onsdag 4 juni 2014

Mentalitet

I biskop Tor Andraes knä har en av mina kusiner suttit och sonen, överstelöjtnant Anders Andrae på I 11, var handläggare för militär frågor på domkapitlet i Växjö, så lite nära kan jag tycka mig vara biskopen. Han var lärd, akademiledamot och så. Samt nu närmast bortglömd utom bland islamkännare, som återvänder till hans arbeten. Jag bestämde mig för att läsa om ett kapitel i hans bok Det osynligas värld, Lindblads, Uppsala 1933. Vad menade biskopen händer när folk slutar gå i kyrkan?

"Aldrig ha våra kyrkor varit rymligare, varmare, bekvämare än nu. Aldrig har man nedlagt mera medveten omsorg på deras konstnärliga prydnad och utsmyckande. Aldrig har där ljudit så skön musik, aldrig har där hållits så tankeväckande och formfulländade predikningar. Och ändå ser det ut som om kyrkorna aldrig haft så ringa dragningskraft. Fem eller sex av hundra svenskar, endast tre av hundra stockholmare, besöka söndagens högmässogudstjänst." (boken s 217)

5-6% eller i sämsta fall 3%. Det var något. Biskopen skulle veta hur det är nu! Eller inte, kanske.
Biskopen vill inte utkräva någons ansvar för det som skett men ser församlingar som trycks ner under sin ansvarskänsla: "Det är ofta verkligt synd om de små menigheter, som i okyrkliga bygder med seg men hopplös trohet samlas kring det övergivna altaret." Märk nu, detta är analysen för 81 år sedan. Biskopen förstår att problemet är att den ensamma måste bära det som gemenskapen skulle bära. Gemenskapen har en väldig makt över oss, menar han. "En upplevelse blir alltså mera värd, när den delas av många." När en sångkör sjunger och inget finns att anmärka på framträdandet men publiken är fåtalig, kommer de få som kommit för att lyssna på kören att skämmas över att de är så få.

"Lyftning, hänförelse, gripenhet hör särskilt gemenskapen till och är en nådegåva." (boken s 230)Biskopen blir kritisk mot att känslan inte kommer till sin rätt i gudstjänsten. "Predikan blir därefter. Den har mycket att säga till förståndet men litet till hjärtat, den väcker eftertanke men icke hänförelse. Den har många frågetecken men få utropstecken." (boken s 231)

Var landar biskopen? Han vill mana fram den gemensamma sången: "Jag vet blott, att människorna blir fattigare, livet mera grått, när den gemensamma sången tystnar." (boken s 234)

Jag blev nog besviken men slås av en insikt varför mitt pysslande med mina böcker tar tid. Vilken bra ansats biskopen har och så lite biskopen egentligen har att säga om hur de få gudstjänstfirarna ska se på sin uppgift som ljus och salt. Folk ska sjunga psalmer.

Vi befinner oss i tiden några år före den pastorala högkyrklighetens gudstjänstförnyelse. Men då kan man fatta vad högkyrkligheten ville och lite vad den åstadkom. Den gav ett nytt gudstjänstmedvetande. Att fira gudstjänst är mer än att sjunga psalmer. Hur djupt gick den insikten? Inte tillräckligt. 25 år efter Andraes bok bedrevs kättarjakt på det pastorala program som hade kunnat förnya Svenska kyrkan genom en kyrklig förnyelse. Som den visa kvinnan sa: "Ni har spottat i kålen. Nu kan ni äta soppan!"

Vill man läsa förordet till Inget för någon, så finns det på Gaudetes hemsida. Jag tror man klickar på boken för att komma vidare. Där finns också bokens disposition. Den verkar faktiskt inte ointressant.
Ni tror att jag ska hänvisa så att ni enkelt kan trycka på en ikon och hamna rätt? Ånej, här får man anstränga sig i sökandet efter sanning och sammanhang!

