tisdag 21 april 2015

Tja

Det händer att jag funderar över den bild människor gör sig av mig i motsats till det jag tror är verkligheten. Jag förstår behovet av människor att avgränsa sig emot och då skapas en myling. Mylingen bär mitt namn. Jag kan finna det besvärande. Föreställningarna lever i egen kraft. När jag läser den avhandling Modéus II skrivit ser jag att han alldeles riktigt uppfattar att KG Hammar och jag tänker likadant om gudsfolket, t ex. Det kommer nog som en överraskning för somliga, men inte för mig. Det är inte bara Gud som är annorlunda. Verkligheten också.

Ta frågan om homosex, som på många sitt var en ickefråga. Den togs inte explicit upp i biskopsbrevet Ett brev i en folkets livsfråga och få av oss engagerade oss i ämnet. Jag ordnade för mycket länge sedan en teologisk studiedag i Kalmar - och det var långt innan saken var på den allmänna agendan. När frågan blev politisk och därmed kyrklig, fanns det skäl att säga nej - till partnerskapsvälsignelse, givet att välsignelse ska ha något med Gud att göra, och till vigsel, givet att äktenskapet kyrkligt sett ska vara vad det varit och uppfattats som, 1 Mos ni vet och en del nytestamentligt material.

Intresset att diskutera välsignelsens sammanhang och äktenskapets innebörd var 0. Alltså skulle vi buntas ihop som homofober och anklagas för att sex var det enda vi var intresserade av när det handlade om synder. Tja.

Mönstret är detsamma i konfliktfrågan om präst- och biskopsämbetet. Den som inte trodde vad riksdagen trodde - och riksdagen fattar förstås ett ogudaktigt beslut, för en svensk riksdag kan näppeligen bedriva bibelstudier och uppfatta att Guds Ord skulle ha en normerande betydelse i frågan om kvinnors behörighet till statlig (prästerlig) tjänst - skulle plötsligt bli kvinnoföraktare eller sexist. Jag säger ingenting om det, mer än att det är rätt bekymmersamt. Inte minst för dem som ska leva stämplade. Kanske värre dock för dem som visste vad sant var och höll tyst, aldrig tog risken att säga något emot den dominerande dumheten och utstötandet. Har Dante rätt, hamnar den sortens folk längst ner i Inferno. Tja igen.

Sorteringsmekanismerna har varit och är effektiva. De får konsekvenser. Jag behöver nog inte gå in på dem, för gjorde jag, skulle anklagelsen omedelbart riktas mot mig att jag är bitter. Sakligt kall i analysen om samtida orätt och orättfärdiga system i det kyrkliga är en omöjlig kategori. Bittert ska det vara. Det betyder personligt - Hans fel! Inte kyrkosystemets. Och han får, som det heter, skylla sig själv.

Men denna blogg är ju pigg, käck och munter?
Just. Och därför kom jag på att jag på ett självupptaget vis skulle komplettera bilden av mig.

Jag konverserade med äldsta barnbarnet, som inbjöd till konfirmation.
Först ett besked att vi kommer:
- Vi ser fram emot att komma. Ska vi hissa dig utanför kyrkan som brukligt?
- Absolut. (och så lite smileys, ni vet, som jag inte kan återge här).
- Kör hem mig i limousin när ni ändå håller på.
- Eller hästanspänd lövad vagn med ballonger och en champagneflarra på flaket?
- Och en tiara i håret.
- Bra. Du börjar fatta hur stort det är att konfirmeras.
- Storslaget är kravet för min konfirmation. (glada smileys igen)

Jag fick löfte att lägga ut vår konversation.
Tänk att vi två kan vara så fyndigt trevliga ihop. Och eftersom jag är morfar, inser alla, att trevligheten har sitt ursprung i mig. Trots hatkampanjerna.
Pilutta er!

