söndag 29 juni 2014

Slagordsförståelse

Är det inte läge att bli misstänksam när slagorden haglar men innehållet förblir oklart. Jag har mött nazister, ädelnazister. Jag har mött forna soldater i Hitlers krigsmakt. Jag har mött refraktära präster från Bekännelsekyrkan. Jag har läst en del. Jag har läst också de svenskar som var tydliga nationalister och alls inte nazister. Arvid Fredborg hör till dem. Han avslöjade vad som egentligen hände i förintelselägren i boken Bakom stålvallen. Det var den första boken om saken även om förlagen Arbetarkultur, Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag och Tiden levererat antinazistiskt material.

Jag vet hur ädelnazisterna tänkte och har alltså talat med några. När jag var på återträff 50 år efter realskolan påmindes jag av minnesgoda kamrater om hur jag 15 år gammal ringt en ledande nazist och ställt mina frågor. Kompisarna lyssnade. Rydström förnekade rakt av förintelsen, företrädde en livssyn med daglig motion och sunda kostvanor samt redovisade korporativistisk samhällssyn utan klassmotsättningar.
När jag därefter försökte förmå den socialdemokratiska tidningen Kronobergaren att lysa igenom sammanhangen journalistiskt, blev det nej. Detta var något som skulle tigas ihjäl.

Det tyckte inte Morsan, som förde sönerna ut på bildningsresa i nazismens spår. Så hade hon som överläkare på ett beredskapssjukhus tagit emot nazismens offer. Men jag faller just därför inte för slagorden, inte nazisternas och inte de som gäller nazisterna. Däremot förvånas jag städse över hur lite också svenska politiker reflekterat över vad som hände i Tyskland. De har inte övat sin förmåga att se likheter med samtiden. De tror att det gick att stänga en dörr i maj 1945. Det har jag aldrig trott.
Men det är inte säkert att idéinnehållet skulle finna vägen till små politiskt betydelselösa grupperingar enbart.  Det bestående i nazismen är något mera än det tyska, kan man tänka.

Ska vi försöka hitta det specifikt nazistiska är det knappast det nationella. Kanske "vårt förakt för svaghet" om man följer Harald Ofstad - och då handlar det antagligen om oss också. Eller om vad som formade Tyskland efter 1914 och hur ett parti blev nationellt och socialistiskt och hanterade den egna befolkningen (det i samhällskroppen främmande undantaget) väl - med en modern socialpolitik och ett program för Kraft durch Freude och bil till det vanliga folket, Volkswagen. Möjligen kan det vara en framgångsrik väg att analysera nazismens idéer men då får man väl ta fram analysböckerna från 1930-talet och merparten av dem har jag å lantegendiomen.

Jag tog fram Alf Nymans bok från den filosofiska hyllan, Nazism, caesarism, bolsjevism, Gleerups, Lund 1941. Han gör en genomgång av fyra fält.
1. Den "andra romantiken". "Organiskt" tänkande contra liberalt eller klassiskt.
Nationalsocialismen gör anspråk på att innebära en fullkomlig filosofisk och vetenskapsteoretisk omvärdering. Minns Heidegger! Och så är den organisk. Själva kraften inifrån skapar. Det gäller att hitta den kraften som ger en organisk universalism, vilket leder till individens inordning i den organiska helheten.
Nog kan jag förstå att det för somliga kristna var lätt att bli nazister för nazismen är genomsyrad av en djup och speciell böjelse för tro. Den tyska romantiken tar sig politiska uttryck.
2. Mythosläran.
Ett folks mythos ligger i dess blod, slår Erich Anrich fast. Här ser ni nazismen som en organiskt-romantisk realism. Det betyder inte att nazismen avvisar mångfald, den är god. Med undantag förstås för marxister, kommunister, socialdemokrater, kulturliberaler, pacifister och judar. Och kanske en del andra undantag för i grund och botten handlar allt om en tävlan där den starkare vinner både geografiskt rum och andligt.
3. Föregångare
Nazismen har vuxit fram, säger Anrich. Världskriget och den tyska nöden är dess vagga och i sista hand har detta nya tänkande sprungit ur folkets innersta mythos. Varje äkta kultur växer ur jorden och blodet. En klass av "socialistiska härskarnaturer" var det Spengler önskade. Massan bär upp den bildningsadel som leder den, menade Anrich.
4. Kyrkopolitiska idéer
Kosta vad det kosta vill, även det kyrkliga livet måste genomsyras av de nya idéerna, dras in i den nya kraftutvecklingen och verka tillbaka på denna. Nationalsocialismen bultar med stålhandske på kyrkporten och kräver en nationell, allomfattande folkkyrka. Kyrkan ska stå mitt i staten. Det som avgör kyrkans vara eller icke-vara är om hon vidmakthåller enheten och den högsta graden av liv" men också att kyrkan är medveten om att "den innersta kärnan av hennes sanningar aldrig kan finna uttryck i slutgiltiga former utan alltid endast i symboliska och tidsbetingade". Den kyrka som inte fattar saken ses som "en Fremdkörper an gefährlichster Ställe" och Nyman konstaterar: "Hotet är hörbart." Hakkorset ska på Golgatakorsets plats och någon plats för "den gråmilda traktatkristendomen" finns inte. Vi talar inte om människoverk. Vi talar om en förnyad uppenbarelse. Här har Nyman på nytt läst Anrich. From och fin är den nazistiska folkkyrkan.

Jag tror detta korta referat /Nyman s 16-30) räcker för att stämma till eftertanke.
Var finns det egentliga nazistiska tankegodset i vår tid? Hos huliganerna eller hos starkare politiska krafter?

Hur kommer man åt nazismen? Genom att känna värdegrunden, deras och den egna och genom att politik är något annat än ett skådespel som levereras uppifrån. Med de svenska folkrörelsernas borttynande skadades det demokratiska fundamentet i Sverige. Det finns kanske anledning att fundera över Almedalen i ljuset av denna insikt.

61 kommentarer:

  1. Hur kan en gammal högkyrklig man som konservativt håller fast vid gamla traditioner reagera mot en klockringning vid fara som utförs med denna motivering: "Vi i församlingen – i Visby och runt om i vårt land - behöver i dessa tider tydligt markera att vi står för öppenhet, mänskliga rättigheter och mångkultur. Inte sedan 30-talet har alla människors rätt och värde varit så ifrågasatt som idag. Nu är det hög tid att damma av sanningar om allas lika värde oavsett ekonomi, sexuell läggning, etnicitet, ålder, kultur, religion, storlek, färg, bakgrund, kön, klass, handikapp, ursprung, politisk åskådning, filosofisk inriktning ... "?

    Tror du verkligen att det är det enda vi kristna ska göra och strunta i det du skriver om här? Finns det verkligen ingen anledning att stå upp för människovärdet i denna tid när vi sorterar bort sjuka barn innan de föds och diskuterar "dödshjälp" även för barn? Du tycker tydligen inte nationalism är ett problem, men det tycker nog de flesta insatta är ett verkligt problem, den startade faktiskt första världskriget och sedan det andra.

    Som kristen måste jag säga att det förfärar mig att kristna protesterar mot klockringningar vid fara för människovärdet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket enkelt, bloggarens historiesyn, har gång på gång visat sig bristfällig, utifrån en märklig ständig hänvisning till 1800-tal. Att söka gå i dialog kring det är meningslöst. Det finns inget intresse för sådan kritik, varför det inträffar som ger effekten att allt intresse tappas och därmed kan den tystnaden ( därmed inte sagt min) som bloggaren ideligen upprepar att kritik bemöts med, förklaras med en blandning av offer och upphöjd över allt. Dock kan i bloggarens senaste bok skönjas några små öppningar för att fråga om andra perspektiv, men de torde inte vara meningsfullt att söka besvara dem heller. Den som inte tiger får finna sig i att bli förlöjligad. Kritiseras det fenomenet tigs det ihjäl. Det är så högkyrklig argumentation fungerar. / Magnus Olsson som delar Almas invändning.

      Radera
    2. Alma: Jag är också emot klockringningen. Dock är det nonsens om många kommentarer påstår att det skulle handla om att förbjuda Svenskarnas parti att demonstrera eller uttrycka sina åsikter. Klockringningen är en motdemonstration och inget annat.

