torsdag 8 januari 2015

Ingen materialbrist, precis

Jag är fortfarande tagen av insikten från i går.
I Lövestad firades Nyårsdagens, Söndagens efter Nyår och Epifanias gudstjänster av en församling fylkad framför storbilds-tv i församlingshemmet med efterföljande kaffe. Svenska kyrkans praktik jävar inte de dystraste analyserna och dessa hämtar näring från ett alltmer omfattande material. Ett väsentligt underlag erbjuds, menar jag, i församlingsbladen. Här finns mycket att läsa in sig på att förstå och för att kunna ställa de två väsentliga frågorna: Var i allt detta håller Jesus hus och vad i allt detta lockar mig egentligen? Jag ska väl i sammanhanget inte påminna om kyrkoherdens replik, han som sa att vore han inte anställd skulle han inte vilja gå på något i sin församling. Och han var kyrkoherde.

Förr i världen berättades om han som på allt sätt förklarade att han inte ville gå i kyrkan. Det var inte roligt och dom som var där var bara dumma mot honom. Bevekanden och förmaningar hjälpte inte. "Du ska se att det blir nog roligt bara kommer dit." Nej. Till sist tog hon till det avgörande argumentet: "Nej Kalle lille, sluta med dumheterna. Du måste gå. Det är faktiskt du som är kyrkoherde."  Efter detta skrattades det. Förr.

Då och då redovisas i bladen intervjuer med präster. Det blir nära och personligt. Minns jag fel när jag fått för mig att präster förr i världen intervjuades i kyrkliga frågor mer än om det personliga?
Jag läste i ett blad, som kom med tidningarna i går, svaret en präst gav. Först hajade jag till inför beskedet som  gavs: "Många är fortfarande skeptiska mot kvinnliga präster." Sedan förföll jag till grubblerier, när prästen skulle utlägga temat om att vara Guds redskap.
"Jag kan inte leda någon till tro. Dit tar man sig själv med Guds hjälp. Jag kan vara en medvandrare till någon som har det svårt, jag kan skapa nyfikenheten och inspirera. Jag kan vara där människor är och dela nattvarden med dem, och det är helt fantastiskt. Det är så mycket större än jag trodde!"

Här var väl inte många rätt om man ska tro Luthers lilla katekes? Där är det Anden som skapar tron. Inte jag själv. Och varför har vi ett ämbete om det inte finns för att vi ska få den saliggörande tron, som Confessio Augustana menar. Det är en av Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
För bilden av prästeriet blir väl lite skev  även om det som sägs låter vackert. Prästen är vigd för något mer än medvandrandet. Pastor betyder herde och en herde leder väl? Detta sagt måste frågan ställas hur mycket en präst kan skapa. Församlingen kan vara den skapande miljön, tänker jag. Men prästen? Kanske. kanske inte. För det ligger inte där, även om präster kan göra skillnad.

Uttrycket "dela nattvarden med dem" grunnar jag också över. Det är väl det alla kommunikanter gör. Prästen celebrerar. Eller är det något jag inte fattat? Men sannolikt är det ohelgat av mig att uppfatta att i denna beskrivning av vad en präst gör, som jag alltså står främmande inför, uppfattar jag väldigt mycket intresse för prästen likväl. Kan det, vilket Gud förbjude, vara så, att när teologin om ämbetet förbleknar blir fokus prästen i stället och prästens arbetsplats, Det heter nog så när präster går till jobbet på söndagen, blir scen för självförverkligande?
Prästen kläs inte över i de liturgiska plaggen ut kläs upp i stället. En god ämbetsteologi kanske återställer proportioner och blir därmed en säkerhet för församlingen mot prästerligt självsvåld. Om nu församlingen alls finns. Den kanske bara är publik framför storbilds-tv i församlingshemmet - om ens det?
Jag kallas kristen därför att jag är döpt och med församlingen tror och bekänner att Jesus, ja hur var det nu? Vi brukade mena att det där att bekänna med församlingen, styrde mot församlingens gudstjänst.