Inte heller idag har Smålandsposten något om mottagandet av Modéus II. Det enda i tidningen som har bäring på honom är att en fd komminister försvarar biskopslönerna genom att ställa frågan om kommunchefers och kommunalråds löner. En kvinna i Småland hade nämligen ironiserat över valspråket Modéus II har, det om att Guds nåd är dig nog. Hon menade att det kan man säga när man har en hög lön. Poängen var lite för enkel så det var väl bra att en pensionär ryckte ut och komplicerade sammanhangen. Den som sedan vänder på bladet i dagens tidning ser att kommunchefen tjänar 99 000 i månaden. Biskopen får bara ihop 75 000 och kommunalrådet Frank i Växjö, efter beslut just i dag, får 76 250.

25 kommentarer:

  1. När det blir tal om biskopars löner, kan jag inte låta bli att tänka på Erik Grönlund. Vid ett tillfälle sade han: "Jag skulle gärna bli biskop. Det skulle ju vara att predika Guds Ord till så att säga högre tariff."

    Fast om det nu är Guds Ord som dagens biskopar predikar, kan man naturligtvis ställa sig frågande till.

    SvaraRadera
  2. 75.00 är inte kattskit. Själv har jag 22. Men så tjänar jag också människor på en mindre betydelsefull nivå. I vården.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom du betjänar där är väl, typ, Jesus kompisar?

      Radera
    2. I världen är 75.000 inte mycket. Inte för att ta ansvar, som det heter så vackert oss ledare emellan. Tanken att någon skulle göra något utan incentives är för ekonomistiska sinnen främmande. Den oxenstiernska ämbetsmannatanken kunde väl idag inte vara mera avlägsen?
      Visst. Poliser, lärare och annat löst folk måste vara hyfsat väl avlönade för att attrahera kompetens och undvika korruption. Förmodligen präster likaså. Att gå därifrån till vår situation där chefande blir det enda värt att betala för, är intressant. Ännu mera om kommunalrådet får mindre betalt än kommundirektören, och biskopen mindre än superkyrkoherden, ekonomichefen eller kanslichefen.

      Tydligen har man som politiker och biskop ögonen på sig. Lite modest hyckleri och blygsamhet har heller aldrig skadat den som rör sig i solglansens ljus?

      J

      Radera
    3. Statsordnarnas avskaffande (eller riktigare avskaffandet av utdelandet till svenskar) har medfört att den enda belöning som är att vänta är penningen. Ska vi då förvånas över att chefslönerna ökar inom både näringsliv, offentlig sektor och kyrka samt att man därmed fostrar en attityd för pengar är det som räknas?

      Radera
  3. Dag, du fyller en viktig funktion. Alla sjuka familjer måste ha svarta får. Alternativet är att tillfriskna. Skämt åsido, det är smärtsamt, det där svartmålandet, fast ibland så uppenbart lögnaktigt att man börjar garva.

    SvaraRadera
  4. Gör som Svenska kyrkan, anställ en kommunikatör som förmedlar den bild av dig som du tycker är mest lämplig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla bygger idag upp de bilder de vill förmedla av sig själva.

      Vad är sociala medier och CV:n?

      P

      Radera
  5. Självklart kan du återge en smiley här. För oss gamla gubbar som satt vid grönskimrande katodstråleskärmar såg den ut så här: :-)

    SvaraRadera
  6. Det myckna skränandet och personangreppen visar hur långt vi har till ett anständigt samtalsklimat i vårt land. Det är lätt att prata om dygder , men betydligt mera krävande att utöva dem.Lyhördhet, lyssnande, samtal, tolerans och förtroedebyggande prisas ofta av dem som har svårast för det.
    De bör uppmanas att öva sig flitigt! fm