      Däremot är jag i allmänhet emot motdemonstrationer mot nynazistiska grupper, eftersom jag tror att det som mest lockar är känslan av makt som uppstår när de ser "vad de lyckas ställa till med" i form av helikoptrar och poliser och inte minst makten som folks rädsla framkallar. Klockringningen spär troligtvis på denna maktkänsla. Jag tror att det i många fall handlar om något som kan beskrivas som ett slags fetisch när det gäller våld och makt och uniformer, som nazisterna bar, bland annat.

      Radera
    3. Magnus! Varför får man inte hänvisa till 1800-talet, när man försöker förstå den historiska utvecklingen?

      Radera
    4. Vem har påstått det? Jag, detta bedrövliga ord svarar: kan tyvärr inte kan svara på frågor av det slaget. För att använda ett begrepp som användes längre ned tråden är det över min nivå av fattningsförmåga, där nere förblir jag / Magnus Olsson, som
      Tycker det är hög tid att sluta diskutera med höga och övre kyrkliga.

      Radera
    5. @Anonym29 juni 2014 22:09
      Det är väl ändå ett för lågt svar? Hur kunde du tillstå dig det påpekandet - som om du hade diskuterat?

      Radera
  2. Lysande Dag! Mer sånt. Precis det här saknas i svensk "debatt".

    SvaraRadera
  3. Det är alltid mycket lättare att måla världen i svart-vitt än att faktiskt sätta sig in i saker. Lättare att skrika om nazism eller homofobi eller vad det beträffar feminsm än att reflektera.

    den Lea

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Alma,
    Varför då ingen klockrigning när proletariatets diktatur deklamerats och när hundratals miljoner människor dödats för en sådan ideologi.
    Varför ingen klockringning när islamister dödar och kidnappar kristna?
    Jo, därför att kyrkan bl.a skall undvika att gradera ondska. Det klarar den inte utan gör sig då själv till byte eftersom den då tvingas svara på ett oändligt antal -just varför?
    Människovärdet är onekligen i fara t ex i den hejdlösa aborttillvaron, i dödshjälpsdebatten i diskussionen om vilka som är havliga respektive inte.
    Vill Du dingdonga för alla dessa? Ja då skulle det sannerligen ljuda i klockorna.
    //HH

    SvaraRadera
  6. Föreslår en landsomfattande klockringning mot Ding-Dong Hermansson och hans likar.

    Anna A.

    SvaraRadera
  7. "Hur kommer man åt nazismen? Genom att känna värdegrunden, deras och den egna och genom att politik är något annat än ett skådespel som levereras uppifrån." Visst, men för att det ska vara möjligt krävs förmågan att sätta sig in i "den andres" sätt att tänka, att med Kierkegaards ord, ställa sig där den andre står och se världen med hans ögon. Hur många i detta självbespeglande land klarar av en sådan sak? Utan förmågan till subjektiv identifikation kan vi omöjligt lära något av historien, utan kommer alltid att söka det onda utanför oss, igår judarna, idag nazisterna (ifall sverigedemokraterna -- den sista folkrörelsen -- inte skulle vara onda nog), i morgon -- ja, fyll i själva. Det är därför som varje omvänd syndare är värd mer än 99 åsiktsnarcissister av det goda slaget, inte bara för Kristus utan för allas vår gemensamma framtid. Låt mig bara nämna som exempel Arthur Koestler (Natt klockan tolv på dagen); Dostojevskij (författarskapet efter Källarhålet). Ett mer närliggande exempel är måhända Ahmed Akkari i Danmark, imamen som var ledande i att inspirera våldsamheterna riktade mot Danmark i samband med Muhammed-karikatyrerna. Något han ångrar bittert i dag. Hans bok om händelserna har ändrat hela den danska kulturdebatten, men att vi skulle få se boken utgiven på svenska är nog att hoppas på för mycket för Sveriges del -- detta land som Gud verkar ha överlämnat åt sig självt... /Stefan Borg

    SvaraRadera
  8. KLOCKRINGNING

    När kyrkan införde klockringning i våra kyrkor var detta för att kalla till gudstjänst. Sedan utökades det till att ringa vid ofärd (krig, mobilisering) och även att kungöra när någon kunglig person dött.
    Det får ju inte bli ett okynne i att använda kyrkans klockor att inbegripa andra ändamål. Då kan man ju snart sagt ringa för vad som helst. Och vem bestämmer i så fall det ändamålet? Domprosten Hermanssons tilltag i Visby med sitt "dingdångande" liksom nyligen i Jönköping är bara löjliga tilltag som skapar oreda och förvirring. Det borde komma direktiv uppifrån med förbud att införa sådant. Men det kan man förstås inte räkna med i en kyrka som är som den är, "den stora oredan."

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  9. Klockringning betydde förr att krig - örlog - hotade. Det är något
    patetiskt över klockringningen i Visby, föranledd av "Svenskarnas Parti".
    Det kallas "nazistiskt", alltså nationalsocialistiskt. I denna politiskt förvirrade skara finns nog inga nationellt sinnade socialister. Nationalsocialismen var ett "barn av sin tid", föranledd avTysklands
    situation efter Versaillefreden vid slutet av 1920-talet. Idag finns det
    nationalsocialistiska strömningar i Tyskland med minst sagt oklara mål.

    SvaraRadera
  10. Intressant inlägg. Att försöka förstå sig på vad slagord, paroller, floskler, eller kanske även deviser, egentligen säger är intressant att försöka göra….

    Alma skrev t ex:…” Nu är det hög tid att damma av sanningar om allas lika värde oavsett ekonomi, sexuell läggning, etnicitet, ålder, kultur, religion, storlek, färg, bakgrund, kön, klass, handikapp, ursprung, politisk åskådning, filosofisk inriktning ... "?

    ”Alla människors lika värde för alla människor”, vad är det egentligen? Vad betyder det? Vad betyder orden? Frasen?

    Hur ser denna paroll ut i praktisk prakt?

    Det finns nog ingen enda människa, någonstans, som kan ge alla människor denne möter, ett likt värde. Det är, i praktiken, någonting fullkomligt omöjligt för varje människa.
    Ingen enda människa kan ge alla människor omkring dem ett likt värde för deras egen hemkänsla, känsla av samhörighet med, tillhörighet till, gemenskap med. Det är en praktisk omöjlighet för just alla människor.
    Socialt, åldersmässigt, politiskt, kulturellt, språkligt, religiöst, traditionellt, etniskt, livsstilsmässigt, intressemässigt identifierar sig människor med och till dem som liknar dem själva.
    Överallt är verkligheten sådan att människor som har likartade intressen, politisk syn, kultur, likartad klädstil, likartad smak, likartad livsstil, och alltså därmed liknar varandra på en mängd olika vitala och grundläggande sätt och ofta även etniskt liknar varandra, de känner störst samhörighet till varandra.
    De har också oftast lättare att kunna bekräfta varandra, förstå varandra, även gilla varandra, samt oftast också lättare att själva kunna göra sig förstådda och därmed kunna känna sig trygga i att missförstånd kanske inte behöver uppstå så lätt som de skulle kunna riskera att göra med någon som alls inte delar ens egna intressen, politiska syn, livsstil, religion, folkgruppering eller folk, inte tala samma språk osv., till vilka i sin tur medför en större känsla av tillit och också känsla av hemmahörighet, gemenskap, samhörighet och tillhörighet.

    Detta är en absolut verklighet för absolut alla olika människor och folkgrupperingar och folk runt jordklotet.

    Att vilja försöka förneka denna verklighet för just alla människor, med just – floskelliknande - paroller, slagord eller propaganda, som inte av någon enda människa verkligen kan praktiseras i någon som verklighet, det är faktiskt egentligen inte så särskilt människovänligt.
    forts.
    JB

    SvaraRadera

  11. Alla människor tillhör naturligtvis och självklart just arten människa, med allt vad däri ingår. ”The Human Dignity”, alltså värdigheten – människa - , tillhör alla människor. Det medför bl.a. just mänskliga behov av hemmakänslor, tillhörighet och samhörighetskänslor.

    Dessa bekräftelser kan inte alla olika människor erbjuda till alla olika människor omkring dem.

    Ingen enda människan kan det.

    Att t ex hinduer oftast och generellt känner sig mer hemma med hinduer än med kineser, och vice versa, det kan inga slagord, deviser eller paroller om – ett lika värde - , för alla människor, i världen rå på. Just för hinduers möjligheter till hemmakänslor, så är enkelt andra hinduer för just hinduer mer – värda - , än vad kineser är. Och vice versa. Och det kan inte för varken de ena eller de andra vara på något annorlunda vis, i praktiken.

