Textanalys

Håll med mig. Det är inte lätt att inom en sträcka av 25 kilometer hitta en anständig högmässa i Svenska kyrkan på Epifania. Jag lyckades inte. Mitt behov av att sjunga julens sånger och psalmer är måttligt och skulle jag överfallas av det behovet, kan jag sjunga och spela själv. Till husbehov i vart fall. Jag fick bygga upp mig med att i går läsa bloggkommentarer. Det gav en del, det också.

Först fick jag beskedet att mitt uppmärksammande av den tv-sända gudstjänsten från Lövestad inte var "snyggt". Fast samtidigt skulle gudstjänster uppmärksammas mer i dagspressen. Tydligen dock inte på ett piggt, käckt och muntert sätt som på denna blogg, där just käckhet, pigghet och munterhet städse är ledstjärnor. Så hur ska vi ha det, egentligen? Som när kamrat Stalin talade inför partikongressen? Jag har några protokoll och vet när de ovationsartade bifallen bröt ut.

Somliga kunde tycka att det blev lite mycket sång och musik men helhetsintrycket var gott. "Guds närvaro var tydlig genom hela gudstjänsten". Kan man ställa frågan "hur då?" eller förhåller det sig bara på det viset och så tydligt att det förnimmes genom tv-rutan? Jag minns tv-producentens ord: "Dag, kom ihåg att här på tv ägnar vi oss åt att skapa illusioner."

Nu var inte syndabekännelsen med men väl trosbekännelsen. Som vad då? Emblematiskt eller som uttryck för ett försanthållande? Jag undrar efter Per Ramsdal-saken i Köpenhamn. Prästerna som läser med i trosbekännelsen utan att tro vad de bekänner är som danskarna mest, påpekas i danska medier. 2011 var det bara 25% av danskarna som trodde på Jesu uppståndelse från de döda och samtidigt är det fler som går i kyrkan. Kunde man då inte hellre föreställa sig en kristendom utan denna mystiska "begivenhed, som ville vaere nemmere at sluge for almindelige dansker?" Vore det inte bättre, hanterligare i vart fall, med den sortens kristendom som blir jesendom?

Nå, i Lövestad stod komministern otvivelaktigt för en heretisk kristologi. Det hon sa, tror inte Kyrkan och likväl stred "komministerns mjuka, lågmälda framtoning på ett varmt och kärleksfullt sätt" inte på något sätt mot Kyrkoordningen. Skulle heresin anmälas, skulle komministern gå fri. Det tror jag också. Men trots att jag instämmer i den slutsatsen och nog har fog för min analys av kristologin i Lövestad, var tilltaget "både sakligt fel, magistermässigt fräckt och kollegialt fult." Docenter får tydligen i fortsättningen bara analysera de redan döda och vad de sagt eller skrivit - eller är det fult det också?

Jag deklarerade vad jag inte skulle göra om jag bodde i Lövstad. Nu visste jag föga om utbudet av högmässor på plats, men bloggkommentatorn tror "nog att församlingsborna i Lövestad som en man - eller varför inte en kvinna? skulle stå upp bakom sin komminister."
Hur då? Är kyrkoplikt införd för dem som bor i Lövestad numera? Ska de ohågade hämtas dit med polishandräckning eller tar civilbefolkningen hand om den saken själva? Inte konstigt om gudstjänststatistiken visar oerhörda tal i Lövestad i så fall. Men gör de?

Slutligast ska det kommenderas "framåt marsch". Men ponera nu att vi talar om KAB 44, ett nyckelförband i Blekinge och Skåne. Där står förbanden vända mot Östersjön för att försvara fostervatten och fosterland. Den som då kommenderar "framåt marsch" får häpen se sin trupp försvinna i Östersjön! Bättre då att vråla ut ett "befäst eldställningarna!"

