Regeringskansliet talar

I helgen överlämnas budkavlar.

"För att understryka den gemensamma kampen mot hatet förenas religionerna i manifestationen VÄGRA HATA! under helgen som inleder World Harmony Week", läste jag i annonsen. "På olika platser i Sverige kommer religiösa företrädare att lämna över budkaveln med uttalandet från Sveriges interreligiösa råd i varandras heliga rum." I tidningen kunde jag också se en annons där olika religiösa stod uppställda. De såg inte glada ut. Men det fanns en hänvisning till www.vagrahata.se. Och de som stiger fram företräder "religionerna i Sverige". Religionerna i Sverige agerar nu gemensamt mot hat och för fred i manifestationen Vägra hata!
Nå, vi som varit med ett tag, vet hur lätt det projektet är. Hur var det med Dagens Seglora och Birro, t ex?

I Storkyrkan överlämnas i morgon uttalandet av en muslim och en mosaisk trosbekännare läser jag. Det tycks vackert på sitt sätt. De religiösa håller ihop. Den 4 februari överlämnas sedan budkaveln till kultur- och demokratiministern Alice Bah Kunke. Det är då jag fattar hur det hela gått till. Åke Bonnier förklarade: "Kampanjen initierades genom ett uppdrag från Regeringskansliet." Han skrev så på sin blogg den 9 januari.

Vi tar det igen.
Regeringskansliet initierar en kampanj. De religiösa utför regeringskansliets initiativ. Budkavel författas. Budkavel går. Rid i natt! Budkavel läses. Läs på fredag, lördag och söndag i olika religiösa hus, Gud har 99 hus eller så. Avrapportera till statsrådet. Poängen i uttalandet hamnar hos Bah Kunke: "Därför uppmanar vi regeringen och kulturminister Alice Bah Kunke att skapa förutsättningar fötr religioner och trossamfund att bidra till ökad förståelse, lokalt och nationellt." Finsn inte den kraften nerifrån? I själva religionerna? Regeringen fixar saken - också lokalt. Nå då så.

 Det hela är förstås av det vanliga slaget. En icke-händelse som kan bli till en medial händelse och som skapar tillfredsställelse hos de religiösa. En kraftfull insats, sålunda. Politiskt och religiöst. Initierad från regeringskansliet!

Låt oss strunta i bibelorden om hur Gud hatar. Ps 5:6, Ps 31:7 och Jes 61:8. Vi kan hoppa över bibelord om att Gud på ett särskilt sätt tycks gilla den som hatar. Ps 45:8, Ps 97:10 liksom bibelord som uttrycker ett gott hat, Ps 139:21-22 och Amos 5:15.
Jag har nu enbart valt bibelord vi har samman med judendomen.
Låt oss strunta i dem, för det blir komplicerat annars.
Lika komplicerat som om vi frågar hur någon kan bli talesman för en religion. Skulle ens påven kunna framträda med anspråk på att föra "kristendomens" talan? Vi återgår till ordningen!

Biskop Bonnier utbrister:
 "Tack och lov att inte alla måste tro lika". De som om Kyrkans ämbete inte tror som biskop Bonnier, blir glada. Han står upp för grundlagsfästa fri- och rättigheter, de som "lätt kan hotas av extrimism", som han skriver, "såväl kristen som annan religiös fanatism". Det har jag länge trott, att man ska passa sig för de kristna när det gäller grundlagsfästa fri- och rättigheter. Där är hedningar mer att lita på. Biskop Bonnier menar att vi kan tala och skriva fritt. Verkligen? För när vi gör det, kanske något litet domkapitel har sin bestämda mening om hur det skrivna "kunde komma att uppfattas" - och då är det detta "som kunde komma att" som blir den förblivande sanningen. Ack, ja.

Biskop Bonnier förfaller till religionsfilosofi.
"Ingen religion har hela sanningen." Jag kan inte minnas att Jesus säger att "kristendomen är vägen, sanningen och livet." Han är. Men han anförtros sig åt oss i Ord och sakrament och ger oss biskopar som våra själars herdar och vårdare. Han kallar oss till att gå i lära hos honom. Gå genom portar, kan det kallas. Tills vi kommer till Gud på Sion.

Biskop Bonnier ifrågasätter uppenbarligen missionen som ett utslag av "extrimism", han skriver så, eftersom ärendet gäller omvändelse. "Ju förr desto bättre" - är resonemanget hos kristna fundamentalister och extremister, menar han, och därför driver de mission. Där fick de, Furberg och Fjärstedt och Fjellstedt och allt vad missionsledarna kan heta.

Det nygamla hotet mot kristen tro heter nog religion, tänker jag. Så var det i det borttynande romarriket också. Det var i en genomreligiös värld som kristen tro framstod som ett lockande alternativ. Den var annorlunda. Det Kyrkan hade, upptäckte människor att de längtat efter. Augustinus och Hilarius t ex.

Jag ser i en bloggkommentar på biskop Bonniers approberade blogg, att dr Wiking menar att Sverige kommer att bli lika multireligiöst som Indien. och det är lika så gott att föregripa den utvecklingen. Det är möjligt att den tid är förbi då Sverige ville  bo kristet och fritt och därom i manlig och kristen tro, därom i strid eller lagfäst ro Konung och folk sig förena (sv ps 169:3, 1937 års psalmbok). Men när och hur beslöt svenska folket att det skulle gå så?

Jag frågar nog inte hur det kommit sig att en biskop i Svenska kyrkan gör en riskbedömning som i perspektiv borde förvåna. Denna, nämligen:
"Borde inte en biskop i Svenska kyrkan hävda att alla borde tro på Jesus, att alla ska bli kristna och att kyrkans uppgift är att göra alla folk till Jesu lärjungar? Det kan man ju tycka. Men risken med en sådan hållning är att man gör allt för att omvända människor och att det då bara finns en enda sanning och det är den som uttrycks i den kristna tron." (Biskop Bonnier å den av Svenska kyrkan approberade bloggen 9 jan)

Vad hade biskop Jesper Svedberg i Skara sagt om han läst detta?
"Ers Majestät, jag får diarré bara jag tänker på det", som biskop Gottfrid Billing sa (på skånska!), när han tillfrågades om att bli överhovpredikant. Och det hade varit det minsta Svedberg sagt. Biskop Billings replik överlämnas att förvaltas i många sammanhang.

Biskop Bonniers uttalande förklarar kanske varför Svenska kyrkan behöver ta plats i omförhandlingen av det svenska välfärdskontraktet när det egna eroderar. Säkra jobben för de församlingsanställda i en kyrka, som inte gör någonting för att omvända människor. Omvändelsearbetet behövs inte. Jobben behövs!

Och hur var det alltså? Regeringskansliet talar. Genom ombud. Statsministern har därtill bokat möte med religiösa ledare, vilket uttytt är Sveriges kristna råd, Judiska centralrådet och Sveriges muslimska råd. Vi tar emot all denna information under rörelse. Huruvida i hjärtat eller mungiporna lämnas osagt.

Korrigering
Gustaf V ville att Gottfrid Billing skulle bli statsminister när den berömda repliken fälldes. Det kom telefon till biskop Billing och ett lok med en enda vagn stod på Lunds Central för att forsla biskopen till Stockholm. Källa: Biskop Gustaf Aulén. Sagesman: Prosten Jan Frithiof, som hörde Aulén. Nu fick vi allt klart. Jag slog upp Billings Levnadsminnen från biskopstiden i Lund. Professor Hilding Pleijel skriver att Billing "endast med svårighet undgå att utses till statsminister". (s 10)
Året var 1917.