    Det är helt enkelt någonting fullkomligt naturligt för både kineser och indier, och också för alla andra folkgrupperingar och folk runt jordklotet.
    Detta är också verkligen människovänligt att faktiskt tillerkänna såväl hinduer som kineser, liksom också alla andra olika befolkningar och folkgrupperingar med just alla deras egna olika specifikheter och signalement, som just för dem innebär just dessa känslor av tillhörighet till, samhörighet med, delaktighet med och hemmahörighet hos.

    Att tillerkänna dessa fundamentala känslor till alla människor det är också att främja just en – mångfaldighet - inom människosläktet vilket i sin tur kan ses på som värdefullt och en rikedom i sig, samt därmed som någonting människovänligt gentemot alla olika människors rent mänskliga behov.

    Att t.ex. vilja försöka tvinga samer att beblanda sig med kongoleser, vore inte så snällt. Inte heller att vilja försöka tvinga ortodoxa judar och beblanda sig med någon annan kultur, vore så särskilt snällt. Osv.osv.osv.

    Att försöka påtvinga folkblandning mellan olika folkgrupperingar, eller folk, eller att avkräva dem alla att avsäga sig dessa sina naturliga känslor av hemmahörighet med dem som liknar dem själva, det är inte någonting människovänligt mot några människor.

    JB

    SvaraRadera
  12. Det är istället i praktiken någonting människofientligt.

    Så vill man vara människovänligt, så ser man att det är naturligt att alla olika människor har ett olikt värde för just alla människor.
    Samtidigt är ingen enda människa egentligen jämlik någon annan människa utan varje människa är en unik individ och person.
    Kvinnor och män är i praktiken och generellt mycket olika. Att tillerkänna män att få vara män, samt kvinnor att få vara kvinnor, mammor få vara mammor, pappor få vara pappor, och alla andra familjära roller och funktioner som naturen själv avkräver, fordrar, beordrar människan till att uppfylla genom att människan är skapad till man och till kvinna, det är nog heller inte så människovänligt, i praktiken, att försöka förneka detta som Gud Själv, samt också naturen själv, har nedlagt i människan.

    Den stora majoriteten pojkar och män vill inte alls försöka tvingas bli som flickor och kvinnor, de vill inte tvingas försöka bli som mödrar, mormödrar eller farmödrar.

    Den stora majoriteten flickor och kvinnor vill inte heller vill försöka tvingas att bli som pojkar och män, fäder, farfäder eller morfäder osv.

    Därför är denna ism, som vill förespråka sådana könlösa roller och identiteter egentligen inte heller så särskilt människovänlig i praktiken. Tvärtom. Denna ism verkar istället skapa vilsenhet, förvirring, aggressiviteter och frustrationer hos väldigt många, särskilt unga människor, och särskilt unga flickor som statistiken säger.

    Därför kan man säga att trots att många vill mena att denna ideologi skall främjas – så att alla kan behandlas – lika - , oavsett pojke eller flicka - , (vilket inte är naturligt för några människor att kunna göra, eftersom pojkar och flickor, män och kvinnor, mammor och pappor, morfäder och mormödrar, själva kommunicerar olika, själva fokuserar på olika och har oftast olika intressen som ger mening, betydelse, värde, glädje och harmoni för respektive kön), i namn av det då inbillat – goda - , (så att alla fullt ut kan utveckla sina begåvningar och förmågor, oavsett kön?), som då i praktiken istället ofta alltså, för både pojkar och flickor ändå istället blir någonting förvirrande, förfelande och därmed alltså, för väldigt många, inte alls någonting – gott – i praktiken.

    Så, det som tilltros och antas om att nästan automatiskt och självklart enbart vara någonting – gott - , endast därför att man – säger - , att det är någonting – gott - , det kan alltså i praktisk praktik, visa sig inte alls vara någonting – gott - , för väldigt, väldigt många människor. Ja, för en majoritet människor.

    Slagord, paroller och floskler och propaganda, behöver man verkligen se närmare på, och se upp med och ta reda på vad de verkligen menar när de säger som de säger, och vad det verkligen betyder i den praktiska praktiken, och om de där verkligen är så – goda -, som de vill låta göra gällande.

    JB


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ber om ursäkt för stavfel och grammatiska fel i min (alltför) långa kommentar.

      Korr av dessa meningar:
      ”..Den stora majoriteten pojkar och män vill inte alls tvingas till att försöka bli som flickor eller kvinnor. De vill inte tvingas att försöka bli som mödrar, mormödrar eller farmödrar osv.

      Den stora majoriteten flickor och kvinnor vill inte försöka tvingas till att bli som pojkar och män. De vill inte tvingas att försöka bli som fäder, farfäder eller morfäder osv.”…

      Samt denna:
      …”..i namn av då något inbillat – gott - (där det då antas att alla ska kunna utveckla sina begåvningar och förmågor), som i praktiken då ofta istället för både pojkar och flickor blir någonting förvirrande, frustrerande och förfelande, och därmed för väldigt många inte alls någonting – gott – .”….

      JD

      Radera
    2. Den där andra Anna - du är för bra för att vara sann...Så säger också de underbara 3000 orgelpiporna i kyrkan som inte pratar Pippi Långstrump. Jag lär mig. Men det kostar.

      Radera
    3. Ingen försöker tvinga pojkar och män att bli som flickor och kvinnor eller tvärtom. Däremot finns det åtskilliga som försöker tvinga människor att leva upp till den bild de har av respektive kön. Som försöker tvinga in människor i roller de inte mår bra i, utifrån sina egna fixa idéer.

      Både flickor och pojkar, kvinnor och män förlorar på bristen på jämställdhet, men flickor och kvinnor förlorar mest. Det finns inget som helst skäl att acceptera ett sådant uselt sakernas tillstånd.

      den Lea

      Radera
    4. Det finns ingenting som kallas för jämställdhet som någonsin kan förverkligas i någon fysisk verklighet någonstans.

      Alla människor är ojämlika i allt och kommer alltid att vara det.

      Varje människa är en unik individ, en unik person, och kan inte jämföra sig med någon annan.

      Att vilja förneka de generella män och kvinnor deras generella olikheter i en mängd olika områden, som medför olika livsval för trivsel, mening, välbefinnande och välmående i tillvaron, det skapar uppenbarligen mycket stress hos mängder av unga flickor och kvinnor.

      Liksom även hos många pojkar och unga män.

      De problem som idag tydligen alltmer verkar finnas, särskilt bland unga människor, fanns nog inte alls i lika hög utsträckning förr.

      Varken hos flickor eller pojkar, kvinnor eller män, mödrar eller fäder, och heller inte så många trasiga familjer och skilsmässor som idag finns. Tror att dessa fenomen har mycket att göra med den s.k. modernismen, samt en s.k. jämlikhetsstress.

      JB

      Radera
    5. Korrigering av mening:

      ..."Att vilja förneka män och kvinnor deras generella olikheter på en mängd olika områden, som medför olika livsval".....et cetera.

      JB

      Radera
    6. Går det att göra ngt åt detta, eller är det waste of time? /Anna utan B - lyssna nu noga, Almedalsveckan, den kommer att återigen slå nya rekord...

      Radera
    7. Att förneka de unika individernas egenskaper för att de inte passar in i idéer om generella könsskillnader är snarast det som skapar stress.

      Och naturligtvis utgör inte inividers unicitet något hinder för jämställdhet.

      den Lea

      Radera
    8. Lea skrev:..."Att förneka de unika individernas egenskaper för att de inte passar in i idéer om generella könsskillnader är snarast det som skapar stress."...

      "...Idéer om generella skillnader"..?

      Nej. Det är inga - idéer om - generella skillnader. Det är verkliga och reella skillnader som verkligen finns hos majoriteter av de båda olika könen, man och kvinna.
      Det är alltså verkliga generella skillnader som majoriteter av de båda olika könen, man och kvinna, faktiskt är bärare av, oavsett några idéer hit eller dit.

      Det är en verklighet och en realitet som ogärna vill erkännas just med hjälp av en ganska så fanatisk indoktrinering. Denna extrema indoktrinering, som skapar just stress hos många ungdomar. Detta därför att en ständig press skapas kring att de måste förneka sig själva, (som antingen pojkar eller flickor), för att istället passa in i just några konstruerade idéer om – jämlikhet - , och dessutom ofta i betydelsen – likhet - , vilket är förödande för väldigt många både pojkar och flickor.