Mina synpunkter om Lövestad var uppenbart ovälkomna. I en bloggkommentar antyds eviga straff, de andra går inte lika långt men högst klandervärt synes det vara att titta på Sveriges televisions gudstjänstutbud och fundera över det jag ser. Så har jag av Växjö domkapitel fått en skriftlig erinran. En ny anmälan kan skärpa straffet för ni minnes Överklagandenämndens ord om prästers begränsade yttrandefrihet. Minns de orden när ni funderar över yttrandefrihetsfrågorna kring och attentatet mot Charlie Hebdo i Paris.Minns orden när det plötsligt ska demonstreras för yttrandefrihet.
Vad har Charlie Hebdo kritiserats för? Den är "bête et méchant", vilket betyder att den är dum och elak och att den kommit dragande med osmakliga nazistparalleller.

Jag kan förstås med sakskäl skriva
JE SUIS
CHARLIE
men det kan inte Växjö domkapitel eller Överklagandenämnden.
Dessa instanser kan som mest beklaga morden, men borde därefter rikta kritik mot tidningen för olämpligt språk, olämpligt uttryckssätt och en satir som kunde uppfattas på ett sätt som att det fanns en koppling mellan islam och idioti. Kunde komma att uppfattas som, med andra ord. Alltså får offren skylla sig själva. Eller?
Bäst är nog om Växjö domkapitel och Svenska kyrkans överklagandenämnd håller käft idag.

35 kommentarer:

  1. Håller käft gör DK och ÖKN säkert. Deras uppgift är att få tyst på sanningssägare och whistleblowers. Sådana hotar nämligen lugn och försörjning.
    Att ta ställning mot islam är självmord. Mot besvärande typer och deras tankevärldar är agerande enbart lovvärt.

    P

    SvaraRadera
  2. Vad präster skall göra, vet väl varken allmänhet eller de själva längre.

    Föga förvånande, beaktat de teologistuderandes kvalitet.
    Det talas om professioner i fritt fall: läkare, lärare. Man kan inte längre dra till sig toppbegåvningarna. I lärarkårens fall inte ens normalbegåvade i den nedre halvan.

    Intressant vore en undersökning av prästkandidaternas resp de lärarstuderandes gymnasiebetyg och resultat på Högskoleprovet. Jag förmodar, att vi här skulle få en (del-)förklaring till både kyrkans och skolans uppenbara problem.

    GG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Teologie studerande har väldigt skiftande intellektuell nivå: både riktigt begåvade och sådana som i både studiebegåvning och studieambition är betydligt mera medelmåttliga.

      Radera
    2. När jag läste grundkursen för teol.kand-examen fanns det de, (en i vart fall) som aldrig hade läst något ur Bibeln. En främmande bok alltså. Vad blir det av ett sådant prästämne? En som gick i prakten och skulle skriva predikan över en av de fyra allmänna böndagarna visste inte att predikotexten för dem skiftade från år till år. Så lite visste denne om kyrkans värld. Vad skulle det bli av denne. Ja, huvaligen vilka ämnen biskoparna skulle ta ställning till. Men det viktigaste var väl förstås att de inte tog ställning mot kvinnliga präster.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    3. Struntprat. Det där är bara trams. Bristen hos teologie studerande är bristen på allvar inför Guds Ord, bristen på självdistans och helgelse. Den bristen är avgörande och den är de inte ensamma om utan återfinns också bland åtskilliga i hög ålder. Sann begåvning hör samman med humor och avsaknad av att vilja äga, utöva makt, för dess egen skull. Det skulle om inte människan, särskilt den kristna, var så obegåvad, räcka med kapitel 1 i Genesis, och möjligen Hesekiel, för att "förstå" den saken. / Magnus Olsson

      Radera
    4. Jo, jag inser att det nog varit blandad kompott länge.

      Troligen har dock intellektuell genomsnittsnivå sjunkit. Samt förtrogenhet med Bibel och kyrkligt liv.

      Magnus O:s synpunkter slår huvudet på spiken. Allvar, självdistans, helgelse, humor och icke maktgalen. Så vill man möta en präst.

