Hypodemism - en ny abrahamitisk religion

Stimulerad av en tweet insåg jag att nu ska det religionsgrundas. Abrahamitiskt, förstås. Abram utgick från Ur i Kaldéen. Denna nya abrahamitiska religion utgår från trakten av Ör i Kronobergs län, Sverige. Så bokstavstroende är väl ingen att det uppfattas vara en avgörande skillnad på U och Ö, allra minst som det finns en konstig stad i Sverige, där man stavar U me Å. Umeå.

Vilken var den livgivande impuls som gav oss den nya religionen? Jag ger er adressen här.
https://twitter.com/wistikent/status/556891943738015744/photo/1

Saken gäller att fader Dan (sic!) tycker att islamiseringen gått för långt när det blir tal om fasta. Då begrep jag att det där med tid och tidsföljd alls inte är viktigt. Det har jag trott tidigare. Att kristendomen direkt knyter an till judendomen och att de hednakristna ser sig som inympade på det olivträdet, det hade jag fattat. Att islam kom till 600 år senare som ett slags kompilat, visste jag också - och har tenterat i religionshistorien. Men den blev abrahamitisk just därigenom att den hämtade en del material från judendom och kristendom (men också beduinreligion!) och det är kanske inte underligare än att det kinesiska Volvo uppfattas vara svenskt. Då hindrar ingenting en ny religionsstiftare att stifta just en abrahamitisk religion. Hypodemismen efter grekiskans hypodéma.

Religionsdyrkans former inom hypodemismen är inte så besvärliga. Man fastar, förstås, men inte till övermått. Hellre äter man ekologiskt närodlat och dricker gärna vatten med citron i för fettförbränningens skull. Tar man hypodemismen på riktigt allvar ägnar man en timme i veckan åt kroppsdyrkan på ett närbeläget gym. Annars kör man lite i motionsspår eller på träningscykel. Inte för mycket. Ordet "lagom" är hypodemismens ledord.

Hypodemismen är kultisk utan att gå in på detaljer. "Gode Gud välsigna maten", säger religionsutövarna så fort de serveras mat - till skillnad från de kristna som nödvändigtvis måste sjunga en slagdänga om glädjens Herre så fort de får syn på mat. Nu kan hypodemisterna också nämna Jesusnamnet och skänka honom en tanke, eftersom han alltid var så snäll och omtänksam och tog bort det som var nedsmutsat. Då ber de: "Gode gud (litet G, förstås) välsigna maten, Jesus diskar alla faten." Ur denna insikt om Jesu person och verk hämtar de uppbyggelse.

 Viktiga högtider för hypodemismen är de högtider som kringgärdas av skollov. Nyår firas med dunder och brak och då kan citronvattnet ersättas av mousserande vin eller champagne. Sportlovsveckan infaller vid olika tider i landet så egentligen handlar det om bortemot en månads firande. Sedan har de kristnas påsk annekterats, förstås. Midsommar är en stor högtid. Då ersätts citronvattnet av öl och brännvin. I augusti äter hypodemisterna kräftor - utan citronvatten igen (bortsett det de tvättar fingarna i efter kräftätandet) - och därefter infaller något som kallas "höstlov", som blir en lågmäld religiös högtidstid, då det i början av november kan tändas ljus i en religiös förfädersdyrkan- Därefter blir det advent, luciafirande och jul. Citronvattnet ersätts då med glögg. Luciafirandet är ett kreativt sätt att få se 40 oskulder, tror vi, och tar därmed upp en kamp med islam. Vi väntar liksom inte.

Att denna abrahamitiska nyreligion har kopplingar till det kristna firningsåret kan man se liksom att det finns avsteg från judendom och islam. Kräftor t ex. Och alkohol. Samt skinka vid jul.

Detta är utanverket. Fides qua.
Vad är innehållet, fides quae?

Hypodemismen har flera olika heliga skrifter, som alla läses med stor urskillning men lika stora behållning. Reader's Digest, liksom. Det heliga i skrifterna kännetecknas närmast av det undflyende.

Den dogmatiska hållningen är tilltalande enkel. Hypodemismen tror att det finns en gud, en starkare kraft, att man ska vara moralisk och att det moraliska livet, som innebär att vi inte är värre än andra, kommer att belönas när far har sträckt ut handen och mor har fattat den. "Om inte vi kommer till himlen, vem skulle då få komma dit!"
Viktigt för hypodemismen är att allt sker lagom, inte för mycket på något sätt.

Hur kan denna religion nu karaktäriseras som abrahamitisk?
Enkelt. Den hämtar några element från judendomen, några från kristendomen och några från islam. Från islam mest detta att vid fester ätes efter solnedgången. Ergo! Resten är den vackra tanken att uppenbarelsen från det gudomliga är fortgående. Vi kommer på mer och mer efterhand. Wait and see!

Hypodemismen är fredlig. Kanske med något undantag. Attackeras den, slår den skoningslöst tillbaka. Attackeras? Ja, det finns folk som envisas med att ställa kritiska frågor som uppenbart syftar till att underminera hypodenismens grund. Såna typer ska ha på käften. Hypodenismen är därför en bland motorcykelgäng populär tro, som ger dessa motorcyklister en religiös identitet som trons banérförare. Skulle kraftigare doningar behövas, har hypodemisterna också tillgång till stridsvagnar av typ Abram.

Nu behövs ingen ytterligare genomgång av vad hypodemisterna tror. De tror nämligen som det för dagen och stunden behövs. Fortgående uppenbarelse!

Har de kvinnliga präster? Självfallet. För dem är frågan om kvinnliga präster i högsta grad en tros-fråga.

Var finns dessa hypodemister? Lite varstans. Av bekvämlighetsskäl parasiterar hypodemisterna gärna på Svenska kyrkan (abrahamitisk religion!), Parasit är här en biologisk term och alls inget skällsord. Det räcker för förståelsen att hänvisa till hur misteln lever på eken, t ex. På det här viset spelar beteckningen inte heller någon större roll. Som det hette i den fromma sången: "Och din tro och din ras och ditt namn gör detsamma". (förändrad från Psalmer och Visor till psalmboken, som ni minns). Huvudsaken att man kan pussas under misteln. Liksom.

Men vad heter då, trots allt, religionsstiftaren. Han hålls förstås som profet och namnet nämns med vördnad och en bugning: Heméra Hypodéma. Välsignat vare hans namn! Hans firningsdag högtidlighåller hypodemisterna den 14 oktober.

Som sagt: nu har vi fyra abrahamitiska religioner.
Och det var väl inte särskilt svårt, det hela?