Pocenten, Hermansson

Gotlands Allehanda gav besked om både det ena och det andra. Alldeles ointressant var det ,inte att få besked om att kyrkostatistiken inte skickats in från ett antal församlingar i Visby stift. Fast jag medger att statistiken som kommit in och nu återgavs fick mig att fundera. Visby domkyrkoförsamling har sedan 2008 tappat 21.5%. Det är var femte gudstjänstbesökare. Domprosten Hermansson måste ha lätt att hålla sig för skratt. Han kanske mest av allt dock är glad att han inte är kyrkoherde i Alva, Hemse och Rone där tappet är minus 51%. Barlingbo 47.8%, Hejdeby 44.2% och Havdhem 36.4%.

Biskop Fast tycker att det är för tidigt att analysera siffrorna. Undras hur länge han ska vänta. Ingen vind är lämplig för den som inte kan bestämma sig för vart han ska segla, vet vi och detta borde vara ett ord lämpligt för den som är biskop på Gotland. Annars kunde biskopen läsa på hos biskop Tor Andrae som år 1933 använde en del av sin sommarledighet för att fundera över de mentala effekterna på de som fortfarande fanns kvar i kyrkoförsamlingen när andra slutat komma. Det är inte lätt att vara få när man har varit många eller i vart fall varit fler.

Det förargliga i sammanhanget är nog Stenkumla där Jakob Tronêt är kyrkoherde. Om jag gör den där bedömningen av åtbörder och tal som ingick i befälsutbildningen när vi skulle lär oss bedöma om någon var full och för över den till det pastorala fältet tror jag mig se att kyrkoherden är högkyrklig. I Stenkumla ökade gudstjänststatistiken med 56.4%.Jag förstod saken så att kyrkoherden är lämplig som präst eftersom han kan förtära obegränsade mängder smörgåstårta och dricka ett betydande mått (dvs omåttligt med) kaffe. Han torde vara precis en sån där präst som biskop och domprost efter regelverket ska avvisa. Och han drar folk. Hur gör han? Han firar gudstjänster. Hans kyrkoglädje är gudstjänstglädje. Det märker folk och fattar.

Det borde inte vara så svårt att analysera, men analysen skulle bli rätt omskakande om resultatet skulle spridas. Det skulle visa sig att högkyrkliga präster kan pastoralteologi och gör det andra funderar över hur man skulle kunna göra. Domprosten kanske skulle skaffa sig en fungerande pastoralteologi? Fast kanske inte, för det skulle nog förutsätta en annan domprost.

Fattar inte gotlänningarna ett och annat när de läser rapporten, stort uppslagen tydligen, om kyrkolivet? Jag vet inte. Ideologisk formering under årtionden har effekt och en viktig effekt är att det otänkbara inte är tänkbart. Det får inte vara så som vi bestämt att det inte får vara. Ingen kristligt sinnad vill väl heller säga till gutarna att ni är grundlurade och konsekvensen av detta lurendrejeri ser vi på gudstjänstsiffrorna. Men det är för tidigt att analysera dem, förstås.

Svenska kyrkan ter sig som ett lockade fält för förintelseförnekare.
Och slutordet i boken Änglar & Drakar är kanske sant. Gotland blir ett andligt Skansen. Bortsett från Stenkumla, förstås. Vi har sådana som tronar på minnen från fornstora dar och så har vi Tronêt.