Till tro

Växjö stift startade något som kallades "till tro". De med svaga andliga muskler uttalade det som "tilltro", de i detta avseende mer muskulösa angav riktning "till tro". Det var till tro människor skulle komma.

I går kom publikationen Stiftsliv med till tro-loggan på framsidan, ett träd, för publikationens tema var just detta. Man kunde läsa en vanlig kyrklig skitsnacksartikel skriven av chefen för församlingsenheten. Den är en tjänsteprodukt avsedd att snacka bort att projektet var just ett projekt på två år men fortsättningsvis finns det ingen projektledare. Vi är tillbaka där vi var.

Stiftsstyrelsen hade gjort en satsning som efter 1½ år inte höll fart och riskerade att bli en kansliprodukt men inget som lyfte stift och församlingar, inte det som varit avsikten, alltså. Den dåvarande stiftsstyrelsen såg det (någon i styrelsen larmade!) och beslöt sig för att göra en nysatsning med en projektledare. Någonstans ska man börja. Efter två år finns det ingen projektledare längre för den personen var just projektanställd och stiftet kunde inte integrera sin prestigesatsning i det ordinarie arbetet. Berodde kanske det på att satsningen inte fungerat? Nej, församlingar har engagerats och ett omfattande kursprogram genomförts. Stiftets församlingsutvecklingschef skriver också så hjärtnupet att stiftet fortsatt kommer att "stödja de församlingar som fattade beslutet att använda sig av till tro som en väg till att arbeta med lokala utvecklingsfrågor".
Men hallå!

Avsikten var ju att börja där och låta allt fler församlingar dras in i arbetet, dvs utvärdera och se vilka församlingar som hakade på och vilka som inte gjorde det  för att fortsätta satsningen. Om jag fattat rätt är det ett antal medelstora församlingar som varit med, få av de större, och regionalt har det också varierat. Från något kontrakt kom ingen. Jag tror att det är det kontraktet som egentligen har störst problem med gamla men sönderfallande strukturer.

Vad gör stiftet då? Kör ett nytt projekt om idealitet. Och så hoppas församlingsutvecklingschefen på kansliet att än fler vill inspireras till tro. Men det hoppades ju stiftet också innan stiftsstyrelsen såg faran av att det just inte skulle bli något med satsningen om inte någon som höll i den!

Nästa lördag blir det en liten samling på biskopssätet Östrabo, för projektet har resulterat i två böcker på Argument förlag. Till tro i korthet är ett häfte som presenterar själva tänket. Fördjupningen kommer i Till tro. Redskap för församlingsutveckling där ett tjog föreläsare sammanfattat eller utvecklat vad de sagt på de olika kursdagarna. På sitt sätt är det en projektrapport som styr på innehåll. Det blev en snygg bok med bilder och allt som går att använda (i stället för en tråkig projektrapport som läggs in bland sammanträdeshandlingar och arkiveras). Kolla Argument Förlags hemsida!

Med boken kunde ett nytt avstamp göras för en fortsättning, var det tänkt (om jag fattat saken rätt). Till detta kunde stiftsstyrelsen inte samla sig.
Någon tyckte visst att nu skulle den nye biskopen inväntas så får vi se vad han vill (men han var ju med i projektgruppen!).
Någon av de byråkratiserade politikerna var fullt på det klara med att en projektanställning är på just två år och tänka nytt och annorlunda kunde politikern inte.
Biskop Johansson gjorde som för det mesta. Inväntade - om bättre tider eller att någon annan tog initiativ lämnar jag osagt, men stiftsstyrelsen i dess nuvarande gestaltning framträder knappast i innovationsmanegen.
Skaffa boken och bilda er också så att ni anar vad som skulle gå att göra om viljan finns.'
Ställ sedan boken i samlingen  med material som aldrig i egentlig mening tagits till vara.

Nå, nu var jag nog morgonsurt elak när jag om församlingsutvecklingschefens värdefulla alster fällde omdömet "skitsnacksartikel". Jag tar tillbaka om stiftets utbildningskatalog för andra halvåret 2015, som också kom i går, indikerar att det faktiskt blir någon fortsättning.

Fortbildningsveckan i oktober presenteras med ledord. Inget av dem är till tro. Inget.
Jesuiten Jonsson ska ha apologetisk kurs för förtroendevalda under året, ser jag (vilket skulle kunna uppfattas vara lite uppseendeväckande för den som är lutheran...)
Det dröjer till näst sista uppslaget innan till tro-loggan dyker upp - och då är det Ideellt forums arbetslagsfortbildning med Sensus som påstås vara en del av Växjö stifts arbete med till tro. De troskyldiga går nog på det. Jag gör det inte.
Jag behöver inte ta tillbaka min bedömning av församlingsutvecklingschefsartikeln.

Stackars biskop Johansson. Hans biskopstid kanske enklast ska sammanfattas med orden "det kunde ha blivit något". Eller kunde det? Puddingen bevisas genom ätandet. Ironiskt nog är ett av fokusområdens inom till tro att göra skillnad i världen. Hur vore det att göra skillnad i stiftet och i Kyrkan? Är det ingen i stiftsstyrelsen som rädes Herrens ord: "I haven icke velat!"?
Det är själva anklagelsen.

Den före detta projektledaren läser inte denna bloggsida och ska alls inte hållas ansvarig för mina meningar. Det måste nog påpekas.