      Det som idag är en fanatisk och ganska så extrem propaganda i samhället, det är just att vilja försöka förneka skillnader som finns och som pojkar och flickor identifierar sig själva med.

      Det är generella skillnader som just gör att de flesta pojkar och män, samt de flesta flickor och kvinnor, gör helt olika livsval för vad som just för dem själva innebär glädje, livsmening, harmoni, trivsel och välmående. Detta skiljer sig alltså mycket ofta, alltså oftast, åt mellan könen på ett fullkomligt naturligt sätt.

      Det är på sådant vis, att det som är roligt, viktigt, meningsfullt, stimulerande, inspirerande och värdefullt för de flesta pojkars och mäns välbefinnande, harmoni och trivsel, skiljer sig åt från vad som är detsamma för de flesta flickors och kvinnors känslor av trivsel, glädje, meningsfullhet, harmoni och välbefinnande.

      Men sådant anses behöva – arbetas bort - hos både pojkar och flickor med hjälp då av en – idé - , en fantasi, om just – jämlikhet. En jämlikhet som i praktiken är en inbillning, en idé, som inte stämmer överens med någon verklig verklighet för de flesta pojkar, män, fäder, makar, morfäder, farfäder, eller heller inte för de flesta flickor, kvinnor, hustrur, mödrar, mormödrar och farfäder.

      Alla människor är ojämlika i allt och kan inte vara någonting annat. Varje individ, varje person, är en unik individ och en unik person. Någon jämlikhet finns inte någonstans.

      Man och kvinna är olika i det mesta.

      JB

      Radera
    9. Korr
      ....mormödrar och farmödrar ...

      JB

      Radera
    10. Struntprat. Kvinnor och män är lika i det mesta. Inte heller förekommer det någon indoktrinering och propaganda som ska försöka få någon att förneka sig självt. Däremot hänger det kvar en massa gamla könsroller som ännu försöker trycka in människor i roller oavsett om de trivs där eller inte.

      Hur kan det vara fel att ge alla möjligheter och sedan låta människor välja? Se individen och inte könsrollen.

      den Lea

      Radera
    11. Vad kan inte "förklaras" utifrån konspirationsteorier i Jossans värld.
      svenska judar och jimmie åkesson

      Radera

    12. Lea skrev: ”Struntprat. Kvinnor och män är lika i det mesta.”

      Tyvärr, just det är dessvärre vad som verkligen är struntprat.

      Vidare skrev Lea: ”Däremot hänger det kvar…(!)..en massa könsroller som …ännu (!)…försöker trycka in människor”…. et cetera.

      Så, Lea verkar här deklarera sig tillhöra en s.k. progressiv falang, Kanske hon till och med anser sig vara modern. Kanske till och med upplyst, framåtsträvande, frigjord, frigörande, befriad och befriande, ja, en modernt troende person.
      I mina ögon framstår dock Leas åsikter som fullkomligt hjärntvättade åsikter, helt i samklang med sin lika hjärntvättade samtid som också den är fullkomligt genomdränkt av feministiska floskler, slagord, paroller och verklighetsfrånvända deviser.

      En sedan lång tid ständigt pågående propaganda fullkomligt mer eller mindre stressar halvt ihjäl unga människor, särskilt unga flickor, så de behöver allt mer lugnande medel och andra bedövande preparat. Det talar sitt mycket tydliga språk,

      Det är verkligen tragiskt hur fullkomligt verkningsfull propagandan är och har varit.

      Många människor vill inte längre se, kan inte längre se, förstår inte längre vad de ser och vill inte heller längre förstå vad de ser rakt framför sina ögon, bl. a. med hjälp av skrämmande statistik, som många inte kan avläsa och tolka därför att ismen och ideologin har förblindat deras ögon.

      De vill inte se, eller veta någonting, som talar mot deras tro på sin ism, genusteori, s.k. maktanalys, s.k. könsmaktordning, s.k. feminism, s.k. jämlikhet och s.k. kvinnosaksideal. Alltsammans med ganska fanatiska föreställningar om att majoriteter av alla pojkar och flickkor, män och kvinnor, i verkligheten och i realiteten vill välja någon annan könsidentitet än den egna.

      Det är verkligen strunt, nys, inbillning, kanske önsketänkande, kanske hjärntvättat tänkande, samt också kanske rent av rent och skärt s.k. politiskt ekonomiskt tänkande.

      Alltså ett tänkande som inte egentligen har någonting med de faktiska och reala och generella och tydliga olikheter som verkligen och i verkligheten finns mellan pojkar och flickor, män och kvinnor.

      Det är sorgligt egentligen med all denna politiska propaganda om just modernism, om – befrielse, som inte har …ännu …förverkligats, men som, …kommer att… bli en verklighet ….när och om bara… alla bakåtsträvande, fastlåsta, begränsade, oupplysta, konservativa, ofria, förtryckande, som vill erkänna de båda könens olikheter, försvinner, eller i alla fall tiger och håller tyst och just inte påminner om verkliga verkligheter.

      Dessa verkligheter som då inte varken vill eller kan ses, inte vill höra talas om och heller helst inte att någon talar högt om, eller att några, eventuellt bakåtsträvande, konservativa, ofria, ickebefriade och därmed begränsade, talar om sådana verkligheter. Och helst inte till dem som då kanske ser sig själva som så härligt, men kanske ändå fanatiskt och förblindat …. framåt …och modernt troende människor.

      Att absolut helst inte säga emot progressiv feminism, samt progressiv modernism m.m., m.m., för då….

      Ja, då verkar det s.k. – ta hus i helsike - som det heter, och motargument som inte helt och hållet håller med dessa ismer, ja, de kan då inte bemötas med andra argument än att de är strunt, i just de befriades och de övertygades ögon.

      Så ordet strunt är väl den förklaring man får hålla sig till, när man vill beskriva hur man ser på dessa ismer, eftersom det verkar vara det ord man förstår som just övertygande argument.

      Tråkigt nog.

      JB

      Radera
    13. Ja, kära nån! Den som inte håller med om JBs nonsens måste förstås vara hjärntvättad och ha gått på propaganda. Duh! Faktum är att jag helt på egen hand började ifrågasätta könsroller när jag var ungefär tolv och det tog många år innan jag upptäckte att det fanns fler som tänkte som jag. Men nu är ju JB inte så intresserad av fakta som synes.

      Lea deklarerar sig förvisso inte tillhörig någon falang överhuvudtaget. Lea är däremot ytterst angelägen om att människor inte ska vingklippas och stoppas in i fack utan få utvecklas med de talanger Gud har gett dem.

      Könsidentitet och könsroller är två helt olika saker, blandar JB ihop dessa av okunnighet eller i avsikt att förvilla kan man undra. Det är ju inte precis så att JB kommer med några övertygande argument för sin åsikt. Snarare är det det gamla vanliga från anti-feministhåll: "Så ääääär det bara!"
      Samt förstås uppenbart felaktiga påståenden som exempelvis att oxytocin skulle vara något som enbart finns hos kvinnor. Inte så intresserad av fakta som sagt. Och knappast rätt person att anklaga andra för önsketänkande.

      Vad jag vet är vi människor allihopa. Inte två olika arter, som JB närmast verkar tro. Någon närmare precisering av de påstådda skillnaderna har vi heller inte fått, bara en massa intetsägande svammel. Ynkligt!

      den Lea

      Radera

    14. Lea skriver, (kanske något irriterat, frustrerat och upprört?):…”Faktum är att jag …helt på egen hand… började ifrågasätta könsroller när jag var ungefär tolv”…

      Man kan då kanske undra hur gammal Lea kan tänkas vara och om under hennes år fram till tolv, då det alldeles självständiga ifrågasättandet började, att hon någonsin, någonstans, på något sätt, i någon omfattning, då hade tagit del av kanske barn-tv, kanske barnsagor, kanske barnfilm, kanske skola, kanske övriga massmedier i olika former? T ex serietidningar, vanliga tidningar, radio, barnradio, tv-debatter, diskussioner, samtal, samt all annan propaganda från leksaksindustri, (där leksaksindustri i för sig just kanske ofta har s.k. stereotypa leksaker, pang-pang för pojkar och dockor för flickor; som kanske kan tyda på en viss insiktsfullhet om och kring hur just de flesta små pojkar och de flesta små flickor trots allt själva oftast föredrar att leka, eftersom förmodligen dessa leksaker säljer mest för en vinstintresserad leksaksindustri..), osv., och om Lea då själv tror att hon i så fall kanske har påverkats av all denna s.k. – samhällsinformation om jämlikhet -, samt om – feminism - osv., då i alla möjliga olika både subtila och mer tydliga budskap, undervisningar och uppfordrande – åsikter - varande de – rätta - åsikterna att just omfamna och ta till sig? Helst ganska på ett självklart och okritiskt sätt för att därmed inte riskera att anses vara just både omodern, okunnig, samt gammalmodig, konservativ, då i betydelsen låst, ofri och bakåtsträvande, samt, inte att förglömma, motståndare till – framsteg - , modernitet och till – utveckling - , m.m.