I går passerade översten Salander i kronbil. Han var på väg från Vedborm på Öland till Göteborg medan familjen tog den privata bilen tillbaka till Stockholm. Salander hade tråcklat ihop sitt tjänstgöringsschema lite halvdant. Han skulle till London i tjänsten,förstod jag. Signalspaningen känner inga gränser. Salander höll på att förgås av förtjusning vid tanke på truppen som marscherade ner i Östersjön. Det påminde om furiren, som satt vid luckorna i en 200-båt och väntade på att båten skulle köra upp strand, hörde ljudet, slängde upp portarna och skrek "Följ mig" - och strax därefter låg alla soldaterna med honom och simmade i sjön, för båten hade helt enkelt gått på grund. Jag tror mig kunna behöva påpeka att detta hände inom gränserna för Stockholms kustförsvar.

Med Salander gick jag igenom en del av det senaste inom den ryska signalspaningen. Jag kanske ska återkomma till detta men inte denna tidiga morgon när översten redan utspisats med förstärkt frukost innan vidare färd västerut.

Salander var lite brydd i går kväll. Maningen "kritisera sedan inte mer den mjuka och vänliga komministerframtoningen i Lövestad kyrka!" fick Salander att undra om det verkligen riktats kritik mot den framtoningen. Det undrar jag också. Men denna undring går utöver själva arbetet med textanalys. Det gör också dagens gudstjänst från Lövestad med samma struktur och samma egna bön för Lövestad men nu med kyrkoherden i elden fast med en lekman som "gudstjänstledare".

Kyrkoherden/kontraktsprosten predikade. Det var finstämt och de vise männen följde sin längtan och kom till Betlehem. Men vet vi det? Var det inte snarare sin vetenskapliga nyfikenhet de följde, något de sett och satt in i sammanhang?
Jag tror kyrkoherden också tappade bort den lilla poängen att männen gick fel och kom till kungapalatset först, men varför vara kinkig med detaljerna?
Jag fick för första gången i mitt liv veta hur stjärntydarna hade det efter Betlehem. Dom vänder tillbaka till upplevelsen i stallet hela sitt liv. Hur kunde kyrkoherden veta det, då? Var finns dokumenten? Det kanske är för kitsligt att fråga så. För nu skulle vi öppna hem och hjärta för dem som i någon mening lever i landsflykt. Det skulle vi själva tjäna på, fick jag veta.
Dessa insikter missade översten Salander där han satt i bil på väg till Landvetter och British Airways.

Noga taget missade folket i Lövestad också dagens gudstjänst.
Den firades detta nådens år 2015 genom att man tittade på storbilds-tv kl 10 i Församlingshemmet och drack kaffe därefter.
Jag medger att det svirrar något för mig nu. För att vara docent fattar jag uppseendeväckande uselt. Först nu förstår jag att gudstjänsterna den 1 jan, den 4 jan och den 6 jan serverades som storbildsföreställning i församlingshemmet. Det var vad jag fått, om jag hört till Lövestads församling. Kanske kunde jag fått en glimt av mig själv - men det där med Jesus till mig i mässan - nej?
Hade jag bott i Röddinge hade kyrkorådet beklagat men stängt kyrkan under den kalla årstiden. Värmeanläggningen är kass. Men det finns tre andra kyrkor i pastoratet. Vad säger detta förhållande om den öppna folkkyrkan, rikstäckande och med kyrkklockor som hörs i nejden?

Nästa söndag är det mässa i Tolånga, för fyra har blivit ett och då behövs bara en gudstjänst. Jag kollade kyrkobladet. Men det behövs förstås tre präster för de väldiga arbetsinsatserna.
Kyrkoherden var i bladet stolt över att församlingen visat sig mogen att ha tv-gudstjänster. Kanske blir vilan välbehövlig då? Det är väl jobbigt med tre söndagar då man tittar på tv för att sedan sedan dricka kaffe i tjänsten, kan man tänka.

Får man en passant påpeka att kyrkoherden talade en redit räli skånska?