      P

      Radera
  3. Vad är kristendomens/kyrkans egentliga karaktär kan man undra: ett militärt övningsområde/en krigszon där officerare kommenderar soldater, ett akademiskt seminarium där bildning och smartness mäts eller ett sjukhus där det svaga och skadade tas om hand? Denna långa fråga kan man fundera på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snarare en rallybana, där det gäller tränga, ja tränga sig fram, ty endast en vinner låppet.

      Radera
    2. Behöver det ena utesluta det andra?

      P

      Radera
    3. Självklart är Kyrkan ett sjukhus där vi, som blivit stuckna av den gamle ormen och lider av syndens gift, kan få rätt medicin för att kunna tillfriskna till det eviga livet. Dessvärre finns det läkare på sjukhuset som bara skriver ut placebo och lovar att det inte är någon fara alls. Och eftersom den andliga socialstyrelsen inte är så noga med kontrollen av dessa läkare är vi många som är tacksamma för att det finns dem som uppmärksammar det livsfarliga fusket.
      /Per

      Radera
  4. Bry dig inte om dem som endast vill höra orden "allt står väl till". Din röst behövs mer än någonsin. Jag skulle rent av vilja gå så långt att det är en kristen prästs skyldighet att peka på den falska lära som lärs ut på så många håll i dag. Det kan ju faktiskt vara så att någon läsare av din blogg börjar fundera över det som lärs ut och, genom Andens försorg, hittar rätt väg.

    SvaraRadera
  5. Jag talade med Klabbarpan idag och undrade hur naiva kan svenskarna bli ?
    Han gav mig en engelsklektion att börja läsa... Kanske för alla ?

    http://www.thereligionofpeace.com/quran/023-violence.htm

    Fast när jag tänker efter är det ju inte bara svenskarna som är naiva och inte har öppnat Koranen.

    Ingen älgjakt till hösten bör lägga undan byssan och istället vässa pennorna..

    Je sius...

    Nisse på Åsen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just idag, efter Parisdådet, kan ovanstående källhänvisning kanske tillåtas passera.

      Själv rekommenderar jag "Soumission" av Michel Houellebecq:

      http://www.dailymotion.com/video/x2e59c6_soumission-de-michel-houellebecq-un-cadeau-pour-marine-le-pen-elle-n-a-pas-besoin-de-ca_news

      Boken finns sedan igår tillgänglig på franska, och om någon vecka på tyska och engelska. Den lär snabbt tas in av bokhandeln. Annars kan utmärkta Amazon vara behjälplig.

      Troligen valdes datum för Paris-attacken med tanke på Flammarions utsläpp av författarens sjätte roman, som behandlar ett fiktivt, islamistiskt maktövertagande med vänsterns benägna bistånd i Frankrike år 2022. Sedan några månader har man kunnat ladda ned piratkopior från nätet. Förväntan har varit stor. Att H skulle vara amoralisk anarkist, är något jag knappast köper. Dock finner han ett nöje i att provocera och röja i bl a den franska vänsterns tabun, och utmåla verkligheten lika divers och frånstötande som den är.

      Bloggaren är en försiktig, pryd, småländsk lantpräst i jämförelse! Det glunkas redan om ett kommande Nobelpris för denne enfant terrible (alltså inte för DS, så vitt jag vet).

      Annars råder "korstågsstämning" i Frankrike:

      "Que dire des agressions de lieux de culte, majoritairement chrétiens, par des vandales très majoritairement musulmans ? Faut-il parler de l’ensauvagement de notre pays, la France, de ses 200 viols par jour, 2000 agressions et 13.000 vols (chiffres de Laurent Obertone dans France Orange Mécanique), et remarquer que l’islam est première religion dans nos prisons… Faut-il énumérer... la trentaine d’agressions, souvent mortelles, au couteau ou par balles, qui se sont produits sur notre territoires ces dernières semaines ??"

      (Riposte Laique)

      Marine Le Pen har skördetid i ett Frankrike, som här och var tycks vänta på en Charlemagne.


