Ordnung muss sein!

Det stod inte på förrän besked lämnades. Jag läser Dagen, Das Tagesblatt eller vad det kan översättas som, och där gav Antje Jackelén besked. Jag är inte överraskad i sak, men trodde nog att det skulle dröja längre innan hon gav klart besked att präster är ett proletariat och den som inte lyder order ("gehorsam ist") i äktenskapsfrågan kan hanteras på arbetsgivarvis, dvs får inte jobbet. Där fick Bengt Olof Dike en handfast undervisning om hur det går för de icke-följsamma. Ingen politiker står bakom när predikan skrivs av en sådan präst av det enkla skälet, som sönderfaller i två: 1. En sådan blir inte prästvigd och 2. en sådan prästvigd får ingen tjänst. Därmed lär präster sig ackomodationens ädla konst om man är klok och inte i besvärande utsträckning inifrånstyrd eller evighetsstyrd.

Frågan hur man ser på enkönad vigsel är betydelselös vid anställning eller vid prövning av prästkandidat, menade kyrkomötet 2009. Det stod inte på förrän policyn i Stockholm blev en annan. Och nu är läget överlag tydligen ett helt annat. Normen är hur arbetsmarknaden fungerar.

Kunde vi inte fatta att så skulle det bli? Åjo. Därför vore det mest av intresse om journalisterna ville konfrontera Anders Wejryd och fråga vad han menar nu. I tidningen Dagen fåt vi veta att en sökande fick besked att församlingen inte kunde ha en kyrkoherde som inte vigde samkönade. "Det är intressant att, även om de hade en kandidat som i olika avseenden var bättre meriterad än jag, så var det just denna detalj de valde att lyfta fram."

Achtung!
Här kommer Antje Jackeléns kommentar och hon menar att detta inte är konstigt. Arbetsmarknaden blir överordnad instans och i det fall det finns två präster som inte viger samkönat och en tredje tjänst ska tillsättas och två med lika goda meriter söker, så tar man den som viger.
Nå, så kan man tänka, men så sa inte kyrkomötet.
Skälet var rätt uppenbart. Antalet vigslar av det aktuella slaget är få och i den rikstäckande folkkyrkan finns säkert en präst att plocka fram i grannskapet när det behövs.

Jackelén låtsas inte om att det skulle vara problematiskt att fråga om synen på enkönat äktenskap och inte problematiskt att det är av betydelse hur man svarar. Om en församling väljer en vigande präst framför en annan är detta inte diskriminering utan "som sagt, ett resultat av hur arbetsmarknaden fungerar."
Hör ni Karl Marx förjusta muttrande i bakgrunden? Den siste som blir lönearbetare (proletariseras) är prästen. Vi kan Manifestet, Tåbb med manifestet och jag i alla fall.

Prästen som anställd på en marknad - det är ett sekulariserat sätt att se på det prästämbete som fordomdags överantvardades som ett ansvar med den stora räkenskapsdagen för ögonen. Ämbetet hade med Gud att göra. För ärkebiskopen gäller nu saken något annat. Etwas anderes. Alla präster utgör ett proletariat och somliga blir trasproletariat. Lumpenproletariat! Dessa proletärer är underställda arbetsmarknadens villkor - och de är liksom inte eviga.

Var Antje Jackelén har sina sympatier fattar man nog lätt när hon exemplifierar: "Om dilemmat uppstår att två sidor känner sig diskriminerade i samma fråga - till exempel en präst som inte vill viga samkönade par och ett samkönat par - bör (obs! DS) ett kristet förhållningssätt vara att först och främst motverka den i situationen svagare partens diskriminering och därmed värna om den svagares värdighet." Tja, kan man tänka sig att prästen i tider av Melodifestival och Pridemanifestationer då är den svagare? Kanske inte. För fattade vi Jackelén rätt så var ju en sådan präst alls inte diskriminerad.

Jag kunde skriva vad saken gäller mer marxistiskt handfast: En biskop måste se till kundkretsen mer än till de anställdas behov annars sinar ekonomin. Själva det kyrkliga behovet av relevans styr - och då blir det samkönade paret per definition alltid den svagare parten. Detta sagt av den som ska vara pastor pastorum, prästernas präst. Nu ryker det pastorala handlaget och ersätts av enkel kapitalism. Lönearbetaren ska veta sin plats och något annat än en lönearbetare är prästen inte. Ordnung muss sein!

Jag läste i går morse en lustig passus om de forna östtyskarna som på 1990-talet kom till det återförenade Tysklands västliga delar: "De trodde att de skulle komma till paradiset och upptäckte att de kommit till Nordrhein-Westfalen." Därifrån kommer Antje Jackelén. Vi kanske inte ska tro att vi får det så paradisiskt nu, då? Även om, jag säger även om, POSK-arna på Facebook uttryckte stolthet över Svenska kyrkans ärkebiskop. Det kanske inte är så viktigt att stå fast vid de förutsättningar som angavs när kyrkomötet fattade beslutet 2009?

Nej, förvånad är jag nog inte. Jag ser ett mönster. Men det gick snabbt den här gången och ledsen är jag. Traurig eller betrübt.  Det vi nu ser stämmer inte med hur Svenska kyrkan uppfattade sig och sitt ethos när jag gick i söndagsskolan. Jag ser att EFS skrivit brev till biskopsmötet för att fråga om minoritetsskyddet för dem som inte vill viga samkönat. Kan bli intressant. Och vad ska vi säga om de kommandostrukturer som avtecknar sig? Arbetsmarknaden fungerar!