19 kommentarer:

  1. Patrik DeMesta4 juni 2014 07:20

    Länka till boken, människa!

    SvaraRadera
  2. "Inget för någon" beställd hos Bokus tillsammans med Jean-Luc Marions "God without Being". Sandahl, Marion och von Balthasar är goda vägledare i det postmoderna "väglösa" landskapet där vi för till sanningar som "skapelse ur intet" och att hoppas där det "inte finns något hopp"

    SvaraRadera
  3. Jaså, Björn Fyrlund (korrekturläsaren!) har sammanställt en bibliografi för åren 1959-2013! Det är till att ha varit tidigt ute i sitt skriftställeri - men det var väl ämbetsomgörningen 1958 som triggade igång 10-åringen!

    Skämt åsido - tack för ett intressant och gratis (av nåd!) förord. Kilopriset på boken verkar inte avskräckande - särskilt inte nu i juni! - så vi tar väl och beställer några ex. Tack!

    SvaraRadera
  4. "Här får man anstränga sig..."

    Alltså inga braskande, färgstarka reklamfält, inga pop up-fönster, inga löften om enastående priserbjudanden, inte ens en liten länk.

    Ja, det är ju också en marknadsföringsidé, tänker jag. Den kanske funkar. Alltså googlas det. Hen som söker, hen skall finna, heter det ju.

    Vieslaw

    SvaraRadera
  5. Denna närhet till biskopar, jaja. Tacka vet jag kyrkans underströmmar som sökt sig fram som "de stilla i landet" och hade inte den sk gammalkyrkligheten låtit sig luras in i de högkyrkligas syn på "kyrkan", hade sådana som biskop André och andra kommit att höras annorlunda och torpakomministern inte getts möjligheten att genom påverkan från Osbyprelaten att möjliggöra ett schema där Ordet reduceras till en stödfunktion för en kyrka som tror sig äga Guds Ande! Den metodiska reformerta grundideen tog sig in bakvägen och sedan omhuldas en förenklad analys som pastoral teologi. Arma människor som så söka sig ett paradis utan att se att det var av paradisisk jord som Adam1 skapades. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnus O slår (måttfullt) lite åt de flesta håll. Inte riktigt delaktig någonstans? Av och till nog så högkyrklig? Självständigt, bibelförankrat tänk, jovisst. Ömsom snårigt, ömsom klurigt formulerat. Ibland sägs rentut vad som behöver sägas om käbblande kommentatorer. Att Magnus gillar doakörer, tror väl ingen. Själve bloggpapan (Pigg, käck och munter benämning för f Dag, lånad av BOD) får sig en skopa vid passande tillfällen.

      Jag undrar bara:

      Vilken är din grund, Magnus?

      KJ

      Radera
    2. KJ, min grund är samma som alla människor oavsett mantalskrivningsadress, förnamnet: Guds avbild. Efternamnet: arvsynden.

      Varhelst en människa finns visar Gud därmed att Gud är den makt som allting bär och Guds försyn låter med sin vilja eller sin tillåtelse, det ske som gör att ord och fenomen sammanfaller: varde ljus!

      Någon egen grund söker bara mitt jag, men det skall dö.

      Därför är grunden Kristus.

      / Magnus Olsson

      Radera
    3. Mmm. Tål att begrundas.

      KJ

      Radera
    4. Tack Magnus för kommentar kl 16.47.
      Ofta glad för dina kommentarer.
      Säger detta till ett "jag" som både skall dö och uppstå.

