Mörka om möjligt - och ljussätt

I mörkaste Afrika startades JamiiBora, en bank för mikrofinansiering. Linköpings stift lånade ut pengar i mars månad 2013. 6% ränta skulle stiftet få. 2½ miljon satsades. Lånet förföll i september, alltså ett halvt år senare, men då hade JamiiBora inte betalat vare sig ränta eller kapital. Det var väl lite bekymmersamt, kan man förmoda. Stiftet skrev ner 50% av värdet på de aktier som stiftet tecknat i företaget. Stiftet reserverade också 50% av lånebeloppet. Det betyder väl att stiftet anar sig ha gjort en usel affär. Så omförhandlades lånet. Banken får kapitalisera räntan och ställa ut en ny revers på 2 747 916 kronor och 67 öre. Detta lån löper november 2014 till 30 juni 2018.

Hänger ni med?
Aktierna då? De skrivs ner till 0:-  nu. Dvs ner ytterligare 1/4 miljon.
Man får veta en del och anar lite mer när man läser protokoll från stiftsstyrelser.

Hej och hå. Så får det bli. Läsaren ser att saken nämns i en paragraf från Stiftsstyrelsen i Linköping, men har det blåsts alarm? Jag är osäker. Är det beskedliga sättet att hantera saken ett sätt att mörka? För hur kan ansvar utkrävas? Finns det någon som säger sig ha gjort fel? Finns det några förtroendevalda som förklarar sig ansvarsfullt skola avgå? Jag vet inte. Jag vet inte ens om de borde. Kanske kan miljoner blåsas, bara pengarna blir till nytta? Men det där ordet om att världens barn förmår skicka sig klokare, ljuder i bakgrunden.

Nu kan det verkligen förhålla sig på det viset, att Svenska kyrkan är alltför rik och då får vi tacka Gud för varje usel affär som görs. Å andra sidan kunde man förstås mena att pengarna ska arbeta för Guds rikes utbredande och därför förvaltas väl.

Vad jag egentligen undrar är kanske varför Kyrkans Tidning inte är mer alarmistisk. För få som ska skriva med för lite tid att undersöka, sa någon. Jag vet inte. Kyrkans Tidning kunde inte släpa sig till releasen av Martlings memoarer - men det gjorde inte Dagen heller. På plats fanns dock en uppsättning intressanta människor att intervjua. Är det i vår kommunikatörsstinna kyrka fortsättningsvis inte möjligt att få veta hur det egentligen är, bara få veta vad översåtarna tycker att vi ska få veta? Och självfallet vad vi inte ska få veta! Inte exakt i alla fall.

Nu har ni fått en inblick i det fögderi Modéus I ansvarar för.
Hur är det för Modéus II?

På twitter hade han lagt ut en bild att han vid Östrabo mött en biskopskollega. Den kollegan var lika mycket fejk som den påstådda Jesus i Växjö domkyrka var på påskdagen. Växjö går bra i den kyrkliga fejkbranschen, kan man förstå.

Hockey då? Mina nerver håller dåligt, jag håller min Lakershalsduk för ögonen - och då är det meningslöst att se matchen. Så har jag det. Men jag tittar liksom ändå och undrar varför jag ska utsätta mig för denna pärs. 2-2 i matcher. Men fejk var det inte.

I Smålandsposten hade jag denna morgon väntat en helsida med reportage från mottagandet av Modéus II. Hela stiftet representerades. Det stod inget om detta som hände i Sveriges största folkrörelse (som det numera heter). Däremot mycket sport och stort uppslag om auktion i Tolg samt marknad i Vislanda. Östra Småland hade dock en bild när Modéus II var på tidningen och tiggde uppmärksamhet. Han är fotograferad på redaktionen och Janne Adéen, ansvarig för avdelningen Släkt och vänner, frågade. Modéus II har sport och musik som fritidsintressen men kan inte riktigt svara på frågan om förebilder. Frågan om livets mening lever han med. Hans snabba bil är under avyttring, får vi veta. "Men jag vill helst inte prata om detta, för det kan sticka i människors ögon." Si där. Borgerlighetens moral! Då kanske folk undrar om det finns annat att försöka dölja. Snålhet gör Modéus II arg. Och han ska vara biskop i Småland!!! Hur ska detta gå?