ICA-Stig

Medge att det känns lite svårt att ladda om för en ny ICA-Stig, när nu den gamle är utsliten och avtackad. Men han verkade väl inte så spattig, trots allt? Han kunde hållit många år till. För egen del gick jag, om inte i barndom så i ungdom, och läste hans (Hans) lysande försvarstal inför rådhusrätten i Lund. Brottmål 813/1968 vid rådhusrätten i Lund. W&Wserien Nu!, Malmö 1969.

Brottet? Olaga intrång, ohörsamhet och en del annat. Han hade nämligen står upp för grundlagsskyddade fri- och rättigheter. När två kamrater tagits av polis därför att de demonstrerat utanför den militära inskrivningslokalen genom att dela ut flygblad med texten "Vägra döda, vägra värnplikt", var det tid för att markera. Han var inte ensam - men jag undrar hur många som anmälde sig själva. Ungefär 40 personer var i lokalerna och lika många utanför.

Det blev kravaller på Kiliansgatan. Kosackförbandet, den ridande polisen från Malmö, kallades in och dessförinnan hade polisen kallat ut alla som stigit in i inskrivningslokalen. Uppenbarligen hade polisen inte klart för sig att en inskrivningsförrättning i ett värnpliktsförsvar är offentlig. Säpo fotograferade och en demonstration drog upp till polishuset för att kräva att de häktade kamraterna skulle friges. Den demonstrationen samlade mellan 700 och 800 deltagare, bland de då mindre bemärkta sedermera och före detta pastorn Eskil Franck, som man kan läsa i hans memoarer.

Lagrummen som åberopades var BrB 4:6, olaga intrång, BrB 16:4, störande av förrättning och BrB16:3, ohörsamhet. Två av de åtalade åtalades också utifrån BrB 16:5, uppvigling. En sedermera EU-parlamentariker och ännu en av kamraterna som hade amanuenstjänst, ville Strandmark få suspenderad, BrB 20:8. Vi talar alltså om rätt förhärdad politiskt underminerande verksamhet.

Rättegången var på många sätt en viktig utbildning för blivande professorer och docenter, förlagschefer, lärare, skådespelare och teaterchefer för att bara ta lite utbildnings- och karriärvägar på måfå. Länsåklagare Strandmark agerade. Hans samhällssyn var den etablerade, om man så säger. Och han var inte van vid att handskas med ett trettiotal studenter, som nu åtalats för något annat än studentikosa infall. Att Strandmarks fru, för övrigt överste Thor Cavallins syster, också var lottachef, hörde till de muntra inslagen i dramat.

Polisen hade dragit samman en massiv kommendering när det blev rättegång. Fast den hade sina blottor. Två av de välklädda studenterna tyckte att de kunde gå in i rådhuset, som var öppet på baksidan, och kolla in hur rättegångssalen var möblerad inför denna mastodontiska tillställning. När de stod inne i salen hördes rop nerifrån: "Två har tagit sig in!" och poliser kom rusande. De två log vänligt och gick ut igen, vänligt, bortsett från att en av dem grälade på en stackars polis som tagit på sig läderstövlar, vilket nog var en för dagen olämplig klädsel. Den enkla tankegången, förmedlad till polismannen, var att han inte behövde klä sig som en fascist.

Det blev rättegång. De tilltalade spelade in allt och därför kunde boken om rättegången ges ut. Vid något tillfälle erfor de tilltalade ett behov av rådplägning sinsemellan, men det ville inte rätten villfara. Det brydde sig inte de tilltalade om. De gick ut för sin rådplägning. De journalister som sänts till platsen talade om "skandalrättegång" och "spexrättegång" - eller var det tidningarnas ledarredaktioner? Detta var i vart fall bilden folk skulle få. Ordnung muss sein. Domstolen konstaterade i domen att  "de tilltalade betraktade rättegången som en politisk massrättegång och gjorde sig skyldiga till en del förlöpningar", men detta lägger domstolen dem inte till last.

