SS

Det finns två sammanhörande "S" när vi försöker förstå vad som händer. Det är sambandet mellan sekularisering och sakralisering. När perspektivet blir inomvärldsligt och ryms inom ett sekels förståelsehorisonter, räcker det liksom inte riktigt till. De gamla gudarna har detroniserats men nya anskaffas. Sekularisering motsvaras alltid av sakralisering - nämligen av något annat. Vi kan kalla sambandet SS.

Vari består sekulariseringen och var äger den rum? Den kan formuleras som en ny trosbekännelse, t ex den om alla människors lika värde. Det kan också komma som en av Svenska kyrkan publicerad informationstext inför söndagen, som alls inte syftar på något som söndagen handlar om men tar vara på möjligheten att demonstrera beskäftighet på enkel nivå. Stockholms stift annonserar den 16 januari med texten "Ge inte upp även om det tar tid." Självfallet styr denna beskäftighet alls inte in på vinundret i Kana, söndagens tema. Men det kanske kan uppfattas vara en välmenande och därmed uppbygglig sats? Sekularisering är alltså också ett fenomen i det kyrkliga. Tydligt där.

Kyrkan är nämligen - som organisation och som kultplats - intressant. Där kan den nya sakralisering som är sekulariseringens andra sida uttryckas. Några av oss tyckte genuint illa om attentatet mot redaktionen för Charlie Hebdo. Vi är för en uppsättning grundläggande fri- och rättigheter. Kanske talar vi om saken vid kyrkkaffet i församlingshemmet eller helt enkelt vardagsvis med varandra. Det gör vi också om Boko Harams härjningar, de som drabbar våra syskon i tron. Ett par tusen döda i Baga och så de bortförda flickorna. Det har, som bland andra Anders Brogren påpekat, varit rätt tyst om saken. Jag kan påpeka att jag med namns nämnande en annandag jul för några år sedan predikade om de samtida kristna martyrer som är Boko Harams måltavlor. I Nordölands församling visste man tidigt vad saken gällde!

Ordnas då en unik gudstjänst om detta i en unik martyrtid, dvs vår egen tid. Nja, den unika gudstjänsten Svenska kyrkan håller, ordnas i Paris den 1 februari och direktsänds i tv över nätet. Direktsänds!

Jag försöker orientera mig.
Det är Helle Klein och Özz Nujen som predikar och gudstjänsten heter tydligen "Med kärlek från Paris". Ett generöst musikutbud blir det också och högmässan, heter det, produceras av Aftonbladets webbredaktion.
I ett pressmeddelande skriver Svenska kyrkan "att manifestationerna som följde på attentatet födde en längtan att bygga vidare på den goda känsla som många trots allt bär på." Det torde inte vara så svårt att uppfatta detta som sakralisering. Lite mer eftertanke behövs sannolikt för att uppfatta att det är ett SS-fenomen: sekularisering OCH sakralisering. Vi får se - och lyssna.

För egen del är detta så intressant att jag skulle vilja veta hur evenemanget finansieras och vem som egentligen står för det hela. Follow the money! Det mest intressanta blir kanske inte själva högmässan utan det som föregått den. Och utifrån vilken tanke måste högmässan på detta tema med Helle Klein och Özz Nujen som predikanter komma just från Paris? Vad är det för fel på Nacka kyrka, lokal bas för Dagens Seglora?

Svaret stavas väl sakralisering? Det blir symbolmättat med själva staden. Drygt två veckor senare är det fastetid. Av ålder är det annars då som Svenska kyrkan fokuserat på lidande och kärlek. Det har av ålder skett i sockenkyrkan, nära till hands. Men inte riktigt så fint som när följet kan dra till Paris, förstår jag.

Nästa idé vore att Helle Klein och Özz Nujen for till Nigeria och att Aftonbladet producerade en gudstjänst från Baga att direktsända till Sverige och svenskarna. Den högmässan kunde också ha kärlek och respekt som tema.

Fast, vänta! Var inte finessen med Charlie Hebdo respektlösheten, den programmatiska? Praktiserad kristen tro var fjanteri och skulle i tidningen framställas just så. Skulle det då inte räcka att de kristna tillsammans med många andra, hycklare och rucklare lika, i politisk ordning hävdar yttrandefriheten och så är det bra med det? Resten hanteras för de kyrkokristna under hela kyrkoåret, med världens villor som illustrationer till hur det just nu förhåller sig och hur evangeliet utmanar på många sätt.