      Lars Jensen

      Radera
  6. Sofia Lilly Jönsson8 januari 2015 14:17

    Jag har en fråga till er som kommenterar här: varför skriver ni inte under eget namn, när er anonymitet försvagar både er kritik och Dags Sandahls som då framstår som ensam?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Malmö bär man inte Davidsstjärna eller kippah. Man låter inte framskymta att man är jude.
      I SvK förknippas man försiktigtvis inte med BloggarDag. Sådant läser man inte.
      I Sverige aktar man sig för att ge ansikte åt (konservativ) kristendom. Då betraktas man automatiskt som dum, homofob, misogyn och xenofob. Det har konsekvenser på arbetsmarknaden och i det sociala livet.

      Priset blir helt enkelt för högt.


      Radera
    2. Det kan bli repressalier för en och annan beroende på vilka makthavare man är beroende av. Ibland får man vara lite försiktig också. Det bör vägas mot din riktiga synpunkt.

      Radera
    3. Om ditt syfte vore att stötta Dag i hans ensamhet så tror jag du motverkar ditt eget syfte. Men eftersom jag inte tror att du har det syftet så kan du skriva som du gör, helt "oförargerligt". Det blir ett hån inte bara mot Dag utan mot alla dem som i någon mening vill och försöker stötta Dag. Skriv något i anslutning till dagens blogg med eller utan (firma)namn(et).

      Radera
  7. Till P och Elisabeth!

    Varför påstår ni dumheter som att Svenska kyrkans rättsvårdande instanser vill stoppa sanningssägare och att det sprids falsk lära på många håll i kyrkan?

    Svepande, generella omdömen, härstammande enbart från era egna åsikter och inte på minsta sätt grundade i verkligheten.
    Jag känner igen detta från andra kommentatorer: de upphöjer sig själva till den teologiska sanningens felfria apostlar, vilka alltid vet bättre än kyrkans biskopar, KM-ledamöterna och KM:s läronämnd.

    Ett självutnämnt domarkollegium, som alltid slår dövörat till de nämnda och på förhand stämplar dem som mer eller mindre kättare!

    Vad vinner ni egentligen på sådant? Tror ni att en slik attityd övertygar andra?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åtminstone tror jag inte att så mycket kan påverka vår BOD, som är byggd på hälleberget av solitt virke, och oavsett yttre omständigheter orubbligt står där han står.

      Heder åt en sådan kämpe!

      P

      Radera
  8. Svar till SLJ: sannolikt är Anonym-signaturen ett nödvändigt skydd. En del av oss som läser denna sida ibland är icke offentliga och saknar kanske egentligen all debattlust. Man läser något som man reagerar på och vill påpeka detta, men man kanske helt enkelt inte har kraft att hantera motangreppen från både sidans huvudförfattare och hans kommentatorer. Alternativet är givetvis att inte göra någonting, att bara läsa. Men anonymiteten medför alltid ett ansvar: använder man inte sitt namn, bör man stämma ned tonen och inskränka sig till att sakligt kommentera eller påpeka. Vill man verkligen drämma till, kräver det att man röjer sig och skriver det man har på hjärtat över sin signatur. Människor kan uppenbart råka illa ut på denna sida och man kanske inte orkar med det. Kanske det bästa är att inte alls läsa sidan, då behöver man ju inte konfronteras med det här problemet. Trist att det är så här. Jag lägger ner mitt eget läsande av sidan nu.

    SvaraRadera
  9. Sofia, svaret är enkelt. Jag har också ställt den frågan många gånger. Då riskerar man sin egen karriär! Eller sitt sociala liv eller sina uppdrag. Det är ju så det är med kyrkans och kristendomens modiga banérförare. Och skulle det riktigt bränna till omkring Dag, vilket det förmodligen inte gör nu eftersom han är pensionär, då tror jag att han idag kulle stå där mycket, mycket ensam! Tiden då Yngve K. gick ut med listor är nog en svunnen tid.
    Lisbeth Beselin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har nog helt rätt Lisbeth. Jag skulle vilja påminna de anonyma kommentatorerna, som är präster, att ni har ansvar för lekfolket i kyrkan. Jag tror nog att Dag klarar av att stå där ensam, om stormen blir för hård, men tänk så här istället. vad händer om vi, lekfolket skulle få för sig att ta dessa anonyma präster på allvar och börja agera och vi upptäcker att vi står där ensamma, utan stöd?
      Vågar jag då måste våra herdar också våga! För att kunna leda fåren måste herden vara synlig!

