En annan religion helt enkelt

Det pastorala programmet för Svenska kyrkan Malmö - den kallar sig så - antogs som en vision och uppdragsbeskrivning av kyrkorådet den 30 mars. Här styrs arbetet upp. Och detta är inte ett aprilskämt, som någon trodde när jag läste upp en del av texten just den 1 april.

Ni får texten.
http://kyrkligdokumentation.nu/malmo0315.pdf
De som har böjelser, kan försöka läsa den på malmöitiska. En sådan läsning försämrar inte texten, vill jag påstå.
Nu citerar jag och kursiverar så att ni ska se hela det inledande citatet, programförklaringen:

Vision
Svenska kyrkans Malmös vision är att bidra till världens fred
Det innebär att öppna för fred inom varje människa, att skapa fredens möjlighet i Malmö och hela världen.

Uppdrag
Svenska kyrkan Malmö har Kristi kyrkas uppdrag att i en anda av öppenhet, tillit och respekt gestalta och dela berättelsen om Jesus Kristus.
Genom att leva nära jorden med öppen himmel firar och upprättar kyrkan livet. Så tjänar kyrkan Guds rike och världens fred genom att leva i verkligheten och samtidigt investera i en ny och annorlunda verklighet.

Allt detta var citat. Detta är vad Svenska kyrkan Malmö går ut på. Till detta betalar de kyrkotillhöriga sin kyrkoavgift. I Malmö, nota bene.

Nu har jag återgett texten på dokumentets första sida, själva programförklaringen.
Vi håller här en stund (märker ni hur det skånska tagit tag i mig?).
Min malmöbördige och mycket avhållne vän föreslog att texten skulle tonsättas och framföras av Kvinnaböske. Han höll den för att bli - eller vara - en schlager. Pekoraler platsar i den genren, menade han. Han kan ha rätt. Men saken är dock allvarligare.

Jag är alltså en allvarligare typ, trots denna bloggsida som präglas av att vara käck, pigg och munter. Jag ser att detta är en annan religion. Inte bara än min.
Detta är inte vad Svenska kyrkan tror.
Agendan kunde hålla väl för en fredsförening. Men jag känner igen det teologiradikala greppet. "Berättelsen" delas och befriar. Den är tron flyttad bort från Jesus och hans frälsningsgärning. Jag hoppas ni förmår att skära skivorna så tunt att ni fattar.

Mot slutet av dokumenten definieras fred. Det är "ett tillstånd av respekt, samarbete och välfärd", social rättvisa, frånvaro av krig, fattigdom, hunger och förtryck. Sen kommer det: "Fred är att kunna samlas utan rädsla, till gudstjänst, till arbete. Det är att kunna publicera sig och säga sanningen även till makten." Jag uppskattar förstås kängan till Växjö domkapitel.

"Fred är Salam (shaloms motsvarighet på arabiska), välfärd, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter."
Nu talas arabiska i Malmö. Också i Svenska kyrkan Malmös dokument, uppenbarligen.

Här investeras i en ny och annorlunda verklighet, sägs det, samtidigt som kyrkan lever i verkligheten. Det kan betyda att befattningshavarna håvar in löner och förmåner av Svenska kyrkan och samtidigt investerar i en ny och annorlunda verklighet. När det är för sent, kommer några att upptäcka att det som investerats verkligen gett en ny och annorlunda verklighet, en annan tro.
Kristen tro kan verkligen inom ett kyrkosystems ram avskaffas. 
Det betyder att det låter fromt utan att vara det. Det sägs, som noga taget ingenting är, mer än fromma ord - fast inte fromma!
Förunderligt och märkligt men inte omöjligt att förstå. De små stegen har tagits just steg för steg och nu är vi här.

Men det sägs alltså fromma saker när uppdraget beskrivs!
Jo, och kyrkofäderna visste att villolärare också anför bibelord och det blir fel ändå.
Här ska läsas vad som skrivs och vad som inte skrivs.
 "Att samlas till bön är ett av kyrkans främsta kännetecken."
Det tror jag inte. Många samlas just till bön. Muslimer t ex. Och visserligen ska mässa alltid firas i respektive kyrkas söndagsgudstjänst - men jag fattar inte riktigt varför.
Kan det bero på "att gudstjänsten möter människors behov av riten och bärs av ritens inneboende kraft att tolka och härbärgera livet" -?
I så fall har mässan blivit inte sakramental utan religiös. Är det över huvud taget tänkt, är hela upplägget illa tänkt. Visst låter det bra "att gudstjänsten firar, upprättar och välsignar livet". Men vad betyder det? Vem gör vad i gudstjänsten - är inte det den egentliga frågan? Och handlar inte svaret om Den Helige Ande?

Det finns mer att säga, men ni kan inte nu bära det.
Den saken är klar att är vi inte överens om vad evangelium är, kan vi inte missionera tillsammans.
Den religion som heter "Svenska kyrkan Malmö" är något annat än vad Svenska kyrkan tror, bekänner och lär, den saken är uppenbar.
Men ska inte biskopen i Lund nu ställas inför ett problem?
Han är en väktare på Sions murar.
Han ska se faran och agera.
Och ska inte de pensionerade prästerna i Malmö säga ett sanningens ord? De har inte varsnat de små stegens förändringar, men nu måste väl all insikt rasa ner över dem? Kan de vara tysta? Detta var inte vad de ville med sina prästår i Malmö.
Prästerna i tjänst - har de inte ett ansvar? Och lekfolket? Jo, men det är minst farligt för pensionerade präster och för lekfolk att ta till orda nu. Den som nu tiger, samtycker och är medansvarig

Själv saknar jag Pedel, Sydsvenskans legendariske kyrkojournalist. Vad hade han inte kunnat göra av detta religionsskifte i Malmö? Jag saknar Gustaf Wingren. Detta, Gustaf, hade jag unnat dig att få läsa och det beror inte bara på att jag är en hygglig käft.

Så läs dokumentet.
Jag tänker nog återkomma till det.