Överlevde Mösseberg

Det blev sovmorgon men bloggpost ändå.

Inte förrän i går på eftermiddagen, när jag röjt lite bland böcker, slogs jag av insikten att professor Emanuel Linderholm faktiskt dog på Mösseberg. Nu vet vi alltså att en högkyrklig präst ögonskinligen är av segare virke än en representant för den radikala teologin. Kan vara bra att veta.

Å andra sidan måste jag nog medge att den tro jag delar med Kyrkan, inte är folkets kristendom. De flesta tror inte som jag. Jag tror att Jesus är Guds son och världens Frälsare, att gudomligt liv räcks till mig i Ord och Sakrament, att Gud handlar också i Kyrkans gudstjänst och att det i vanlig enkel mening är sant att han föddes av jungfrun (bestämd form) Maria. Det är också sant att han uppstod från de döda sedan han i dödsriket predikat för de fångna andarna och kommer allt till allt tvekar jag inte att säga att Kristus steg ned i helvetet. Jag håller därtill före, tills motargument presenterats, att Kristus instiftat Kyrkans herdeämbete och visste vad han då gjorde. Ska jag dra resonemanget ett steg till? Jag tror att Jesus talade sanning när han till apostlarna sa "den som hör er, hör mig" och därför kan jag glad svara på proklamationen när episteln lästs. Proklamationen utslungas efter läsningen: "Så lyder Herrens ord". Det tackar jag för. Jag tänker nämligen att orden betyder vad de säger. Vad tror andra?

Kan det vara så att Linderholm visserligen dog på Mösseberg men det han lärde lever vidare - till skillnad från mig som överlevde Mösseberg, men när jag väl är död kommer jag att räknas in i kategorin "kyrkohistoriens förlorare", därför att jag trodde det som Kyrkan alltid trott.

Hur det blir, får jag inte veta.
Är detta frånfälle nära förestående? Det vet jag inte. Men man ska aldrig säga aldrig. Fast jag köpte en almanacka för hela 2015 och har en del inprickat också 2016.

Tills vidare odlar jag min häpnad över folk som konstruerar sig en egen kristendom. Det är ju bara dumt, vare sig man är kyrkohistoriker eller bara pratsjuk gubbjäkel av sedvanligt slag med en hel uppsättning meningar om sådant man inte satt sig in i. Kristen tro hamnar lätt i den samlingen. Och jag är emot det påståeliga som grundas i okunskap, tankelättja och den lättja som gör att man inte besvärar sig att läsa på. Nu var det sagt.

Var Linderholm sådan? Nja, han läste på. Men de där liberalteologerna som var nazister (vanligt i Tredje riket, minns professor Hirsch) imponerar inte på mig. Det finns något "völkisch" som lurar iväg dem. Och det är det värsta. De vill väl. Med dem som vill väl, ska man alltid se upp. Snällismen är en besynnerlig drog som strukturerar tillvaron efter de egna preferenserna; sådana personer blir fulla av snällhet. Resultatet av denna berusning låter inte vänta på sig. I något eget snällismintresse avskaffas Kyrkans allra heligaste tro för att ersättas av gottköps"kristendom". Den säger vad folk vill höra men den talar aldrig sanning och motsvarar inte de djupaste mänskliga behoven, de som behövs för att en människa ska bli en gudsmänniska, det hon från början var tänkt att vara.

Tänk om jag på Mösseberg kommit på allt detta - då hade jag nog haft svårt att sova. Dog Linderholm på det rum jag nu hade, med utsikt över Falköping, kanske? Hade jag fått besked om den saken och sedan kunnat sova gott eller hade jag fruktat liberalteologins spöken? Skulle jag skrämt iväg dem med kors i handen och Den Heliga Skrift som app i min telefon? Vet spöken att Skriften kan finnas i en telefon nuförtiden eller måste man ha en Bibel på riktigt för att det ska bita? Jag får inte veta.

Tills vidare gäller att Linderholm dog på Mösseberg, men det gjorde inte jag.
Och tills vidare gäller att ett underlagt misch-masch kan torgföras som vore det Kyrkans allra heligaste tro. Det är det inte. Gå inte på det!
Mösseberg kan man besöka och bo på hotelldelen. Men gör så som jag och inte som Linderholm, är ni snälla.