De tre hoten

Förre biskopen av Rochester Michael Nazir-Ali känner jag inte. Jag har hört honom föreläsa och hälsat på honom. Nu påminns jag om vad han sagt i annat sammanhang. Han har identifierat tre hot mot den kristna tron. Jag kan redovisa hans utgångspunkter för målangivelse:

1. Aggressive Secularism
Jag antar att en betoning ska läggas på "-ism" och en annan på "aggressive". Det handlar om en ideologi som tar sig fram med brutala medel, alltså på jakt efter tron för att komma åt den, inte komma i åtnjutande av den.
Denna aggression läser Bibeln som Fan själv, självfallet. Den skriver en antiklerikal historia där Kyrkan står för all ondska och i sin tradition utmålar den medeltiden som mörk och upplysningstiden som ljus. Den påminner aldrig om kristendomsutrotningen på 1790-talet i Frankrike Det var då de kyrkokristna som inte avlade eden till folket slogs ihjäl. Fransoser kan!
Aggressionerna har vi sett i Sovjetunionen och i det nazistiska Tyskland. Vi vet att efter judeutrotningen stod de medvetna kristna i kön att extermineras och vi vet att ersättningen för kyrkokristendom som skulle införas var en allmänreligion. Experimentfältet var Warthegau. Den första avhandlingen om nazitiden som kom efter kriget ägnades åt att belysa den saken. Vi kan veta.
Biskopen menar alltså att hotet består. Det stämmer nog. Så beskrevs saken av den danske teologi som var expert på nazismen i ett samtal för många år sedan. Han menade att Bonhoeffer sett Tredje rikets antikristlighet som en försmak av det som skulle komma. Helt obiblisk är väl inte en sådan tanke. Uppenbarelseboken 13.

2. Multiculturalism
Hur kan det mångkulturella vara ett hot? Svaret jag fick från USA var att det samhället hålls inte samman av en gemensam värdegrund så som t ex USA hållits samman av en judisk-kristen etik som vilar på en gemensam utgångspunkt.
Saken är värd ett samtal i varje fall.
Sverige har varit ett mycket sammanhållet land sedan 1500-talet och de nya landsdelarna har - ibland brutalt - infogats i detta gemensamma. Kanske räcker den värdegrund som nu formulerats, den om "alla människors lika värde" - men bara för det fall att ingen egentligen bryr sig om att försöka analysera vad orden egentligen står för. I praktiken, alltså. Sker det att någon gör en kritisk analys, riskeras att projektet faller samman för det var ord utan mening.
Vem håller - och hur hålls - det mångkulturella samman? Och hur sker det i en stat som så länge varit präglad av sitt eget. Minns ni en tv-kanal och Socialstyrelsen rekommenderar och alla unga män skulle göra värnplikt och därtill skulle skolan fostra - och ska väl fortfarande. Betyder det mångkulturella att den kristna kulturen ska stryka på foten? Biskopens påpekande skulle jag vilja höra debatteras.

3. Militant/Radical Islam
Här använder biskopen inte sin "-ism". Han är en kristen med bakgrund i Pakistan och tycks inte uppfatta islam som något från det militanta och radikala väsensskilt. Historiskt är han väl inte heller helt fel ute. Balkan blev muslimskt efter att ha varit kristet. Jag vet inte om jag förstått det hela rätt, men var det så att den kristna medvetenheten om vad tron innehåller och innebär var så svag, att få kunde stå religionsskiftet emot? Och omvändelse eller svärd, vad väljer du? Kvinnan som inte sköts på Charlie Hebdos redaktion manades ju till omvändelse och ett liv i enlighet med koranen för "vi dödar inte kvinnor." Men muslimer ska de bli. Och det är på sitt sätt konsekvent. Övergången underlättas förstås om vi ska tänka att judendom, kristendom och islam alla är abrahamitiska religioner och då är det bara lärdomshögfärd, kan jag anta, att påstå att kristendomen är något unikt och att Jesus skulle vara vägen, sanningen och livet - i bestämd form - blir utmanande för den goda och toleranta smaken.

Dagens utmaning i samtiden blir kanske för de kyrkokristna att idissla ett bibelord.
"Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild."
2 Korinthierbrevet 4:4