LXX

Ännu en underbar söndag. Septuagesima. Söndagens radiogudstjänst är ett påhak på den gudstjänst Aftonbladet producerar. På den tiden Tidsignal fanns pågick en debatt. Tidsignal var nämligen en vikt tidning utan klamrar. Aftonbladets maskiner fixade inte riktigt klamrarna till tidningen så rätt ofta kom tidningen med två lösa ståltrådsbitar. Någon frågade lite spydigt vad man skulle ha dem till men fick det självklara svaret: Du ska ha dem för att häfta ihop Tidsignal. Det var roligt med den sortens humor för snart 50 år sedan. Nu är det minst lika roligt att Aftonbladet producerar gudstjänst. Och från Paris! När jag vaknade denna söndagsmorgon, lite sent, ringde sången i mina öron.
Till Paris, till Paris
vill jag resa på en gris.
Den kan man inte sjunga. Den är i dessa dagar kränkande för både judar och muslimer och självfallet för grisen. Den är dock inte en psalm, så den kan knappast utmönstras ur psalmboken.

Septuagesima. Vi har alltså hamnat i förfastan. Det betyder några dagar för att planera själva fastetiden. Mer idoga tag i det andliga kan man ju ta. Läsa lite idogt. Fokusera lite bättre. Fundera över hur fastetiden personligt ska gestaltas - vad behöver jag dra in på?

Kai Larsen har översatt en instruktionsbok som heter Herrens bön, skriven av Nicholas Ayo. Gloria Förlag. Jag  ska läsa den i fastan, för redan mitt bläddrande gav mig en del. Det vi gör regelmässigt behöver vi tänka över. Och Luther hade som andlig övning att ta sig igenom Herrens bön. Den sortens övningar gav oss Lilla katekesen. Munken hade skaffat sig erfarenheter att dela med sig av.

Cléments bok Källor läser en grupp om igen på norra Öland. Den är inte, vill inte heller vara, enkel. Den ger många tankar. Jag har läst den några gånger och återvänder gärna till den. Vi läste den på Öland, för jag vill gärna läsa ihop med andra, när jag inte riktigt förstår på egen hand.

Yngve Kalin har sitt predikobibliotek. Jag vet inte hur han tänkte, men jag vet en präst som snodde hans predikan och läste upp den. Rimligare kanske är att folk, som inser att förkunnelsen är si och så, använder predikobiblioteket som postilla.

Tar man fastan på allvar, måste fastlagstiden också karnevalerna hanteras väl.
Fettisdagen är den 17 februari och då äter varje sann kristen nio middagar. Om fromheten inte riktigt räcker till för detta, kan man kanske tänka sig nio maträtter vid en middag? Men storståtligt ska det vara. Då. Och ju ståtligare, desto påvrare under fastetiden - i väntan på påskens glädje. Kyrkoåret ska gestaltas vid matbordet.

Måndagen den 16 februari infaller Gin&Tonic-Monday.
Den firas i social gemenskap, så skriv in dagen i almanackan och börja planeringen redan nu. Gin, Tonic, citron, is. Chips eller något annat tilltugg - men det är överkurs. Det viktiga är drycken, som håller malarian stången.
När jag var församlingspräst firades dagen i Församlingshemmet kl 15-16.
Nu vet jag inte riktigt hur den firas på norra Öland, men jag tror att gin i år är kyrkvärdarnas ansvar.
Det är en utmärkt dag för att visa att man inte är ogin, som ni förstår.
Men ni ska inte dricka er GT ensamma. Bjud in några vänner och håll måttan.

När ni ändå planerar så får ni fundera över morgondagen, när det är Kyndelsmäss på riktigt. Ska den firas då, så ska julen 2014 definitivt bort. Annars får man vänta till nästa söndag. Jag går i barndom och ber att få påpeka att Morsan markerade Kyndelsmäss som "Lill-jul" med julstuk på käket och en lilljulklapp, vilket väl inte var mycket annat än en del reklampryttlar (pennor, block, linjaler mm) som läkemedelsbolagen sände ut till läkare. Men i alla fall! Jag ber att få föda en tanke.
Barnsligt? I högsta grad.
"Man är väl", som Kolingen så träffande uttryckte saken, "Guds barn, sabla polletsubba."
När sa han så? Då han inte skulle få åka Djurgårdsfärjan på barnbiljett.