      Radera
    2. Kloka synpunkter!

      Egen erfarenhet säger mig, att om det börjar blåsa, står man alltid ganska ensam. Vännen prövas i nöden, heter det. Alla vill vara vän med en vinnare. De flesta ger uttryck för stöd och solidaritet i socialt acceptabla frågor.. Det är klädsamt. Att agera blir mindre intressant. Facken förväntas mest vara olja i maskineriet. Till hälften del av ledningen. Vem vill bli associerad med en ensam lågstatus-looser?

      Det är sant att endast dumskallar och socialt inkompetenta tar strid för en utpekad häxa eller en .väderkvarnsbekämpande rättshaverist. Därmed inte sagt att vederbörande är vare sig häxa eller rättshaverist. Oppositionella och avvikare ges diagnoser:

      "Wer das Leben beleidigt, ist dumm oder schlecht, hette det ju i den på denna blogg bekanta partisången i DDR.

      Vad beträffar DS, tycks han knappast stå ensam, all förargelse till trots.

      Argus

      Radera
    3. Jag kan tänka att där finns herdar som skulle vilja och kunna skriva och ta ställning på ett tydligt sätt. Men DÅ får de genast höra att de är illojala och kan lätt(?) ifrågasättas, ev t.o.m. missa behörigheter. Då förväntas en minutiös samvetskänslighet.
      De som skriver med omsorg om fler blir de herdar som man får tacka för.

      Radera
  10. Sofia Lilly Jönsson9 januari 2015 11:38

    Tack alla för era svar. Jag tolkar det som att det här är en fråga som många av er som skriver anonymt tänker ganska mycket på. Fortsätt med det! Ni kommer att komma fram till att anonymitet bör vara ett undantag, inte en regel (och eftersom ni är anonyma och jag ju inte vet vilka som döljer sig bakom era ord, så vet ju inte jag var annars ni ger er tillkänna; ni kanske skriver i andra forum).

    Att jämföra rädsla för trakasserier på gatan med repressalier i SvK låter sig inte göras. Jag är helt enig med att repressalier finns för den som kritiserar kyrkans ledning, men eftersom några bär korset att göra det som ni applåderar och uppmanar att fortsätta – Dag Sandahl är en men det finns andra, förutom förstås frälsaren själv – så finns det ju ingen logik i att ni ska slippa.

    Vad mitt syfte är och huruvida det är ett hån att jag skriver under eget namn måste utvecklas för att bli begripligt. Vad menar du att mitt syfte är, till att börja med?

    Angående att ha "debattlust" kan jag i alla fall för min del lova att den inte är så stor som den verkar. Jag tror inte att det är så att vissa människor tycker om att strida och att de kan få göra det för andra.

    Jag håller med dig som skriver att med anonymiteten följer ett ansvar att tona ner. Ofta blir det tvärtom. Det är då den blir lätt att avfärda. Jag gick själv från att skriva anonymt till att publicera mig under eget namn när jag började rikta specifik kritik mot namngivna personer (t ex Helle Klein) och kände att hon skulle få en chans att svara på ett schysst sätt (en chans hon iockförsig aldrig har tagit när det gäller mig). Men i stort sett kan jag säga att det var bra att bli offentlig. Det gjorde mig bättre också, jag skriver bättre när jag vet att jag kan avkrävas svar, och det är ju bra för kritiken.

    (1/1)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efterhand kanske det kommer fram fler. Det är intressant att någon skäller för att somlig kyrkokritik blir anonym! F ö måste man nog (tyvärr) också fråga sig vad ett namn är värt i nätvärlden. Det får väl vara ett smart namn för att det ska funka?!

