Den förskräckliga händelsen

"Har ni hört den förskräckliga händelsen,
den är sann för den hände"
ja, riktigt när vet jag inte men den nådde mig i Berlin. Tuulikki Koivunen Bylund har från förrådet i sin nya bostad i Uppsala bestulits på den spark hon fick av Härnösands stift. Vi talar nu om sparken som fysiskt föremål med medar och med påskrift "Biskopen". Någon har nu snott fortskaffningsmedlet. Biskopen emerita (fast emeritilön har hon inte!) lät sig intervjuas av UNT:s tv. Cykel- (och spark-)förrådet (eller möjligtvis det fd sparkförrådet) var miljön för intervjun. Tanken fördes fram att stölden hade internationell koppling. Det kunde tänkas att sparken nu fanns i - Norge.

Vad ska man säga? Beklaga stölden, självfallet, och beklaga tjuven/tjuvarna som för en sparks skull har begått tjuvnadsbrottet. Men här uppstår ett filosofiskt problem. Tjuven är ju en som stjäl, och då ska väl tjuven stjäla för att uppfylla sin kallelse? Det är inte lätt det här. Fanns det en väktare i fastigheten har alltså det egentliga felet begåtts av väktaren, som inte uppfyllt sin kallelse att hindra tjuven från sin kallelse. Nu förstår ni hur svårt livet kan vara.

Det är det nog för blogkommentatorn som anklagar mig för inkonsekens. Den består i att jag inte menade att Frimodig kyrka skulle skriva ett missionsprogram för Svenska kyrkan. Nomineringsgrupper ska ta fram idéer, kyrkomötet besluta och kansliet eller en utredningsgrupp gå vidare med förslagen. Det är normal ordningen. Hävdar jag den är den numera en inkonsekvens.

Nå, vill någon läsa vad just jag menar om mission i Sverige, finns det en del åren igenom i det kyrkligt förnyade programmet att ta till sig. Men jag uppfattar min egen position som inte särskilt bekväm. Dels ska jag återkommande utsättas för kritik för än det ena och än det andra - mest det ena - och sedan ska jag efter den behandlingen leverera heltäckande program för bland annat gatumission. Detta ska ske eftersom en bloggkommentator har högst bestämda egna tankar om saken. Men skriv själv då! Det kan bli ett intressant aktstycke om hur svenska folket ska dyrka Det Högsta Väsendet och följa den moral som bloggkommentatorn städse håller fram.

Väljarna väljer. Det gäller Frimodig kyrkas väljare också. Det betyder i små grupper att det kommer in en del präster för de är kända av många och många menar att deras kompetens behövs. Nu är jag prästvigd och har i alla år valt in som präst, första två gångerna i den struktur där prästerskapet valde sina egna representationer i det kyrkomöte som ersatte prästeståndet i den gamla ståndsriksdagen. Det har fortsatt så. Och prästerna valde inte efter partipolitisk hemhörighet utan på något de uppfattade vara kompetens. Det var ett stort förtroende jag fick.Så har det fortsatt. Jag har dock för egen del inte röstat på någon av kamraterna i kyrkomötet för de är valda av sina väljare i andra valkretsar. Väljarna borde skämmas som väljer präster - eller? Frimodig kyrka bärs dock av lekfolk och präster och i kyrkomötesgruppen finns och har funnits kompetenta lekmänniskor. Teologiskt bildade? Visst. Ska det förstås som deklasserande? Eller är saken så enfaldigt enkel som att bloggkommentatorn fått för sig att det finns somliga som inte vill ha med lekfolk i beslutsfattande? Det kan väl inte vara möjligt. Liksom POSK tycker FK att det är viktigt att präster ska vara med och fatta beslut och felaktigt att de politiska partierna ska vara rekryteringsbas. Eller är POSK-aren Bengt Olof Dike av annan mening i denna för POSK grundläggande fråga? Det skulle i så fall också kunna förstås som en förskräcklig händelse. Närmast i nivå med sparkstöld.

Hur det var i Berlin?
Bra tack. Hur det gick att sova efter hemkomst? Jag sov kort och gott.