ICA-Stigs försvarstal då, äntligen!
Han inledde med en plädering för grundlagsfästa fri- och rättigheter, som jag nämnde. Han tog upp talet om uppvigling: "Vi uppviglas dagligen, bl a av flygblad som uppmanar oss till privatkonsumtion av lyxkaraktär, vilket också är ett brott."
I perspektiv blir väl detta en rätt rolig replik.
Avsikten med aktionen var att åstadkomma en mer demokratisk inskrivningsnämnd "för att på ett rikare sätt informera de mönstrande om vad som väntade dem under ett år av deras liv och vilka val och alternativ dom hade."
Det var "milda krav och motiv". Polismaktens reaktion med polishund, uppfattade Hans Mosesson/ICA-Stig som "primitiv". Taktiken att isolera några få och döma dem misslyckades, eftersom många anmälde sig själva, konstaterar han. Åklagaren ville framställa de tilltalade "som en extremgrupp som utgör ett hot mot rikets säkerhet och medborgarnas trygghet."
Länsåklagaren hade förstått saken rätt. Ett hot - men inte mot rikets säkerhet eller  folkets trygghet "utan ett starkt  hotmot den kapitalistiska klasstrukturen och de orätt privilegierade  grupper som existerar i vårt land och som detta samhälles rättssystem med polis och militärmakt så grundligt bevarar."

Hans Mosesson ådömdes 75 dagsböter. Det var standardsstraffet. 100 eller 110 dagsböter tror jag uppfattades vara gräns. Var straffvärdet högre kunde fängelse vara lämplig påföljd. Så blev det inte. Och domen för uppvigling, som somliga drabbats av, undanröjdes i hovrätten, den rättsinstans som i en inlaga från en tilltalad kallades "Den härskande klassens lydiga redskap över Skåne och Blekinge". Det kostade honom 200:- i böter.

När det kom till nästa stora rättegång vid rådhusrätten var Hans Mosesson inte åtalad. Då handlade det om den så kallade domkyrkosången. BrB 16:16 var lagrum. Förargelseväckande beteende. Det dömdes också Georg Branting för en gång i tiden.

Åren går. Jag hade glömt en mängd detaljer från rättegången, tappat bort hur journalisterna på plats regisserades från sina redaktioner och att länsåklagare Strandmark faktiskt fick en admonition av JO för en förlöpning i ett av sina förhör.

En av de tilltalade kom i uniform (han gjorde just då militärtjänst) och fick frågan varför han inte omedelbart på anmodan lämnat inskrivningslokalen. Han hade, blev svaret, inte tänkt så mycket över det utan agerat närmast impulsmässigt. På ett sätt som uppfattades kränkande antydde åklagaren att den tilltalade inte kunde tänka. Hur kunde domstolen acceptera något sådant? undrade de många åtalade och domaren skruvade på sig, försökte släta över men fick medge att åklagaren burit sig olämpligt åt.

Jag mindes bara vagt uppgiften att tidningen Arbetet vid lunchtid dagen efter demonstrationerna skickat ut folk för att riva ner sina egna löpsedlar, med bild på en flicka som låg medvetslös framför poliserna efter insatsen med hästar på Kiliansgatan. Däremot minns jag hur nuvarande ledamoten av Svenska Akademien Dr Jesper Svenbro vittnade om vad han sett då han kom att passera Kiliansgatan. Han skrev ner sitt vittnesmål och sedermera kontraktsprosten Dr Lars Aldén bevittnade det.

När ICA-Stig går sin väg, vandrar min ungdom bort med honom. Hur tror ni det känns?

Till detta kommer att Smålandsposten denna morgon förlorat sin själ. Den framstår nu som en i högen av Gotab-tidningar, samma grafik. Det är ett annat sätt att hantera identiteter än bilindustrins där det under alla omständigheter ska vara klart att en Volvo är en Volvo. Tidningarna i Småland och på Öland ska i stället paketeras lika. Det är en likställighet läsarna förväntas applådera samtidigt som vi ska styras in på nätet.