      Radera
  11. Sofia Lilly Jönsson9 januari 2015 11:39

    Som Leo och Lisbeth skriver handlar det om privilegier som man inte vill förlora. Det är förståeligt. Men jag vill bara understryka att andra förlorar de privilegierna för en saks skull som ni tycker är en viktig sak. Om någon tror att jag är en självständig journalist som kan skriva vad jag vill så känner den inte riktigt villkoren för frilansare i kritik och kultur. Kyrkan straffar mig med tystnad och underbetalt för att jag skriver som jag gör och överhuvudtaget är det många som inte förstår vad jag sysslar med. Det är inte en smart karriärväg att göra det jag gör.

    Jag vill nämna några saker som jag tror skulle kunna bli bättre.

    Om jag som redaktör, och det finns nog fler redaktörer som vill veta, skulle se vem som skriver vad, kunde vi lättare hitta er och hjälpa er att lyfta fram er. Det finns bra saker som skrivs som man inte kan göra någonting av eftersom man inte kan värdera källan. Men jag är alltid ute efter tips och kontakter. Man kan förstås höra av sig till mig men det är smartare att vara offentlig från början. Man kan helt enkelt bli hittad.

    Ett stort problem är att vanlig media inte förstår hur viktigt det är att ha koll på kyrkan. DN och de andra redaktionerna går in och gör ett stort svep över SvK och ofta vill de då hitta rena oegentligheter, men det är inte riktigt så SvK:s ledning jobbar och journalistiken kommer aldrig åt de verkliga problemen när de inte följer kyrkan kontinuerligt. Vi som medborgare behöver komma ur det dödläget. Det är därför vi var några som startade bloggportalen Dagens kyrka och tidskriften Evangelium, för att nå ut utanför den interna debatten.

    Men kyrkokritiken halkar hela tiden ner i anonymitet och privata facebooktrådar. Jag vill verkligen påminna om att vill man att kyrkan ska beskrivas bättre på kultursidorna så måste man själv se till att det blir så. Alla kan inte skriva där, men alla kan fundera på hur man kan hjälpa till så att det blir bättre. Jag ser en strid som har fastnat i ett läge sedan många år. Ni måste omgruppera, kanske dra tillbaka trupperna, människor måste samla sig och ta nya grepp.

    Min kritik när det gäller det här sista gäller också den här bloggens utgivare, som enligt min mening ägnar alldeles för mycket värdefull lästid åt Seglora smedja och alldeles för lite ser att det finns konstruktiva initiativ som Evangelium som försöker komma ur dödläget. Vi måste alla hjälpas åt att rucka på stenen.

    Det är huvudpunkten i det jag vill ha sagt här. Är kritiken till för att få klaga en stund, eller har den ett annat syfte?

    (Jag tror att många av er i era respektive dagliga verksamheter gör väldigt mycket på olika sätt för att saker ska gå i vad ni anser rätt riktning. Det här ska inte uppfattas som att jag inbillar mig att jag och några till är ensamma om engagemanget för kyrkan. Det här handlar bara om den offentliga debatten.)

    (2/2 – haha, skrev fel i förra inlägget, men ni fattar)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns naturligtvis tusen ursäkter för att man inte ska förlora sin sociala position och sin bekvämlighet. Jag tänker dock ibland på det där med att vinna hela världen, men förlora sin själ! (Matt.16:26) fast numera heter det visst "måste betala med sitt liv"! Tiderna förändras...så gör också Bibeln som så ofta åberopas här! Tala om förändringar! Är själ detsamma som liv? Inte för mig!

      Radera
    2. Man letar väl i Handbok som i Bibelöversättning efter nyrelevanta ord och begrepp, som inte riskerar att stöta bort någon.

      Kanske en serietidningssvenska?

      Argus

      Radera
  12. Kyrkan har sina pajaser, andra verkligheten sina....
    Vår komiker Özz Nöjen verkar inte vara ngt större geni. Undrar om han har samma svar i dag med nästa terrorister i Paris...

    Det skrivs mycket om yttrandefrihet efter dåden i Paris, både bra och mindre genomtänkta saker. Till kategorin mindre genomtänkt bör man nog lägga Özz Nûjens senaste alster i Expressen. Han skriver att vi bör skratta åt terrorismen, vilket känns klokt på alla sätt, men sen säger han också att
    det är vår förbannade plikt, skyldighet och rättighet att skämta om allt.