    SvaraRadera
  7. Jag har på Dags inrådan återigen läst Hesslers utmärkta bok Statskyrkodebatten (inköpt dyrt i Uppsala 1999 -- men som bokhandlaren sa: du kan få igen en stor del av beloppet om du säljer tillbaka boken till mej i fint skick; den är efterfrågad!). Och det som bekymrar mej är att det inför 1958 års beslut var så märkvärdigt svårt att gå samman mot statens och de politiska partiernas inblandning i en viktig kyrklig debatt. Det var alltför få som principiellt var emot statskyrkan och de politiska partiernas inblandning. Alltför många verkade vara för statskyrkosystemet "så länge staten stödjer just min teologiska ståndpunkt". (Ungefär som att vara för demokrati bara så länge staten regeras av mitt favoritparti). Båda sidor borde ha sagt: "ämbetsfrågan är viktig, men frågan om kyrkans styrelseskick akutare. Vi måste först göra kyrkan fullständigt fri från staten, innan vi kan fatta beslut i några som helst teologiska frågor." Lika i äktenskapsfrågan 2009: "vare sej det könsneutrala äktenskapet är bra eller inte, måste vi inse att den statliga inblandningen komprometterar beslutet. Vi måste först göra kyrkan fri från staten på riktigt (alltså fri från de politiska partiernas inflytande) innan vi fattar beslut i äktenskapsfrågan. De politiska partiernas inblandning är en skandal av internationella dimensioner, och vi måste tackla den frågan först av alla. För att de beslut vi sedan fattas över huvud taget ska kunna uppfattas som någorlunda legitima."

    SvaraRadera
  8. Vi som träffat Bloggaren vet att han är trevlig och vänlig.
    Det blir man nog fr a om man känner att man gör en meningsfull insats.

    LG (Som här intog doaposition för Bloggaren. Kom igen Dike, säg något bra så byter jag gärna igen!)

    SvaraRadera
  9. Jag har inte tagit mina mediciner.

    Du speglar dig själv och din fan club. Dumhet och utstötning har ni säkerligen drabbats av, liksom jag har upplevt en ibland kopiös dumhet och vilja till utstötning bland er. Respekten för oliktänkande, eller oliktroende,
    krävs av de som tror på ett annat sätt än ni medan ni inte respekterar deras tro en millimeter. För ni har ju rätt! (Gäller inte alla som kommenterar här.)

    Beslutet i riksdagen var säkert ogudaktigt, men beslutet hade även blivit gudaktigt fast lite senare. Liksom samma beslut fattats av många protestantiska kyrkor/anglkanska kyrkor där Sveriges riksdag inte riktigt kan utkrävas ansvar.

    Om ni är sexister eller inte har jag inte blivit en tum klokare efter mitt vuxna studium av er (i jämförelse med med min tonårstid som jag refererade till tidigare). Men det finns fortfarande inget som talar för att ni inte är det, enligt min uppfattning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Stenström22 april 2015 00:04

      Jag har ett litet otydligt minne av att det får kanske trettio år sedan gjordes en undersökning om kvinnliga anställda i Svenska kyrkan. I många fall behandlades de illa på olika sätt. Men data redovisades per församling, och man kunde se att det inte var i de högkyrkliga församlingarna som det var problem. Kanske någon här minns undersökningen jag tänker på och kan rätta mig om jag minns resultatet fel? Men det förefaller logiskt.

      Radera
    2. Anders: Jag tror dig. Frågan är om de kvinnliga anställda som "behandlades illa på olika sätt" blev behandlade så av mestadels kvinnor eller män? Jag har fördomar om att mobbning och utfrysning lätt sker med många kvinnor på samma arbetsplats. Jag har också fördomar om att då kvinnor generellt haft det svårare än män att nå chefspositioner, t e x bli kyrkoherdar, så kan de kvinnor som når dit vara "för tuffa" eller lite rubbade rätt och slätt. I alla fall tror jag det var så då. Prästens förlorade status de senaste decennierna har också lett till inadekvata maktutövningar ibland när de känt av detta allt för mycket. Tror jag.

