Samefrågan

Varför är det finare med förföljelsen av samer, dvs kolonisationen av Lappland och järnmalm och vattenkraft som tillgångar för den svenska nationen, än det politiska förtrycket av smålänningar och omskolningen av skåningar, blekingar, hallänningar, bohuslänningar, gutar, härjedalingar och jämtar?

Smålänningarna först. Aldrig har en ärkebiskop gått ut för att klandra den svenska staten för oproportionerliga militära utskrivningar under 16- och 1700-talen. Inte ens biskopen i Lund har för delen ställt upp och försvarat blekingen Vitus Andersson, som fick avstå mark för att örlogsbasen Karlskrona skulle byggas. Och Canutus Hahn från Ronneby blev en eländig kulturomgörare när Skåne skulle bli svenskt. Han var kyrklig. Vad säger biskopen? Biskopen beklagar? Varför är det finare att vara förtryckt om man är same än om man är skåning - det är den för dagen aktuella frågan.

För min del menar jag att det är bra med gruvdrift och vattenkraft som tillgångar i Sverige. Eller ska vi avstycka stora arealer som Sapmi-land med rennäring som specialitet? Är det en poäng med en svensk nationalstat, sådan vi haft den och med konsekvens att finnungar och lappungar får en örfil av fröken eller magistern om de inte talar svenska på rasten? De som tycker att just detta inte är meningslös eller urskiljningslöst våld mot barnstackare, kan ju följa resonemanget att så måste det vara, för att tsaren inte ska göra anspråk på Norrland och mena att detta land inte är en del av Sverige. Örfilarna byggde det svenska välståndet och gjorde ont men gott, sålunda.

Jag menar att Lappland är en del av mitt Sverige. Narrades magistern när vi läste Sveriges geografi? Sjunger Wiehe fel när han sjunger att det här är mitt land?

Vi kan visst ha ett rikt kulturliv men jag är tveksam till om detta i egentlig mening ska kallas mångkultur. För det är påtagligt att denna kultur är en enhetskultur. Minns Perry Andersson som för många år sedan påpekade att Sverige var den första absoluta staten, den där statsmakten kunde ha kontroll över medborgarna genom ett sinnrikt makt- och kontrollsystem. Vi talar Sverige från Gustaf Vasas dagar och framåt!

Ska Svenska kyrkan nu avlägga en bekännelse om skuld? Utredningen om Svenska kyrkan och samerna ska jag läsa uppmärksamt. Har vi redan fått en vink om att det finns något att bekänna? Var det inte så att evangeliet bars till Lappland och det borde samerna vara djupt tacksamma över? Liksom skåningar och, ja ni vet. Skulle norrlänningarna inte också vara djupt tacksamma för de krigsförband som stod i Norrland för att försvara territoriet både mot engelsmän och tyskar? Det var verket av en insats från stockholmare, som fanns där i kylan med vattenkylda kulsprutor, och luftvärnskanoner från Bofors. Och nog har välståndet i landet efterhand fördelats hyfsat rättvist? Bortsett från en politik som ödelägger landsbygd landet runt, förstås. Men sjukvård och skola efter et för alla gemensamt system hade Sverige.

Kan smålänningar få ett eget smålandsting? Skulle barnen i Lappland inte få skolmöjligheter och vad var det då för fel på nomadskolorna? Det vill jag gärna veta. Var felet ett perspektivfel, så att ett förtryck doldes? Inte heller jag fick lära mig något om den oproportionerliga utskrivningen till krigsmakten, den som drabbade smålänningar. Är det av detta skäl fel med skolor och med det kyrkliga engagemanget för bildning?

Hur var det med skallmätningar?
Rasbiologi var en ansedd vetenskap. Är ni inte skallmätta? Det är jag. I folkskolan. Vad var det för fel med skallmätning, alltså? Finns det någon särskild kyrklig metod för att vetenskapsgranska och förhålla sig kritisk till det som är dagens moderna självklarheter? Vilken är den formeln?

Mina spridda tankar kom sig av ärkebiskopens ord i DN i går. Här var alltså en angelägenhet som det var just angeläget att lyfta fram. Men varför och på bekostnad av vad? Hellre rejält med malm från gruvor än malt renhorn och torkat renkött, det vill jag bara ha sagt. Är detta numera ett okyrkligt ställningstagande? Och var det alltså något fel på undervisningen i skolan, när vi fick läsa landets geografi och det var berättelsen om alla tillsammans i ett Sverige som var vårt?

Ska jag nu vara lite tagen av att Antje Jackelén stiger fram som expert på samefrågorna och ställer krav på Sverige? Antagligen. Men jag minns konung Gustaf V, kung i det land jag föddes.

Det var konselj under kriget (det där som tyskarna satte igång, ni minns) och kungen slumrade sig igenom rutinärendena. Föredragande statsrådet drog sitt. Tillstånd att slakta 10 000 renar. Då vaknade konungen och sa: "Det tillåter jag inte." Föredragande försökte igen. "Nej, det tillåter jag ALDRIG."
Statsminister Per Albin Hansson grep in och sa: "Men Ers Majestät, det är bara 10 000 renar och det finns många, många fler."
Konungen: "Å fan, jag tyckte han sa lappar."

Vi hade en konung som slog vakt om samerna i vart fall dåförtiden.