Levande illusioner

Jag följer bloggkommentarerna med en entusiasm som ibland, det medges, sviktar. Det sker när ett antal kommentatorer låter samtalet löpa iväg längs allehanda sidospår. Men jag är en varmhjärtad person och har svårt för att censurera. Inte ens Anna har varit ställd utanför. Det fick hon för sig, när tre inlägg en och samma förmiddag inte riktigt hann modereras innan anklagelsen att jag blockat henne utslungades. Så var det inte. Inläggen kom in - men då hade nog Anna redan lämnat samtalsgemenskapen, så det märkte hon inte. Det var på sitt sätt lustigt. Om man har den sortens humor, alltså.

Vi får se prov på många levande illusioner i kommentarerna.
Vad den kyrkliga förnyelsen ("högkyrkligheten") vill, sammanfattas av en flitig bloggkommentator enklast med begreppet "prästvälde". Han har uppenbarligen inte läst Gunnar Rosendal, Kyrklig förnyelse och densamme Kyrklig förnyelse i församlingen. Han har inte läst Rune Klingerts lilla bok En levande församling, inte PO Sjögrens (Att) Bygga inifrån (i två upplagor med "att" borta i den andra). Han har inte ens läst Sandahls pastoralteologiska verk. Likväl vet han. Har han över huvud taget förstått det han så idogt polemiserar mot? Av åtbörder och tal (visitationsinstruktion för furir, som visiterar soldatens väska i jakt på alkohol och andra droger) framgår, att så inte är fallet. Och vad om att de högkyrkliga skulle vara få - de har utsatts för utrotningskampanj. Det märkliga är att några "högkyrkliga" alls finns kvar. Jag undrar allt oftare varför. De som finns kvar kanske, trots allt, sett något i Svenska kyrkan som andra missar? Kan det vara "andelivet"?

När det gäller utrotningskampanjen av "högkyrkliga" i Svenska kyrkan vore det kanske annars på sin plats med ett oförbehållsamt erkännande till många kyrkligt förnyade (kyrkoarbetare och lekfolk) för viktig tjänst i Svenska kyrkan, långt utöver betald så kallad arbetstid? Inte från bloggkommentatorer men från en uppsättning biskopar, de som i årtionden inte haft något att säga mot kyrkopolitiskt motiverade lögnkampanjer. Herdevård? Feghet! De som tiger när orätt sker, blir som tyst staffage orättens hantlangare.

En annan levande illusion var den vackra om Sverige som ett kristet land. Den saken började ärkebiskop Yngve Brilioth betvivla i en bok som kom 1956, Vården om kyrkan. Har ni verkligen inte läst den?  Det var då Svenska kyrkan tog sig verket an att fundera på hur folket skulle vinnas tillbaka och biskop Bo Giertz stod samman med Ingmar Ström, Ruben Josefsson, Karl-Manfred Olsson, Kjell Barnekow och många andra i arbetet att förnya former och förkunnelse. Jag skrev avhandling om saken. Enklast är väl att konstatera att av de stora planerna blev föga, men det hela blev till en kyrkopolitisk modell där partipolitisk demokrati inte bara fick sitt alibi utan också restlöst genomfördes. Inte blev Sverige kristnare för det.

Nästa illusion handlar om det stabila Rom. Det finns ortodoxa kyrkor och det finns en hel del annat kyrkligt som ter sig katolskt men som inte är romersk-katolskt. Bilden måste kompliceras. Inför 2017 och 500-årsjubiléet borde det finnas många anledningar till komplikationer. Vad var det som hände i Tyskland på 1500-talet - och vilket ansvar har ett kyrkosystem för att enskilda, allvarliga, pålästa och ifrågasättande kristna inte får svar på sina frågor? Rom uppträdde som dumdryg byråkrati och en sådan är oförmögen att förstå vad som händer i tid. I tid, var ordet - minns det Bull! Jag läser professor Küngs självbiografi. Måste jag bli imponerad? Jag läser Gelotte och Nordgren också. Jag behöver inte skriva mer. Jag ser de stolta deklarationerna "Wir sind das Volk" och det händer att en känsla av ömsinthet kommer över mig när jag tänker på vår vän Frasse I och hans mödor. Det finns levande fromhet lite överallt och Andens verk skulle man väl kunna känna igen - för varför skulle vi annars vilja kalla oss kristna om inte Anden skapat vår tro också eller just i Svenska kyrkan?
Begicks inte övergrepp i den absoluta svenska statsbildningen under Gustaf Vasa och hans ättlingar? Visst. Behöver jag som svenskkyrklig försvara det och behöver romerska katoliker försvara 1500-talets romerska kyrkopolitik?

Jag är alltså inte så mycket för illusionsmakande. Jag är faktiskt lite pikerad av insikterna om hur folk kan bedriva spel genom utspel och inspel, naturligtvis ett verk av folk som sitter på kanslier och annorstädes och drar i trådar för att vi andra ska regera på stimuli. Det blir så när vi hålls med fler kommunikatörer än journalister. Gud hjälpe! Det går inte säkert att veta vad som är sant och vad som är falskt, vad som är sanningslidelse och vad som är kampanj. Jag hetsar upp mig med att läsa Kolosserbrevet 2.

Betydande dysterhet drabbade mig för övrigt denna tidiga morgon när jag fick besked om nyhetsbluffen om 1000 muslimer (eller 1300) som i Oslo slagit en ring kring synagogan. Detta befanns nu vara en massmedial lögn. 20 muslimer stod där. Vackert så kanske men jag blev lurad. Någon lurade mig medvetet. Jag bibringades en illusion genom medier som jag betalat just för att få korrekt information. Förstår ni allvaret? Vem i hela världen kan man lita på? bit.ly/1D8FNee