      Radera
    3. I http://www.dn.se/arkiv/kultur/en-fri-kyrka-del-3-kvinnliga-praster-en-fraga-om skriver Maciej Zaremba:
      'Kristina Rosenqvist, präst i Kalmar, ... har haft Dag Sandahl som chef och prisar hans prästerliga begåvning lika frejdigt som hon klandrar hans ämbetssyn och hans ostyriga tunga. "Men när jag hamnade i svårigheter ställde han upp på ett sätt som få andra hade gjort."'
      /Per H

      Radera
  10. Bengt Olof Dike tog i någon kommentar upp begeppet "trojansk häst". Man skulle kunna ställa frågan om vi inte tack vare statskyrkosystemet givit föda åt gökungen i form av statlig tjänst och låtit den trojanska hästen pyntad med regnbågsfärger i form av den kortlivade välsignelseakten för samkönade par ta sin plats mitt på torget. Det är kanske därför Grenholm med hjälp av pannkakskyrkan starta en återevangelisering mitt på torget? Är det förresten någon biskop som talar för en återevangelisering?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Återevangelisering med Vilket budskap?
      Alla biskoprna är nog för att sprida "det glada budskapet", men vilket detta konkret är kan behöva granskas i sömmarna.

      "Gud är kärlek och förlåter allt och hen yttrar sig i 99 olika skepnader."
      Det är kanske inte den typen av budskap somliga av oss menar med återevangelisering.

      Radera
    2. Med återevangelisering tänkte jag mig något i stil med det som skulle kunna visa sig i en besinning på vår reformatoriska identitet (modus inveniendi) och att denna kommuniceras (modus proferendi).

      Radera
  11. Homosexfrågan togs explicit upp i "Ett brev i en folkets livsfråga" (biskopsbrev från 1951). Utdrag från min masteruppsats "Svenska kyrkan och homosexualiteten 1951-2005. Om en förändrad inställning och dess motivering":
    ----
    Homosexualiteten behandlas på en knapp sida. Biskoparna hävdar utan varje reservation: ”Den som övar homosexuella handlingar bryter mot Guds bud.” Ganska nyligen, 1944, hade homosexuella förbindelser mellan vuxna avkriminaliserats. Biskoparna anser att denna lagändring var riktig, eftersom ”det behövs andra medel än fängelsestraff för att rädda en homosexuellt inriktad människa.” De inskärper, att de nya bestämmelserna i strafflagen inte får ”tagas till intäkt för den uppfattningen, att homosexuella handlingar äro försvarliga.”
    Biskoparna hänvisar till den kristna kärleken då det gäller omsorgen av den ”ärligt kämpande” homosexuelle, som bör få möta förståelse och uppmuntran. De sätter också sin förhoppning till att läkarvetenskapen skall ”finna medel att medicinskt frigöra de homosexuellt inriktade från deras abnorma drift.” Den homosexuelle som inte äger tillräcklig behärskning i sin karaktär, skall icke få ”sådan befattning med ungdom, att fara för dess förförelse uppstår.” Slutligen skriver biskoparna att samhället kraftigt måste ingripa mot dem som i ekonomiskt vinstsyfte förmedlar homosexuellt umgänge.
    -------
    Lars Borgström

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fel jag mindes men nog är det Bo Giertz som för pennan här?

      Radera
    2. Lars: Skrev biskoparna vad samhället ska göra med de homosexuella svanarna och andra djur som bidrar till artens fortlevnad genom homosexuell läggning?

      Radera
    3. Fast jag är inte ute efter homosex-debatten igen. Våldtäkt och pedofili finns också i djurvärlden vet jag. Dock tycker jag att biskoparna formulerar sig som det heter "olyckligt".

      Radera
    4. Frågan om de homosexuella svanarna får väl ställas till svanarnas biskopar. :-)
      /Per H

      Radera
  12. Dag!
    Ja, jag tror att det är Giertz som formulerat ovanstående.

    /Lars

    SvaraRadera