      En Björn i Kyrkan

      Radera
  6. I den f.d. "kyrksamma" staden Göteborg går det idag fler i Katolska Kyrkans mässor än i Svkys gudstjänster, och nomenklaturan i det postkristna samfundet vidhåller, med en dåres envishet, att Svky är en "föregångare"!
    /Antony

    SvaraRadera
  7. Hur Tor Andrae såg på den tidens högkyrkliga - "de bakåt vända kragarna" - antyder han i "Den gamla prästgården". Bartholomeus

    SvaraRadera
  8. Magnus! "… som tror sig äga Guds Ande" – skall detta förstås som att du lägger tonvikt på 'äga' och ser det i motsats till 'ha'? I så fall menar jag att du är orättvis mot både gammal- och högkyrklighet. Båda menar att Anden leder kyrkan, men gör verkligen någon av dem anspråk på att 'äga' Anden?

    Om du menar att Anden inte finns i kyrkan, intar du en hyperprotestantisk hållning. Den tycker jag inte är stort bättre än det reformerta inflytande som du upprepat varnar för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon sk hyperprotestantisk hållning har jag, detta bedrövliga ord, inte intagit. Vad gäller ägande, så äger Blott gudomen att i Kristus sända sin Ande för att synliggöra vad den ständiga bönen i söndagens epistel medför, sedan dessa bakom låsta dörrar rädda lärjungar och andra, efter korset besinnat vad de utlovats i evangeliepassagen att mottaga men inte äga sedan just korset satt sig och Guds i evighet slaktade lamm får ge frukter att plocka efter fast det skedde före./ Magnus Olsson

      Radera
    2. Varför inte den sakra-mentalitet som vi möter hos St. Irenaeus "Vårt sätt att tänka överensstämmer med eukaristin, och eukaristin i sin tur bekräftar vårt sätt att tänka" (citerat från KKK 1327)

      Radera
    3. Thomas! Inte mig emot. Den ständiga bönen i söndagens epistel, som förbereder Andens mottagande samtidigt som den sker genom densamme och undervisar den som erinrar sig löftet även om detta inte kan förstås före korset, utgör ju sambandet mellan det Anden lär och förmedlar och som änglarna ständigt utför och är deras grund när de framför sina budskap, antingen direkt som till Maria eller indirekt som till Josef, och därmed låter det uttalade vara det sjunga i den himmelska gudstjänsten, som genom den ständiga bönen utgör en direkt tillvaro redan här och nu i detta sedan, när Guds Ande och Guds änglar samverkar, för att göra människan till Guds himmel. / Magnus Olsson

      Radera
  9. Jaha,

    Kanske "Tjackelén" får finna sig i en riktig "tomkyrka"(domkyrka) när hon börjar sitt fögderi - Wejryd har färdigställt det arbete som Hammar började.
    Sen får vi höra "Allahu Akbar" skrålandes från tornen i Uppsala Domkyrka fem gånger om dagen - Sen blir det Hare Krishna liturgi och kort därpå druidmässa med lurblåsare, säckpipskräll och busvisslande häxor.

    Välkommen till svenska ockultkyrkan.............

    Moder Hesselblad och hennes önskan at sverige ska åter-katoliceras lär dröja några generationer till. Kanske hade Karl Barth rätt att i Skandinavien pågår striden för fullt mellan Gud och den gamla Draken. Själv har jag velat se lökkupoler i hela Skandinavien.

    Владимир Бессмертных

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar om Vladimir den Odödlige (Putin?) ovan, får så speciellt rätt. Men visst. Inte bara Ulf Ekman m fam överger nu sin kyrka för Rom. Frågan är om så mycket finns kvar ens av den politiska aktivismen i SvK, " ett av de mest progressiva samfunden på jorden" (Helle Klein), om några årtionden...

      Vieslaw

      Radera
  10. Jag beställde direkt från förlaget. Endast 100 spänn (juni-pris)
    Bra läsning i sommarens hängmatta!
    Andreas.

    SvaraRadera
  11. Den gamle biskopen var präglad av sin tid och tradition och såg väl inte alternativen, men lyckades ändå hitta något väsentligt. Psalmsången var väl ett viktigt sätt att vara delaktig i den gamla högmässogudstjänsten.
    /HZ

    SvaraRadera