Sentimentalitet som religionsmarkör

Det mesta i det kyrkliga har både med hjärta och hjärna att göra - när det är friskt. Men är det verkligen det? Inte när kyrkosystemet blir byråkrati, förstås. Inte när kyrkosystemet blir ideologisk maktapparat. Inte när kyrkosystemet blir de personliga ambitionernas exercisplats. Inte när kyrkosystemet agerar i feel good-branschen. Och när Kyrkan blir religiös, kommer sentimentaliteten som ett kvitto på att något gått fel. Då släpper all förankring i reflektionen och kvar blir just känslan, dvs sentimentaliteten. Denna sentimentalitet kan bara överträffas av än mer sentimentalitet. Den låter Det Heliga haverera.

Jag nämner nu inte kyrkoherden vars dotter tog över nattvardsdistributionen, ett vittnesmål jag själv hört. Jag läser i stället vad Limhamns kyrka lagt ut. Länge lever twitter!
"I dag delade Fredrik, 3 år, mycket koncentrerat ut nattvardsbrödet till både tant, farbror o konfirmand. Värmen spreds i kyrkan. #svenskakyrkan"

Fredrik kan förmodas vara döpt och då får han dela ut nattvarden - eller?
Han kan förstås inte besvara någon tvivlandes frågor om eukaristin och man kan förmoda att han delade ut oblater, dvs han hade det pastorala ansvaret i det ögonblicket. Någon hade städslat honom och det kan om 15-20 år visa sig ha varit ett övergrepp på ett barn, det vet vi inte. Ännu. Det finns somligt i det kyrkliga som glatt delas ut men som resulterar i angrepp. Jesus talar om det när han gör ett inhopp i bíjouteribranschen.

Men värmen spreds.
Bara de illasinnade tänker att det är varmt i helvetet också och att här triumferar motmakten då det heliga på ett förtjusande sätt trivialiseras.
Vi andra blir väl mest frågande - för det handlar om att utnyttja ett barn. Det är kyrkan bra på, vet vi gamla ärrade söndagsskolbarn. Strutar på huvudet och särkar i juletid och versar som ska läsas samt sånger som ska sjungas. Nu har utnyttjandet nått en ny nivå i åldrar där barn är försvarslösa.

Jag tror vi sett barnpredikanter i amerikansk religiositet och jag tror oss veta att resultatet blev förödande när dessa uppvisningsbarn som lillgammal vittnade, växte upp.

Passa er för de sentimentala.
De är skoningslösa.
De kan gå över lik för att vinna poäng i sentimentalitetsjakten.
Och poängen är alltid egna poäng.

Nu är inte bara sentimentalitet grundhållning. Den kompletteras av ett stycke brutalitet. Mot 22 pingstpastorer, t ex. De har, ser jag på Dagens Seglora, dragit gudsbilden i smutsen. Gudsbilden - inte Gud? Hur har de gjort då? Faktiskt inte riktigt det de anklagas för, dragit en gräns mot homosexuella. De försökte skilja mellan person och sak. Det var ett misslyckat försök när de ska läsas, förstår jag. Men medge att det är av intresse att se hur all ekumenisk polish enkelt skrubbas bort. Dom på ena sidan och så vi på den andra och rätta sidan.  Detta är också ett grundmönster för de rättfärdiga. De vet mycket väl vilka "dom andra" är och det är inget problem att dels säga sig ta avstånd från dem som tänker i kategori "vi och dom" och sedan själv göra det. Inget problem? Nej, för de är rättfärdiga och då gör de allt både rätt och rättfärdigt. Har ni verkligen inte fattat det? Här finns inga självmotsägelser och den som uppfattar saken så dömer sig själv. Helt enkelt.

Men passa er för de brutala. De upprätthåller den religion där sentimentalitet är grundhållning och blir därför helt skoningslösa, de också. Rättfärdigheten har sitt pris, Andra ska betala det priset.

Nu står det i biskopsvalet i Västerås mellan Mogren och Johannesson. Det betyder att Västerås har en given chans att göra upp med könsförtrycket i Svenska kyrkan. Tar stiftet inte den chansen, vet vi vad Västerås går för. Karin Johannesson ökade med 139 röster. När det nu gäller och alternativen mellan två står fram tappar kanske Mogren när alltfler tar starka intryck av Johannesson. För att inte tala om alla som vill se till att Västerås framstår som ett progressivt stift.

Kyrkans Tidning tycks ha tagit ställning. Västerås stift kommer att få den yngste, maskulinum, biskopen i biskopskollegiet. Kan man vara riktigt glad när man ser en dold maktstruktur i Västerås stift när det kommer till den viktiga genusfrågan? Eller är det så, när allt kommer till allt, att biskop är maskulinum?

Morgonens glädje kom sig av Equmeniakyrkans nya pastorsmundering. Läs texten med alla dess nyanser och titta för allan del på bilden. Ska det vara extra festligt finns nog dräkten att få med en liten röd näsa att anbringa också. Borde finnas i alla fall. Lång näsa, kanske. I de små kristliga kretsarna är det då lustigt. Sjung sången "Pastorerna, pastorerna är lustiga att se" och gläds. Mischans pastorer bruka vara blida, vänliga och säga det oförargliga. Nu klär de upp sig också. Gläd er!
http://www.sandaren.se/nyhet/gudstjanstdrakt-gemenskap