Galningar, religiösa

Jag kommer inte ifrån tanken. Inte ens när jag var ute och gick med hundarna i skogen i går, blev jag fri från den. Hur kommer det sig att de rena galningarna får möjlighet att använda Svenska kyrkan för sina syften? De har en egen agenda och den ska utövas med tjänst i Svenska kyrkan. Därmed ges galenskapen en plattform. Jo, det finns kyrkoherdar som försöker hålla emot. Jag vet det. Men vad mäktar dom?

Här är djurrättsaktivisten som 2013 använder Första söndagen i advent för att i predikan värna grisens rätt och tala om en vegetarisk livsstil. Det fanns folk i församlingen som var nöjda. Och så fanns det sådana som  anmälde. Kyrkoherden placerade om djurrättsaktivisten, vars inspiratör tydligen återfinns på den s k teologfestivalen, den där det hävdas att alla är teologer. Det tror inte jag. Det flesta av oss är inte ens teologie studerande. Inte ens när vi kommer till skrået av doktorer, docenter och professorer. Teologi innefattar vishet och pejl på Guds hemliga rådslut. Vem spelar i den divisionen i vårt land? Inte alla i vart fall. Och religionsvetenskaplig utbildning är inte teologisk utbildning, eller?

Galningarna vigs till tjänst. Men ge er på dem och fråga vad Svenska kyrkan enligt sin bekännelse lär, får ni höra på annat. Frågas om bibelords betydelse, svävas det. Svenska kyrkan är en sjukvårdsinrättning där kvackare kallas läkare och ska respekteras som sådana.

Jag tycker fortfarande att ni i morgon borde fråga den präst vars tjänster ni nyttjar: "Är din konsekration i dag Guds konsekration?" Svarar inte prästen utan att tveka "ja" på den frågan, sök er någon annanstans. För det kan vara en galning som söker bekräftelse och som därför har erövrat mässhaken för att få klä upp sig i en roll, där uppmärksamhet ges. Andra klär sig också - men för att klä över sig och ikläda sig de kläder, som berättar vad prästen egentligen sysslar med.

Till barrikaderna, alltså. Ställ grundfrågor.
En sådan grundfråga kan förstås vara den som ställdes vid biskopsvalet i Växjö när biskop Johansson valdes. Gustav Bengtsson hade mejlat in frågan om kandidaterna läst Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Jag vet att jag påminner om något som tidigare avhandlats. Men resultatet var intressant. De disputerade hade läst. De andra inte. Och biskopar prövar kandidater inför just bekännelsen. Har de inte själva läst, hur ska vi då kunna lita på att de vet att pröva svenskkyrkligt och inte släpper in vilka religiösa galningar som helst att bli präster?

Vad värnar jag?
Församlingens rätt mot prästerligt självsvåld. Det var inte prästerligt självsvåld när högkyrkliga präster försökte lotsa sina församlingar djupare in i gudstjänstliv men dessa försök likväl möttes av protester. Det som då kritiserades var likväl ingenting. Nu övas prästerligt självsvåld i undervisningen/förkunnelsen. Det mesta anmäls inte. Alla tycks veta att det är meningslöst. Eller är det så illa att ingen längre minns vad kristen tro är? Svenska kyrkan har inte i någon laga ordning fattat beslut att avvika från den bekännelse som anges i hennes grundläggande dokument. Det sker liksom ändå. Bekännelsens ord blir ord utan mening.

Vore det inte hög tid för några uppfriskande lärostrider?
Vad tycker de reformkatolska, som i sakramentsläran är trogna dr Luther, och den samtida filippismen? Ska Kristus tillbes i det heliga sakramentet? Vad säger filippisterna, Wolferinus följe? Hur är Kristus närvarande i nattvardens bröd och vin? Bara för att antyda en intressant frågeställning, som avslöjar var gränserna går. Kanske avslöjas också att verkliga frågor behandlas som icke-frågor. Prästerna har ingen aning om vem Wolferinus var - fråga, vet jag! Men hanterar de inte sakfrågor om mässan avslöjas en deras ovilja till sannings-sökande. Vad ska galningar söka sanning för?

Sanning?
Fråga: "Lär Skriften den sanning som Gud för vår frälsnings skull ville låta uppenbara?" Fråga också: "Är Bibeln den norm utifrån vilken alla läror och lärare ska prövas?" Vad säger prästerna? Jag föreslår att svaret på frågorna utan vidare skulle vara ett "ja". I varje fall om den som svarar ska vara präst i Svenska kyrkan.

Kyrkkaffet i morgon skulle mycket enkelt kunna bli blodtryckshöjande.

S:ta Birgitta kyrka firar 40 år i morgon, ser jag i Östra Småland. Det är den på alla sätt utmärkta kyrka där inga arkitektoniska förändringar får ske och där den ovärderliga predikostolen försvunnit. Har den blivit sjöbod på Öland? Jubiléet ska firas med en "festfamiljemässa i 70-talsanda". Jag tvekar om denna nyhet ska presenteras under rubriken "Galningar, religiösa". Kanske hellre under rubriken "Lots hustru", hon som vände sig tillbaka och förstenades. Är det en psalm det där "du tronar på minnen från fornstora dar" eller vad är det för låt?