      Lea skriver: …”Könroller och könsidentitet är två …helt olika…. saker .”
      Det kanske det kan vara för vissa, få, i förhållande till den större majoriteten, ganska enstaka individer. Det har jag varken uppmärksammat särskilt mycket, men heller inte förnekat.
      Lea verkar dock vilja förbigå, eller överse med, inte vilja förstå, det som trots allt ändå är en verklighet som jag ville poängtera, nämligen att just den stora majoriteten, är inte i bryderi över varken sitt kön eller sin könsroll. Det är en verklighet.

      Att vilja göra så enormt stor sak över någonting som alltså i de flesta befolkningsmajoriteter inte alls är något stort problem, DET, kan däremot orsaka problem hos just många unga människor, och särskilt unga kvinnor. De SKA INTE vara nöjda med sina egna val, som alltså för de allra, allra flesta fullkomligt är i överensstämmelse med just deras eget kön. De oftast, och för de flesta, val för trivsel, glädje, välbefinnande, harmoni och meningsfullhet, som just de flesta pojkar och flickor gör i sina liv, är alltså i överensstämmelse med just deras eget kön, och de gör de val de gör helt enkelt därför att de trivs med dem.

      Men för deras val och preferenser riskerar de alltså att tvingas försöka – arbeta bort -, för att då anses vara både moderna, upplysta, fria, befriade osv., enligt –ismen som menar att den är just modern, radikal, framåt, upplyst med kunskap, insatt, insiktsfull, förståndig, kunnig och klok, et cetera…

      Lea avslutar sin kommentar med:…” Någon närmare precisering av de påstådda skillnaderna har vi heller inte fått, bara en massa intetsägande svammel. Ynkligt!”..
      forts.
      JB

      Radera

    15. Lea skriver, (kanske något irriterat, frustrerat och upprört?):…”Faktum är att jag …helt på egen hand… började ifrågasätta könsroller när jag var ungefär tolv”…

      Man kan då kanske undra hur gammal Lea kan tänkas vara och om under hennes år fram till tolv, då det alldeles självständiga ifrågasättandet började, att hon någonsin, någonstans, på något sätt, i någon omfattning, då hade tagit del av kanske barn-tv, kanske barnsagor, kanske barnfilm, kanske skola, kanske övriga massmedier i olika former? T ex serietidningar, vanliga tidningar, radio, barnradio, tv-debatter, diskussioner, samtal, samt all annan propaganda från leksaksindustri, (där leksaksindustri i för sig just kanske ofta har s.k. stereotypa leksaker, pang-pang för pojkar och dockor för flickor; som kanske kan tyda på en viss insiktsfullhet om och kring hur just de flesta små pojkar och de flesta små flickor trots allt själva oftast föredrar att leka, eftersom förmodligen dessa leksaker säljer mest för en vinstintresserad leksaksindustri..), osv., och om Lea då själv tror att hon i så fall kanske har påverkats av all denna s.k. – samhällsinformation om jämlikhet -, samt om – feminism - osv., då i alla möjliga olika både subtila och mer tydliga budskap, undervisningar och uppfordrande – åsikter - varande de – rätta - åsikterna att just omfamna och ta till sig? Helst ganska på ett självklart och okritiskt sätt för att därmed inte riskera att anses vara just både omodern, okunnig, samt gammalmodig, konservativ, då i betydelsen låst, ofri och bakåtsträvande, samt, inte att förglömma, motståndare till – framsteg - , modernitet och till – utveckling - , m.m.

      Lea skriver: …”Könroller och könsidentitet är två …helt olika…. saker .”
      Det kanske det kan vara för vissa, få, i förhållande till den större majoriteten, ganska enstaka individer. Det har jag varken uppmärksammat särskilt mycket, men heller inte förnekat.
      Lea verkar dock vilja förbigå, eller överse med, inte vilja förstå, det som trots allt ändå är en verklighet som jag ville poängtera, nämligen att just den stora majoriteten, är inte i bryderi över varken sitt kön eller sin könsroll. Det är en verklighet.

      Att vilja göra så enormt stor sak över någonting som alltså i de flesta befolkningsmajoriteter inte alls är något stort problem, DET, kan däremot orsaka problem hos just många unga människor, och särskilt unga kvinnor. De SKA INTE då, enligt ismen, vara nöjda med sina egna val. Trotts alltså att för de allra, allra flesta är de valen i fullkomlig överensstämmelse med just deras eget kön. De olika val som en majoritet av pojkar och flickor, män och kvinnor, oftast gör, görs för deras egen trivsel, glädje, välbefinnande, harmoni och meningsfullhet och är alltså i överensstämmelse med just deras eget kön.

      Men deras val och preferenser riskerar de alltså att tvingas försöka – arbeta bort -, för att då anses vara både moderna, upplysta, fria, befriade osv., enligt en ism som menar att den är just modern, radikal, framåt, upplyst med kunskap, insatt, insiktsfull, förståndig, kunnig och klok, et cetera…

      Lea avslutar sin kommentar med:…” Någon närmare precisering av de påstådda skillnaderna har vi heller inte fått, bara en massa intetsägande svammel. Ynkligt!”..
      forts.
      JB

      Radera
    16. Korrigering. Det blev fel text. Denna fortsättning är den rätta.


      Ja, om Lea verkligen behöver …en närmare precisering…. av uppenbara, självklara, tydliga, synliga, för alla och envar och därmed oftast iakttagbara med blotta ögat, samt oftast också mycket uppmärksammade, av både just pojkar och flickor, män och kvinnor, just på de skillnaderna, (som oftast medför intresse, uppmärksamhet, tilldragelse och attraktion till just de specifika och oftast alltså mycket uppenbara olikheterna…), så kan man nästan tycka att det är lite märkligt…

      Men, förutom rent fysiska skillnader så finns det även just psykologiska och existentiella skillnader, och också iakttagbara olikheter i hur olika hjärnhalvor kan fungera, mellan män och kvinnor. Det som kan visa sig i att betydligt fler pojkar än flickor tycker om extremsporter av olika slag, spänning, utmaningar och att vilja anstränga sig i tävlan med just främst och först andra pojkar just till för varje pojke sitt eget yttersta. Detta för att många pojkar, och män, därmed vill lära känna sina styrkor, sina svagheter, sina gränser och också att därmed kunna hitta sin plats i kanske en pojkformering, ett kamratgäng, en intresseförening för män, ett ishockeylag, ett fotbollslag, ett arbetslag osv.
      Det är generellt mycket uttalade manliga drivkrafter, denna tävlingsvilja. Att alltså tävla med just andra pojkar, eller män, för att inför dem, och tillsammans med dem, mäta sina styrkor. Man skulle kunna säga att denna tävlingsvilja, och extrema vilja att just vinna, komma först, vara bäst, störst och duktigast, i just konkurrens med andra av deras eget kön, den börjar redan i spermiestadiet…..?
      Där är det verkligen vinna som gäller för just endast en spermie. Att för denna enda spermie att verkligen komma fram först till ägget, för att därmed kunna befrukta det …enda, och stillaliggande.. ….ägget, (som alltså i sin tur inte alls behöver tävla med en väldig massa andra ägg, utan bara vänta på befruktningen av den vinnande, segrande, bäst simmande, bäst springande, och därmed starkaste, och kanske friskaste, spermien….!)

      Så, naturen styr nog mer med sina obönhörliga lagar, krav och villkor, kanske mer än vad den s.k. feminismen varken vill tro, inse eller förstå, därför att det ju då ….är så omodernt,,,.

      Vem vet….

      JB

      Radera
    17. Märkligt hur förtjust JB är i att tillvita mig känslor jag aldrig har uttryckt. Jag är alldeles för van vid anitfeministers lågintelligenta uttalanden och oförmåga att ta till sig fakta för att bli särskilt upprörd.

      Den Lea tanten är så gammal att det var fyrtio år sedan hon var tolv. Jag kan försäkra att barnprogrammen inte var feministiska under min uppväxt. Vänstervridna, men inte feministiska.