    Låt oss testa påståendet. Är det vår plikt och skyldighet att skratta åt offren i Paris? Åt deras familjer? För normalt funtade människor känns det nog inte helt rätt.

    Är det vår rättighet att göra det? Javisst, men var beredd på att betraktas som idiot.

    Enligt samma resonemang: Är det vår plikt att håna Muhammed och hans efterföljare medelst diverse ”konst”, rondellhundar och satirteckningar? Är det vår plikt att håna Jesus och alla kristna med satir, Ecce Homo utställning i Uppsala Domkyrka och så vidare och så vidare?

    Bara en förvirrad människa kan hävda att det är en plikt att håna och driva med sådant som andra människor håller för heligt eller sätter värde på. Bara för att något är tillåtet betyder det inte att det är en plikt, eller ens önskvärt att göra det. En alternativ utgångspunkt i livet är att visa respekt för andra människor, deras gudar, deras åsikter, samt vara artig även om man inte håller med; att lämna dem i fred.

    Som libertarian kan man inte kräva att andra människor ska vara trevliga, men man kan ju önska, ty en civilisation kan inte bara grundas på idén att man inte får slåss. Det behövs en del annat också.

    Man bör komma ihåg att lagar till skydd för yttrandefrihet främst finns till för att skydda vår rätt att håna våldsmonopolet (staten). Alla stater bygger på tvång och konfiskering; därför ligger det alltid i statens intresse att begränsa undersåtarnas yttranden emot dess våldsutövning, beskattning, etc. Dessa lagstadgade rättigheter är i realiteten ett klent substitut för den naturliga rätten att försvara sig, men icke desto mindre finns de där som en liten souvenir från friheten. Staten skulle dock helst av allt avskaffa dem, och den jobbar ständigt på det med ursäkter som ”terrorism”, eller ”hets mot folkgrupp”.

    Att man får håna och driva med andra människors idéer och religioner är en naturlig och ännu i viss mån lagskyddad rättighet. Men för maximal positiv effekt vill vi föreslå att man riktar sin satir, sitt hån och sina skämt mot allt kaos urkälla, staten, politiken, den representativa demokratin – och för all del mot terrorister – men visar respekt och artighet mot sina med-undersåtar.

    Ska vi kanske fortsätta skratta åt kyrkan? Det är ju redan stand-up Comedy, liksom i riksdagen. Varför borde kyrkan få vara befriad från detta?
    Om någonstans så borde väl argument mot detta pågående finnas där!! Eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svar till Anonym 9 januari 21.52. Jag håller med dig i det mesta som du skriver här, det kan man se om man läser min blogg. Ett slappt hävdande av yttrandefriheten i detta läge är enbart absurt. Många människor far illa av de grova satirerna av Muhammed.
      Jag har i detta sammanhang väntat på något om Ecce Homo, men om man jämför denna med satirerna av Muhammed så har man inte förstått syftet med Ecce Homo, som ju var det motsatta. Den var en hyllning till den Jesus som stod upp för de allra mest utsatta och som inte gjorde skillnad på människor på grund av deras sexualitet.Inte hade den väl annars fått visas i kyrkan? Men jag har egentligen debatterat detta till leda...
      Frågan är nu vad människor går ut och demonstrerar för. Är det för rätten att kränka?
      Ett mångfaldssamhälle kräver respekt. Förstår man inte andra människors känsliga tår baserat på deras religion är det svårt att leva tillsammans utan konflikter.
      (Däremot anser jag det vara helt okey att göra satir av tockar!)

      Radera
    2. Tillägg; Ditt inlägg, Anonym 21.52, var välskrivet, nyanserat och klokt. Men hör inte förvirrade människor till dem som ska respekteras? Vem rår för att hen är förvirrad? Du skriver med stor hånfullhet om dessa.
      Och du respekterar väl själv även dem som har en annan kyrkosyn? Signaturen Anonym behöver man ju inte stå till svars för, den kan bytas ut efter behag!

      Radera
    3. Blir så stolt!

      Tocke

      Radera