Konsten att ta avstånd till

Pegida, Patriotische Europäer gegen die Islamisierung des Abendlandes agerar i Malmö. Patriotismen sprider sig och motiverar på måndag flera tusen motdemonstranter. Stortorget i Malmö kan bli en riktig Schaubühne. Varför de goda malmöborna måste tala tyska ter sig lätt obegripligt. Men det får kanske inte att kalla sig "Patriotiska skåningar mot Västerlandets islamisering"? Det går inte att förkorta i vart fall. Kan man skalla slagordet "Nej till skånsk islam"? På malmöitiska?

Nu behöver jag inte oroa mig. Svenska kyrkan agerar. Metoderna är lite olika. Temat är enkelt: I solidaritet med muslimer. Och som en solidaritetshandling kommer det att firas en gudstjänst i S:t Petri kyrka i Malmö och kyrkan kommer att vara öppen under kvällen. Kyrkoherde Ekhem, han med den kraftigt tilltagna månadslönen, deklarerar: "Vi vill på detta sätt visa vår glädje över våra muslimska vänner och ta avstånd till (? DS) den demonstration som samtidigt anordnas av Pegida Sverige på Stortorget i Malmö. Behöver man fira gudstjänst för den saken? Hur går det till - och vad har det med Gud, som ska ha tjänsten, om man så säger om just gudstjänst, att göra? Eller: vad gör Gud i denna gudstjänst? Säger aja-baja om demonstrationen? Man kunde förstås teoretiskt, rein teoretisch, tänka sig att Gud skulle ta deras oro på allvar, som fruktar sharialagar och en del annat i Skåne och i Europa? En gudomlig poäng är väl att Gud uppenbarligen inte tar ut avståndet till oss utan kommer nära? Eller har jag som vanligt missförstått något?

Nu kanske inte alla kan komma till S:t Petri. Kommer det 200 Pegida-demonstranter till den demonstration man fått tillstånd för, sägs det komma 3000 motdemonstranter. Kyrkoherde Ekhem har ett ord till dem också:
"Det kommer, enligt uppgift, att anordnas en motdemonstration i samband med denna aktion. Alla ni präster och diakoner som vill vara med i denna motdemonstration, bär gärna präst/diakonskjorta."

Men hur är det, har motdemonstrationen tillstånd? Och räknas deltagande, när kyrkoherden anbefaller klädsel (vardagsdräkt) som arbetstid? Är det arbetsskada om det blir slagsmål och någon får på käften? Är vi säkra på att polisen inte kommer att skydda den demonstration som fått tillstånd mot de många andra? Kan man få tårgas i ögonen och en batong i skallen? Jag bara undrar.

Jag undrar nog rätt mycket över kyrkoherdens mejl till präster och diakoner i Malmö.
En av arbetsköparen uppbackad demonstration, som kommer att ge Pegida sedvanlig god reklam. En smärre samling personer på Stortorget, i Oslo var de 70 och i Köpenhamn 200, får uppmärksamhet tack vare motdemonstrationen. Varför inte fler? Därför att Malmö inte torde kunna jämföras med östra Tyskland och Dresden.

Det är konstigt med de kristna. De tycks vägra det långsiktiga arbetet att bygga församling och använda församlingshemmen till väsentliga samtal om lokalsamhällets glädje- och sorgeämnen. Den som inte är nöjd med situationen i Malmö får besked att den kyrka han eller hon tillhör står på den sida som talar om muslimska vänner. Men det är en kyrka som inte oroas av problem i Malmö och tydligen inte behöver leva med kulturkrockarna. En ansvarig kyrka borde kunna ta tagen just här. Har inte kyrkoherde Ekhem skaffat sig ett problem när han för Pegidademonstranter måste förklara vad hans präster och diakoner, de med kyrkoavgiftsmedel betalda, har där att göra och varför Svenska kyrkan ska ordna en särskild gudstjänst i solidaritet med muslimer och inte i solidaritet med de egna oroliga medlemmarna? Jag tänker inga stora tankar. Jag tänker småländskt. Tänk om Pegidademonstranterna bestämmer sig för att inte längre vara med i Svenska kyrkan, eftersom de uppfattar sig missförstådda, inte lyssnade på, illa behandlade?

Jag har fått skäll tidigare för att jag talat för agit-prop-verksamhet. Jag menar fortfarande att detta är vad man ska syssla med. Agitera och propagera. Det går att tala med folk. Det går att ta sig tid att tala med folk. Men det är inte lika flådigt som att fira gudstjänst i S:t Petri, demonstrativt ringa i kyrkklockor och demonstrativt klä sig i skjorta för att ta avstånd till (?) demonstrationen på Stortorget.

Kanske kan man gå på någon av krogarna vid Stortorget efteråt för en after work-öl? Pilsner innanför präst- eller diakonskjortan. En Sort Carlsberg eller en grön Tuborg går väl i färg? Hur mycket tid får man sätta upp för sin insats?

Börjar det inte bli tid att föra ett inomkyrkligt samtal om vad den kyrkliga organisationen rimligen kan och ska användas till? Risken är förstås att en organisation kan tas över och användas för något som tycks välvilligt men som ändå föröder trovärdigheten. Kan det vara så att jakten på relevans föser ut Svenska kyrkan i marginalen och att relevansen visar sig irrelevant?