Så går det till - lärorikt

Celina Falk, vår röst i det internationella, invald i Kyrkornas Världsråds maktstrukturer som hon är, och Therese Gustafsson har försett barn från 5 år och uppåt med spelet "Grytan". Det hör till fastematerialet i år. Spelet består av kort att vända upp och får man ett par ska de läggas i grytan. Står det att man ska göra något, ska det göras - skära morötter i stavar eller hacka lök, t ex.   Det är kanske inte mycket att säga om. Aktivitetsspel måste vara bra.

Temat är Etiopien. Svenska kyrkans internationella arbete och Svenska kyrkans unga samverkar för att motivera inte bara till insatser som gör skillnad utan också till medlemsrekrytering Vi får veta att "som kristna tycker vi att det är självklart att alla människor ska få leva ett bra liv, oavsett var på jorden man bor." Som kristna? Hur tänker ni då? Är det inte helt enkelt mänskligt självklart? Måste det vara kristet? Varför då?

Jag tittar förgäves efter någon liten information om det knepiga läget. Mekane Yesuskyrkan vill inte riktigt ha med oss att göra. Det är en kyrka som menar att vår kyrka går vilse när det handlar om kristen tro. Det får inte de små barnen veta något om. Här låtsas vi som om allt står väl till. Men det gör det inte. Det är så illa att Lutherska Världsförbundet i omgångar ser till att tassa försiktigt kring problemen och minimera skadorna så gott det går. Kunde man inte på ett barnvänligt sätt få med den informationen också? Eller finns det en avsikt att inte låtsas om problemen - "de där hottentotterna i Etiopien ska snart nog komma på att de inte ska bråka med oss"-argumentet? För vi i Svenska kyrkan har väl en överlägsenhetsposition i förhållande till de gamla missionsländerna, vi är mer utvecklade, förstår det moderna bättre, vet att föra oss.

Så är det matrecepten.
Bröd från Etiopien, injera, och en etiopisk grönsakswok. Celina Falk är vegetarian. Hon sitter i Kyrkans Hus. Här har vi ett paradexempel på hur en handläggare i huset kan köra sin egen agenda och få ut sitt miljöpartistiska vegankoncept till de oskyldiga barnen i Svenska kyrkans församlingar. Det går så till. Verkligheten normerar så få ut en norm för verkligheten. Celina skrev den famösa motionen att alla i kyrkomötet skulle äta en vegetarisk måltid. Kyrkomötet tackade artigt nej.

Det är nu inget i sak jag påpekar. Ät vegetariskt om ni vill. Det är metoden jag tar upp. Det går att förflytta sig in i den kyrkliga byråkratin och med dess resurser köra sin egen agenda. Det skulle kunna skrämma något. I varje fall smålänningar, som är programmatiskt snåla och tycker illa om att deras pengar används för personliga projekt av dem som kommit upp för trapporna i Kyrkans Hus. Celina Falk är ett utomordentligt exempel på vad som går att åstadkomma. Hon är inte ensam.

Nu finns det alternativ. Fastetiden är inte helt köttfri. Äldre personer, fylld 60, omfattas inte av fasteregler. Och lördag kväll till söndag kväll kunde få vara fest för Jesus kommer ju på söndagen, eller? Annars blir det en tid efter fastan. Därför får ni här recept på

Etiopisk peppargryta
500 gram nötfärs
500 g rödlök
250 g smör
1 tsk
salt
1 msk bakokryda (berberi)
3-4 tomater
Hacka löken, torrbryn den tills den är gyllenbrun, tillsätt smör, bakoblandning och salt. Lägg i köttfärsen, skär tomaterna i bitar och lägga i dem också.
Låt allt koka på svag värme 2-3 timmar. Den långa koktiden är viktig för att kryddaromen ska komma fram.
Späd med vatten om det behövs.
Ät bröd till. Injera-receptet finns ju i fastamaterialet.
Jag fick receptet av s Kerstin och vill alls inte pråla med lånta fjädrar.

Lagar ni grytan kan ni fundera över vad den etiopiska kyrkan menar om Svenska kyrkan när ni äter. Det är i sammanhanget ett starkt budskap. Översåtarna vill inte att vi ska minnas det. De vill nog inte heller att vi ska fundera kritiskt över hur de gemensamma resurserna kan användas för de personliga projekten när man väl hamnat i byråkratierna. Men det kan de.