Högtidsdag

I dag firar vi Gin&Tonic-Monday. Det sker utan fylleri, självfallet. Det sker i glad fromhet denna karnevalsdag. I morgon äter varje sann kyrkokristen dessutom nio middagar, vilket kan förstås så att man äter nio olika rätter till middag. Semlan får räknas som en. Äter ni den med varm mjölk och kanel?

Nu till de hatande motkristna.
Jag tror inte att ett antal kommentatorer fattar hur liten Svenska kyrkan de facto är och hur mycket mindre de s k kretsarna är. De goda, dvs de hatande, drivs av sin snällism och blir därför hatare. Vi som uppfatas stå för något annat, Gud give att vi gjorde, blir därmed automatiskt, automatikä, de som måste hatas. Det är på en nivå inte personligt. Jag ber att få upprepa professorskan Kerstin Bergmans smakfulla repliker från kyrkomötet: "Vi opererar bort en liten men högljudd minoritet" och "Doktorns kniv gör ont men gott". Så talar en totalitär människa. Vem vill ha med en sådan att göra? Men, tro mig, repliken ska inte uppfattas vara styrd av personlig motvilja utan av höga kyrkopolitiska ideal. Får man bara bort dem som ska bort, så blir det bra.
Muslimska terrorister ser saken så också, om ni undrar.

Blir de motkristna än mer hatiska framöver?
Säkert. Deras system faller ihop. Naturligtvis finns det präster som kan skaffa sig en klick kring sig. Men de bygger inte församling och de syns egentligen inte i det officiella. De hamnar aldrig på listor över viktiga personer i regionen. De hyvlas inte i lokalrevyer. De är nöjda med det. Så nöjda att de aldrig frågar sig varför. Hade saken gällde en kommunalpolitiker, hade det sakkunniga omdömet om en i revyn frånvarande kommunal person varit, att detta är en person som inte åstadkommit något. Och jag tror analysen. Präster åstadkommer väldigt lite, blir frustrerade av hur lite resultat de kan se, läser prognoserna om den dystra framtiden och måste förstås ha några motkristna att hata. De kyrkoavgiftsbetalande kan man inte ge sig på - hur skulle det gå då.

Räkna med mer hat som ett utslag av frustrationen.
Är inte alla frustrerade? Dessvärre inte. Några tror att deras fromhet är bas för en kyrkoväckelse. Det finns  präste som liknar de klassiska Expressen-journalisterna, de som kunde pussla ihop två kärringar till en tittarstorm mot tv. Här pusslas två vänliga personer ihop till en väckelse. Det är lika dumt som när biskop Manfred Björkquist en morgon kom in till domkapitelsexpeditionen med repliken: "Jag känner att nu är väckelsen nära, arbetarna är för kyrkan!"
Vad hade hänt?
Biskopen hade gått förbi en grop där två televerkare arbetade. En av dem hälsade: "God morgon, biskopen. Är det inte en underbar vårdagsmorgon vi fått!"

Jag efterlyser som vanligt realutopismen, den som är en annan hållning än optimistens och pessimistens. Realutopism ser verkligheten precis som den är, men slutar inte hoppas. Realutopism är de kristnas sätt att hantera livet, tror jag. Behöver ni trycka visitkort - varför inte trycka titeln "realutopist" till namnet?

Jag såg anklagelsen mot alla på denna blogg för att sakna empati, enkannerligen med alkoholister, om jag läste rätt. Nå, i det ämnet har den som anklagar ingen närmare kännedom. Ändå utslungas anklagelsen. De motkristna fungerar så, tänker jag. Vilka insatser med fyllon som kommentatorn själv utfört, vet ingen av oss. Men en ärrad församlingspräst kanske vet något och har gjort något och kanske han just därför är noga med kyrkoårets fester. Som G&T-Monday. Abusus non tollit usum. Eller: man kan gilla sex men ogilla våldtäkter. Liksom.