      Under större delen av åren upp till tolv bodde jag på en plats där flickor och pojkar lekte med varandra i skolan. Hemma lekte jag med syskon och kompisar. Det riktigt könsstereotypa träffade jag inte på förrän jag var tio och vi flyttade. Där gjordes skillnad mellan flickor och pojkar minsann. JB hade kanske stortrivts. Jag gjorde det inte. Och det var där insikten om hur dumt och totalt fel det var med alla "flickor är si, pojkar är så".

      Leksakskatalogerna var fortsatt könsstereotypa till ungefär förra året, så de kan bara ha påverkat barn till dito könsstereotypa val.

      Könsidentitet och könsroller ÄR inte samma sak. Könsidentitet handlar om vilket kön man har. Könsroller handlar om vad samhället har hittat på att man ska göra,vara och tycka om.

      Fortfarande: Det handlar inte om att tvinga någon att vara si eller så (som i könssteretypin) utan om att öppna möjligheter till egna val. Val som inte måste styras av könsroller. Konstigt att detta kan vara så upprörande.

      Jag har träffat kvinnor som blivit utbrända på att försöka vara alla till lags och ta hand om alla som de lärt sig att flickor/kvinnor ska göra. JB tycker alltså att det är bra att kvinnor ska må dålligt på detta vis?

      Det förekommer fortfarande i skolorna att pojkar som bråkar med eller tafsar på flickor ursäktas med att 'pojkar är pojkar'. JB tycker alltså att pojkarna har rätt till detta beteende och att flickorna inte har några rättigheter att slippa bli antastade, att få ha sin egen kropp i fred?.

      Sedan uppvisar JB åter sin totala okunskap i inlägget om spermien som tävlar och ägget som ligger still. I själva verket är ägget också aktivt för att åstadkomma befruktningen. Att sedan pojkar uppmuntras att tävla och ta för sig, medan flickor uppmuntras att samarbeta och ta hänsyn leder exempelvis till just sådant som det jag skrivit ovan.

      Slutligen vore det tacknämligt om JB upphörde med att tillvita mig saker. Jag har inte det minsta intresse av att vara modern eller progressiv. Däremot är jag, till skillnad från JB intresserad av fakta och logik.

      den Lea

      Radera
    18. Beskrev nog feminism och dess självuppfattning i allmänhet. Om att vilja anse sig vara modern, för utveckling, och anse sig vara i framåt, vara logisk och kunskapsbaserad, som därmed då vill mena att kritik mot feminism ofta anses vara just både ologisk och byggd på okunnighet, samt vara i avsaknad av intelligens, eller bero på ett hat mot kvinnor eller ett hat mot feminism, s.k. antifeminism.
      Hoppas Lea kan motta en ursäkt om nu hon själv inte känner sig vilja identifiera sig med modernism eller har intresse av att vara progressiv som då feminism nog gärna vill uppfatta sig vara. Men Lea anser sig kanske då inte främst vara försvarare av feminism, utan kanske försvarare av rätten att välja könsroll.

      Den rätten, att just välja, (som människan förstår är det goda eller det onda för henne), som då anses medför olika konsekvenser som följd, (liv och glädje, eller olycka och sorg, (allt enligt Gud), är en valfrihet som ändå samtidigt anses vara given av Gud.

      Människan, inte djuren, är kallad till att göra val, att först älska Gud, samt att försöka lyssna till Hans vilja, före den egna.

      Denna valfrihet anses inte vara given till djuren. Därför kan inte människan beskrivas vara ett djur. Människan är människa.

      JB

      Radera
  13. Dag Sandahl: Detta inlägg låg antingen under eller över min nivå, är inte helt säker på vilket, men jag förstod det inte fullt ut, dvs vad du menar med det. Dock noterade jag att du bland nazisternas undantag, dvs offer, fick in både socialdemokrater och judar och marxister, men inte de homosexuella. Jag uppfattar det som en oerhört konsekvent strategi av dig att aldrig aldrig någonsin medge att homosexuella varit och är offer i många sammanhang, så att de inte skulle kunna "drabbas av medlidande i någon form". Din förnekelse av den troliga brottsrubriceringen "hatbrott" när det gäller paret i Kinna påminner väldigt mycket om nynazisternas förnekelse av förintelsen.

    SvaraRadera
  14. Över, Anna. Över! Jag återgav Nymans text från 1941. Vad han inte skrev kan jag knappast anklagas för. Jag var inte född då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du publicerade inte mitt svar, som i vanlig ordning var ytterst välskrivet i går, Dag. Det gör mig ont.

      Radera
    2. Jag har inte fått något svar och alltså inte kunnat publicera något. Jag trodde att du kanske, möjligtvis, måhända kunde uppfatta att du fått ett svar och att det kunde räcka så. Men alltså inte. Kanske Försynen dock ingrep? Jag gjorde det inte.

      Radera
    3. Nej det tror jag inte alls att Försynen gjorde. Det här måste ha handlat om en ond kraft, som inte vill publicera mina utmärkta och läsvärda kommentarer.

      I vilket fall vem denna Anrich som "slår fast saker" kommer jag aldrig att få veta, då han inte försiggår på nätet via googling. Och inte heller vilka ord som verkligen är Nymans och inte dina. Är det Nyman som skriver "Minns Heidegger!"? Men Heidegger var väl i högsta grad levande och verksam 1941?

      Det var många kockar till soppan i inlägget, menar jag, vilket gjorde det lite svårt att förstå vem som säger vad, även om jag också naturligtvis saknar de intellektuella verktyg som krävs för att förstå en sådan, (säkert välsmakande fast jag inte förstår det soppa.

      Radera
  15. De nazistiska kyrkopolitiska idéerna uppenbarar sig kraftfullt hos dem som säger sig företräda den "successiva uppenbarelsen" (demokratin) men som samtidigt säger sig vara kraftfulla motståndare till fenomenet nazism. Det torde vara så att man avskyr det som man känner igen hos sig själv. Jag tänker på f Dags citat av Nyman att kyrkan skulle vara medveten om att "den innersta kärnan av hennes sanningar aldrig kan finna uttryck i slutgiltiga former utan alltid endast i symboliska och tidsbetingade". I den meningen har nazismens kyrkopolitiska idéer rönt stora framgångar bland antisakramentala liberala och sekularister som föraktar exempelvis Nicenum och Chalcedonbesluten. Hur är det inte i vår tid då både ämbete och äktenskap har kunnat omdefinierats med just denna motivering att det skulle bara vara symboliskt tidsbetingat? Det är förvirrande och kusligt hur denna demoniska makt påverkar även dem som avskyr dess framträdande.

    SvaraRadera
  16. Gillar inte Ny(a) mäns relgion men jag lär mig - men från en pica pica till en annan. Detta är inte jag, men känns problemet bekant? Lite mera Putin, så kanske det oavsett alla religioner alt kan lösa sig med vettigt sunt förnuft, och att ha vett på att gå hem innan man går och lägger sig (kanske egenuppfunnet?). Er filosofi här slår mera än det mesta av klagokörer - le och var glad....
    Fråga mig aldrig hur det är med mina barn
    Kommentera

    ”Vad är det egentligen med dina barn?” frågar handläggaren på Arbetsförmedlingen
    ”Jag vill inte prata om dem”, svarar jag
    ”Du nämnde dina barn förra gången också. Vad är det med dem egentligen? De verkar stå i vägen för dig”
    Jag kan inte tänka bort nio år en gång till.
    ”Jag är rädd att de ska dö”

    Jag hör barn springa i korridoren
    Måste skydda dem

    Jag hör någon gråta
    Måste sticka ifrå

    SvaraRadera
  17. Men Dag: R, som gav ut W-bladet, och som Du med största sannolikhet syftar på var en tämligen naiv nazist. Ädelnazister var till exempel de högt uppsatta akademiker som stod bakom tidskriften Fria Ord. Jag skriver inte ut namnet på den småländske Ör-bo som Du tog kontakt med som tonåring, av hänsyn till anhöriga . I teosofiska kretsar, bland annat innefattande frisksportsrörelsen i dess barndom, förekom nazism i den mening Du här lägger i begreppet. Svalander-Windmark, en av pionjärerna cyklade från Lidingö till Alassio där Are Waerland då bodde. Under ett uppehåll i Nürnberg såg han Hitler och fäste sig vid dennes otäckt stickande blick.Han delgav Waerland sitt negativa intryck av Führern och uttryckte farhågor för vad han kunde ställa till med. "Europas folk är så sjukt", invände Are, "att några miljoner måste rensas ut". Bartholomeus

