion och familj, skapas snabbt en marknad. Där en marknad finns, finns snart också många aktörer och stort utbud och stor variation. Exit det givna och gemensamma. Ges stöd till vissa beteenden, men inte till andra, leds vi åt visst håll. Vem väljer idag att vårda sina egna barn, när en dagisplats är garanterad och betalas "av andra" via skatt (>230kkk/år)? Vem (om välinformerad) väljer idag en problemskola för sina barn, när man kan sätta sina barn i en "bra" skola utan kostnad? Att problemskolan utarmas, får bli någon annans ansvar. Om fosterdiagnostik, liksom abort av riskfoster med eftertryck rekommenderas av sjukvården, vem vågar och orkar stå emot? Att skenskrivningar och -skilsmässor samt sambolösningar kraftigt uppmuntrats av bostadstilläggens och tidigare förmögenhetsskattens och kapitalinkomstskattens utformning, finner jag högst rimligt. Ett led i dekonstruerandet av familjen, ett kärt projekt för samhällsvisionärer?
Är nuvarande pekåtryck mest ett sätt att skapa en nödvändig konsensus f a ö h t kunna få samhällsmaskineriet att fungera? En mjuk fortsättning av den folkuppfostrande överhetsstaten? Kan då en i princip mäktig folkkyrka tillåtas att obstruera? Kan Sandahl och dylika få hållas?
KJ
För att motverka tribalismens triviala trivselträffar där man sjunger "Trevlig trevlig trevlig i stället för helig kunde ett icke territoriellt stift behövas där vi fostras till den fria kvinnans barn det himmelska Jerusalem. Där arbetar vi som "Präster utan gränser", men samtidigt vet vi och inser vår begränsning och avgränsning. Vi agerar inte aggressivt arrogant som Prometheus då kyrkans lära ersätts med politik och kyrkan formas efter det rådande kulturklimatet och Kristi kors ersätts eller jämställs med andra tecken. Dessa "progressiva stammar" känner vi väl till idag. Vi vill inte heller agera ängsligt regressivt som Epimetheus. De progressiva vill gärna förstå och karikera sina kritiker i termer av ängsliga Epimetheuskaraktärer som inte ger något. Dessa två "stamkaraktärer" (Prometheus och Epimetheus) framträder som pseudokristna ideologier vilka styrs av sin vilja till makt och inflytande. Vi vill bara följa Jesus och det är radikalt nog
SvaraRaderaIntressant hur utvecklingen i kyrka, skola och samhällsliv i övrigt följer varandra. Grupp mot grupp. Starkare dominerar svagare som trängs ut i periferin. Som motström eller snarare kanske huvudström(?) går tanken, så tydligt formulerad av den triumferande, blivande FI-EU-parlamentarikern Soraya Post efter valresultatets bomb:
SvaraRadera-Det finns bara en ras, Människan.
Det finns bara en religion, Kärleken.
Det finns bara en Värld, eller ingen.
Jublet och gemenskapen i salen kände inga gränser. Högerkardorna viftade unisont. De närvarande var del av något stort, som skulle sprida sig över Europa och världen, försäkrade Post.
Just så entusiastisk och gemenskapsfylld var nog stämningen och just så unisont viftade nog högerkardorna i Bürgerbräukeller för 80 år sedan, när jublet inte kände några gränser för:
-Ein Volk.
Ein Reich.
Ein Führer.
I huvudsak vek sig kyrkorna inför den folkliga entusiasmen. Klarsynta tvangs till tystnad i periferin. Gruppsykologin tycks inte ha förändrats över tid.
Det värre onda är kanske inte Soraya Posts och andras sekulära religionsnit. Kanske är detta i stället symptom på att samhällskittet försvunnit, och att man nu inför sönderfallet måste mobilisera alla krafter för att skapa en ny värdegrund efter den kristna och svenska/europeiska?
M Gunnesson
Apropå F! är det både sorgligt och skrämmande att så många människor dras till totalitära ideologier. Jag är glad att jag inte längre är ung.
RaderaDet som skrämmer mig Elisabeth är att så många tar avsked av förnuft och saklighet och hänger ger sig åt den mest förvirrade sentimentala känslosamhet. Magen får allt och huvudet inget. Om politik eller samhällsekonomi vet man inget, F!:s program har man inte tagit del av, men Post och Schyman är sååå häftiga och det är sååå rätt och sååå inne att lägga sin röst där, liksom.
RaderaMin förhoppning, Jörgen, är att F! ska ta rejält med röster från (V) och (MP) UTAN att komma in i riksdagen.
RaderaSi, det var ju en fromsint och kristlig förhoppning, Elisabeth:-))
RaderaKJ
Att enbart medlemskap i vissa politiska partier skulle vara oförenligt med kristen tro är ett ytterst dubiöst påstående. Folk är inte sällan så ideologiskt medvetna. Och dessutom finns de som medvetet intar oförenliga ståndpunkter. Vad sedan gäller politiska partier eller organisationer, som egentligen är en fasad för något annat, så kan ju det förhållandet vara okänt även för många medlemmar. Västeuropas högerpopulistiska partier är kopior med omvända förtecken av de kommunistledda s.k. folkfronterna. Känner man till det ena, känner man ingen det andra. Men det gör inte alla medlemmar.
SvaraRaderaAlla gudsförnekande ideologier är givetvis oförenliga med religiös tro av något slag, oavsett inställning till demokratin. Och ideologier, som hyllar andra gudar, är givetvis oförenliga min kristen tro. Och omvänt.
Ett annat dubiöst påstående är påståendet att kristna och muslimer är olika folk med samma Gud. Olika folk? Är inte en svensk muslim svensk? Är inte en kristen egyptier en egyptier?
Vart tog "Vi gilla olika" vägen? Det är väl utmärkande för tribalism att "främlingen" måste bli "en av oss" för att bli accepterad. I den nutida tribalismen ¨duger det också att "vi" blir "en av dom", eller att "vi och dom" möts på halva vägen, och tror på samma Gud, fastän vi har olika religioner. Kan vi då acceptera som en av oss en avgudadyrkare, som bestämt hävdar att han inte tror på den kristna guden? Eller en helt vanlig ateist?
Eller för att ta en liknelse: Måste båda bli bisexuella för att heterosexuella kristna ska acceptera dem, som är homosexuella? Den iver, varmed vissa präster och biskopar driver synkretismens "evangelium" står egentligen i motsats mot den tolerans och "mångreligiositet", som de själva påstår sig omfatta. Ett mångreligiöst samhälle måste ju vara ett samhälle där olika religioner tillåts existera sida vid sida. Utan krav att de ska tro på samma Gud.
Vad som egentligen förenar oss som nation kan vara vintermörkret, kylan och den samfällda lyckan över sommarens välsignelser. När nationaldagen sammanfaller med debuten för rönn och syren, som här i Västerbotten, finns inga frågor, bara svar.
SvaraRadera