    SvaraRadera
  18. I Tredje riket när det begav sig var det regimen som tog kyrkklockorna i anspråk för att förkunna de tyska vapnens seger. Det gjorde att en del knappt vågade ringa i kyrkklockorna vid Tysklands återförenande av rädsla för att det skulle förknippas med nazismens segerringningar. När prelater med politiskt väderkorn i jakt på snabba politiska poänger kopierar Sv kyrkan Jönköpings symbolhandling så sker det givetvis i människovärdets namn, vilket givetvis är vällovligt. Men det är då för väl att det finns nazister att markera mot så vi slipper prata om Jesus och vad han kan tänkas ha för besvärliga synpunkter på sin kyrka som ständigt nervöst försöker utläsa vart vinden blåser. Eller behöver konfronteras med de fallande gudstjänstsiffrorna som inte heller är direkt humörshöjande. Kyrkan är politisk så fort hon öppnar munnen, men hon ska akta sig för att kleta in sig partipolitiken!! Den bakbinder och hindrar henne. Nazister och andra ska bemötas med HERRENS ord. Det är utifrån Kristus själv en kristen människosyn utgår inte utfrån sekulär demokrati.
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  19. Nå, R bodde i Ormesberga men arrenderade jord också i Ör. Han körde ironiskt nog en traktor av märket Ferguson. Gråmålad med den färg som blev över när Spitfire-planen tillverkades. Efter att ha slutat jordbruka bosatte han sig i Moheda. Vad jag vet mycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. R var bekant ned grundaren av NRP och dennes något sjuklige son vistades tidvis i lantmiljön hos R. Sonen blev sedemera präst. Måhända han tillfrisknade. /Lennart

      Radera
  20. Är det verkligen sant och riktigt att Svenskarnas Parti är nazister bara för att vänsterextremisterna på Aftonbladet och Expo säger det? Till sin hjälp att ge sken av detta har de sina kamrater i den kringresande cirkusen av "motdemonstranter".

    I verkligheten är Sverige och svenskarna under attack och SvP är på sitt sätt och vis en reaktion, en försvarsrörelse.

    Kanske finns det en parallell där till den gamla tyska nationalsocialismen. Men vad man bör komma ihåg är att andra världskriget inte primärt var ett krig mot "den onda nazismen", den aspekten kom in långt senare och var ett verk av krigspropagandan. I verkligheten var första och andra världskriget ett och samma krig med målet att krossa Tyskland, som efter landets enande under Bismarck, framstod som en allvarlig uppåtstigande konkurrent till det dåvarande brittiska imperiets handelsmonopol och vars finansiella centrum låg i London.

    Till krigspropagandan hör också "den nazistiska Förintelsen". För finns där ett enda vetenskapligt belägg för "nazistiska gaskamrar" ? Om inte är det sådant som brukar kallas förtal. Samtidigt talar man tyst om den förintelse som vi säkert vet inträffade, nämligen terrorbombningarna av över tusen städer och byar i Tyskland, riktade direkt mot civilbefolkningen.



    SvaraRadera
  21. Anonym,
    Nazistiska gaskamrar är sannerligen ingen myt och de är tillräckligt väl dokumemnterade för att inte rimligen behöva ifrågasättas.

    Det ursäktar inte andras brott och är ingen orsak till att glömma vad vänsterextremisterna gjorde och gjort sig skyldiga till men är också en anledning till att Kyrkan undviker att gradera ondska.

    Dock, för Guds skull låt oss inte förneka det som skedde. Inte ägna oss åt bortförklaringar eller kålsuparteorier det som skedde i Tyskland var något som väl ingen kunde drömma om skulle kunna ske i vår närhet. Att det kunde ske kan möjligen "förklaras" i psykologiska termer och genom att hänvisa till omvärldens agerande och hur Tyskland behandlades. efter första världskriget.

    Oavsett, det som skedde är inga myter bara för att nu de flesta offren och förövarna är döda och inte längre kan vare sig vittna eller förklara sig.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack till HH för inlägget 29 juni kl 22:14!

      Jag i Halland

      Radera
  22. återigen Anna,

    Varför är det så svårt att acceptera verkligheten?

    Är vi nu eniga om att klockringning som demonstration mot ett politiskt parti inte är något Kyrkan skall ägna sig åt. Varför försöka försköna ofoget genom att urskulda det med att kalla det motdemonstration.

    Rent faktiskt är det väl så att hålls klockringningen igång under ett partis möte- oavsett vilket så är det först och främst till för att störa partiet. Ungefär som JÅ i Göteborg tvingades avbryta en lagligt utannonserad propagandastund i Göteborg genom en välorganiserad visselkonsert.

    Visst kan man kalla det motdemonstration men det är en motdemonstration genom att förakta de demokratiska spelregler man i andra sammanhang påstår sig lyda under och vara skyddad av och medför i slutänden förakt för demokrati och fullständig anarki.

    Skulle ding-dong Hermansson sätta igång ding-dongandet efter ,ja möjligens före mötet med dessa förhatliga(?) människor så medger jag gärna att det kan ses som en ren motdemonstration under beaktande av demokratiska spelregler.

    Däremot kommer jag aldrig att tycka att det är något som kyrkan skall ägna sig åt .

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Återigen HH, jag vet inte varför du har så svårt att acceptera verkligheten. Du får fråga någon annan om det.
      Men att du har det stod klart när du missade att jag skrev att jag var emot klockringningen redan från början utan fortsatte att föreläsa på. Men varför vet jag som sagt inte.

      Radera
  23. jag har också läst den norska filosofiprofessorn Harald Ofstads bok Vårt förakt för svaghet, där han bl.a skriver att vi måste bekämpa nazisten inom oss. Detta är en god kristen tanke. Vi är alla syndare. Och det kan vara en nyttig påminnelse om att även de mest förhärdade nazister en gång har varit oskyldiga små barn. Men det gör inte oss alla till nazister. Glöm aldrig att nazismen är det mest ondskefulla som någonsin har funnits, varför nazismen inte får jämställas med kommunism eller förväxlas med vare sig "vanlig" fascism eller andra former av högerextremism. Alla som är uppvuxna i andra världskrigets skugga förstår eller borde förstå.

    Det förvånar mig att Dag upplåter debattutrymme åt nazistisk propaganda, som hade varit åtalbar i Tyskland. Det börjar kännas obehagligt att jag i stort sett delar Dags kritik mot utvecklingen i Svenska kyrkan, inkl. kritiken mot den nytillträdda ärkebiskopen, när det känns som att jag därigenom tvångsansluts till den överslätande attityden mot nazismen.

    Det känns obehagligt när kommentatorer som tidigare har företrätt en "konservativ" kyrkosyn särskriver det parti som formades av Hitler till något slags nationella socialister. Ofstad visar i sin bok att Hitler varken var det ena eller andra. Han var varken socialist eller nationalist. Han hatade det tyska folket, för att det hade visat "svaghet" genom att besegras i första världskriget. Han var inte nationalist i någon som helst positiv bemärkelse.

    SvaraRadera
  24. Att både politiska ismer, även olika religioner, men även människor själva alldeles på egen hand, (ex. fanatiska ensamma massmördare, t ex skolskjutningar, t ex Breivik, eller andra), tydligen kan utveckla olika fanatiska, hysteriska eller paranoida tillstånd, är en verklighet.

    Människan som varelse har tydligen sidor och förmågor i sig att kunna bli både mycket fanatisk, mycket, hysterisk, mycket paranoid, och mycket galen och kunna bli mycket, mycket aggressiv, krigande, mördande och dödande, och särskilt under mycket trängda och problematiska, eller (självupplevda eller verkliga) hotfulla, situationer .

    Det finns ju en mängd s.k. psykiatriska diagnoser som har olika namn som väl oftast utfärdas över enskilda individer. Ibland, som i Sovjetunionen, kanske även i Kina och andra kommunistländer, verkar det som att psykiatriska diagnoser även har kunnat utfärdas i politiska syften mot medborgare som hotat den kommunistiska nationen på ett eller annat sätt.

    Kanske kan även liknande psykiatriska diagnoser utställas på hela familjer, samt även hela nationer.

    Detta eftersom även hela familjer, samt hela nationer, uppenbarligen kan hamna i mycket fanatiska, kanske paranoida och därmed mycket hysteriska och aggressiva tillstånd, när och om de, både en individ, en familj eller en nation, då upplever sig vara under mycket stor press eller mycket stort hot.

    Människan har tydligen inom sig alla möjliga slags förmågor att kunna utveckla både goda och onda sidor, samt riskera att under vissa extrema förhållanden kunna vara både mycket konstruktiv och mycket destruktiv

    Tydligen kan både enskilda människor, hela familjer, hela släkter samt hela nationer, uppleva sig vara mycket, mycket hotade, samt ibland även verkligen också vara mycket hotade eller befinna sig i mycket, mycket trängda lägen, som då tydligen kan utveckla mer eller mindre rent psykiatriska tillstånd.

    Alltså tillstånd som kan liknas vid både s.k. paranoid shcitzofri, eller andra, manodepressiva eller hysteriska tillstånd. Dessa diagnoser som alltså delvis kanske kan sägas ha liknande symtom som en nation som befinner sig i krig.

    Sådana diagnostiserade diagnoser, med sina olika symtom där kanske känslor av extremt hot alltså kan drabba både individer och nationer, med liknande potentiellt mycket aggressiva självförsvarsbeteenden.

    Fanatiska självförsvarsbeteenden i form av attacker mot fiender, kanske t.o.m. mot oskyldiga människor, ses då vara, i den extrema, sjuka, hysteriska eller paranoida situationen, som just fullkomligt berättigade, självklara och nödvändiga självförsvar.

    Människan är en märklig varelse.

    JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Korr:

      ...paranoid schizofreni...

      JB

      Radera
  25. LFL, förbud mot att förneka förintelsen är nästan lika dumma och obegripliga som själva förintelseförnekelserna. Hur kan man få för sej att förbjuda historisk ignorans eller snarare idioti? (Det finns ju även frommisar bland både kristna och judar som förnekar eller ignorerar Gamla testamentets av judar predikade och enligt egen utsago utförda folkmord - ska vi förbjuda dessa förnekelser också eller finns det något slags inkubationstid som gör dem mindre farliga?).

    Jag är faktiskt snarast lättad så länge nazister och likasinnade skäms så mycket att de försöker förneka den förintelse Hitler förespråkade redan i Mein Kampf (där "de hebreiska folkfördärvarna" ansågs borde få smaka på första världskrigets stridsgaser). Den dag nynazisterna skryter över Förintelsen och säger sej vilja upprepa den i ännu effektivare skala, då ska även jag bli rädd.

    Jag tror inte att Dag förespråkar en överslätande attityd till nazismen, även om också jag tycker att hans i och för sej intressanta problematiseringar lätt skulle kunna tolkas som en sådan (han litar väl som vi folkpartister i språktestvalet 2002 på att själva vår bakgrund, själva vårt ethos skulle göra misstankar om otäcka nationalististiska böjelser omöjliga - vilket ju tyvärr inte är fallet).

    Men det är klart att 681 Svenskarnas Parti-väljare och 20-talet Visby-aktivister inte på långt när är ett lika stort problem som att stora delar av det nazistiska, rashygieniska tankegodset (som dock till viss del inspirerats av vårt eget svenska rasbiologiska institut, se Zaremba: De rena och de andra) nu inkorporerats i själva "välfärden", så att det alltmer anses som en del av välfärden att slippa föda handikappade barn, och så att landstingen, här i Gävleborg utan direkta politiska beslut om detta!, erbjuder såväl uppspårning som avlivning av foster med Downs syndrom (varför i så fall inte även av foster med anlag för vänsterhänthet, rödhårighet och homosexualitet? - det kanske kommer!). Lyssna till Martes fråga i Eidsvoll:https://www.youtube.com/watch?v=-YY6vTQR-9E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom Sverige numera är EU-medlem, med skyldighet att tillämpa EU:s regler om fri rörlighet för kapital mm, borde Sverige redan vid EUU-inträdet har infört samma anti-nazistiska lagar som andra EU-länder och särskilt Tyskland. Detta för att täppa till möjligheten att lagligt bedriva kriminell (i andra länder) verksamhet från Sverige. Som därigenom har blivit ett land som genom sitt eget navelskåderi (världens äldsta tryckfrihetslag, etc) undergräver demokratin i hela Europa.

      En enskild bloggare som Dag Sandahl är inte skyldig att publicera allting som inte är förbjudet enligt svensk lag. Det finns inget hinder mot att tillämpa den strängare tyska lagen. För en sann kristen borde det vara en självklarhet att inte ge debattutrymme åt djävulen.

      Dag kämpar för fortsatt hemortsrätt i Svenska kyrkan för kvinnoprästmotståndare och homovigselvägrare. Listan kan komma att utvidgas med jungfrufödseltroende mm. Deras sak gagnas inte av misstankar om nazi-sympatier. Det är inte rätt mot oss övriga debattörer, som har försatts i en tvångssituation att gå i svaromål, när inte bloggaren själv har gjort det. Jag borde egentligen ägnat dessa dagar åt omsorg om en närstående, som jag lovat att låta datorn vara.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  26. Tack förresten till HH som denna gång skötte "renhållningen" gentemot vår anonyme nazistsympatisör. Det får väl dras nån publiceringsgräns mot direkt hatiska utfall, men publicerade dumheter i största allmänhet kan ju faktiskt bemötas vänligt men bestämt. (Vad vet vi - domprost Hermansson kanske faktiskt var ute och pratade med de fåtaliga "svenskpartisterna" som komplement till sitt lite beskäftiga ding-dongande?).

    SvaraRadera
  27. Bloggardag: "Hur kommer man åt nazismen? Genom att känna värdegrunden, deras och den egna och..."
    Just det. Fundera på sin egen värdeGRUND. Grunden längst ner i botten är inte tanken att nazister och tyskar är bättre än judar eller andra folk. Den idén är bara ett exempel på tillämpning. Grunden är tanken att NÅGON överhuvudtaget SKULLE KUNNA vara är förmer än vem som helst annan.
    "Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Det står "alla" faktiskt.
    De kristna brukar väl tänka att alla KRISTNA är ett i Kristus. Vi mirakelkursare drillas i attityden att INGEN, aldrig någonsin, är utesluten ur Kristi gemenskap oavsett vad folk själva råkar tänka om sig själva. För OSS är alla Guds Son om vi ser dem rätt, om vi ser bortom den skuld som vi eventuellt projicerat på dem.
    Och samma GRUNDattityd som lett till nazismen är ursprunget till andra saker, t ex att inte acceptera kvinnliga präster vid den måltid under vilken man speciellt ska träna på att vara just "ETT i Kristus". Inte man eller kvinna som Paulus undervisar om vad det innebär att att vara "ett".

    En anonym en

    SvaraRadera
  28. I Tyskland och Österrike är det inte bara förbjudet att "förneka Förintelsen". Även att offentligt uttrycka tvivel på "gaskamrar" eller "Förintelsen" leder till fängelsestraff. Därför sitter hundratals personer i fängelse i Tyskland i detta nu. Detta är möjligt för att Tyskland än idag har en olaglig regering som är tillsatt av ockupationsmakterna.
    Detta påminner väl närmast om medeltidens inkvisitoriska kättarbål.

    Jesus säger att vi ska tänka på dem som sitter i fängelse. I dessa fall handlar det oftast om att man bara följt sitt samvete och många är akademiker.

    Exempel på personer som suttit fängslade för att de följt sitt samvete gällande det som kallas Förintelsen:
    Germar Rudolf, kemist, Horst Mahler, advokat, Ernst Zundel. Det går att läsa om dessa på nätet.

    Psykologin kring tron på Förintelsen kan också mycket väl liknas vid den gamla tron på häxor. Men det räckte med att några vettiga och tänkande människor började ifrågasätta.

    Sökbara namn på personer som forskat i dessa fruktansvärda anklagelser som utslungades mot tyskarna och publicerat sina slutsatser offentligt:

    Arthur Butz, Fred Leuchter, Barbara Kulaszka, Gerd Honsik, Heinz Koppe

    /Lennart





    SvaraRadera
  29. Nu har jag tröttnat på att ni använder denna blogg för att tjata era frågor. Basta! Jag antar att ni båda har rätt på något sätt men inte fattar vad den andre/andra har att säga. Varför ska jag blogga och ge er anledning att bråka med varandra, det har jag numera svårt att förstå. Det är sannerligen inte lätt att vara FÖR det öppna samtalet! Men det är väl så det ska vara. Fast nu tar den debatten slut.

    SvaraRadera